Mat som medicin
Idag delar jag med mig av en mycket läsvärd, rörande och inspirerande berättelse från en av mina läsare, Åsa Österlund.
Här följer Åsas och hennes barns egna ord om sitt nya liv med naturlig LCHF-kost.
Dela gärna berättelsen vidare, så fler får chansen att använda maten som medicin❤
”För några veckor sedan berättade jag i facebook-gruppen ”Lchf-Tips, pepp och recept!” om min son som har ADD och har haft svår ångest och depression, och som nu efter två år med LCHF äntligen mår så bra att han ska försöka ta körkort.
Jag berättade att han träffade en läkare vid psykiatrin för att kunna få läkarintyg för körkortstillstånd, och att läkaren efter en stunds samtal med sonen ansåg att han kunde ta bort diagnosen eftersom han inte längre uppfyllde kriterierna för ADD.
Läkaren frågade också vad han hade gjort som orsakat att han nu mådde så bra och inte längre kände av vare sig ångest eller depression, varpå sonen svarade, lite försiktigt, att han slutat äta socker. Han vågade tyvärr inte säga att han åt LCHF, men läkaren var mycket positiv till detta och sa att det här måste han ta med sig till sina kollegor. Han sa också att de nog måste börja ta det här med kosten på större allvar. Vi kunde aldrig drömma om att vår ”lilla” historia skulle väcka ett sådant enormt intresse som det gjorde.
Birgitta frågade om hon fick dela vår berättelse även på sin fb-sida och även där blev responsen enorm. Därför frågade hon om hon även fick berätta vår historia på sin blogg, vilket är en stor ära, och om jag skulle ville utveckla den lite mer. Både jag och barnen tycker också att det är viktigt att prata om hur stor skillnad kosten faktiskt kan göra för den psykiska hälsan och därför ska jag nu försöka berätta vår historia. En berättelse som inte handlar om övervikt och inte heller om diabetes. Det här är en berättelse som handlar om psykisk ohälsa, om ångest, depressioner, ADD och autism.
Jag och min man har fem barn, fyra killar födda 91, 93, 00 och 02, och en tjej född 95. Alla utom 93:an har NPF-diagnoser av olika slag. Dottern var den första att få sin diagnos, Asperger + ADD när hon var ca 11 år. 00:an fick diagnosen ADD när han var runt 11, 91:an som historien om körkortstillståndet handlar om, fick sin ADD-diagnos för några år sedan, när han redan var vuxen, han hade även depression då. För två år sedan fick yngsta sonen diagnosen atypisk autism och selektiv mutism, vilket även 00:an fick samtidigt då han fick genomgå en ny utredning.
Det har varit en mångårig kamp för att få vardag och skola att fungera. Det har gått upp och ner genom åren. Perioder som varit förhållande vis lugna, perioder då man varit nära att drunkna.
Våren 2014 var vi på botten allihop. Dottern har hela livet haft mycket svår ångest, som även gav upphov till fysiska symptom som t ex andnöd. Hon hade kämpat för att klara skolan, hade klarat grundskolan med nöd och näppe. Högstadiet gick hon i en aspergerklass. Det fungerade bättre än den vanliga skolan som inte hade fungerat alls, men det var ändå en kamp varje dag. Efteråt är hon besviken på att ingen av alla speciallärare, psykologer och läkare kunde se att hon förutom asperger och ADD, även hade svår depression, ångest och många fobier, bland annat social fobi. Våren 2014 var hon på väg att krascha fullständigt. Hon hade börjat få panikångestattacker, hon och jag blev ofta osams. Jag kände mig maktlös, visste inte hur jag skulle tackla hennes svårigheter. Hur mycket krav kunde jag ställa? Vad skulle jag göra för att hjälpa henne? Min trötthet och maktlöshet fick mig att bete mig som en idiot och jag sa saker jag absolut inte borde sagt.
Hon försökte börja på gymnasiet efter grundskolan, men det fungerade inte alls så hon hoppade av efter bara några veckor, trots att det var en aspergerskola. Hon orkade helt enkelt inte mer, hon var helt slutkörd efter nio års kämpande, satt nu hemma på heltid och kom aldrig ut. Hon träffade inga andra än familj och nära släkt, förutom en kontaktperson som var guld värd. Hon mådde nu så dåligt att hon knappt orkade göra det hon är intresserad av och vill hålla på med.
Äldste sonen har också lidit av en gnagande ångest hela livet, en ångest som med åren utvecklades till en allvarlig depression. Han klarade grundskola och gymnasium och komvux men det har varit mycket tufft. Våren 2014 gick han på folkhögskola andra året. Till en början verkade det som att det kunde vara vändningen, att han nu började må bättre. Men han var så skör och så känslig att minsta lilla motgång blev världens undergång. Och den här sista våren mådde han sämre än någonsin, orkade inte ta sig till lektionerna, låg mest i sängen och orkade inte gå upp. Vid några tillfällen gjorde han sig själv illa. Han såg bara en framtid då han alltid skulle må dåligt, alltid få kämpa och slåss mot demonerna. Han kände att han inte skulle orka leva så.
00:an, som fick sin ADD-diagnos när han var 11, var vid den här tidpunkten, pga olyckliga omständigheter, helt hemma från skolan, ett beslut vi tagit tillsammans med skolpersonal och rektor. Tills de hade möjlighet att lösa situationen var vår tanke att jag skulle undervisa honom lite hemma. Jag fick uppgifter varje vecka från skolan. Jag inbillade mig att jag skulle kunna fixa det. Men jag hade strax före jul blivit tvungen att gå upp från halvtid och femskift till heltid-femskift. Det höll naturligtvis inte.
Samtidigt blev det jobbigare och jobbigare för yngsta sonen i skolan. Nu ville skolan ha en utredning på honom också. Och trots att vi vid det här laget genomfört så många utredningar att det blivit närmast rutin, så tar det ändå hårt på krafterna. Dessutom ville 00:ans skola att han skulle göra en ny utredning då de misstänkte att han hade mer åt det autistiska hållet. Så två utredningar skulle vi gå igenom på allt annat. Båda två fick diagnoserna Atypisk autism och selektiv mutism.
Min ork började nu tryta rejält. Jag kände mig så totalt maktlös. Jag visste inte längre vad jag skulle kunna göra för att hjälpa mina barn att må bra. Jag höll på att krascha helt. Hade ingen ork till någonting. Jag hade tidigare hållit på mycket i trädgården, något som innan skänkt mig stor psykisk återhämtning men som jag helt enkelt inte orkade med alls längre och jag lade det helt på is det här året. Blomsterrabatterna och grönsakslandet fick växa igen.
Men våren 2014 var också då allt började vända. Det började med att vi på mitt jobb fick genomgå en hälsoundersökning och fick ett par samtal med en hälsocoach. Jag kom att prata om det med ett par av killarna på min avdelning. Jag sa att jag skulle ju behöva gå ner minst 10kg men att jag inte orkar bry mig.
Jag hade något år innan varit med i viktväktarna, som arbetsplatsen sponsrade rejält och vi fick till och med gå på arbetstid, och lyckats gå ner nästan till min målvikt. Sen ledsnade jag på att räkna, väga och skriva, och att gå hungrig. Så ett år senare vägde jag lika mycket som innan. Men nu började killarna att prata om att jag skulle testa LCHF. Nej, absolut inte! Sa jag. Jag hade ju hört talas om den farliga dieten, där man skulle vräka i sig fett och inte fick äta grönsaker. Det kunde väl ingen vettig människa tro på? Men de fortsatte att prata om LCHF, jag kom med alla de där vanliga argumenten; för mycket fett är farligt, särskilt mättat, hjärnan behöver kolhydrater, och så vidare. Men de kunde hela tiden komma med motargument och förklaringar. De hade svar på alla mina påståenden som mer och mer, och mycket motvilligt, övergick till nyfikna frågor.
Till sist fick jag låna Matrevolutionen (av Andreas Eenfeldt), läste den på rasterna, och sen hade jag glömt att det var min övervikt det hade handlat om från början (nu visste killarna hur mina barn mådde och det var egentligen av det skälet de ville få in mig på LCHF).
Den sommaren pratade vi mycket kost och hälsa hemma vid matbordet. Barnen var rätt skeptiska till en början men blev så småningom nyfikna, förutom 00:an som hoppade på det redan från början. Dottern, som är mycket intresserad av vilda djur och deras anatomi och hade rätt bra koll på olika djurarters föda, började se en logik i det här. Under sommaren prövade vi lite, det blev inte helt rätt och en hel del fusk, men efter sommarlovets slut, bestämde vi för att köra igång på allvar.
Den hösten såg vi många föreläsningar och intervjuer på Kostdoktorn.se. Hela familjen tillsammans, utom 93:an som inte bor hemma och inte har varit så delaktig alls i det här. Istället för att titta på någon film, eller underhållningsprogram, lyssnade vi på historier om övervikt och diabetes. Vi lärde oss om den verkliga orsaken till hjärtsjukdom, om vad socker gör i kroppen och att mättat fett var nyttigt. Barnen visste snart mer om vad kolesterol är än vad de flesta läkare vet.
Redan efter några månader började vi alla märka skillnad. Framför allt 91:an och dottern. Ångesten som alltid hade funnits där försvann, likaså depressionen. De började bli glada, pigga och positiva inför en framtid som de tidigare inte såg att de hade. De började vilja och orka göra roliga saker, orkade börja ta tag i rutiner.
Dotterns resa har dock inte varit helt lätt. Hon blev ganska snart övertygad om att det här var rätt, och hon märkte också tidvis en stor skillnad, men till en början mådde hon väldigt, väldigt dåligt. Hon som tidigare levt i stort sett på pasta, mackor, pannkakor och panpizza, hade ju inte längre något kvar som hon ”fick” äta. Hon har alltid haft stora problem med maten, framför allt med konsistenser, och det har varit få saker hon har kunnat äta. Det har krävt att jag lagat specialmat till henne. Hon trodde nu på LCHF och ville äta det, men det har krävts många långa samtal mellan henne och mig, för att försöka hitta alternativ som har fungerat.
Till en början var det mycket svårt att hitta nåt som gjorde henne mätt ordentligt och hon fick i sig alldeles för lite mat, och var enormt trött. Hon klarade inte av att äta så stora mängder åt gången, och inte så mycket av samma sak, så vi måste försöka hitta enkla mellanmål. Hon fick till en början äta ganska ofta. Äggmjölken blev en räddning. Hon har aldrig kunnat äta några som helst grönsaker, men så småningom vågade hon prova vitkål, det gick bra, och ganska snart började hon att tycka det var gott, riktigt gott. Hon äter fortfarande inte mer grönsaker än vitkål, men vill försöka lära sig.
Pizza var en av hennes favoriträtter, en av få saker hon tyckte om alls, så det var ju lite jobbigt att inte få äta det. Men så provade vi Birgittas pizzabotten med halloumiost, det blev en höjdare. Vad lycklig hon var när det gick att göra en pizza, som hon till och med tyckte var godare än originalet.
Nu har vi börjat hitta bra mat som fungerar för henne och hon börjar så sakteliga tycka om mer och mer. Plötsligt har hon, liksom äldsta sonen, börjat se mat som något bra och positivt, som en vän och inte som något ångestfyllt.
Idag mår vi väldigt bra, men jobbar hela tiden på att förbättra hälsan. Ångest och depression hos barnen är i det närmaste helt borta, men det kan komma tillbaka om de äter fel saker, som t ex socker, då kommer ångesten. Men nu vet de vad det beror på och det är lättare att hantera, och så vet de att de mår bra igen om de äter bra. Vi fortsätter att prova oss fram till vad som fungerar och inte.
Sötningsmedel är det ingen som mår bra av, hellre sötar vid med små mängder honung, lite frukt eller något annat mer naturligt, men inte så ofta. För mycket grädde mår de inte så bra av heller, särskilt inte som en egen rätt, t ex grädde och bär, det får vi inte äta allt för ofta. Även för mycket mandelmjöl kan vi märka av. Vi har också lagt till D-vitamin och Omgega-3 tillskott, även om vi på senare tid har varit allt för slarviga med det.
Dottern har nu börjat få in ordentliga rutiner i sin vardag, hon är fortfarande hemma men hon arbetar mycket flitigt på sina serier. Hon har börjat hålla ordning och städa och tar hand om sin lilla dvärgpudel Nala. 91:an som tidigare har varit svår att få att hjälpa till med saker, tar nu ett mycket stort ansvar här hemma. Han hjälper sin syster med att komma ut på promenader med hunden, hjälper till att fixa mat när jag inte är hemma, hjälper mig mycket med alla hönsen och kaninerna. De har också börjat bli intresserade av att motionera och träna, något som tidigare har varit helt otänkbart.
Men hur åt vi innan då? Egentligen inte speciellt dåligt. Inte efter vad man trodde var bra då. Jag har alltid tyckt om att laga mat, och att prova nya rätter. Visst använde jag en del hel- och halvfabrikat för att det var smidigt och gick snabbt, men lagade ändå det mesta själv. Ja, vi använde margarin, mest för att det var billigt, smör var en lyxvara man kunde unna sig ibland. Matlagningsgrädde, ja, men för att det var så bra hållbarhet på det, vilket var en stor fördel då jag oftast storhandlade. Förutom under den korta period med viktväktarna, har jag egentligen aldrig trott att riktigt smör eller grädde skulle vara farligt, men gick väl på det att det handlade om att vi åt för mycket fett i förhållande till hur mycket man rörde sig.
Godis på lördagar, sällan någon annan gång, popcorn på fredagar. Chips och läsk bara sällan, inte ens en gång i månaden. Frukosten var väl ingen höjdare, särskilt inte för barnen, men det var sånt som de flesta åt, fil (inte lättfil, inte ens när jag åt vv-mat åt jag lättfil. Fil ska vara tjock, krämig och syrlig, annars är den äcklig!), eller jordgubbsyoghurt med flingor. Försökte undvika de allra sötaste flingorna, men när jag läste på förpackningen och insåg att skillnaden på sockerhalt i chokladflingorna och de ”nyttiga” special K inte var särskilt stor, var det svårt att motivera att de inte skulle få dem. Vi åt alltså en ganska normal kost, och jag tror, bättre än många.
Ingen av oss har haft något större sockerberoende och det är nog en anledning till att det ändå har gått relativt lätt att ställa om kosten. Det och kunskap! Jag har läst och läst, blivit nördigt intresserad (ja, jag har lite såna drag jag med…) och lärt mig så mycket om kost och hälsa att övertygelsen om att det här är rätt är hundraprocentig. Att jag relativt lätt fick med barnen berodde nog också på att de var så långt ner på botten att de lika bra kunde prova vad som helst.
Vi hoppas att vi med vår berättelse kan inspirera fler att våga ta steget och prova.”
Dag 3 på min kålvecka
Idag har det blivit broccolins tur att visa upp sig från sin godaste sida.
Broccoli är en väldigt mångsidig grönsak, sprängfylld med nyttigheter och med en låg andel kolhydrater, bara 3,1 g.
Här hittar du mycket intressant information på en hemsida som är dedikerad helt till denna användbara grönsak, Broccoli.nu.
Broccolin har sin givna plats inom LCHF och Paleo. Ett fint komplement till maten istället för potatis.
Jag kombinerar sen ett par år de båda varianterna av lågkolhydratkost och mår riktigt gott av det.
Här kan du se en del av den videointervju om min kostmodell, som Kostdoktorn har i sin helhet på Medlemssidan.
Du kan bli medlem för bara 79 kr per månad, första månaden är gratis så du kan se om det är nåt för just dig.
Dagens typ av broccolisoppa serverade jag ofta när jag jobbade på restaurang, den var mycket populär bland lunchgästerna.
Broccoligratäng är också riktigt gott och lättlagat, den går att variera på en mängd sätt.
Antingen som i länken ovan med ost, ägg och bacon eller som här med äggstanning.
Prova gärna att gratinera kokta broccolibuketter med ädelost eller chèvre, det smakar riktigt bra till en köttbit.
Här en annan broccolisoppa med mer bra proteiner från skaldjur och Västerbottensost, klicka på bilden så kommer du till receptet.
För att inte tala om hur läckert ett broccolimos kan vara, länken går till en variant gjord på stjälken.
Jag serverade min soppa med frökex från Huså Bröd och en vildsvinskorv från Hedmans Delikatesser i Strömsund.
Två exempel på riktigt gott mathantverk från Jämtland som fick åka med på resan hit till Turkiet.
Broccolisoppa 2-3 port
500 g broccoli
50 g smör eller kokosolja
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 dl kycklingbuljong
2 dl grädde eller kokosgrädde
2 tsk ekologiskt buljongpulver, jag använde Bella Buljong
1 tsk äppelcidervinäger
Salt och peppar
Skär broccolin i mindre bitar. Bryn tillsammans med hackad lök och vitlök.
Häll på kycklingbuljongen och buljongpulver och koka i ca 15 minuter så den blir mjuk.
Mixa slät i kastrullen med stavmixer. Häll på grädden och koka upp, låt puttra i ca 5 minuter.
Smaksätt med vinäger, salt och peppar. Vinägern ger en riktigt god smakbrytning till den milda broccolin.
Servera med mjukkokta ägghalvor och frökex/fröknäcke med en god, lokalproducerad korv.
Nytt år med nyttigare mat
För många innebär det nya året en nystart för att komma igång med en hälsosammare livsstil.
Jag har hållit på med min form av lågkolhydratkost i snart 12 år, så det blir inga större snedsteg över jul och nyår.
Jag vet att jag mår bäst både i kroppen och själen om jag håller mig till min vanliga mat.
Så att överäta godis eller kakor, dricka för mycket alkohol eller äta mat med mycket kolhydrater är inte längre något jag trillar dit på.
Jag njuter då och då av ett glas vin, något glutenfritt bakverk eller en bit mörk choklad.
Men jag har sån tur att jag inte har några större problem med beroende, så jag kan nöja mig med just ett glas, en bit eller en kaka.
För många är det svårare så därför dela jag idag med mig av min Topp 10 på riktigt goda äggrätter som mättar ordentligt och ger mycket näring.
Ät gärna något C-vitaminrikt till äggrätterna, det är förutom Vitamin B3 det enda som saknas i ägg.
Vitkål och paprika innehåller mycket C-vitamin, så det är ett bra komplement till maten.
Klicka på bilderna nedan så kommer du till de recept jag tycker bäst om när jag äter ägg.
Vill du hellre ta del av mina recept i bokform så hittar du dem här:
Gröna, sköna tillbehör för ett friskare liv
Låt bönor förändra ditt liv – Kokboken
Birgitta Höglunds bästa grilltips
Välkommen tillbaka
Nu är hösten här igen och det är dags för en nystart för många, även så på den här bloggen. Det är över två år sen jag bestämde mig för att sluta skriva härinne, då kokboksskrivandet tog lite väl mycket av min datortid.
Nu 3 kokböcker senare och ett halvår med min Paleoblogg där jag bara skrev recept, känner jag för att börja skriva lite mer utförligt om det som intresserar mig mest igen, nämligen naturligt god mat att njuta av.
Jag fortsätter att skriva i ungefär samma stil som tidigare. Sprider mina tankar och funderingar kring helt glutenfri 0ch i stort sett sockerfri lågkolhydratmat, delar med mig av intressanta länkar och recept på den mat jag äter till vardags och fest.
Det blir också inlägg från mina resor med tips på god, lokal mat, lite naturbilder, blommor och annat som berikar mitt liv. Smink, mode, inredning och vinprovningar blir det som tidigare inte så mycket av härinne.
Jag kommer också att återigen publicera en del av de bästa och mest eftersökta recepten både från den här och mina andra receptplatser på nätet, Birgitta Höglunds Paleo där jag har nästan 200 mejerifria recept och från min blogg på Kostrådgivarna.se.
Min dagliga mat
Hur äter jag då själv idag? Jag äter och förespråkar en naturlig, glutenfri lågkolhydratkost, men inte helt strikt av varken LCHF eller Paleo. Grundtanken i min mat är att den ska vara LCHF, Low Carb High Fat. Alltså lite kolhydrater och mycket av naturligt fett. Maten ska också vara så naturlig som möjligt, närproducerat och ekologiskt i så stor utsträckning som möjligt.
Numer lägger jag till ett större inslag av grönsaker, rotfrukter, nötter, bär och även lite frukt i maten. Jag väljer oftare kokosmjölk/grädde i min mat än vanlig grädde/crème fraiche och den ost jag använder kommer från get och får, ibland också någon vällagrad ko-ost. Steker gör jag i smör eller kokosolja, ofta en blandning av dem båda.
Köttet jag äter är oftast gräsbeteskött från nöt, lamm eller vilt. Kalkon, ägg, fisk, skaldjur och svamp är de andra proteinkällor jag helst njuter av på min tallrik.
Det blir tre mål riktigt god mat om dagen. Nötfrukost och två mål lagad mat med ca 5-6 timmars mellanrum, mycket sällan finns det plats i magen för något mellanmål.
Jag bakar lite matbröd ibland men sällan fikabröd. Nån gång till fest kan det bli något av smör, ägg och mandelmjöl/kokosmjöl, då oftast sötat med bara lite honung.
Att dricka fetkaffe är inte något som tilltalar mig utan jag lägger till fettet på tallriken istället, gärna i form av en god majonnässås eller ett kryddsmör. Ofta blir det bara en skiva smör direkt från paketet som tillbehör. Jag mår riktigt bra av att äta den här typen av näringsrik och god mat.
Gör alltid i ordning en tallrik och tar inte om flera gånger, efter ett tag kommer mättnadskänslan. Måltidsdrycken är nästan alltid vatten, vin kan det bli någon enstaka gång.
Den här kosthållningen har fått mig att sakta men säkert komma ner till min normalvikt och hålla den. Jag har sällan problem med värk, trötthet, huvudvärk eller magen idag.
Du kan läsa mer om vilka hälsovinster jag gjort sen jag la om kosten för 5½ år sedan, här jag skriver om min hälsoresa i Fibromyalgi och LCHF.
Under de senaste åren har den här bloggen levt sitt eget liv trots brist på uppdateringar. Den har fortsatt att ligga i toppskiktet på mat- och hälsoblogglistorna, tack för det alla trogna läsare.
Intresset för naturlig och artegen mat är stort ute i landet och det växer sig hela tiden ännu större, ser man inte minst på det ekologiska utbudet i butikerna.
Även många utländska besökare hittar till min blogg, ca 10% är från USA har jag sett den senaste tiden. Det kanske kan ha något att göra med att mina kokböcker kommer ut på engelska nästa sommar.
Intresset för glutenfri lågkolhydratkost är mycket stort i Amerika just nu, så det blir väldigt spännande att se hur böckerna tas emot i den engelskspråkiga världen.
De senaste åren har jag mest varit aktiv inne på Facebook, här en länk till min sida där. Lägg gärna till mig som vän om du vill.
Nu börjar det istället bli dags att nå ut till en större krets med mina recept och mattankar igen, det finns ju väldigt många som av olika anledningar valt att inte delta på Facebook.
Vill du ta del av mina recept även i bokform, så hittar du alla mina böcker på olika nätbokhandlar. De finns förstås även hos vanliga bokaffärer och på biblioteken, om inte så be dem beställa hem.
Jag blir förstås väldigt glad och tacksam om du köper mina böcker och ger ett bidrag till mitt fortsatta skrivande.
Jag har tidigare inte haft någon reklam härinne, men dyker det upp något riktigt bra som handlar om naturlig mat som jag tycker är värt att dela med mig av, så kommer jag att göra undantag från det.
Hoppas vi ses, sprid gärna bloggen vidare till dina vänner via olika träffpunkter på nätet och i verkliga livet.
PS. För dig som är ny härinne och inte vet vem jag är, så har jag samma namn som i bloggtiteln. Jobbat som kallskänka, kock och köksmästare på olika restauranger under många år.
Efter en ryggskada så kunde jag inte jobba mer, men skriva om mat funkar ju också fint. Jag är 53 år och bor i Östersund på sommarhalvåret och i Alanya, Turkiet stor del av vintern tillsammans med min särbo Lennart.
Idag skriver LCHF.se och Per Wikholm om detta. Många av oss LCHF´are vet ju om detta redan, men att få det bekräftat i en så högkvalitativ studie och publicerats av NCBI är ju aldrig fel för övriga världen…
Per skriver på sidan:
”Resultaten är som följer:
1. Strikt lågkolhydratkost (max 20 gram kolhydrater per dag) minskade under bara 6 dagar leverstorleken med hela 22 %.
2. Traditionell kalorireducerad kost (sannolikt snarlik Livsmedelsverkets tallriksmodell fast med en mindre tallrik) gav under 7 månader bara 7 % mindre levervolym trots att viktnedgången var densamma som i lågkolhydratsgruppen.
3. En högkolhydratsdiet under tre veckor resulterade i 9 % ökad levervolym.
Forskarnas slutsatser [Min översättning]: ”Dessa resultat ger stöd för att på kort sikt använda lågkolhydratskost när en minskning av levervolymen är önskvärd. Att överäta kolhydrater är ohälsosamt då det ökar levervolymen [läs leverförfettning, min anmärkning].”
Ni ska också få Pers egna kommentar här:
”Båda dessa studier pekar i exakt samma riktning. Lågkolhydrat är effektivt mot leverförfettning. I den tidigare studien försöker de ansvariga forskarna lite krampaktigt att bortförklara resultaten med att det på lång sikt bara är viktnedgången som är det viktiga vad gäller fettlever, trots att deras studie inte visar det. I den nyare studien är forskarna lite mer rakt på sak och varnar för hög konsumtion av kolhydrater. Fortfarande vågar de dock inte ta bladet helt från munnen och föreslå lågkolhydrat som en långsiktig strategi (vilket förvisso inte studieupplägget medger) men det är definitivt ett steg på vägen i paradigmskiftet att våga peka ut högkolhydrat som ohälsosamt rakt ut.
Tack till signaturen Dufva för tipset om den nya studien samt till signaturen Zepp för den tidigare studien.”
Vi går så sakteliga mot en värld där fler och fler kommer äta lågkolhydratskost, och här visar studien mig på att redan sjuka gör bäst i att äta strikt lchf. Medan jag kan tänka mig att unga och friska människor kan säkert äta en mer liberal LCHF upp till 50 gram kanske tom upp mot 100gram.
Jag har ju upprepade gånger skrivit tidigare här på bloggen om fettlever, för den som är nyfiken på de inläggen kan kika HÄR.