Häromdagen skrev jag om ”hudcancerns dag” och jag skrev lite om mina tankar om detta och nu kan jag få dem alla bekräftade av Dr Björn Hammarskjöld, sådant är ju alltid trevligt ju 
Vill du läsa hans artikel i sin helhet kan det göras på hans blogg Kostkunskap, men här klipper jag in vissa delar:
”Det finns många undersökningar som visar att solbestrålning ger oss ökade mängder av vitamin D3. Men solen måste stå minst 35º över horisonten för att UVB-ljuset ska orka tränga igenom atmosfären för att kunna omvandla kolesterol i huden till vitamin D3. Under vinterhalvåret och några veckor in på sommarhalvåret är solens eklips under 35º. Så det blir bara ett par månader på vardera sidan om midsommar som man kan få solen att vara tillräckligt högt på himlen några timmar mitt på dagen för att man ska få i sig tillräckligt med solljus med UVB. Just den tiden rekommenderar SSM att man vara inomhus eller bära täckande klädsel och smörja in sig med solskyddsmedel. Så då kan man inte få i sig något UVB-ljus och därmed inget vitamin D3.
Nästa problem är att solskyddsmedel oftast innehåller bensenderivat eftersom just dessa molekyler kan absorbera UVB-ljus och förhindra att det bildas vitamin D3. Men det är känt sedan tidigt på förra seklet att bensenderivat är cancerframkallande. Det är därför det finns alkylatbensin, bränsle till gräsklippare och motorsågar, där man renat bensin från bensen. Detta för att man ska slippa cancerrisken från bensinen hos småmotorerna.
Men vi ska slaska på cancerframkallande bensenderivat för att slippa hudcancer!”
Hhhmm jooo jag nämnde ju detta i inlägget ”hudcancerns dag”… och jag funderade också över UVA och UVB… läs här vad Björn skriver:
”Vitamin D3 hjälper till att reparera DNA-skador orsakade av UVA-ljus. Vitamin D3 stödjer immunsystemet. Vitamin D3 används i flera hundra kemiska reaktioner i kroppen och behövs.
Den fysiologiska koncentrationen av vitamin D3 definieras som den koncentration av vitamin D3 i blodet hos en ammande kvinna där barnet får vitamin D3 via bröstmjölken. Den fysiologiska koncentrationen är mer än 125 nmol/L. Utan sol brukar det krävas minst 125 µg (5 000 IE) vitamin D3 som tillskott för att bibehålla minst 125 nmol/L. Laboratorierna har litet konstiga normalvärden men dessa är baserade på provtagning hos en ”frisk normalpopulation”. Här hävdar man att mer än 75 nmol/L är ”optimal” koncentration, 50-75 nmol/L betraktas som ”suboptimal” och mindre än 50 nmol/L betraktas som ”brist”.
Jag förstår inte logiken här. Fysiologisk koncentration måste betraktas som optimal. ”Suboptimal” måste betraktas som brist, precis som ”brist”.
Trots den ”suboptimala” definitionen så har numera övervägande delen av befolkningen i Norden åtminstone ”suboptimal” koncentration eller brist på vitamin D3. Det är ännu fler som har en koncentration av vitamin D3 som ligger under den fysiologiska gränsen om 125 nmol/l och därmed har en brist på vitamin D3.
Mer än 250 nmol/L betraktas som toxisk.
Men den toxiska nivån ger inga som helst symtom förrän man kommer över 750 nmol/L enligt litteraturen. Det finns många försök gjorda på 1900-talet där man gett mer än 1 250 µg (100 000 IE) per dag i mer än ett år utan några tecken på intoxikation.
Så för att uppnå den fysiologiska koncentrationen måste man tillföra mer vitamin D3 genom tillskott eller genom att sola tillräckligt mycket utan solskyddsmedel i alla dess former.
Så nu solar vi (och tar tillskott) för allt vad huden håller!
