Lättlagad sommarmat – Fyllda rostbiffrullar

Picknickmat

En sån start på sommaren vi haft, så här höga temperaturer som vi haft i Jämtland i maj har det aldrig varit tidigare sen mätningarna startade.

För dig som behöver inspiration att äta både gott och näringsrikt så kommer jag att dela med mig av många lättlagade rätter att njuta av i sommarvärmen.

Idag får du tips på en riktigt lättfixad rätt att ta med ut på picknick i finvädret, kanske i morgon på Nationaldagen eller att äta hemma som en mättande frukost.

Istället för rostbiff kan du använda rökt skinka/kalkon eller varför inte göra en egen tjälknöl efter mitt recept.

Fyllda rostbiffrullar 2 port

150-200 g skivad rostbiff

1 finhackad avokado

1 dl keso

2 msk crème fraiche eller hemlagad majonnäs

2 msk fintärnat äpple

5 cm strimlad purjolök

½ tsk äppelcidervinäger

Salt och svartpeppar

Blanda alla ingredienser till röran. Lägg ut rostbiffen på en skärbräda.

Klicka på en matsked av röran i ena änden av rostbiffen och rulla ihop.

Lägg i lådor och fyll på med en sallad av avokado, cocktailtomater, gurka och purjolök.

Kallpressad olivolja och lite balsamvinäger över. Några körsbär följde med som dessert.

Fler goda röror att använda till rullarna finns i min kokbok Gröna, sköna tillbehör för ett friskare liv.

Den är snart slutsåld hos förlaget så passa på att beställa nu om du vill ta del av mina bästa tillbehör att njuta av i sommar.

Blomkålssallad med mango från Gröna, sköna tillbehör

Köttfärspaj glutenfri LCHF

Glutenfri paj

Den här pajen har jag gjort flera gånger nu i vinter, den har fått vara med på både flygresor och picknick.

Inspiration till den bottenlösa pajen har jag fått från min vän Lindha Vikström som gör en mycket god laxpaj till Ecocaféet.

Efter receptet följer lite tankar kring min matfilosofi och även några bilder från en utflykt till Borgen i Alanya nu i april.

Missa inte ett besök till de äldsta delarna av Alanya om du åker dit i sommar, då ska även linbanan från Kleopatrastranden vara färdig.

Köttfärspaj 2-3 port

250 g köttfärs, jag hade lammfärs

100 g ostronskivling eller annan svamp

2 tomater

1 liten zucchini

1 gul lök

1 vitlöksklyfta

1 dl kycklingbuljong

2 msk tomatpuré

1 tsk oregano

1 tsk balsamvinäger

50 g smör

Salt och chiliflingor

Hacka lök och vitlök fint. Skär tomat, zucchini och svamp i små tärningar.

Fräs lök, svamp och zucchini i smöret en stund så det får lite färg.

Tillsätt köttfärsen och bryn under omrörning några minuter.

Rör också ner tomatpurén så den får fräsa med en stund, då blir smaken mildare.

Blanda ner tomater, buljong, vinäger och oregano.

Krydda köttfärssåsen ordentligt med salt och chili.

Koka upp och låt puttra ca 60-90 minuter, ju längre desto godare och mörare blir färsen.

Jag låter den koka i 15 minuter under lock, sen ställer jag ner den i Wonderbag i 3 timmar

Då kan jag gå ut en sväng medan köttfärssåsen lagar till sig på eftervärmen.

Eftersom vi har gasspis i lägenheten så passar den här typen av matlagning perfekt.

Låt köttfärssåsen svalna en stund innan du blandar i äggen.

Äggstanning och botten till pajen

100 g riven ost, jag hade en lagrad getost

4 ägg

Salt och peppar

Smörj en pajform och täck botten med den rivna osten.

Vispa upp äggen och smaka av med salt och peppar.

Rör ner äggsmeten i köttfärsröran och häll det över osten.

Grädda på 175º i ca 30 minuter.

Låt pajen svalna, ställ in den i kylen och skär den i trekanter när den kallnat helt om du ska ha den med på picknick eller resa.

Äter du den när den är helt nygräddad är den svår att skära i fina bitar, så har du tid kan du låta den kallna och sen värma pajbitarna 15 min på 150º.

Hälsoresorna till Alanya har gett mig ork att ta mig runt lite bland bergknallarna, något som var omöjligt för några år sen…

Tankar kring mitt sätt att äta

Många frågar och undrar på min Facebooksida; Fungerar det verkligen att äta LCHF kombinerat med Paleo?

Ja, frågar du mig så fungerar det alldeles utmärkt.

Äter, njuter och mår gott av rejält med mat, varje dag.

Bilden ovan togs förra månaden vid borgen i Alanya.

Idag vid 55 mår jag så otroligt mycket bättre än när bilden nedan togs för 15 år sen, då jag mådde som sämst efter ryggskada och med besvärlig fibromyalgi.

För mig är mat inte något nödvändigt ont som ska sättas in i fack av bokstäver, siffror, metoder, tider, kalorier, kolhydrater eller annan mätning.

Jag njuter av god mat, varje dag, i förvånansvärt stor mängd, tycker många.

Jag är och har aldrig varit ”smal”, strävar inte heller efter det, utan vill känna mig stark och stabil, så jag orkar med långa promenader och lätt träning.

Min hjärna kräver också mycket energi, det märker jag så väl nu när jag sitter mycket med bokjobb framför datorn.

Äter jag för lite kan jag inte koncentrera mig, helt enkelt.

Alanya och de äldsta stadsdelarna sett från Borgen…

Köttfärspaj på picknick…

Tittar du riktigt noga så ser du en flock getter på det branta berget till vänster om muren, de är lite bättre än jag på att klättra…

Och nu blir det kokboksreklam

Tycker du om mina tankar kring mat och mina recept, så blir jag väldigt glad om du stöttar mitt skrivande härinne genom att köpa min och Annika Dahlqvists kommande kokbok.

Gammaldags husmanskost på nytt sätt – glutenfri LCHF och Paleo är en nyutgåva med utvalda och omarbetade favoriter från LCHF för seniorer och Långkok för LCHF och Paleo.

Förhandsbeställ boken nu i länken ovan till rabatterat pris, 179 kr mot ordinarie pris 249 kr.


Fluor eller inte

10606343_694716813939136_8583252473178292802_nDetta kan vara något att överväga att sluta borsta tänderna med fluortandkräm.

Fluor nu klassificerat som ett nervgift.

Enligt en forskarrapport som i mars 2014 publicerades i The Lancet, världens ledande medicinska tidskrift, klassificeras nu fluor som ett utvecklingshämmade nervgift och har placerats i samma grupp som bly, arsenik och metylkvicksilver …

Låter inte speciellt kul å borsta tänderna med ett nervgift!

Jag har använt mig av KINGFISHER (speciellt fänkol, den gillar jag) i många år nu, kanske du med vill överväga att borsta med fluorfri tandkräm?
WELEDA är också ett bra märke, båda dessa finns oftast att få tag på i hälsokostaffären.

Margareta Lundström skriver om barntandkräm.

Här nedanför kopierar jag in ett kapitel ur Michael Håkanssons 3 bok Gluten & mjölk. kan förövrigt varmt rekommendera dessa tre böcker!
——————————————————————————–

Historien bakom fluoret och hur det hamnade i tandkräm – Det du inte visste…

Här återger ett kapitel hämtat ur ”övriga upplysningar” i min 3:e bok i serien ”Gluten och mjölk-de vita gifterna”:

 

Fluor är ett grundämne med nummer 9. Det tillhör halogenerna och har ett närbesläktat vanligare ämne i klor, och sålunda har de en del egenskaper gemensamt. Framförallt förmåga att fånga upp en extra elektron och därmed förekomma som en negativt laddad jon istället för den rena formen då det är en gulgrön gas med stickande lukt.

 

Fluor är ett relativt vanligt förekommande grundämne och finns med på 13:e plats i vår natur. Det är liksom de flesta grundämnen också av essentiell natur, det vill säga det behövs för vår hälsa och vi måste få det i oss med födan. Men det är bara i mycket små mängder det behövs. Överdoser, och här är gränsen snäv, ger upphov till förgiftningssymtomet fluoros. På mycket fluorrika jordar har man till och med noterat att det ger giftverkan på den boskap som betar där. Mest bekant har det blivit för alla fluorberikade tandkrämer och för fluorsköljningen i skolan.

 

 

Fluor och atombomben

 

Men den här artikeln ska mindre handla om grundämnets betydelse för oss, utan desto mer om hur vetenskapen fick offra sin heder när mycket större säkerhetspolitiska intressen stod på spel.

 

Under Andra världskriget hade USA´s regering samlat ihop dåtidens förnämsta atomforskare med bland andra Albert Einstein och Enrico Fermi för att utveckla atomvapen. Projektet gick under beteckningen Manhattanprojektet och det gällde att renframställa såpass mycket kärnbränsle ur antingen uran eller plutonium att man överskred den kritiska massan.

 

Första steget var att anrika uran och separera den mycket radioaktiva isotopen uran-235. För att separera uran-235 från uran-238 gällde det först att åstadkomma en gas som uppnåddes med den relativt reaktionsbenägna uranhexafluoriden, UFg.

 

Denna kunde senare genom upprepade procedurer i diffusionskammare separeras så att det något lättare uran-235 anrikades överstoden, det vill säga det mesta av uranet. U-238 betecknas idag som utarmat uran. Vid denna anrikningsprocess användes det sålunda stora mängder med fluor.

En av anläggningarna som försedde Manhattanprojektet med fluor var duPonts kemianläggning i Deepwater, New Jersey.

 

Sommaren 1943 skulle emellertid ett fluorutsläpp från fabriken inträffa som allvarligt drabbade de bönder som hade sina odlingar och husdjur i vindriktningen. Efter en natt med kraftigt åskväder var olyckan framme. Alla höns hade dött. Hästarna var stela och kunde inte arbeta. En del kor var så handikappade att de inte kunde stå på benen utan de låg och åt. Också de som arbetade på farmerna fick problem.

 

Hade de ätit av persikor eller tomater, som var traktens specialitet, så hade de kräkts hela natten efter. Efterföljande år upptäcktes också liknande skador. De införstådda förstod att det rörde sig om en förgiftning från fluor – men det fick inte komma ut eftersom det pågick ett krig.

 

Minsta misstanke om att fluor användes i så stor industriell utsträckning skulle kunna uppfattas av fienden som att man arbetade med uran – och därmed en atombomb.

 

Bönderna som hade drabbats fick reda på att allt skulle ordnas upp efter krigsslutet. I mars 1946 skrev sålunda den ansvarige chefen för toxicitetsstudierna av fluor till sina överordnade att det finns fyra större problem med fluor:

 

1. En skada på persikoodlingarna från 1944.

2. En mätning av extra höga halter av fluor i de grönsaker som odlades i området.

3. En rapport om extra höga halter av fluormängden i blodet hos de som bodde i det aktuella området.

4. En rapport som tar upp allvarliga förgiftningar på hästar och kor i området.

 

Bönderna i området gick till domstol, efter det kriget var slut, för att stämma företaget duPont och Manhattanprojektet för de skador som fluorutsläppen åsamkat dem.

 

Böndernas protester utmanade makten

 

Trots att detta miljöbrott var begränsat och mycket lokalt så kom det att skaka om myndigheterna. Flera hemliga möten hölls i Washington mellan vetenskapsmän och höga tjänstemän från USA´s armé, Manhattanprojektet, FDA (USA´s Socialstyrelse), Jordbruks- och justitiedepartementen, ansvariga för USA´s kemiska vapenföring och duPonts advokater.

 

De anteckningar som gjordes vid mötena var hemligstämplade och har blivit frisläppta först på sent 1990-tal, men av dem framgår att här hade USA´s etablissemang slutit sig samman för att stå emot bönderna. Uppenbarligen var det så viktigt för dessa herrar att hemlighetsmakeriet bakom atombombsframställningen inte på något sätt fick komma ut.

 

En skadeståndsprocess i en lokal tingsrätt hade gett offentlighet – och därmed risk att andra nationer skulle notera det inträffade – åt USA´s fortsatta arbeten med atombomben. Ingen annan nation hade vid denna tidpunkten testat någon atombomb och amerikanarna själva ansåg att detta vapen var av största vikt för USA´s ledande roll i världen.

 

När FDA i diskussionerna framförde krav på duPont att grödorna från det område som var nedsmittat med fluor skulle beslagtas så bestred företaget detta; ”det skulle skapa en psykologisk reaktion”. Istället skulle nya provtagningar göras i området: men de skulle inte utföras av Jordbruksdepartementet utan av Arméns avdelning för kemiska vapen.

 

Lösningen genial: bevisa att fluor är nyttigt!

 

 

Befolkningen i den utsatta dalgången var inte nöjda utan de var mycket rädda för fluorskador. Men då kom man från myndigheterna på hur man skulle lösa problematiken. Man skulle helt enkelt åstadkomma och visa upp en sådan forskning, som tvärtom visade upp att fluor var bra för hälsan och speciellt för tänderna.

 

Då skulle en rättegång inte komma till stånd och lantbrukarfamiljernas farhågor lägga sig. Så länge fick dock de drabbade små penninggåvor å 200 dollar för att hålla sig lugna. En advokat Jacqueline Kittrell formulerade det hela som: ”Hade bönderna vunnit i sina framställanden, så hade det öppnat upp för flera processer om fluor vilket kunde ha försenat hela det fortsatta atombombsprogrammet”

 

Istället tilldelas Universitetet i Rochester stora summor pengar för att utröna hur säkert fluor är i små doser och också vilken välgörande effekt det kan ha på hälsan. Och likadant fick New York College fortsatta anslag i miljonklassen för att fortsätta att studera de toxiska effekterna av atombombsingredienserna: uran, plutonium, beryllium och fluor. Detta för att de som arbetade direkt med ämnena skulle kunna hantera dessa någorlunda säkert De som finansierade den forskningen var USA´s Försvarsdepartement och Atomenergikommissionen (AEC).

 

Så beställdes alltså forskning som skulle påvisa att fluor – åtminstone i låga doser – var hälsosamt, och det var inte med omtanke om barns tandhälsa utan helt för att tillfredsställa den nationella säkerheten hos vapenglada militärer.

 

Program F

 

Beteckningen på det nya forskningsområdet gick under program F och övervakades noga av militären. Ett led i detta var att tillsätta fluor i dricksvattnet för att få stora befolkningsgrupper indragna som försökskaniner.

 

Den första försöksorten var Newburgh i staten New York. Här leddes försöken av Dr. Harold C. Hodge och de hade inletts redan 1945. Man skickade in blodprover och moderkakor till Universitetslaboratoriet i Rochester. I den första officiella rapporten som kom i tryck 1956 påstods det att små mängder av fluor var säkra för medborgarna.

 

När dagens borgmästare Audrey Carey i Newburgh får höra talas om försöken så säger hon:

Jag är chockad – det går inte att uttrycka i ord. Det påminner mig om Tuskegeeförsöken som utfördes på svarta lantarbetare i Alabama”.

 

Själv var Audrey barn på det tidiga 50-talet och hon drar sig till minnes hur hon blev undersökt av läkarna som tillhörde projektet. De hade studerat tändernas utseende och också en konstig sammanväxt hos två fingerben på hennes vänsterhand. Det skulle bli de sammanställningar utförda av Harod Hodge som skulle bli vägledande för kommande tider. Penibelt i sammanhanget var också att de gränsvärden som han beräknade gjordes först för den amerikanska viktenheten pund. När de sedan översattes till internationell standard ändrade man inte de numeriska värdena utan de stod fast, fastän måttenheten nu var kilogram.

 

Undersökningarna friserades

 

 

Att militärens tunga hand vilade över forskarna kan idag konstateras sedan hemligstämpeln har tagits bort från handlingarna i ärendet, men en del dokument saknas fortfarande helt.

 

Men det finns i alla fall en sådan undersökning utförd på de anställda som arbetade med att renframställa fluor för atombomsprogrammet. Den ursprungliga versionen – som hölls hemlig tills för några år sedan – avviker i vissa viktiga delar från den friserade rapport som man publicerade i de Amerikanska Tandläkarnas tidskrift JADA redan 1947.

 

*I den hemliga rapporten kan man läsa att de flesta av arbetarna inte hade några tänder kvar. I den friserade versionen var det ändrat till att de inte hade några hål i tänderna.

*I den hemliga rapporten stod det att arbetarna var tvungna att bära gummistövlar eftersom fluorångorna löste upp deras tånaglar om de gick i vanliga skor. I den friserade versionen är denna passus borttagen.

*I den hemliga rapporten står det att fluor kunde ha haft samma menliga inverkan på deras tänder, och bidragit till deras tandlöshet. I den friserade versionen är detta borttaget.

*I den friserade versionen drar man som slutsats: ”männen var osedvanligt friska, sett ur både kroppslig och ur tandstatussynvinkel”.

 

Efter att ha jämfört den hemliga rapporten mot det som offentliggjordes så får toxikologen Phyllis Mullenix göra följande kommentar:

 

”Detta får mig att skämmas av att vara en vetenskapsman. Man kan bara undra om de andra säkerhetsstudierna utförda på fluor var gjorda på samma sätt”.

 

Denna sammanfattning bygger på en artikel skriven av medicin-journalisterna Joel Griffiths och Chris Bryson som skulle skrivas för Christian Science Monitor 1997, men som där refuserades.

 

Militär forskning vilseledande också i nutid

 

För eget nutida svenskt vidkommande så hade vi också en snarlik marknadsföring av fluor i vårt land när alla i skolans klassrum skulle skölja sina munnar. Det var också en följd av den amerikanska propagandan.

 

Och vi ser också nu att militären fingrar på forskningsrapporterna när de till och med negligerar riskerna med utarmat uran; Uran-238, som numera använts istället för bly på flera stridsspetsar vid angreppen i Irak, Bosnien, Serbien och Afghanistan.

 

Här har också de svenska FOA-experterna ett smutsigt finger med i spelet när de i massmedia går ut och förklarar att vi inte sett några men hos svenska Ufor-soldater.

 

Samma visa gäller också användandet av avlösningskemikalien Agent Orange som påverkat och fortfarande påverkar hälsan negativt för tiotusentals vietnameser. De amerikanska krigs- veteranerna har nu fått ett visst skadestånd om de drabbats – men de vietnamesiska innevånarna lär nog få vänta på skadestånd, sedan militären hyrt sina lydiga forskare.

 

Vill du läsa mer om fusk, mygel, korruption och hur förda bakom ljuset vi blivit rörande våra livsmedel, hälsa med mera kan de göra det i min boktrilogi ”Gluten och mjölk”.

 

Micke ”Skribent”

 

Dr Björn Hammarskjöld om vitamin D3

DSC_0215Kostkunskap och Björn skriver:
Det kommer in fler och fler rapporter att de allra flesta av oss nordbor har brist på vitamin D3. Det kan ge en mängd sjukdomar som benskörhet, hypotyreos, depression, ökad infektionsbenägenhet och mycket annat. Det finns åtminstone ett par tusen reaktioner i kroppen som är beroende av vitamin D3.

 Det har tidigare visats att den fysiologiska nivån av vitamin D3 är minst 125 nmol/L. Under den nivån har mammors bröstmjölk för låg koncentration av vitamin D3 för att det ammade barnet ska få något vitamin D3 via bröstmjölken.

 Våra gamla klinkemlab har som ”optimal” nivå 75-250 nmol/L baserat på mätningar av ”normalbefolkning”, inte på fysiologiska kunskaper.

 Nu finns det sedan 2010 vetenskapligt bevisade möjlighet att snabbt få upp koncentrationen av vitamin D3 inom tre dagar

Viktig kunskap detta hur man kan få upp nivån snabbt om man vet eller tror sig ha brist.
Björn fortsätter:
Här visade man att friska unga hade en nivå av vitamin D3 på 40 nmol/L, det är en tredjedel av den lägsta fysiologiska nivån av vitamin D3.

 När de fick 600 000 IE vitamin D3 så steg nivån av vitamin D3 till knappt 200 nmol/L då man tog nytt prov efter tre dagar.

 En månad senare hade nivån sjunkit till 160 nmol/L och efter två månader hade nivån sjunkit till 107 nmol/L, under den fysiologiska nivån om 125 nmol/L.

 Nivåerna av kalcium, fosfat och magnesium hölls normala oavsett nivå av vitamin D3.

 Nivån av paratyroideahormon (PTH), som reglerar bentätheten i skelettet, sjönk från 6 pmol/L till omkring 4,4 pmol/L och den nivån höll i sig i minst tre månader.

Med andra ord det finns nu en bra och utvärderad metod att snabbt höja nivån av vitamin D3: Ät 600 000 IE (15 000 µg) som engångsdos och inom tre dagar har man uppnått mer än fysiologisk dos av vitamin D3. Underhåll sedan den nivån med att äta 50 000 IE (125 µg) vitamin D3 per vecka.

 Men hur får man fatt på vitamin D3 i denna mängd?

Enklast från USA, sök på nätet eller använd denna länk:http://www.applehealthfoods.net/shop/product_view.asp?id=1390292&StoreID=9468956e574944268dfc4c72b33a1b61&private_product=1

 Kostar 25 USD för 180 kapslar om 50 000 IE vitamin D3 + frakt ca 10 USD. Det blir drygt en krona per vecka.”

tillhör du dom som inte vill importera från USA utan gillar att handla hemma så är
Holistic ett bra D3 som finns i 5000IE
kapseln, det gör att man kan ta 1 st/dagen så kommer man rätt väl upp i dessa doser. Man kan ju också ta en eller två extra kapslar utöver de 7 i veckan  om man vill komma upp i exakt dessa mängder som artikeln beskriver.
Liten men viktig parantes som säger något:
mina uppmätta värden är 163 nmol/L och då äter jag ca 7000IE/dagen året runt.

Nyttigaste grönsakerna – Slv kommit ut med ny lista

swiss-chard-image-1Livsmedelsverket har i dagarna kommit ut med ny lista på våra nyttigaste grönsaker, de har företagit sig stora undersökningar och mätningar.
Här kan ni se hela rasket och hur de gjort det.

Bladgrönsaker ligger i topp och brocclin är fortfarande med i toppen och min älskade blomkål som no 8.

1. Gröna blad som spenat, mâchésallat, mangold och nässlor
2. Gröna bönor/haricot vert
3. Broccoli
4. Gröna ärter och sockerärter
5. Avokado
6. Vita bönor
7. Purjolök
8. Blomkål
9. Linser
10. Kikärter

Man nämner att kantareller är bättre än fet fisk som källa till vitamin D men glömmer lite att berätta att det är D2 och inte D3 som man då får i sig, och D2 är inte så potent som D3. Det är alltså D3 vi ska eftersträva att få i oss för att höja nivån av d vitamin i blodet.

Om vikten av D3-tillskott kan läsas här. Johannas kostblogg och Vitamin D council rekommenderar D3.

 

Bloggar etiketter:

Ketonerna efter en LCHF-kaffe och en lunch – del 4

Till alla nybörjare inom LCHF, låt er inte skrämmas!
Detta är bara mina försök till att förstå ketonmätningen som försiggår lite här och där.
Då jag ändå äter som de andra som mäter dock utan att veta om att det var så från början, så kan jag lika gärna  ”löpa linan ut” och faktiskt också forska på mig själv = mäta. Även om jag troligtvis inte kommer veta något ändå…

Mest troligt är också detta mitt sista inlägg omkring ketoner och mätning. Om det dyker upp mer då har det hänt något revolutionerande omkring detta, eller så har jag fått verklig förståelse omkring varför det är viktigt att ligga i ketos hela tiden och vill dela med mig.
Så…

I går företog jag mig ett helt ovetenskapligt test av mina ketoner och hur de ser ut två timmar efter att jag druckit lchf-kaffe och senare hur är de efter lunch.

LCHF-kaffet på morgonen gör jag på 1 dl starkt bryggkaffe, kokar upp 1 dl vatten med 40 gram smör och 25 gram kokosfett, detta mixas med kaffet.

Först valde jag att testa 2 timmar efter intag, sedan ändrade jag mig till att även ta en teststicka innan intaget av lunchen. Varför jag valt just 2 timmar efter intag är för att enligt kostdoktorns test (aspartam/koffein) så dippade han lägst runt 2 timmar och var uppe igen efter ca 4-5 timmar. Vi ska också minnas att han genomförde testet mellan 17.00-23.00. Vad hade han intagit under dagen?

Så…

Mina blodketoner på fastande mage kl 7.15 är väl inne i optimal ketos som är mellan 1,5-3.
2.5 

lchf-kaffet dricks kl 7.30
Ny mätning av blodketonerna kl 9.30
2.0 (det dippar lite som synes, men väl inne i optimal ketos)

Nytt ketonvärde innan lunch kl 11.30
3.9 (det stiger och är uppe i “för hög” ketos)

Lunchen kl 11.45: 1 kokt ägg ca 50 g,  50 g tonfisk, 40 gram creme fraiche, 20 gram majonnäs, 10 gram purjolök, 40 gram tomat, 40 gram isbergssallad + 1 st 2 dl LCHF-kaffe med 40 gram smör mixat i. Detta får fördelningen 86% fett, 12% protein och 3% kolhydrater.
Ny mätning av blodketoner kl 13.30
4.2  (de stiger ytterligare och är väl över i “för hög” ketos)

Ny mätning av ketoner före middagen kl 16.30
3.4 (de sjunker men är fortfarande i lite för hög ketos)

Redovisar middagen också och det är :
200 gram fläskkotlett med 5 mm fettrand, 150 gram blomkål, 50 gram smör. + LCHF-choklad med 40 g smör. + 1 klyfta satsumas.
Detta får fördelningen 82 % fett, 16 % protein, 2 % kolhydrater.

När dagen läggs samman blir det:
kcal 2265,40
87% fett – 220,66 g
11% protein – 62,80 g
2% kolhydrater – 12,03 g

Vi slutar med dagens morgonfaste-värde av blodketonerna som jag alltså alltid tar på morgonen när jag nu vill mäta.
1.6

Nu kan vi alltså se hur ett dygn ter sig. Det vi också behöver veta är att jag under tisdagen åt snålt med protein endast 49.99, av olika orsaker blev det så .  Fett 189 och kolhydraterna blev 7,55. energi procenten blev: 88 %  10%  2%.
Denna fördelning ledde alltså till 2.5 i ketonvärde på onsdag morgon. Jag tror också att hade jag ätit lika snålt igår hade jag varit över i “för hög” ketos i dag. Onsdagens intag är optimalt för mig för att ligga i nedre delen av optimal ketos och ger inte mycket utrymme för utsvävningar. Vill jag sväva ut med mer mat, fettsnål mat, nötter, bär, grädde, vin osv så måste jag anpassa/styra upp fettet/maten/ketonerna för att ändå lyckas hålla mig inom spannet. Jag tror ni har bilden klar för er och förstår principen.

Men frågan kvarstår att för mig veta varför jag ska vara i optimal ketos.

Detta var allt om ketoner från mig så som jag nu uppfattar det. Jag påstår inte att jag vet och har sanningen omkring detta, för det vet jag att jag inte har. Ta detta för vad det är endast mina tankar och funderingar efter mätningar av blodketoneras uppförande på min egna kropp. Applicera inte detta på dig själv som en sanning. Vi kan vara mer olika än man tror. Men vill du testa så är jag inte den som säger att du inte ska.

Ät vad/hur du vill och gör vad du vill, bara du mår bra!

 

 

 

Bloggar etiketter: , , ,

Mina teorier och slutsatser omkring ketonerna – del 3

Här kommer nu mina teorier och slutsatser.
Jag vet inget, men så som jag uppfattar det efter mina mätningar så:

Ju mer fett man äter ju mer ketonsänkande mat kan intas. Vet man med sig att man ska på ex fest eller att man ska äta fettsnål mat och i övrigt ketonsänkande mat (= protein och kolhydrater av alla slag) så handlar det om att se till att fettprocenten är hög.
Hamnar man fel med för lite fett är det kört och ur ketosen går man om man då redan ligger lågt.
Den energi fördelning som måste hållas för optimal ketos är minst 85%, max 12% protein och 2-3% kolhydrater.

Vill man “mota Olle i grinden” dvs äta sig till för djup ketos dvs över 3 för att kunna ha en “sänkning till godo”, är det massa fett som gäller. Minst 87-90% och minmalt med kh och ytterst lite protein.

Man kan inte äta något “uppepå”, inte mina bakverk heller då det mesta har en äggbas= protein. Dessa ägg måste då räknas med i energiprocenten. Men ex moccatårtan som innehåller mer fett än både protein och kh, funkar “uppepå”. Ju mer fett i ju mindre ketonsänkande är bakverket. Så har ett bakverk inte rätt fördelning, drick lchf-kaffe. Sötningen i sig påverkar inget.

Så en lösning kan också vara att om man ska äta en fettsnål och protein och kh-rik måltid drick en lchf-kaffe/choklad före eller efter så är man kanske i hamn. Eller se till att vara i mycket djup ketos för då har du tillgodo på ketos-skalan.

Jag har alltså inte varit ur ketosen under dessa veckor mer än direkt efter potatisen och under större delen av mina över 3 år på ofta superstrikt LCHF. Läs gärna den understrykta delen igen…

Allt annat som ingått i min ketoskost som bakverk, sötning, nötter, bär, lite persika, grädde, vin mm har funkat ypperligt bara jag ser till fett procenten och/eller graden av ketos innan.

Så troligtvis när du läser om någon som inte kan äta grädde eller vin, så kan det mycket väl vara läge att fråga om:
Hur djup var ketosen innan intaget?
Hur såg fettprocenten ut för det sammanlagda dagsintaget?
Eller när någon ena gången tål vin och annan gång inte, kan det troligtvis bero på graden av ketos innan.

Kikar vi då på kostdoktorns graf efter aspartam/koffein testet (Tommys är ju ingen vits då hans ketoner inte gick ner något) så kan vi se att han låg “för högt” i ketonerna dvs över 3.0 uppe i 4.5 (ser det ut som) detta gör att han har massor som han kan äta/dricka innan han går ur och han gick inte ur optimal ketos heller med aspartamet/koffeinet. Hade han legat lågt i ketonerna från start hade han gått ur.

Lägger vi då också  till vår förståelse en mycket viktig kommentar och observation från Maud som kommenterar i kostdoktorns inlägg om Tommys test så kan vi se att hon mäter 1.1 på morgonen helt fastande, dricker sedan lchf-kaffe och 4-4,5 timmar efter det mäter hon ketonerna till 2.9. Dricker en ny kopp lchf-kaffe efter den mätningen och mäter sedan upp ca 4 timmar senare ett ketonvärde på 4.8.
Därefter har hon därför “massor” som hon kommer kunna äta utan att driva ner ketonerna till ur ketos.

Vilken slutsats kan vi dra av det? Jo, att kaffe med massor fett driver en in i djupare ketos. Nu fattas bara ett rent kaffe-test, som jag tror påverkar ketonerna lite neråt, inte nödvändigtsvis ur ketos för det beror ju på vilket djup man är i vid drickandet.

Fett höjer inte insulinet och sänker därför inte heller ketonerna. Det var ju det som kostdoktorn menade på att bevisa i sitt test, att sötningsmedel och i detta fallet aspartam inte höjer blodsockret men ger ett insulinpåslag som därmed sänker ketonerna.  Så vi vet (?) att när ketonerna sänks då har det varit ett insulinpåslag, i alla fall om vi får tro att kostdoktorn vet.

Så det hela verkar inte vara så mycket märkligare än så här… på mig alltså bör väl tilläggas….
Det märkliga är att man trodde man var i ketos på strikt LCHF…

Men den stora frågan som jag landat i efter mina experiment är:

Varför ska man (jag) vara i ketos alltid?

Om detta krävs mer forskning för mig… och om det får jag återkomma i en framtid…

Vill du också forska kan man starta här hos Jimmy Moore och sedan följa de länkar man finner är intressanta.
Dr Peter Attias hemsida Eating Academy är värt att läsa och studera.

Ps. Idag ska jag företa mig test av lchf-kaffe, och min lunch/middag. Dvs jag kommer ta en sticka nu innan lchf-kaffet och en två timmar efter. Sedan äts det en fet lunch efter ytterligare 2 tim med dessa energiprocent och jag kommer ta ett ketonvärde två timmar efter den. Då får vi veta hur lchf-kaffe beter sig hos mig och vad en fet LCHF mat med dessa energiprocent beter sig i min kropp. Så tre stickor ska ödslas på detta idag.  Jag väljer två timmar för kostdoktorn var som lägst i ketonerna just efter ca 2 timmar med sitt koffein/aspartam test.
Info kommer i morgon. ds

 

 

Bloggar etiketter: ,

Min ketonmätning – del 1

Jag har egentligen inte velat skriva om detta på bloggen och det av den anledningen att jag inte är läkare och därmed inte “vet” något om ketoner/ketos osv. Framförallt också för att nybörjare inte ska få en konstig bild av LCHF, som i grunden bara är att äta hälsosam fet mat tills man blir mätt och inte äta förrän man blir hungrig igen. Sedan för några av oss som ätit LCHF i många år och inte går ner i vikt, så kan detta vara något att testa av för att se om vikten rör sig neråt. Dock är det för tidigt att säga om jag går ner varaktigt i vikt av att vara i optimal ketos. Detta får återkommas till.

Jag inser att eftersom det nu pratas så mycket om ketoner och livsmedel och i synnerhet sötningsmedel att det kanske ändå är på sin plats att redovisa mina siffror och förståelser.
Det som här är viktigt att veta är att jag inte äter kakor som mat dagligen, även om många kakor är jämförbara näringsmässigt med mat. Men  under denna tid har det förekommit varje vecka i alla fall.
Jag har också fört noga dagbok (minmat.net) över så gott som varje dag vad jag ätit.

Jag är heller inte såpass tekniskt lagd att jag har sånna däringa fina grafer och tabeller. Så ni som är intresserade får bara läsa siffrorna som de är.

Alltså blir detta mer en berättelse än ett rabblande och staplande siffror.

Jag började alltså redan 1 aug att dra ner på protein och öka fettet, och detta helt utan att veta vad andra sysslade med i lchf-sfären. Den 5 aug gjorde jag  ett inlägg bla om att det verkar som fler gör detsamma och dessa också mäter ketoner.
Det var då tanken väcktes om att möjligens skulle jag också mäta… sagt och gjort jag passade på att skaffa en mätare och tänkte att jag får se om den blir använd. Efter ytterligare en tid så bestämde jag mig för att skaffa stickor från tyskland. Jag började mäta kontinuerligt from 8/9.
Mitt värde var då 2,5.  Optimal ketos 1,5-3. Lätt – begynnande ketos 0,5-1,4 och under 0,5 ur ketos.

Jag kunde märka efter  några dagar runt 5 aug att jag kom in i omställningsbesvär, dvs torrhet i munnen, illamående, yrsel och huvudvärk. Exakt samma besvär som dök upp då jag konverterade till LCHF 2008. De gick över på ca 1 vecka.
När jag nu var väl inne i djup ketos  fick jag för mig att äta lite pommes till min MAX… detta tog mig helt klart ur ketosen, för det tog 5 dagar att komma in igen och återigen samma omställningsbesvär dök upp = bevis. Då jag ännu inte börjat mäta fick min kropp visa vägen och detta har för mig varit en nyttig och lärorik tid. För jag tänker inte mäta hela mitt liv, ville bara mäta tills jag vet nått om min kropp.

Ok, jag mätte alltså upp 2,5 den 8/9 och innan dess hade dottern haft födelsedag med Hallonmoussetårta, dvs både mandlar, hallon, grädde och sötning. INGET hände dagarna efter, dvs inga omställlningsbesvär och vikten gick lite neråt.
Jag ligger därefter på värden mellan 1,7-3,1 under en dryg vecka. Efter där ligger jag på runt 1,1-1,3 under 5 dgr och droppar till 0,8 mån 24/9 och varför hamnar jag på 0,8?
Jo jag intar under två middagar rotmos (utan potatis) ca 100-150 gram/port. Det tar mig inte UR ketos men sänker mig till lätt ketos.

Den dagen 24/9 är också min födesedag så det tillverkas  en tårta, enkel moccatårta= smör, sötning, hasselnötter. Nu kunde man då tro att jag skulle gå ur ketosen på riktigt. Men detta händer alltså inte, på tisdag morgon den 25/9 stiger ketonerna till1,3 och där omkring parkerar de sig i några dagar. Tårta fanns kvar även under tisdagen…
Sedan är det dags för festligheterna med Bonnier Fakta på fredagkväll den 28/9, jag uppmätte då 1,3 på fredag morgon. Festligheterna innebär 3 glas vin, en lingonglasskula och en bit inlagd päron, i övrigt strikt ketogenkost. Bottnar med en lchf-kaffe innan avfärd till Gbg.

Nu kan man tänka sig att ketonerna skulle sjunka, men nej på lördag morgon ligger de fortfarande på 1,3 och under söndagen stiger de till 1,5 och detta med nu arraksboll under lördagen, så med (trots?) en sådan ketonsänkande festkväll och arraksboll (stor)på lördagen så går jag in i optimal ketos. Dessa bollar lever kvar under söndagen och jag intar en då med.

From nu mäter jag inte varje dag utan jag gör nedslag.

Mäter onsd 3/10 2,3 och efter fredag och lördag med lite chokladbollar så mäter jag söndag 1,7.

Varför jag velat mäta är för att just ta reda på hur reagerar jag( ketonerna) på bakverk= nötter, sötning och grädde. jag ville också testa av vin och rotfrukter som morot och kålrot.

Jag anser och tror mig veta hur detta fungerar nu, i alla  fall på mig.

Fortsättning följer…

 

Bloggar etiketter: ,

Tommy dricker Fun Light Green Stevia

Tommy på bloggen Tommy tappar har misshandlat sig själv för vet(en)skapen och dricker sötsliskig saft och mäter ketonerna och detta enkom för att många efterfrågade ett test av stevian då kostdoktorn testade sötningsmedel (aspartam?). Eftersom kostdoktorn gjorde lite missar (om det just var aspartamet han vill testa) och valde pepsi som både innehåller koffein och aspartam så kunde vi inte få ett exakt värde på just aspartamet, när det lika gärna kan vara koffeinet som spökade till det med ketonsänkningen.

Nu har då Tommy offrat sina fingrar och pengar på att testa FunLight Green Steviasötad dricka och vad hände?
Ja det får ni läsa om HÄR. 

När ni ändå läser så passa på att gratta honom till hans enorma viktnedgång och resa.
En bedrift!

Jag har ju sagt att jag kanske redovisar på bloggen det jag själv upplevt med mina mätningar.

Det jag kan berätta är att med (eller ska man säga trots?) mina bakverk med min sötning har jag gått in i djup ketos vid tre tillfällen och stannat där. (tills jag äter något/stärkelse  för mycket som tar mig ner och 1 gång ur)
Detta har jag “berättat lite här och där”, men ingen verkar har funnit det intressant, varför?
Nu kan vi bara hoppas på att Tommy har trovärdighet… ;)

 

 

 

Bloggar etiketter: ,

Del 7, Vitamin D3

Den lag som ska skydda skadar – på grund av ignorans

Den här veckan har det fullkomligt vimlat av vitamin D3-artiklar. Dels om en spansk studie på gravida, där man efter födseln sett på barnens intelligens, hjärnans utveckling, och precis som förväntat, så konstaterar man att ju högre D3-koncentration hos kvinnan, desto bättre utveckling blir det av hjärnan hos barnen. Sedan kan man också läsa om en tragedi som beror på vitamin D3-brist. Det handlar om ytterligare ett fall av medfödd rakit.

 

Den spanska studien är ju intressant, för den bekräftar vad många redan tycker att vi vet. Det är farligt för fostrets utveckling generellt om modern har vitamin D3-brist. Alla känner säkert till att D3-vitaminförespråkarna anser att det finns ett samband med grav vitamin D3-brist hos den gravida och autism hos barnen. Det är faktiskt i Sverige, i Stockholm som man sett att fler barn än förväntat föds med autism i den somaliska gruppen. Det har varit skriverier i tidningarna, men ingen verkar vilja läsa in sig på den senaste forskningen. Möjligen pågår en svensk studie som aldrig borde fått godkänt av Etikprövningsnämnden. Själva interventionstiden är så kort = tre månader att det inte är lönt. Det tar nämligen cirka två månader innan man får upp en koncentration av 25(OH)D. Doserna av förhoppningsvis vitamin D-TRE och inte D2 är så låga att man inte kan förvänta sig något speciellt i effekt. Som vanligt så jämför man närmast nolldoser med nolldoser. Man verkar helt enkelt inte vilja veta om man kan göra något för gruppen somaliska kvinnor och deras överrepresentation i födandet av autistiska barn … Det är inget enbart svenskt fenomen med ökad andel autistiska barn bland somalierna, den höga förekomsten ses även i samma grupp i Kanada.

 

Man planerar alltså att dela in 150 somaliska kvinnor som bott i Sverige i två år, i grupper, där 90 kommer att lottas till noll = placebo, 800 enheter och 1600 enheter i D-droppar. 60 kvinnor kommer att få ljusbehandling, varav 40 kommer att få äkta UVB och 20 låtsasljus.

Blodanalyser av betydelse för D-vitamin och skelettomsättningen kommer att tas vid 5 tillfällen: före, efter 6 veckor och efter avslutad behandling (12 veckor) samt under uppföljning 18 och 24 veckor efter behandlings start. Bentäthetsmätning ska också göras.

 

Varför är jag nu så kritisk över denna studie? Där målet är att jämföra effekter av respektive behandling (D-droppar via munnen och UVB-ljus) mot placebo samt att jämföra de båda behandlingarna. Jo, det är redan gjort studier med betydligt högre doser D3, tex. En ganska ny där man givit 4000 enheter dagligen. Det finns faktiskt professionella forskare som är världserkända för sina vitamin D3-kunskaper, en heter Reinhold Vieth. Han konstaterar att före 1997, så var den rekommenderade dygnsdosen D3 för nyfödda och barn 400 IU, alltså 10µg. Med andra ord en tesked D-droppar eller torsklevertran = 5mL. Jag har genom åren samlat på mig ett stort antal gamla läkarböcker och jag konstaterar, det finns ingen förklaring till denna mängd, den här teskeden, annat än att det är den mängd som förhindrade och botade engelska sjukan. Alltså en ren iakttagelse via ögonen. Sen, tror jag, via ett konsensusbeslut, det betyder ungefär handuppräcknings-röstning, så beslöt man att vuxendosen/behovet av D, det blev nog bra med halva barndosen. Väldigt ologiskt.

 

Varför är jag då upprörd? Jo, man kan lägga pengarna på relevanta studier, slippa göra samma sak som andra gjort. Man kan göra alla nya och gamla studier om vitamin D3 till obligatoriskt arbetsmaterial för alla legitimerade sjukvårdsutbildade. På så sätt skulle vi slippa att fortsatt behöva läsa om sådana tragedier, där gravida kvinnor har så låga vitamin D3-nivåer att deras nyfödda bebis är född med medfödd rakit. Barnets skelett är så skört att skelettbenen bryts under den tid det tar att föda fram barnet. Det är väl förfärligt? Tänk ett sådant lidande för den lille nyfödingen med mängder av brutna ben. Sen, sen så noterar sjukvårdspersonal dessa benbrott och med stor sannolikhet kommer då den ena eller båda föräldrarna att anklagas för barnmisshandel. Föräldrarna fråntas vårdnaden av sitt-sina barn, påfrestningen psykiskt kan bli för stor så att föräldrarna separerar, de kan hamna i fängelse, deras barn kan adopteras bort, mot de biologiska föräldrarnas vilja.

 

Kom ihåg, för att det ska gå över vitamin D3 i bröstmjölken, så måste den ammande kvinnan själv ha en D3-nivå över 125 nmol/L, minst. Det tar två månader innan man kommer upp i koncentration även om man tar en daglig hög dos. Det föds barn med engelska sjukan än idag. Även i Sverige. Det har skett en ökning av rakit med flera hundra procent i England. Ju mörkare hud, desto svårare att få upp sin D3-nivå. Ju längre norrut vi bor, desto kortare tid på året kan vi bilda vitamin D3. Vi kan inte bilda D3-vitamin genom glasfönster. Det är så gott som omöjligt att äta sig till en hög vitamin D3-nivå. Det är inte enbart skelettet som blir dåligt och felaktigt utvecklat vid D3-brist, även de inre organen tar skada, inklusive hjärnan. Det är säkert så att en hög dos D3-vitamin trivs bäst med litegranna magnesium. Magnesiumbrist är nog rätt vanligt. Jag kommer vid ett annat tillfälle att lista de vitaminer och mineraler som D3-vitaminet samarbetar med.

Lite länkar

http://alltomvitamind.wordpress.com/category/pregnancy/

http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/jbmr.463/abstract;jsessionid=E2958417655C01EA183C2FBD70108F6F.d01t03

http://alltomvitamind.wordpress.com/category/autism/

http://www.vitamindcouncil.org/vitamin-d-during-pregnancy-may-be-critical-for-infant-brain-development/

http://www.dailymail.co.uk/news/article-2206333/Parents-accused-battering-newborn-win-adoption-reprieve-experts-rule-broken-bones-caused-rickets.html?ito=feeds-newsxml
http://www.familylawweek.co.uk/site.aspx?i=ed100922
http://www.familylawweek.co.uk/site.aspx?i=ed97208

Elisabeth Puur

 

KÖPA VITAMIN D3

 

Bloggar etiketter: ,