Tre ord som jag verkligen älskar! HÖST, GRYTOR & MUURIKKA! Nu börjar min säsong ta fart, nu mår jag som bäst, matlagningen får automatiskt en skjuts i rätt riktning, löven faller, vindarna blåser, hösten är här. Äntligen!

Ingen längtar nog så mycket efter höst, vinter, snö och gnistrande vita landskap som jag gör. Det är då jag mår som bäst. Det är då jag verkligen lever upp och brinner för det jag gör, och både hjärta och själ kan slappna av.

Jag är ingen sommarmänniska, ni som känner mig vet så väl, och som den norrlänning jag är tycker jag inte om den svärmande folkmassan, trängseln, köerna, allt folk i rörelse, huller om buller sommartid… Typiskt att bo på ett sånt turist-ö-land som Öland då! Men jag har inte valt det själv från början, det bara blev så…

Jag var inte så gammal när mamma, Jessica och jag flyttade ner hit till söder. Mamma och pappa skildes när jag var kanske 3-4år? Mamma träffade sen Jessicas pappa, jag blev storasyster när jag 6år. Vi flyttade från Boden när jag var 8år har jag för mig… Jag började 3:e klass i Köpingsvik här på Öland, innan dess bodde vid ett tag i både Göteborg och Karlskrona… När jag var 15år fick jag en lillasyster till; Sanna. 18år fick jag lillasyster My. Jo, nog blev jag storasyster för hela slanten allt och jag är nog en typisk sådan också.

Jag tänkte väl inte så mycket på det just då, vad jag skulle sakna från norr, och vad som skulle komma att fattas mig… Idag är det desto mer påtagligt, när man fått egna barn, man upplever och tänker i nya banor, eller samma fast ändå olika och självklart så jämför man med sin egen barndom…

Nu har jag bott här på Öland i 25år och vill heller inte härifrån. Man rotar sig med tiden… Jag saknar såklart mitt norrland och kommer alltid att göra, det är mycket som jag är inte ”färdig” med däruppe. Tyvärr… Det är minnen som trycker på när stressen kommer smygande, det är DÅ jag saknar mitt norrland… Stunder när det blir lite för mycket av allt och jag inte hänger med i svängarna mentalt… Då vill jag sitta där på en fjällklippa som en grön marsian och dingla med benen utför berget, blicka ut över mörka vatten med bara himlens stjärnor som kan leda mig framåt… En sån där illusion jag har när det blir ”för mycket” och jag bara vill fly bort…

Framförallt så är det pappa Dennis jag saknar… Min lillasyster My, farmor Eva-Maj, faster Maritha, moster Sussi och alla kusiner, kusinbarn och syster-yster Jessica som nu bor i Norge osv osv… Sen saknar jag alla som lever i mitt minne men som ändå ”vandrat vidare”…

Det mesta jag vill tillbaka till tror jag är just minnen… Min farfar, hästarna och travet, stugan i fjällen, pappas båtutflykter, Gretas och mina stunder vid köksbordet med ”Finns i sjön”, Vittjärv och Kirvan & Diana (Vorsteh). Att sova över hos farmor med renbäddade ”bäck och bölja-lakan”… Jag saknar doften av norrländsk skog, blåbär och hjortron… Lavendel i doftpåsar från farfars mercedes, Storuman, Vassijaure, och pappas doftgran med äpple i den blå Amazonen… Det är så mycket jag vill tillbaka till men som jag vet inte finns längre… Jag får väl ha det kvar i minnet så länge jag kan antar jag, ganska logiskt egentligen men invecklat när jag tänker vidare… Jag tror att när minnen ”tillverkas” så måste dom ha samma innehåll som en bok… En början, ett innehåll och ett bra avslut… Det är det där sista som jag inte fått med mig från norrland…

En dag ska jag skriva det där sista kapitlet i boken, det vet jag… 
Här är min ”norrlands-låt”. Blunda och lyssna. Då förstår du mig bättre…  http://www.youtube.com/watch?v=0Wv3Ya9nskA

Till kvällens recept…

Inget nytt, inget storslaget mer än känslan av matlagning utomhus, muurikka och höstvindar, sen kan man svänga ihop den mest fantastiska köttgryta den ena efter den andra. Det här är inte bara ett recept utan en hel upplevelse av fantasi, ingredienser, intryck och känslor. Lagad mat utomhus är aldrig den andra middagen lik… En köttgryta på söndag är inte densamma som köttgrytan nästa söndag… Allt beror ”väder & vind”, glöm inte de…

Piffa till, trolla fram nya ingredienser och smaka av, lägg till det ena och de andra och känn efter… Hur du än gör så blir det gott, jag lovar. Denna söndagens boeuf bourguignon såg ut såhär :

12 port 
Det här behöver du :
Kallpressad rapsolja + smör till stekning
ca 2 kilo grytbitar av nötkött (fransyska, högrev etc.)

Bryn grytbitarna på hög värme så de får fin färg. 

Tillsätt :
1 msk strösocker
1 dl tomatpuré
4 lagerblad
Kvistar av timjan och rosmarin
1,5 l kraftig köttbuljong (ca dubbel mängd buljong vid tillagning på muurikka)

Tillsätt socker, tomatpurén och lagerbladen, örtkvistarna och rör ur alla smaker ordentligt. Slå på lite av buljongen så det knappt täcker grytbitarna. 

Tillsätt :
0,5 liter rött vin
2 stora gula lök (grovt skuren)
1 röd lök (grovt skuren)
3 morötter (slantar)
1 röd paprika (grovt skuren)

Tillsätt vinet, lök, morötter och paprika. Låt grytan nu småkoka utan lock ca 2-3 timmar så köttet är riktigt mört och nästan faller sönder i trådar. Kolla grytan då och då ifall det behövs fyllas på mer vätska (buljong). 

Sista ner i grytan :
2 hg kantareller
Smaka av med salt och peppar
ev. redning för tjockare konsistens på såsen

Lägg ner kantarellerna precis före servering. Smaka av med salt, peppar. Red eventuellt av såsen med maizenamjöl utrört i lite vatten. Vill du ha mycket sås i grytan så tillsätt bara mer buljong/vin innan du reder av den. Plocka upp örtkvistar och lagerblad. 

Pensla kantareller har man tid med under tiden köttgrytan puttrar på muurikkan.

Doften är helt oslagbar när vinden sätter in… Smaken av en sån här gryta utomhus på muurikkan bli mustig, ganska mörk och lite rökig. Supergod och perfekt höstmiddag ute på gården!