Turkisk pytt i panna med vitlöksyoghurt och mina tankar om Medelhavskosten

Sac Kavurma

Nyttigt och njutbart

Idag ska jag berätta lite mer om min syn på Medelhavskosten, så som jag sett den på plats under de senaste 15 åren.

Jag har funderat lite om det kan vara så att många förespråkare för maten från Medelhavet missat en viktig sak.

Den  saken är att det konsumeras stora mängder ost, ägg och yoghurt varje dag i de allra flesta hem i Sydeuropa.

Slakteributiker finns i mängd och på landsbygden har många fortfarande egna djur på gårdarna.

Ostdiskarna i butikerna är väldigt stora och på marknaderna säljer många lokala odlare sitt eget smör, yoghurt och även ostar.

Det pratas annars mest om att Medelhavskostens nyttighet ligger i olivoljan, fisken, frukten, nötterna och grönsakerna.

Grönsaker och gröna blad används mycket i och till maten av ortsborna, något som jag och Lennart tagit efter.

Vi äter en stor sallad till varje måltid, oftast bestående av persilja, rucola och machésallad.

Det gröna är ofta väldigt billigt, det finns olika grönsaksmarknader nästan varje dag runt om i Alanya.

Fredagsmarknaden i Alanya

Visst finns det de som är fattiga och inte har råd att äta kött och ost så ofta, men då kommer proteintillskottet från bönor, kikärtor och linser som konsumeras i stor mängd.

Under vintern äts väldigt mycket mjölksyrade grönsaker, att frysa grönsaker är inte alls så vanligt här.

Mjölksyrningen gör grönsakerna mycket nyttiga, vitaminer, mineraler och antioxidanter bevaras och de blir mer lättsmälta.

I Sverige var mjölksyrning en mycket populär konserveringsmetod ända tills frysen gjorde sitt intåg.

Just det här med bönor och mjölksyrat grönt har vi tagit efter det senaste halvåret och det får oss att må väldigt gott.

Vi har båda blivit mycket piggare och överflödiga kilon smälter sakta men säkert bort.

Tyvärr ser man ofta att den västerländska skräpmatskulturen kommer stort även i  medelhavsländerna.

Dels genom ökad fetma hos både barn och vuxna, men det syns även i butikshyllorna.

För varje år ser vi hur det fylls på mer och mer med chips, godis, läsk och kakor i butikerna.

Samma snabbmat som vi har säljs överallt, hamburgare, pizza och toast finns på de flesta mathak.

Nu är det inte bara baklava, künefe och andra traditionella bakverk som äts till fest.

Fikande har blivit vardagsmat för många även här, det har börjat dyka upp caféer med väldigt tjusiga bakverk i varje gathörn, de blir fler och fler för varje år.

Och med det följer ännu mer fetma, hjärtsjukdomar och diabetes…

Men medvetenheten ökar, vi har fler bra butiker som säljer ekologisk, traditionell mat i vår närhet, den bästa är Mezza Gurme i Saray, på Yunus Emre Caddesi 26.

Inköp från Mezza Gurme

Dagens recept blir en av mina favoriter från Turkiet, en typ av pytt i panna eller gryta med härlig kryddsmak.

Grytbitarna jag köper hos vår lokala slaktare Güven Et Galerisi har mycket fett insprängt, vilket gör köttet extra mört och gott.

Du kan som med svensk pytt använda stekta köttrester till den här rätten, det blir också väldigt gott.

På bilden den Sac Kavurma vi brukar äta på Restaurang Mountana i Tepe, därav pommes fritesen på tallriken.

Ett bättre alternativ till dem är att fritera vaxbönor i kokosolja, recept på det hittar du i min kommande kokbok tillsammans med Lars-Erik Litsfeldt, Diabeteskokboken för män.

Sac Kavurma på restaurang Mountana i Tepe

Turkisk lammgryta 2 port

300 g lammkött från lår eller stek i små tärningar

50 g smör

1 liten aubergine

1 tomat

1 grön paprika

1 gul lök

2 vitlöksklyftor

1 msk färsk hackad timjan eller oregano = 1 tsk torkad

Havssalt och chiliflingor

Bryn hälften av smöret och stek köttet tills det är gyllenbrunt.

Skär under tiden alla grönsaker i små tärningar, tomaten utan skal och kärnor.

Blanda ner grönsakerna och låt även dem bli brynta.

Låt fräsa tillsammans i 10 minuter så smakerna kommer fram ordentligt.

Krydda generöst med salt och chili, det ska var mycket smak i grytan.

Haydari och tursu, vitlöksyoghurt med mynta och mjölksyrade grönsaker, är väldigt gott till och.

Recept på hur du gör mjölksyrade grönsaker kommer i boken ”Låt bönor förändra ditt liv – Kokboken”.

Den kokboken har jag skrivit med Lars-Erik Litsfeldt och Patrik Olsson, den ges ut lagom till nyåret när det börjar bli dags att förändra livet för många.

Haydari från Långkok för LCHF och Paleo
Foto Mikael Eriksson

Haydari

2 dl turkisk yoghurt

2 msk olivolja

1 msk hackad bladpersilja

1 tsk torkad mynta

1 liten riven, vitlöksklyfta

Havssalt

Blanda alla ingredienser väl och kyl ett par timmar.

Smaka av om det behövs mer salt.

Haydarin är också mycket god som dipsås till råa grönsaker.

Morgonpromenad i Alanyas hamn


LCHF vid NPF, som ADHD, ADD, Asperger och Autism

Vaktelägg

Mat som medicin

Idag delar jag med mig av en mycket läsvärd, rörande och inspirerande berättelse från en av mina läsare, Åsa Österlund.

Här följer Åsas och hennes barns egna ord om sitt nya liv med naturlig LCHF-kost.

Dela gärna berättelsen vidare, så fler får chansen att använda maten som medicin❤

”För några veckor sedan berättade jag i facebook-gruppen ”Lchf-Tips, pepp och recept!” om min son som har ADD  och har haft svår ångest och depression, och som nu efter två år med LCHF äntligen mår så bra att han ska försöka ta körkort.

Jag berättade att han träffade en läkare vid psykiatrin för att kunna få läkarintyg för körkortstillstånd, och att läkaren efter en stunds samtal med sonen ansåg att han kunde ta bort diagnosen eftersom han inte längre uppfyllde kriterierna för ADD.
Läkaren frågade också vad han hade gjort som orsakat att han nu mådde så bra och inte längre kände av vare sig ångest eller depression, varpå sonen svarade, lite försiktigt, att han slutat äta socker. Han vågade tyvärr inte säga att han åt LCHF, men läkaren var mycket positiv till detta och sa att det här måste han ta med sig till sina kollegor. Han sa också att de nog måste börja ta det här med kosten på större allvar. Vi kunde aldrig drömma om att vår ”lilla” historia skulle väcka ett sådant enormt intresse som det gjorde.

Birgitta frågade om hon fick dela vår berättelse även på sin fb-sida och även där blev responsen enorm. Därför frågade hon om hon även fick berätta vår historia på sin blogg, vilket är en stor ära, och om jag skulle ville utveckla den lite mer. Både jag och barnen tycker också att det är viktigt att prata om hur stor skillnad kosten faktiskt kan göra för den psykiska hälsan och därför ska jag nu försöka berätta vår historia. En berättelse som inte handlar om övervikt och inte heller om diabetes. Det här är en berättelse som handlar om psykisk ohälsa, om ångest, depressioner, ADD och autism.

Jag och min man har fem barn, fyra killar födda 91, 93, 00 och 02, och en tjej född 95. Alla utom 93:an har NPF-diagnoser av olika slag. Dottern var den första att få sin diagnos, Asperger + ADD när hon var ca 11 år. 00:an fick diagnosen ADD när han var runt 11, 91:an som historien om körkortstillståndet handlar om, fick sin ADD-diagnos för några år sedan, när han redan var vuxen, han hade även depression då. För två år sedan fick yngsta sonen diagnosen atypisk autism och selektiv mutism, vilket även 00:an fick samtidigt då han fick genomgå en ny utredning.
Det har varit en mångårig kamp för att få vardag och skola att fungera.  Det har gått upp och ner genom åren. Perioder som varit förhållande vis lugna, perioder då man varit nära att drunkna.

Våren 2014 var vi på botten allihop. Dottern har hela livet haft mycket svår ångest, som även gav upphov till fysiska symptom som t ex andnöd. Hon hade kämpat för att klara skolan, hade klarat grundskolan med nöd och näppe. Högstadiet gick hon i en aspergerklass. Det fungerade bättre än den vanliga skolan som inte hade fungerat alls, men det var ändå en kamp varje dag. Efteråt är hon besviken på att ingen av alla speciallärare, psykologer och läkare kunde se att hon förutom asperger och ADD, även hade svår depression, ångest och många fobier, bland annat social fobi. Våren 2014 var hon på väg att krascha fullständigt. Hon hade börjat få panikångestattacker, hon och jag blev ofta osams. Jag kände mig maktlös, visste inte hur jag skulle tackla hennes svårigheter. Hur mycket krav kunde jag ställa? Vad skulle jag göra för att hjälpa henne? Min trötthet och maktlöshet fick mig att bete mig som en idiot och jag sa saker jag absolut inte borde sagt.

Hon försökte börja på gymnasiet efter grundskolan, men det fungerade inte alls så hon hoppade av efter bara några veckor, trots att det var en aspergerskola. Hon orkade helt enkelt inte mer, hon var helt slutkörd efter nio års kämpande, satt nu hemma på heltid och kom aldrig ut. Hon träffade inga andra än familj och nära släkt, förutom en kontaktperson som var guld värd. Hon mådde nu så dåligt att hon knappt orkade göra det hon är intresserad av och vill hålla på med.

Äldste sonen har också lidit av en gnagande ångest hela livet, en ångest som med åren utvecklades till en allvarlig depression. Han klarade grundskola och gymnasium och komvux men det har varit mycket tufft. Våren 2014 gick han på folkhögskola andra året. Till en början verkade det som att det kunde vara vändningen, att han nu började må bättre. Men han var så skör och så känslig att minsta lilla motgång blev världens undergång. Och den här sista våren mådde han sämre än någonsin, orkade inte ta sig till lektionerna, låg mest i sängen och orkade inte gå upp. Vid några tillfällen gjorde han sig själv illa. Han såg bara en framtid då han alltid skulle må dåligt, alltid få kämpa och slåss mot demonerna. Han kände att han inte skulle orka leva så.

00:an, som fick sin ADD-diagnos när han var 11, var vid den här tidpunkten, pga olyckliga omständigheter, helt hemma från skolan, ett beslut vi tagit tillsammans med skolpersonal och rektor. Tills de hade möjlighet att lösa situationen var vår tanke att jag skulle undervisa honom lite hemma. Jag fick uppgifter varje vecka från skolan. Jag inbillade mig att jag skulle kunna fixa det. Men jag hade strax före jul blivit tvungen att gå upp från halvtid och femskift till heltid-femskift. Det höll naturligtvis inte.
Samtidigt blev det jobbigare och jobbigare för yngsta sonen i skolan. Nu ville skolan ha en utredning på honom också. Och trots att vi vid det här laget genomfört så många utredningar att det blivit närmast rutin, så tar det ändå hårt på krafterna. Dessutom ville 00:ans skola att han skulle göra en ny utredning då de misstänkte att han hade mer åt det autistiska hållet. Så två utredningar skulle vi gå igenom på allt annat. Båda två fick diagnoserna Atypisk autism och selektiv mutism.

Min ork började nu tryta rejält. Jag kände mig så totalt maktlös. Jag visste inte längre vad jag skulle kunna göra för att hjälpa mina barn att må bra. Jag höll på att krascha helt. Hade ingen ork till någonting. Jag hade tidigare hållit på mycket i trädgården, något som innan skänkt mig stor psykisk återhämtning men som jag helt enkelt inte orkade med alls längre och jag lade det helt på is det här året. Blomsterrabatterna och grönsakslandet fick växa igen.
Men våren 2014 var också då allt började vända. Det började med att vi på mitt jobb fick genomgå en hälsoundersökning och fick ett par samtal med en hälsocoach. Jag kom att prata om det med ett par av killarna på min avdelning. Jag sa att jag skulle ju behöva gå ner minst 10kg men att jag inte orkar bry mig.

Jag hade något år innan varit med i viktväktarna, som arbetsplatsen sponsrade rejält och vi fick till och med gå på arbetstid, och lyckats gå ner nästan till min målvikt. Sen ledsnade jag på att räkna, väga och skriva, och att gå hungrig. Så ett år senare vägde jag lika mycket som innan. Men nu började killarna att prata om att jag skulle testa LCHF. Nej, absolut inte! Sa jag. Jag hade ju hört talas om den farliga dieten, där man skulle vräka i sig fett och inte fick äta grönsaker. Det kunde väl ingen vettig människa tro på? Men de fortsatte att prata om LCHF, jag kom med alla de där vanliga argumenten; för mycket fett är farligt, särskilt mättat, hjärnan behöver kolhydrater, och så vidare. Men de kunde hela tiden komma med motargument och förklaringar. De hade svar på alla mina påståenden som mer och mer, och mycket motvilligt, övergick till nyfikna frågor.

Till sist fick jag låna Matrevolutionen (av Andreas Eenfeldt), läste den på rasterna, och sen hade jag glömt att det var min övervikt det hade handlat om från början (nu visste killarna hur mina barn mådde och det var egentligen av det skälet de ville få in mig på LCHF).
Den sommaren pratade vi mycket kost och hälsa hemma vid matbordet. Barnen var rätt skeptiska till en början men blev så småningom nyfikna, förutom 00:an som hoppade på det redan från början. Dottern, som är mycket intresserad av vilda djur och deras anatomi och hade rätt bra koll på olika djurarters föda, började se en logik i det här. Under sommaren prövade vi lite, det blev inte helt rätt och en hel del fusk, men efter sommarlovets slut, bestämde vi för att köra igång på allvar.

Den hösten såg vi många föreläsningar och intervjuer på Kostdoktorn.se. Hela familjen tillsammans, utom 93:an som inte bor hemma och inte har varit så delaktig alls i det här. Istället för att titta på någon film, eller underhållningsprogram, lyssnade vi på historier om övervikt och diabetes. Vi lärde oss om den verkliga orsaken till hjärtsjukdom, om vad socker gör i kroppen och att mättat fett var nyttigt. Barnen visste snart mer om vad kolesterol är än vad de flesta läkare vet.
Redan efter några månader började vi alla märka skillnad. Framför allt 91:an och dottern. Ångesten som alltid hade funnits där försvann, likaså depressionen. De började bli glada, pigga och positiva inför en framtid som de tidigare inte såg att de hade. De började vilja och orka göra roliga saker, orkade börja ta tag i rutiner.

Dotterns resa har dock inte varit helt lätt. Hon blev ganska snart övertygad om att det här var rätt, och hon märkte också tidvis en stor skillnad, men till en början mådde hon väldigt, väldigt dåligt. Hon som tidigare levt i stort sett på pasta, mackor, pannkakor och panpizza, hade ju inte längre något kvar som hon ”fick” äta. Hon har alltid haft stora problem med maten, framför allt med konsistenser, och det har varit få saker hon har kunnat äta. Det har krävt att jag lagat specialmat till henne. Hon trodde nu på LCHF och ville äta det, men det har krävts många långa samtal mellan henne och mig, för att försöka hitta alternativ som har fungerat.

Till en början var det mycket svårt att hitta nåt som gjorde henne mätt ordentligt och hon fick i sig alldeles för lite mat, och var enormt trött. Hon klarade inte av att äta så stora mängder åt gången, och inte så mycket av samma sak, så vi måste försöka hitta enkla mellanmål. Hon fick till en början äta ganska ofta. Äggmjölken blev en räddning. Hon har aldrig kunnat äta några som helst grönsaker, men så småningom vågade hon prova vitkål, det gick bra, och ganska snart började hon att tycka det var gott, riktigt gott. Hon äter fortfarande inte mer grönsaker än vitkål, men vill försöka lära sig.
Pizza var en av hennes favoriträtter, en av få saker hon tyckte om alls, så det var ju lite jobbigt att inte få äta det. Men så provade vi Birgittas pizzabotten med halloumiost, det blev en höjdare. Vad lycklig hon var när det gick att göra en pizza, som hon till och med tyckte var godare än originalet.

Nu har vi börjat hitta bra mat som fungerar för henne och hon börjar så sakteliga tycka om mer och mer. Plötsligt har hon, liksom äldsta sonen, börjat se mat som något bra och positivt, som en vän och inte som något ångestfyllt.
Idag mår vi väldigt bra, men jobbar hela tiden på att förbättra hälsan. Ångest och depression hos barnen är i det närmaste helt borta, men det kan komma tillbaka om de äter fel saker, som t ex socker, då kommer ångesten. Men nu vet de vad det beror på och det är lättare att hantera, och så vet de att de mår bra igen om de äter bra. Vi fortsätter att prova oss fram till vad som fungerar och inte.

Sötningsmedel är det ingen som mår bra av, hellre sötar vid med små mängder honung, lite frukt eller något annat mer naturligt, men inte så ofta. För mycket grädde mår de inte så bra av heller, särskilt inte som en egen rätt, t ex grädde och bär, det får vi inte äta allt för ofta. Även för mycket mandelmjöl kan vi märka av. Vi har också lagt till D-vitamin och Omgega-3 tillskott, även om vi på senare tid har varit allt för slarviga med det.

Dottern har nu börjat få in ordentliga rutiner i sin vardag, hon är fortfarande hemma men hon arbetar mycket flitigt på sina serier. Hon har börjat hålla ordning och städa och tar hand om sin lilla dvärgpudel Nala.  91:an som tidigare har varit svår att få att hjälpa till med saker, tar nu ett mycket stort ansvar här hemma. Han hjälper sin syster med att komma ut på promenader med hunden, hjälper till att fixa mat när jag inte är hemma, hjälper mig mycket med alla hönsen och kaninerna. De har också börjat bli intresserade av att motionera och träna, något som tidigare har varit helt otänkbart.

Men hur åt vi innan då? Egentligen inte speciellt dåligt. Inte efter vad man trodde var bra då. Jag har alltid tyckt om att laga mat, och att prova nya rätter. Visst använde jag en del hel- och halvfabrikat för att det var smidigt och gick snabbt, men lagade ändå det mesta själv. Ja, vi använde margarin, mest för att det var billigt, smör var en lyxvara man kunde unna sig ibland. Matlagningsgrädde, ja, men för att det var så bra hållbarhet på det, vilket var en stor fördel då jag oftast storhandlade. Förutom under den korta period med viktväktarna, har jag egentligen aldrig trott att riktigt smör eller grädde skulle vara farligt, men gick väl på det att det handlade om att vi åt för mycket fett i förhållande till hur mycket man rörde sig.

Godis på lördagar, sällan någon annan gång, popcorn på fredagar. Chips och läsk bara sällan, inte ens en gång i månaden. Frukosten var väl ingen höjdare, särskilt inte för barnen, men det var sånt som de flesta åt, fil (inte lättfil, inte ens när jag åt vv-mat åt jag lättfil. Fil ska vara tjock, krämig och syrlig, annars är den äcklig!), eller jordgubbsyoghurt med flingor. Försökte undvika de allra sötaste flingorna, men när jag läste på förpackningen och insåg att skillnaden på sockerhalt i chokladflingorna och de ”nyttiga” special K inte var särskilt stor, var det svårt att motivera att de inte skulle få dem. Vi åt alltså en ganska normal kost, och jag tror, bättre än många.

Ingen av oss har haft något större sockerberoende och det är nog en anledning till att det ändå har gått relativt lätt att ställa om kosten. Det och kunskap! Jag har läst och läst, blivit nördigt intresserad (ja, jag har lite såna drag jag med…) och lärt mig så mycket om kost och hälsa att övertygelsen om att det här är rätt är hundraprocentig. Att jag relativt lätt fick med barnen berodde nog också på att de var så långt ner på botten att de lika bra kunde prova vad som helst.
Vi hoppas att vi med vår berättelse kan inspirera fler att våga ta steget och prova.”

Halloumipizza...

Halloumipizza, klicka på bilden så kommer du till receptet…


Gelégodis / Jello / Energigelé / Gummy LCHF och Paleo

Gelégodis LCHF och Paleo

Hälsosamt godis fyllt med energi

Kärt barn har många namn, jag tillhör dem som alltid gillat ett syrligt gelégodis.

Här hittar du den marmelad med äpple som min mamma gjorde till jul förr, men nu i en betydligt mindre söt variant.

Idag får du ett nypåhittat recept på ett riktigt nyttigt och gott godis som funkar bra både med och utan träning ;)

Jag har tagit fram det till Restaurang PriMaten i Uppsala, de ville ha ett bättre alternativ till bars att erbjuda dem som tränar på gymmet bredvid.

Gelatin innehåller aminosyror, det är det som gör att en hemkokt buljong blir så hälsosam.

Körsbär har antiinflammatoriska egenskaper som liknar den i acetylsalicylsyra. Naturens egen Treo, med andra ord.

De innehåller också antocyaniner vilket kan reducera risken för diabetes och hjärtsjukdom.

Läs mer om det här på bloggen Ett mindre sött blod, som också länkar till en intressant diabetes-sida på engelska.

Receptet går fint att göra helt sockerfritt om du vill och med sitt tillskott av kokosolja ger det energi länge.

Så här har du ett godis som du kan äta med riktigt gott samvete.

Gelégodiset smakar bäst att äta rumstempererat, då kokosoljan blir lite mjukare.

De blir också goda att blanda i en kopp te till en varm energidryck, dosera efter smak.

Perfekt att ha med i väskan när man är bortbjuden på fika eller går på kafé.

Eller i en liten ask i fickan på springturen, på gymmet eller i skidbacken, närhelst du behöver lite extra energi.

Energigodis

Gelégodis ca 50 bitar

3 dl frysta, urkärnade surkörsbär

10 gelatinblad eller 5 tsk gelatinpulver

2 lime

½ dl kokosolja

ev 1 msk honung eller annan sötning

Blötlägg gelatinbladen i kallt vatten i 5 minuter.

Använder du pulver så blandas det direkt i den varma vätskan.

Koka upp körsbären. Du kan också använda till exempel vinbär eller blåbär.

Pressa limefrukterna, det blir ca ½ dl saft.

Ta bärkastrullen från värmen och rör ner kokosolja och urkramade gelatinblad.

Låt svalna en stund och mixa slätt, det här gör att kokosoljan blandas väl med bärmassan och fördelas fint i hela gelén.

Söta eventuellt lite grann om du tycker det smakar för surt.

Häll upp i en form, ca 10 x 20 cm. Låt stå i kylen att stelna helt.

Lyft upp gelén och skär i mindre bitar. Förvara i kylen, gelén håller ca en vecka.

Har du en silikonform för godishjärtan så blir det ju extra bra i den nu till Alla Hjärtans Dag.

För dig som är riktigt hardcore kan det vara kul att göra eget gelatin, då blir godiset dessutom ännu nyttigare.

Följ mitt recept på kalvfond men uteslut kryddor och grönsaker, koka ihop fonden kraftigt så blir den geléartad.

Körsbärsgodis


Vår katt Marwin

IMG_0533Som jag skrev om här tidigare visade sig ha Borrelia och tack vara en läsare på facebook som gav mig tips om att få tagit ett borreliaprov så gjordes det och han blev konstaterad positiv.

Han hade inte så stor grad av den, man behandlar from 300 och han hade 320. Man kan ha upp till 1000, så det verkar ju vara lindrigt.
Nu går han på antibiotika och ska ha halv tablett en gång om dagen… jäddrar vad vi kämpar med dom…

Faran över går tyvärr inte att blåsa ännu, han hade ju som bekant ett blåsljud på hjärtat och idag är dagen för ultraljudet. Idag får vi kanske veta mer om varför han har det. Jag ber av hela mitt hjärta att måtte det inte vara något allvarligt, ex HCM, en dödlig ärftlig hjärtsjukdom.

Ber om att alla håller tummar och tår för att hans hjärta är friskt och vi kan få njuta honom i många år till, han är ju bara 4,5 år gammal.

Katten Marwins status

Marwin vrålhungrigDå många har brytt sig om oss och vår misse Marwin känner jag att jag vill ge er en uppdatering på hur han mår och vad som händer.
Varmt tack för all omsorg och goa tankar och ord!

Vi hämtade hem honom igår och egentligen fortfarande vet vi inte vad som felar, det man lyckades konstatera (?) är att ska ha ont i lederna, armbågarna, höfterna och en punkt mitt på ryggen.
Han är så snäll att man fick verkligen trycka på speciella sätt för att märka detta, det var i alla fall så de uttryckte det. Detta gör då att han nu går på smärtstillande och antibiotika i 14 dgr.

I söndags så var dottern med och höll honom under röntgen och jag fick vänta på utsidan. När en av sköterskorna kom ut så utbrast
hon – Vad stark han är! och medan hon gick förbi mig så fortsatte hon – Han är jätte snäll. Han är lika snäll som han är stark!

Han är en otroligt snäll och tålmodig katt. Han väntar snällt dels på sin tur, dvs låter Leopold få äta först, ja göra allt först om han så vill.
Så jag kan tänka mig att han väntat tålmodigt på all klämming och känning ska vara över.

Man upptäckte också ett blåsljud på hjärtat som vi nu ska undersöka vidare med ultraljud den 28/1. HCM hoppas jag man kommer kunna utesluta, då det är en dödlig och ärftlig hjärtsjukdom, det var den jag befarade mest var orsaken till hans vinglighet. Men blåsa faran över går inte ännu :(

Borreliaprov efter en läsares tips har också nu tagits och svar fås om en vecka.

Så här är vi och utredningen fortgår. men han mår bättre hemma då han otrivdes våldsamt på sjukhuset, vägrade alltså både äta och dricka där, vilket jag kan förstå då han inte gillar främmande människor eller platser. Så han är nu under uppsikt här hemma och förvärras vingligheten ska vi kontakta dem genast på sjukhuset.
Så nu har hönsmamman gått igång och nu stalkar jag honom… vilket han egentligen inte heller gillar och är lite förundrad över ;)

Här ser ni en bild på honom nyssens hemkommen och vrålhungrig! då han var lite uttorkad efter vistelsen så valde jag tonfisk för det vet jag han äter med god aptit… annars är väl fisk inte bra mat för katt men vad gör man inte…

 

Katten Marwin sjuk

MarwinI går fick vi åka akut till Djursjukhuset i Borås med den granna katten Marwin, han har i två dagar varit obalanserad i bakbenen, snubblat och vält med bakdelen. Vi befarar att det är HCM en ärftlig hjärtsjukdom. Han blev inlagd över natten och idag ska man gå vidare med prover.
Så här är inget roligt alls just nu, endast en nervös väntan.

Vår förhoppning är att vi kom tidigt att han kanske kan medicineras och få leva några goda år till, han är ju bara 4,5 år gammal ju!

Känner mig både arg och ledsen, dumma djur varför bli sjuka! Man ska aldrig ha djur… blir bara så stor sorg och tomhet efter dom…

redan tomt här med bara en katt…

Ok, får inte måla fan på väggen… men tungt är det…

kram på er och ni som har djur krama dom extra idag!

 

Inflammationsdrivande kost kopplas till depression

harry-potter-glasogon-1Sakta men säkert sipprar kunskapen ut… ja i alla fall för dom som vet med vilka ”glasögon” man ska läsa med…

Svd skriver:
”En ny stor Harvard-studie kopplar samman risken för depression med inflammationsdrivande mat som sockrade drycker, vitt mjöl och margarin. En diet med bland annat vin, kaffe, olivolja och gröna bladgrönsaker tycks däremot skydda mot inflammation. ”

De fortsätter:
En ständigt pågående och låggradig inflammation i kroppen har på senare år lyfts fram som en viktig orsak till hjärtsjukdomar, diabetes, stroke, cancer och demens.

Nu har forskare vid Harvard school of public health för första gången i en stor försöksstudie lyckats visa att den västerländska matens inflammatoriska verkan också tycks ha ett samband med vår allt sämre psykiska hälsa.

De kvinnor som konsumerade mycket sockrade drycker, vitt mjöl, rött kött och margarin löpte 29 till 41 procent större risk att drabbas av depression än de som åt mat som var mindre inflammationsdrivande.”

Sedan kunde man ju undra att varför blanda in ”rött kött”??  Det har inte med kött å göra alls (i alla fall inte rätt uppfött kött) det har just med allt övrigt som rabblas. Sedan kunde man ju önska att vårt kött kunde födas upp rätt så det inte innehöll så mycket omega 6 så som det gör…
När nu folk i allämnhet läser och hör om denna undersökning som hoppas jag att fler och fler lägger ihop 2 och 2 och faktiskt får det till 4 och 3 eller 5….
Hoppas många begrundar meningen:  En ständigt pågående och låggradig inflammation i kroppen har på senare år lyfts fram som en viktig orsak till hjärtsjukdomar, diabetes, stroke, cancer och demens.

 

Här får vi bevis för varför vi inte ska äta biffkött

som är uppfött på kraftfoder och spannmål. Kvoten mellan omega 6 och omega 3 är fruktansvärt fel. Så fel att det inte är något konstigt att människor alltid har en underliggande inflammation redan från barnsben och som sedan underhålls och får lov att gro och växa till sig till ohälsa senare i livet.

Här får man bevisen iartikeln Dåligt fett i svenskt kött.
13390835_155804c

 

 

 

 

 

 

Klipper in de mest tänkvärda raderna och fetar det viktigaste:
Biffkor som helt föds upp på grönbete får kött med omega-3-fettsyror som hittills mest förknippats med fisk. Det visar försök som forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet gjort på Bjällansås gård utanför Fiskebäckskil.

Hos gräsätarna var kvoten mellan fettsyrorna omega-3 och omega-6 idealisk: nära 1 till 1. Men med inslag av spannmålsbaserat kraftfoder försämrades balansen snabbt. Hos djur som enbart fick kraftfoder var kvoten över 1 till 10.

Orsaken är enkel: växtens gröna delar är rika på omega-3 medan kraftfoder på säd, majs och soja främst innehåller omega-6.

- Ger man proteinrikt majs- foder hela vägen för att få snabb tillväxt på djuret så kan man få hur höga kvoter som helst. Jag såg nyligen en biff med kvoten 1 till 29, säger Jana Pickova på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som ansvarat för försöken.

Lägsta kvoten, 1 till 1,2, hittade hon hos en ko som helt fötts upp på gräs och grovfoder.

Kunskapen om olika fettsyrors roll i människokroppen har ökat snabbt de senaste tio åren. Men först nu har forskarna börjat förstå vad de nya rönen får för konsekvenser för livsmedelsproduk-tionen.

Omega-6-fettsyran linolsyra har viktiga funktioner i kroppen, men flera studier har visat att omega-6 behöver balanseras av omega-3-fettsyror som människan bara kan få i sig via kosten. Särskilt omega-3-fettsyrorna EPA/ DHA anses bidra till minskad risk för hjärtsjukdomar.

- EPA/DHA, som förknippats med fisk, visade sig även finnas i betesdjuren. Men om man tar in djuren för slutgödning före slakt så förstörs väldigt mycket av effekten från betet, säger Jana Pickova.

Dessvärre sker sådan slutgödning med spannmålsbaserat kraftfoder regelmässigt för att få upp slaktvikten, även hos de flesta djur som fått beta ute.

– Vi har sett att man mycket snabbt kan förändra fettbalansen i både kött och mjölk, och det gäller även ägg och fisk, varnar Jana Pickova.

Hos vilda djur ligger kvoten mellan omega-3 och omega-6 nära 1 till 1, och samma jämna fördelning återfinns i urmänniskans kost och i våra hjärnor.”

Vill du främja din hälsa ät GRÄSBETES BIFF! ex Gröna Gårdars
Lista på andra uppfödare av gräsbetes djur.

 

 

LCHF bäst i test enligt SBU!

ona_lKostdoktorn skrev ju i går att en jordbävning kan vi förvänta oss i morgon och nu har den kommit den SBU rapport som Andreas syftade till skulle orsaka en jordbävning, och det gör den!

Jag tror vi också kan likna den vid en tsunami -våg, då jag är säker på att den kommer sprida sig lika kraftigt och långt bort och brett som en sådan…
Läs vad kostdoktorn skriver om jordbävningen.

SvD skriver:

Det finns ingen bevisad ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar vid strikt lågkolhydratkost. LCHF-kost är dessutom mest effektiv på ett halvårs sikt för att gå ner i vikt för personer med fetma. Det visar en ny SBU-rapport som väntas leda till att LCHF erbjuds som ett av flera standardalternativ inom sjukvården. ”

De skriver vidare:

Lågkolhydratkost, även den strikta, ger större viktnedgång på sex månader för personer med fetma, jämfört med lågfettskost.

• Detta sker utan att forskare har pekat på några negativa effekter på blodfetter så länge vikten fortsatt är lägre.

• Det saknas över huvud taget belägg för att lågkolhydratkost skulle medföra ökad risk för hjärtsjukdomar.

Det saknas även belägg för att lågkolhydratkost med mycket mättat fett skulle medföra ökad risk för hjärtsjukdomar. Eftersom forskningsunderlaget är begränsat i detta avseende kan det, enligt SBU, ändå finnas skäl till viss försiktighet med allt för mycket mättat fett.

– Det viktigaste resultatet tycker jag är att vi inte hittat några belägg för ökade hälsorisker som en följd av lågkolhydratkost, säger Jonas Lindblom som är projektledare på SBU.

Han påpekar att detta varit en ofta återkommande farhåga. Så sent som i somras gick flera professorer ut och varnade för att en försämrad hjärthälsa bland yngre kvinnor skulle kunna bero på LCHF-kost. Andra forskare bemötte detta med att snarare hänga ihop med ändrade rökvanor i denna grupp.

– Vi har inte hittat något stöd i forskningen för att lågkolhydratkost skulle leda till sämre hjärthälsa eller ökad dödlighet, säger Jonas Lindblom.

SBU brukar inte ge några egna kostrekommendationer.

– Men en rimlig tolkning av vår rapport bör vara att sjukvården i fortsättningen erbjuder även lågkolhydratkost som ett alternativ för patienter med fetma, säger Jonas Lindblom.

Detta bör förflytta LCHF från en ”modediet” och därmed något tillfälligt och övergående (som ju många har hoppats) in till det ”bestående” och in i ”finrummet”!!

Detta har ju jag alltid hävdat när jag stött på att man ser LCHF som något övergående och en hype och en modediet.
Nej, LCHF är för bra för det och ger många sjuka och feta ”hopp om livet” och detta måste ju förr eller senare speglas även brett i befolkningen och ända upp till toppen och tom Slv med tiden…

Nu är det bara å vänta och se hur denna våg far genom Sverige och övriga världen!
För när den börjar tillämpas i sjukvården då ni!

Bilden hämtad från Tsunami laboratory

Färre dör av hjärtsjukdom

3203329949berättas det från TT idag, GP

”Allt färre européer dör av hjärtsjukdomar och Sverige är ett av de länder där dödstalen minskat som mest. Det visar en studie som publiceras i European Heart Journal.

I majoriteten av länderna i Europa har antalet dödsfall stadigt minskat sedan tidiga 1980-talet, något som gäller både kvinnor och män och de flesta åldersgrupper. I vissa länder har dödstalen mer än halverats.

Hjärtsjukdom fortsätter vara den vanligaste dödsorsaken i Europa.”

 

Hur går det ihop med att Mai-Lis Hellénius alltid proklamerar att detta ökar?

 

Bloggar etiketter: