Idag släpps Stora diabeteskokboken + Rabattkod

En mycket speciell dag

Idag är det en riktigt stor dag för mig, för nu kommer min åttonde kokbok ut i bokhandeln, ”Stora diabeteskokboken – Recept och råd för stabilt blodsocker”, skriven tillsammans med Lars-Erik Litsfeldt.

Jag fick den i min hand för första gången i förrgår, du må tro att det är en häftig känsla att få hålla och bläddra i den kokbok som jag jobbat intensivt med under det senaste halvåret.

Du kan läsa mer om den här på Bokus, som även tagit fram en rabattkod som gäller från och med idag 30/8 till 4/9. Med koden DIABETESKOKBOK får du 40 kr i avdrag på priset.

Här ser du en bild om min första signering av boken, som äger rum på Ecocaféet i Östersund lördag 2/9 kl 12-14. Hoppas vi ses där.

Boken är en mycket utökad och omarbetad nyutgåva av ”Diabeteskokboken för män”, som jag och Lars-Erik skrev 2017.

Den blev väldigt populär och såldes slut för flera år sen, utgivningsrätten togs häromåret över av Bookmark Förlag, ett av Sveriges allra största bokförlag.

I vintras hörde de av sig och ville ge ut boken på nytt, den här gången var vi helt överens om att både texterna om diabetes och recepten skulle uppdateras och anpassas till alla, vilket efterfrågats av många.

Det har varit ett väldigt roligt jobb att komplettera boken med många fler av mina favoritrecept, en del kommer från likaledes slutsålda ”Långkok för LCHF och Paleo”, som var min tredje kokbok.

För att passa familjen likaväl som ensamhushållet, vegetarianen likaväl som pescetarianen och carnivoren, så har jag i alla recept lagt till tips om hur man enkelt väljer det protein som passar en bäst.

Jag har även tagit fram nya, vegetariska recept med innehåll av pre/probiotika som varit på önskelistan hos många av dem som köpte vår förra succébok ”Låt bönor förändra ditt liv – Kokboken”, som vi skrev tillsammans med Patrik Olsson på Smarta Diabetiker.

Lars-Erik och jag på Bookmarks förlagsfest i våras

Igår fick jag mail med mycket positiv läsning från vår förläggare Anna Cecilia Weschke på Bookmark.

Det innehöll en recension från BTJ, Bibliotekens tidning, som har högt renommé och läses av de allra flesta i hela bokbranschen.

Jag kan inte publicera hela recensionen då det inte tillåts av BTJ, men det är lovord rakt igenom, så här fin bokrecension har varken jag eller Lars-Erik fått tidigare.

Här några utdrag ur recensionen av Lektör Per Björgell, som ger boken det fina helhetsbetyget 5 av 5 möjliga, med tillägget Briljant.

Nedanför recensionen ser du några av mina och Mikael Erikssons bilder från boken.


”God mat förlänger livet”, står det på bokens baksida. Det känns som att det stämmer när man läser denna text- och kokbok, med recept och råd för stabilt blodsocker. Birgitta Höglund är en erfaren kock och matskribent. Lars-Erik Litsfeldt skriver om diabetes och kost, och båda har skrivit flera böcker.

Det roliga med Stora diabeteskokboken är att allt är så inspirerande och gott, vare sig man har diabetes eller ej. Det rör sig om fantasifulla rätter med fin smaksättning och variation.

Lars-Erik Litsfeldts texter om och för diabetiker, typ 1 eller främst typ 2, är bra och hänger med i den medicinska trenden. Läs om resistent stärkelse, GLP-1, probiotika och tarmflora, insulin, kolesterol och olika målsättningar, inte minst det något minskade kolhydratintaget som är gynnsamt för en diabetiker.

Lammfärsbiffar med grön wok Foto Mikael Eriksson
Pumpasoppa Foto Mikael Eriksson
Torskrygg med brynt pepparrotssmör och broccolimos med parmesan Foto Mikael Eriksson
Fläskpannkaka med lingon Foto Mikael Eriksson

Halloumipizza Foto Birgitta Höglund
Mjölksyrade morötter med ingefära och citron Foto Birgitta Höglund
Pesto Foto Birgitta Höglund

Gröna ostvåfflor Foto Birgitta Höglund
6 skäl att äta mer baljväxter och tips på hur du kan tillaga dem
SPONSRAT AV ICA

Baljväxter – alltså ärtor, bönor, linser och jordnötter – är fullproppade med viktiga näringsämnen.

1. Kan minska risken för tarmcancer

Baljväxter innehåller massor av kostfiber, som håller magen i trim och även kan bidra till att minska risken för tarmcancer. Fiberrik mat ger också större mättnadskänsla och hjälper till att hålla blodsocker och kolesterol på en bra nivå.

2. Innehåller massor av protein

Torkade baljväxter innehåller ungefär lika mycket protein som kött och fisk, cirka 20 gram per 100 gram. Baljväxter som är blötlagda och kokta – som de vanligtvis är när de hamnar på tallriken – innehåller runt 8-12 gram protein per 100 gram. Den baljväxt som utmärker sig är sojabönan, som både har högst proteininnehåll och den bästa proteinkvalitén.

3. Många baljväxter lika järnrika som kött

För att ta ett exempel: 100 gram kokta sojabönor innehåller 2,7 gram järn. 100 gram stekt nötkött innehåller 2,5 gram järn. Dock har kroppen svårare att ta upp järn från baljväxter än från kött. Men du kan förbättra upptaget rejält genom att komplettera den vegetariska måltiden med något C-vitaminrikt, som en apelsin eller en bit paprika

4. Fulla med vitaminer och mineraler

Baljväxter innehåller sju av åtta essentiella B-vitaminer, där exempelvis riboflavin skyddar cellerna mot oxidativ stress och bidrar till att minska trötthet. Mineralerna som toppar är – utöver järn – magnesium, fosfor, kalium och zink, där exempelvis fosfor bidrar till normal benstomme och energiomsättning.

5. Klimatsmart mat

Även om olika baljväxter påverkar miljön på olika sätt, beroende på sort och hur de har odlats, så har baljväxter en låg miljöpåverkan jämfört med kött. Dessutom har baljväxter en lång hållbarhet. Det gör att man sällan behöver slänga baljväxter, vilket så klart också är bra för miljön.

6. Baljväxter gillas av plånboken

Kilopriset för torkade ärtor är cirka 20 kronor, för torkade linser cirka 50 kronor. Och då pratar vi ändå om torkade baljväxter som sväller till det dubbla vid tillagning.

Få i dig mer baljväxter genom att exempelvis laga Mexikanska bönburgare med basilikaguacamole

Vegetariska burgare med gott tugg tack vare ”paneringen” gjord av grovhackade cashewnötter. Grilla och bjud i varma pitabröd med en avokadoröra smaksatt med basilika.

SPONSRAT AV ICA
LCHF vid NPF, som ADHD, ADD, Asperger och Autism

Vaktelägg

Mat som medicin

Idag delar jag med mig av en mycket läsvärd, rörande och inspirerande berättelse från en av mina läsare, Åsa Österlund.

Här följer Åsas och hennes barns egna ord om sitt nya liv med naturlig LCHF-kost.

Dela gärna berättelsen vidare, så fler får chansen att använda maten som medicin❤

”För några veckor sedan berättade jag i facebook-gruppen ”Lchf-Tips, pepp och recept!” om min son som har ADD  och har haft svår ångest och depression, och som nu efter två år med LCHF äntligen mår så bra att han ska försöka ta körkort.

Jag berättade att han träffade en läkare vid psykiatrin för att kunna få läkarintyg för körkortstillstånd, och att läkaren efter en stunds samtal med sonen ansåg att han kunde ta bort diagnosen eftersom han inte längre uppfyllde kriterierna för ADD.
Läkaren frågade också vad han hade gjort som orsakat att han nu mådde så bra och inte längre kände av vare sig ångest eller depression, varpå sonen svarade, lite försiktigt, att han slutat äta socker. Han vågade tyvärr inte säga att han åt LCHF, men läkaren var mycket positiv till detta och sa att det här måste han ta med sig till sina kollegor. Han sa också att de nog måste börja ta det här med kosten på större allvar. Vi kunde aldrig drömma om att vår ”lilla” historia skulle väcka ett sådant enormt intresse som det gjorde.

Birgitta frågade om hon fick dela vår berättelse även på sin fb-sida och även där blev responsen enorm. Därför frågade hon om hon även fick berätta vår historia på sin blogg, vilket är en stor ära, och om jag skulle ville utveckla den lite mer. Både jag och barnen tycker också att det är viktigt att prata om hur stor skillnad kosten faktiskt kan göra för den psykiska hälsan och därför ska jag nu försöka berätta vår historia. En berättelse som inte handlar om övervikt och inte heller om diabetes. Det här är en berättelse som handlar om psykisk ohälsa, om ångest, depressioner, ADD och autism.

Jag och min man har fem barn, fyra killar födda 91, 93, 00 och 02, och en tjej född 95. Alla utom 93:an har NPF-diagnoser av olika slag. Dottern var den första att få sin diagnos, Asperger + ADD när hon var ca 11 år. 00:an fick diagnosen ADD när han var runt 11, 91:an som historien om körkortstillståndet handlar om, fick sin ADD-diagnos för några år sedan, när han redan var vuxen, han hade även depression då. För två år sedan fick yngsta sonen diagnosen atypisk autism och selektiv mutism, vilket även 00:an fick samtidigt då han fick genomgå en ny utredning.
Det har varit en mångårig kamp för att få vardag och skola att fungera.  Det har gått upp och ner genom åren. Perioder som varit förhållande vis lugna, perioder då man varit nära att drunkna.

Våren 2014 var vi på botten allihop. Dottern har hela livet haft mycket svår ångest, som även gav upphov till fysiska symptom som t ex andnöd. Hon hade kämpat för att klara skolan, hade klarat grundskolan med nöd och näppe. Högstadiet gick hon i en aspergerklass. Det fungerade bättre än den vanliga skolan som inte hade fungerat alls, men det var ändå en kamp varje dag. Efteråt är hon besviken på att ingen av alla speciallärare, psykologer och läkare kunde se att hon förutom asperger och ADD, även hade svår depression, ångest och många fobier, bland annat social fobi. Våren 2014 var hon på väg att krascha fullständigt. Hon hade börjat få panikångestattacker, hon och jag blev ofta osams. Jag kände mig maktlös, visste inte hur jag skulle tackla hennes svårigheter. Hur mycket krav kunde jag ställa? Vad skulle jag göra för att hjälpa henne? Min trötthet och maktlöshet fick mig att bete mig som en idiot och jag sa saker jag absolut inte borde sagt.

Hon försökte börja på gymnasiet efter grundskolan, men det fungerade inte alls så hon hoppade av efter bara några veckor, trots att det var en aspergerskola. Hon orkade helt enkelt inte mer, hon var helt slutkörd efter nio års kämpande, satt nu hemma på heltid och kom aldrig ut. Hon träffade inga andra än familj och nära släkt, förutom en kontaktperson som var guld värd. Hon mådde nu så dåligt att hon knappt orkade göra det hon är intresserad av och vill hålla på med.

Äldste sonen har också lidit av en gnagande ångest hela livet, en ångest som med åren utvecklades till en allvarlig depression. Han klarade grundskola och gymnasium och komvux men det har varit mycket tufft. Våren 2014 gick han på folkhögskola andra året. Till en början verkade det som att det kunde vara vändningen, att han nu började må bättre. Men han var så skör och så känslig att minsta lilla motgång blev världens undergång. Och den här sista våren mådde han sämre än någonsin, orkade inte ta sig till lektionerna, låg mest i sängen och orkade inte gå upp. Vid några tillfällen gjorde han sig själv illa. Han såg bara en framtid då han alltid skulle må dåligt, alltid få kämpa och slåss mot demonerna. Han kände att han inte skulle orka leva så.

00:an, som fick sin ADD-diagnos när han var 11, var vid den här tidpunkten, pga olyckliga omständigheter, helt hemma från skolan, ett beslut vi tagit tillsammans med skolpersonal och rektor. Tills de hade möjlighet att lösa situationen var vår tanke att jag skulle undervisa honom lite hemma. Jag fick uppgifter varje vecka från skolan. Jag inbillade mig att jag skulle kunna fixa det. Men jag hade strax före jul blivit tvungen att gå upp från halvtid och femskift till heltid-femskift. Det höll naturligtvis inte.
Samtidigt blev det jobbigare och jobbigare för yngsta sonen i skolan. Nu ville skolan ha en utredning på honom också. Och trots att vi vid det här laget genomfört så många utredningar att det blivit närmast rutin, så tar det ändå hårt på krafterna. Dessutom ville 00:ans skola att han skulle göra en ny utredning då de misstänkte att han hade mer åt det autistiska hållet. Så två utredningar skulle vi gå igenom på allt annat. Båda två fick diagnoserna Atypisk autism och selektiv mutism.

Min ork började nu tryta rejält. Jag kände mig så totalt maktlös. Jag visste inte längre vad jag skulle kunna göra för att hjälpa mina barn att må bra. Jag höll på att krascha helt. Hade ingen ork till någonting. Jag hade tidigare hållit på mycket i trädgården, något som innan skänkt mig stor psykisk återhämtning men som jag helt enkelt inte orkade med alls längre och jag lade det helt på is det här året. Blomsterrabatterna och grönsakslandet fick växa igen.
Men våren 2014 var också då allt började vända. Det började med att vi på mitt jobb fick genomgå en hälsoundersökning och fick ett par samtal med en hälsocoach. Jag kom att prata om det med ett par av killarna på min avdelning. Jag sa att jag skulle ju behöva gå ner minst 10kg men att jag inte orkar bry mig.

Jag hade något år innan varit med i viktväktarna, som arbetsplatsen sponsrade rejält och vi fick till och med gå på arbetstid, och lyckats gå ner nästan till min målvikt. Sen ledsnade jag på att räkna, väga och skriva, och att gå hungrig. Så ett år senare vägde jag lika mycket som innan. Men nu började killarna att prata om att jag skulle testa LCHF. Nej, absolut inte! Sa jag. Jag hade ju hört talas om den farliga dieten, där man skulle vräka i sig fett och inte fick äta grönsaker. Det kunde väl ingen vettig människa tro på? Men de fortsatte att prata om LCHF, jag kom med alla de där vanliga argumenten; för mycket fett är farligt, särskilt mättat, hjärnan behöver kolhydrater, och så vidare. Men de kunde hela tiden komma med motargument och förklaringar. De hade svar på alla mina påståenden som mer och mer, och mycket motvilligt, övergick till nyfikna frågor.

Till sist fick jag låna Matrevolutionen (av Andreas Eenfeldt), läste den på rasterna, och sen hade jag glömt att det var min övervikt det hade handlat om från början (nu visste killarna hur mina barn mådde och det var egentligen av det skälet de ville få in mig på LCHF).
Den sommaren pratade vi mycket kost och hälsa hemma vid matbordet. Barnen var rätt skeptiska till en början men blev så småningom nyfikna, förutom 00:an som hoppade på det redan från början. Dottern, som är mycket intresserad av vilda djur och deras anatomi och hade rätt bra koll på olika djurarters föda, började se en logik i det här. Under sommaren prövade vi lite, det blev inte helt rätt och en hel del fusk, men efter sommarlovets slut, bestämde vi för att köra igång på allvar.

Den hösten såg vi många föreläsningar och intervjuer på Kostdoktorn.se. Hela familjen tillsammans, utom 93:an som inte bor hemma och inte har varit så delaktig alls i det här. Istället för att titta på någon film, eller underhållningsprogram, lyssnade vi på historier om övervikt och diabetes. Vi lärde oss om den verkliga orsaken till hjärtsjukdom, om vad socker gör i kroppen och att mättat fett var nyttigt. Barnen visste snart mer om vad kolesterol är än vad de flesta läkare vet.
Redan efter några månader började vi alla märka skillnad. Framför allt 91:an och dottern. Ångesten som alltid hade funnits där försvann, likaså depressionen. De började bli glada, pigga och positiva inför en framtid som de tidigare inte såg att de hade. De började vilja och orka göra roliga saker, orkade börja ta tag i rutiner.

Dotterns resa har dock inte varit helt lätt. Hon blev ganska snart övertygad om att det här var rätt, och hon märkte också tidvis en stor skillnad, men till en början mådde hon väldigt, väldigt dåligt. Hon som tidigare levt i stort sett på pasta, mackor, pannkakor och panpizza, hade ju inte längre något kvar som hon ”fick” äta. Hon har alltid haft stora problem med maten, framför allt med konsistenser, och det har varit få saker hon har kunnat äta. Det har krävt att jag lagat specialmat till henne. Hon trodde nu på LCHF och ville äta det, men det har krävts många långa samtal mellan henne och mig, för att försöka hitta alternativ som har fungerat.

Till en början var det mycket svårt att hitta nåt som gjorde henne mätt ordentligt och hon fick i sig alldeles för lite mat, och var enormt trött. Hon klarade inte av att äta så stora mängder åt gången, och inte så mycket av samma sak, så vi måste försöka hitta enkla mellanmål. Hon fick till en början äta ganska ofta. Äggmjölken blev en räddning. Hon har aldrig kunnat äta några som helst grönsaker, men så småningom vågade hon prova vitkål, det gick bra, och ganska snart började hon att tycka det var gott, riktigt gott. Hon äter fortfarande inte mer grönsaker än vitkål, men vill försöka lära sig.
Pizza var en av hennes favoriträtter, en av få saker hon tyckte om alls, så det var ju lite jobbigt att inte få äta det. Men så provade vi Birgittas pizzabotten med halloumiost, det blev en höjdare. Vad lycklig hon var när det gick att göra en pizza, som hon till och med tyckte var godare än originalet.

Nu har vi börjat hitta bra mat som fungerar för henne och hon börjar så sakteliga tycka om mer och mer. Plötsligt har hon, liksom äldsta sonen, börjat se mat som något bra och positivt, som en vän och inte som något ångestfyllt.
Idag mår vi väldigt bra, men jobbar hela tiden på att förbättra hälsan. Ångest och depression hos barnen är i det närmaste helt borta, men det kan komma tillbaka om de äter fel saker, som t ex socker, då kommer ångesten. Men nu vet de vad det beror på och det är lättare att hantera, och så vet de att de mår bra igen om de äter bra. Vi fortsätter att prova oss fram till vad som fungerar och inte.

Sötningsmedel är det ingen som mår bra av, hellre sötar vid med små mängder honung, lite frukt eller något annat mer naturligt, men inte så ofta. För mycket grädde mår de inte så bra av heller, särskilt inte som en egen rätt, t ex grädde och bär, det får vi inte äta allt för ofta. Även för mycket mandelmjöl kan vi märka av. Vi har också lagt till D-vitamin och Omgega-3 tillskott, även om vi på senare tid har varit allt för slarviga med det.

Dottern har nu börjat få in ordentliga rutiner i sin vardag, hon är fortfarande hemma men hon arbetar mycket flitigt på sina serier. Hon har börjat hålla ordning och städa och tar hand om sin lilla dvärgpudel Nala.  91:an som tidigare har varit svår att få att hjälpa till med saker, tar nu ett mycket stort ansvar här hemma. Han hjälper sin syster med att komma ut på promenader med hunden, hjälper till att fixa mat när jag inte är hemma, hjälper mig mycket med alla hönsen och kaninerna. De har också börjat bli intresserade av att motionera och träna, något som tidigare har varit helt otänkbart.

Men hur åt vi innan då? Egentligen inte speciellt dåligt. Inte efter vad man trodde var bra då. Jag har alltid tyckt om att laga mat, och att prova nya rätter. Visst använde jag en del hel- och halvfabrikat för att det var smidigt och gick snabbt, men lagade ändå det mesta själv. Ja, vi använde margarin, mest för att det var billigt, smör var en lyxvara man kunde unna sig ibland. Matlagningsgrädde, ja, men för att det var så bra hållbarhet på det, vilket var en stor fördel då jag oftast storhandlade. Förutom under den korta period med viktväktarna, har jag egentligen aldrig trott att riktigt smör eller grädde skulle vara farligt, men gick väl på det att det handlade om att vi åt för mycket fett i förhållande till hur mycket man rörde sig.

Godis på lördagar, sällan någon annan gång, popcorn på fredagar. Chips och läsk bara sällan, inte ens en gång i månaden. Frukosten var väl ingen höjdare, särskilt inte för barnen, men det var sånt som de flesta åt, fil (inte lättfil, inte ens när jag åt vv-mat åt jag lättfil. Fil ska vara tjock, krämig och syrlig, annars är den äcklig!), eller jordgubbsyoghurt med flingor. Försökte undvika de allra sötaste flingorna, men när jag läste på förpackningen och insåg att skillnaden på sockerhalt i chokladflingorna och de ”nyttiga” special K inte var särskilt stor, var det svårt att motivera att de inte skulle få dem. Vi åt alltså en ganska normal kost, och jag tror, bättre än många.

Ingen av oss har haft något större sockerberoende och det är nog en anledning till att det ändå har gått relativt lätt att ställa om kosten. Det och kunskap! Jag har läst och läst, blivit nördigt intresserad (ja, jag har lite såna drag jag med…) och lärt mig så mycket om kost och hälsa att övertygelsen om att det här är rätt är hundraprocentig. Att jag relativt lätt fick med barnen berodde nog också på att de var så långt ner på botten att de lika bra kunde prova vad som helst.
Vi hoppas att vi med vår berättelse kan inspirera fler att våga ta steget och prova.”

Halloumipizza...

Halloumipizza, klicka på bilden så kommer du till receptet…


Njutbar brunch med näringsberäkning

Färgglad brunch

Nu är det sportlov för många i de norra delarna av landet. Inte mycket snö just nu, men det ska komma mer närmsta dagarna.

Den här frukosten innehåller mycket nyttiga fetter, bra med proteiner men väldigt lite kolhydrater.

En perfekt start på en dag med uteaktiviteter, den mättar riktigt länge.

Nedanför inlägget har jag lagt ut det ungefärliga näringsvärdet på min brunch, en del råvaror fanns inte med så då har jag lagt till en likvärdig.

Siffrorna från Livsmedelsverkets databas har jag kopierat från Minmat.net.

Som du kan se så innehåller min brunch väldigt lite kolhydrater, trots att jag har både paprika, mandel, kaviar och en liten dessert till.

Något som många tror inte fungerar när man äter LCHF.

Det är så mycket nyttiga ämnen, vitaminer, mineraler och antioxidanter som vi får i oss via grönsaker, bär, mandel och nötter.

Så då kan det vara bra att veta att det kan ingå i den dagliga maten utan att det ger för mycket kolhydrater.

Hemma äter jag som vanligt nötfrukost, men när jag på helgerna sover över hos mamma blir det sovmorgon.

Hon har inte så mycket aptit på morgonen, där äter vi istället brunch.

Mamma äter alltid bara två ägg till frukost, men jag tar lite mer på min tallrik.

Hon får riktigt fina ägg levererade direkt hem till dörren, en mycket uppskattad service som bidrar till att hon mår gott trots en hel del sjukdomar.

Brunch

1 burk Mästarmakrill från Abba 110 g

2 skivor ost

2 kokta ägg

Paprika

Mandel

Kaviar

Gröna blad

Avocadoolja

Jag lägger ner de kylskåpskalla äggen i kokande vatten och så får de koka i 5 minuter. Då blir gulan perfekt krämig, tycker jag.

Strimla lite sallad och paprika, ringla kallpressad avocadoolja eller olivolja över.

En klick kaviar är gott till ägget, gärna med lite smör eller majonnäs på sidan om.

Smöret glömde jag tyvärr lägga på innan jag tog bilden, men det äter jag alltid till äggen.

En liten dessert blir det ofta när jag är hos mamma. Smetana med lingon och kanel, serverat i en liten äggkopp som jag fått efter mormor.

.:Dagens Mat:.
Energi kcal: 889,45 Energi kJ: 3718,45
Proteiner: 44,82 Fiber: 2,51
Kolhydrater: 6,20 Vatten: 240,23
Alkohol: 0,00
Fetter:
Fett: 76,53 Kolesterol: 683,65
E-mättade: 32,47 Mättade: 26,57
F-mättade: 10,44
Vitaminer:
A: 545,80 B1: 0,32
B2: 1,03 B3: 8,15
B6: 0,55 B9: 105,40
B12: 8,94 C: 31,75
D: 4,77 E: 9,69
Mineraler:
Fosfor: 770,60 Järn: 5,17
Kalcium: 342,10 Kalium: 779,90
Magnesium: 115,10 Natrium: 642,65
Selen: 76,45 Zink: 4,00
110Gram Makrillfilé konserv i tomatsås
140Gram Ägg kokt
25Gram Ost hårdost 31% fett
15Gram Isbergssallat
20Gram Sötmandel torkad
15Gram Smör 80% fett
15Gram Paprika gul
10Gram Olivolja
15Gram Crème fraiche 34% fett
10Gram Lingon

Njutningsfylld nötfrukost

Nötfrukost i Dalarna

Annorlunda frukost

Många har undrat över den nötfrukost som jag ätit nu i flera år. Det har skrivits en hel del om den i olika grupper på Facebook och på många bloggar runtom landet.

Det var på en hälsoresa till Gran Canaria med Anna Hallén som det hela började. Hon berättade om alla de nyttiga ämnen man får i sig genom att äta 1 dl blandade nötter per dag.

Nötfrukost på Gran Canaria

Hade svårt att se hur jag skulle få in en så stor mängd som en deciliter varje dag, eftersom jag sällan äter något mellanmål.

Så då blev det en frukost av det istället, med små smörkuber till. En frukost jag fortfarande inte tröttnat på.

Här har Heléne Löfvendahl beskrivit nötfrukosten på ett mycket bra och informativt sätt, med beskrivning av vilka nyttiga ämnen som finns i olika nötter och frön.

Många föredrar att blötlägga och sen ugnstorka sina nötter först för att göra dem ännu nyttigare, hur du går till väga kan du läsa här på Paleobloggen Under vårt tak.

Jag köper ekologiska nötter och äter dem naturella med smöret till morgonkaffet, ur en liten skål med en tesked. Tar en-två smörkuber och några nötter i varje tugga. Det smakar som att tugga på en grov smörgås.

Ibland strör jag även på en ekologisk kryddblandning, Morning Wellness från Spicemaster, det är både gott och riktigt nyttigt.

Kryddblandningen innehåller gurkmeja, kanel, ingefära och kardemumma. Gurkmeja och ingefära har en inflammationshämmande effekt.

Kanel verkar blodsockersänkande och kardemumman är bra för matsmältningen, så det är riktigt bra att få i sig lite av alla de här kryddorna varje dag.

Birgitta Höglunds nötfrukost

Det tar tid att tugga i sig en hel deciliter nötter, mycket bra tuggmotion blir det och en mättnadskänsla som håller i sig upp emot 5-6 timmar för mig.

Ibland lägger jag till ett kokt ägg till frukosten så jag får i mig mer protein, när jag vet att det dröjer länge till lunch.

Det är även en perfekt liten måltid att ta med i en burk som färdkost på resor och utflykter.

Nötfrukost på Åland

Nötfrukost 1 port

10 g paranötter

10 g sötmandel

10 g hasselnötter

10 g valnötter

10 g cashewnötter

ca 25 g smör

Skär en skiva smör direkt från paketet och dela den i små kuber. Lägg upp nötterna i en fin liten skål och fördela kuberna över. Ät med en tesked och njut :)

Här får du en näringsberäkning på den här frukosten så du ser att den fungerar även om du äter strikt LCHF.

Energi kcal: 498,10 Energi kJ: 2083,85
Proteiner: 7,84 Fiber: 3,34
Kolhydrater: 6,61 Vatten: 6,32
Alkohol: 0,00
Fetter:
Fett: 48,96 Kolesterol: 64,00
E-mättade: 19,40 Mättade: 17,48
F-mättade: 9,26
Vitaminer:
A: 166,75 B1: 0,23
B2: 0,13 B3: 0,88
B6: 0,19 B9: 29,55
B12: 0,00 C: 0,40
D: 0,15 E: 6,71
Mineraler:
Fosfor: 230,00 Järn: 2,02
Kalcium: 81,30 Kalium: 287,25
Magnesium: 120,65 Natrium: 121,70
Selen: 6,03 Zink: 1,84
10Gram Valnötter
10Gram Hasselnötter
10Gram Paranötter
10Gram Sötmandel torkad
10Gram Cashewnötter
25Gram Smör 80% fett


Bra nyhet om mättat fett

smor3men tröttsam avslutning … som vanligt…
Från svt.se

”Det finns inga direkta bevis för att mättat fett är farligare för hjärtat än fleromättat fett. Det konstaterar forskare vid University of Cambridge i tidskriften Annals of Internal Medicine efter att ha granskat 72 studier på området.

Enligt alla rekommendationer bör vi äta mindre av det fett som finns i smör, ost och grädde och i stället äta mer av det fett som kommer från växtriket – som margarin.

Men hårda bevis för att mättat fett ökar risken för hjärtinfarkt saknas, säger forskarna till BBC News. Inte i någon av de 72 studierna som forskarna granskade var mättat fett associerat med ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar.

Sedan tidigare vet man dock att mättat fett kan påverka kolesterolet negativt, något som i sin tur kan öka risken för exempelvis hjärtinfarkt”

Ät smör förfanken!!

 

Bevisat: Äta mycket fett gör att du går ner i vikt.

Smör, olivolja, grädde och bacon är inte farligt. Tvärtom. Fett är det bästa för den som vill gå ned i vikt. Och några samband mellan högt fettintag och hjärt- och kärlsjukdomar existerar inte.

På måndagen presenterades sprängstoff från SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering. Efter två års utredning av 16 000 studier ställer rapporten ”Mat vid fetma” de traditionella råden till överviktiga eller diabetessjuka människor på ända.

Sedan länge har sjukvården i allmänhet gett råd om att undvika fett, i synnerhet mättat, och kalorier. Lågkolhydratkost (LCHF som står för low carb, high fat och faktiskt är en svensk ”uppfinning”) har avfärdats som livsfarligt, humbug och en modediet utan vetenskaplig förankring.

I stället har vården uppmanat diabetiker att äta mycket frukt (=socker) och nyckelhålsmärkta produkter med lite fett men med avsevärda mängder socker eller sötningsmedel, det senare en farlig trigger för den som är sockerberoende.

Rapporten vänder på begreppen och förordar lågkolhydratkost, med mycket fett, som det effektivaste vapnet mot övervikt.

I expertgruppen har suttit ett tiotal läkare, varav flera var skeptiska till högfettskost när arbetet inleddes.

En av dem, som närmast missionerat om mättat fett (smör, grädde, bacon) sedan 2006, är Linköpingsprofessorn Fredrik Nyström, som stundtals dömts ut och hånats i nästan samma utsträckning som LCHF:s ”mamma”, läkare Annica Dahlqvist.

För Fredrik Nyström är rapporten en revansch.

– Absolut. Jag har ju jobbat så länge med detta. Det känns skönt att ha den här vetenskapliga rapporten i ryggen och att skepticism mot lågkolhydratkost försvunnit hos kollegor under arbetets gång. När alla färska vetenskapliga studier radas upp så är resultatet odiskutabelt: vår djupt rotade fettskräck har inget fog! Man blir inte fet av fet mat, lika lite som man får åderförkalkning av kalk eller blir grön av grönsaker.

Nyström har länge förespråkat ett kraftigt minskat intag av kolhydratrika livsmedel, med mycket socker och stärkelse, för att uppnå hälsosamma nivåer av insulin, blodfetter och det goda kolesterolet. Det vill säga bort med socker, potatis, pasta, ris, mjöl, bröd. In med olivolja, nötter, smör, grädde, feta fiskar och kött med fettrand.

– Man lika gärna kan äta smågodis som potatis. Potatis innehåller en hel rad av glukosmolekyler som omvandlas till socker i tarmen. Sådan kost gör att blodsockret och hormonet insulin skjuter i höjden.

I somras kom dessutom en annan studie kring medelhavskost, med mycket omättat fett (olivolja, avocado, nötter), som ingår i SBU-rapportens underlag.

– Den visade att det är farligare att äta lågfettkost än högfettskost. I studien ingick också rådet att dricka vin till medelhavskosten. Jag har länge framhållit att måttligt intag av alkohol är nyttigt och har själv gjort en studie som bekräftat bättre blodfetter av rödvin. Alkohol i måttliga mängder är alltså inte bara okej, utan nyttigt och bra.

Det finns många mantran vi lärt oss tro på som sanningar:

”Kalorier som kalorier, det spelar ingen roll varifrån de kommer.”

”Allt handlar om balansen mellan kalorier in och kalorier ut.”

”Folk är feta för att de inte rör på sig tillräckligt.”

”Frukost är dagens viktigaste mål.”

– Självklart är det inte så. Sådant här nonsens har bara skapat dåligt samvete hos människor med viktproblem. Som om allt skulle handla om att de har dålig karaktär. För många innebär ett stort intag av fett att man blir ordentligt mätt, att man står sig längre och har mindre behov av att äta stup i kvarten. Mätt blir man däremot inte av kalorier från Coca Cola eller nästan fettfri, nyckelhålsmärkt fruktyoghurt med mängder av socker. Visst är motion bra på många sätt, men att lägga om kosten är det som verkligen påverkar vikten.

I rapporten konstateras: ”fysisk aktivitet för personer med fetma har en, om någon, marginell effekt på viktnedgång.”

Men hur är det med frukosten?

– Skippa den om du kan! Det är ett vanebeteende, men kroppen har inget behov av näring direkt vi kliver upp om du ätit mycket fett till middagen dagen före. Man gör socker själv av protein som finns lagrat, och det kostar nog en del kalorier att tillverka detta socker själv, det kan vara en anledning att lågkolhydratkost ger bra viktnedgång. Skippa även mellanmål och alla lightprodukter. Om det var meningen att vi skulle småäta lågfettkost hela dagarna hade vi inte utrustats med en gallblåsa. Om du äter två mål mat om dagen, med lite kolhydrater och mycket bra fett, så står du dig utmärkt. Gör som människorna kring Medelhavet. Nöj dig med en kopp kaffe på morgonen.

En av Sveriges största bloggar, kostdoktorn.se, drivs av läkaren Andreas Eenfeldt. Sedan 2007 är han en ivrig förespråkare av lågkolhydratkost och debattör kring hur diabetiker med rätt kost kraftigt kan minska sitt medicinbehov eller rent av slippa den helt.

– Diabetiker borde tänka på samma sätt som alla andra som får hälsoproblem av viss mat: undvik den. Mindre blodsockerhöjande mat gör att diabetiker behöver mindre blodsockersänkande medicin.

Under måndagen hade han 73 000 besök på sin blogg och han betecknar det som en historisk dag.

– SBU-rapporten utmanar den svenska sjukvården. Det är dags att sluta ge människor med viktproblem och diabetes de råd som nu visar sig vara sämst i test.

Både han och Fredrik Nyström menar att ett paradigmskifte, en vårdrevolution, måste till.

– Livsmedelsverket har ignorerat modern forskning sedan länge, och det påverkar många dietister. Det är mycket bekymmersamt. Vården är närmast skyldig att följa SBU-rapporten, den är att betrakta som ”lag” tills den motbevisas, då den är utgiven av en av våra viktigaste myndigheter. Men hur det ska gå till att vidareutbilda en väldig massa ”hälsovetare” av olika slag till att rekommendera mindre lightprodukter, bröd och pasta, det vet jag faktiskt inte, säger Fredrik Nyström.

Via: http://www.corren.se/ostergotland/fett-ger-fett-smal-midja-6553250-artikel.aspx

Plötslig spädbarnsdöd och saltbrist

saltKan plötslig spädbarnsdöd bero på saltbrist under fosterstadiet och under amningen?
Björn Hammarskjöld på Kostdemokrati citerar och skriver:
”Antalet barn som drabbades av plötsligt andningsstillestånd efter förlossningen var oväntat högt i en ny svensk studie.
Personalen på BB manas nu därför till vaksamhet, särskilt när mamman är trött, ensam med barnet, eller väldigt upptagen av sin mobiltelefon.
– Det är viktigt att ha fullt fokus på barnet, speciellt i början, säger Eric Herlenius, docent och barnläkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna.”

Läs gärna inne på länken och här kommer Björns slutsats inklippt:
”Slutsats

Det är farligt för barnet att äta FÖR LITE salt under graviditeten och under amningen. Däremot är det inte farlig att äta för mycket, det reglerar kroppen själv. Så salta efter behag med gott samvete, det som är (livs)farligt är saltbrist!

Men Livsmedelsverkets tjänstemän vill att vi ska äta livshotande lite salt!”

 

Detta  att salt är farligt är en oerhört seglivad myt… i klass med kolesterolmyten, solmyten och fettmyten. Tursamt nog så är fettmyten på väg att slås hål på men när ska vi få större diskussioner om de andra?

 

Bloggar etiketter: ,

Malignt Melanom…

Kreta 05 (57)Häromdagen skrev jag om ”hudcancerns dag” och jag skrev lite om mina tankar om detta och nu kan jag få dem alla bekräftade av Dr Björn Hammarskjöld, sådant är ju alltid trevligt ju ;)

Vill du läsa hans artikel i sin helhet kan det göras på hans blogg Kostkunskap, men här klipper jag in vissa delar:

”Det finns många undersökningar som visar att solbestrålning ger oss ökade mängder av vitamin D3. Men solen måste stå minst 35º över horisonten för att UVB-ljuset ska orka tränga igenom atmosfären för att kunna omvandla kolesterol i huden till vitamin D3. Under vinterhalvåret och några veckor in på sommarhalvåret är solens eklips under 35º. Så det blir bara ett par månader på vardera sidan om midsommar som man kan få solen att vara tillräckligt högt på himlen några timmar mitt på dagen för att man ska få i sig tillräckligt med solljus med UVB. Just den tiden rekommenderar SSM att man vara inomhus eller bära täckande klädsel och smörja in sig med solskyddsmedel. Så då kan man inte få i sig något UVB-ljus och därmed inget vitamin D3.

Nästa problem är att solskyddsmedel oftast innehåller bensenderivat eftersom just dessa molekyler kan absorbera UVB-ljus och förhindra att det bildas vitamin D3. Men det är känt sedan tidigt på förra seklet att bensenderivat är cancerframkallande. Det är därför det finns alkylatbensin, bränsle till gräsklippare och motorsågar, där man renat bensin från bensen. Detta för att man ska slippa cancerrisken från bensinen hos småmotorerna.

Men vi ska slaska på cancerframkallande bensenderivat för att slippa hudcancer!”

 

Hhhmm jooo jag nämnde ju detta i inlägget ”hudcancerns dag”… och jag funderade också över UVA och UVB… läs här vad Björn skriver:

”Vitamin D3 hjälper till att reparera DNA-skador orsakade av UVA-ljus. Vitamin D3 stödjer immunsystemet. Vitamin D3 används i flera hundra kemiska reaktioner i kroppen och behövs.

Den fysiologiska koncentrationen av vitamin D3 definieras som den koncentration av vitamin D3 i blodet hos en ammande kvinna där barnet får vitamin D3 via bröstmjölken. Den fysiologiska koncentrationen är mer än 125 nmol/L. Utan sol brukar det krävas minst 125 µg (5 000 IE) vitamin D3 som tillskott för att bibehålla minst 125 nmol/L. Laboratorierna har litet konstiga normalvärden men dessa är baserade på provtagning hos en ”frisk normalpopulation”. Här hävdar man att mer än 75 nmol/L är ”optimal” koncentration, 50-75 nmol/L betraktas som ”suboptimal” och mindre än 50 nmol/L betraktas som ”brist”.

Jag förstår inte logiken här. Fysiologisk koncentration måste betraktas som optimal. ”Suboptimal” måste betraktas som brist, precis som ”brist”.

Trots den ”suboptimala” definitionen så har numera övervägande delen av befolkningen i Norden åtminstone ”suboptimal” koncentration eller brist på vitamin D3. Det är ännu fler som har en koncentration av vitamin D3 som ligger under den fysiologiska gränsen om 125 nmol/l och därmed har en brist på vitamin D3.

Mer än 250 nmol/L betraktas som toxisk.

Men den toxiska nivån ger inga som helst symtom förrän man kommer över 750 nmol/L enligt litteraturen. Det finns många försök gjorda på 1900-talet där man gett mer än 1 250 µg (100 000 IE) per dag i mer än ett år utan några tecken på intoxikation.

Så för att uppnå den fysiologiska koncentrationen måste man tillföra mer vitamin D3 genom tillskott eller genom att sola tillräckligt mycket utan solskyddsmedel i alla dess former.

Så nu solar vi (och tar tillskott) för allt vad huden håller!

 

Bloggar etiketter:

Good/bad cholesterol myth

HELT NY FILM PÅ YOUTUBE! En mycket bra och förklarande film om kolesterolet och statiner, endast ca 4 minuter lång

Bloggar etiketter: , ,