Självklart, I do, I do, I do …
I en dagsaktuell artikel från Huffington Post finns intressanta tankar om vitamin D3, fast författaren glömmer den viktiga 3an. Kom ihåg, däggdjur ska ha D3, inte D2. Rubriken är ” To D or not to (vitamin) D …”
That´s the question … Men det är ju inte längre någon fråga. Vi vet! Utan vitamin D3 kan inte människan leva, det är liksom bara en tidsfråga.
Det är kul att leka med ord, tex. göra travesti (ungefär att omskapa ett känt citat på positivt värdeladdat sätt) på, i detta fallet Shakespearecitatet ”to be or not to be”. Vitaminer är ”livsviktiga”, vi måste ha dem och i vanliga fall, så äter vi dem. Vitamin D3 är lite annorlunda jfr med andra vitaminer, då det till största delen tillverkas i huden under inverkan av solljus. Så D3 är utan tvekan livsviktigt, i kombination med solljuset finns en oöverträffad kombination och många spekulerar idag i om det även finns andra positiva effekter av solljuset. Somliga menar att ljuset framkallar emotioner helt att jämföra med dem vid förälskelse. Jaa, jag erkänner, jag är störtförälskad. Ju mer jag läser om vitamin D3, desto mer förstår jag! desto mer förälskad blir jag, är jag.
Så jag erkänner villigt, lite frälst har jag allt blivit.
I do, I do, I do … jag älskar solen och vitamin D3
jag ha sett ljuset, det gjorde Abba också.
Hur har vi då hamnat i den situationen att vi idag nästan enbart hör talas om stora feta varningsmärken i samband med ordet SOL? D3-vitamin, det är något man får från berikade lättprodukter … berikade i syfte att övertyga människor att äta det berikade livsmedlet för att de ska få i sig berikningen? Låter inte riktigt klokt. Normal mängd, nåt så när normal mat innehåller knappt någon D3-vitamin alls. Man berikar vissa spannmåls- och mejeriprodukter av lighttyp med vitamin D3, hävdar att befolkningen ska äta dessa berikade produkter, för att slippa få vitaminbrist … logiskt? Nää, det tycker jag inte, ingen annan jag känner heller. Varför inte då ta ett supplement direkt? Eller varför inte D3-berika all mjölk/mjölkprodukter, oavsett fettprocent? Jag tror att man medvetet vill behålla D3-berikningen av lättprodukter för att rekomendera just dessa och för att kunna säga att det fettfattiga livsmedlet behövs för att undvika D3-brist. Frågar vi mejeriföretagen, så säger de att de berikar endast fettfattiga lättprodukter för att Livsmedelsverket vill ha det så. Vem ska vi lita på?
Solen, livgivaren som blåser liv i oss vintertrötta nordbor, hur skulle vi klara oss utan den? Vi är många som menar på att det finns något värre än vinter-vårtrötthet. Det finns tom en diagnos, SAD seasonal affective disorder för att beskriva de sjukdomstillstånd som är årstidsbundna hos en del individer.
Ska vi vara rädda för solen? Hur har nu evolutionen utvecklat oss? Är det möjligt att naturen menar att vi måste utsätta oss för risken att få olika typer av hudcancrar, för att kunna få tillräckliga vitamin D3-nivåer i blodet?
Bra frågor va …
SOL, solstrålar, när vi ser ordet blir vi rädda, när solen strålar mot oss blir vi skräckslagna, vi vägrar gå ut eller klär på oss så mycket ”skyddande” kläder som möjligt eller kletar in oss i mängder av kladdig ”skyddande” kräm, allt för att undvika den livgivande solen!
Hur är det möjligt, hur blev det så? Varför ska vi gömma oss för solen? Jag vet inte riktigt, man varnar förstås för hudcancer från myndighetshåll. Cancer, få ord är väl så negativt värdeladdade? Även läkare får en obehaglig känsla inombords vid ordet cancer. Vi har respekt för C-ordet. Många av oss är och blir också livrädda. Cancer är ganska vanligt. Man brukar nämna hur stor andel av en befolkning, i procent, som under sin livstid ”drabbas” av en cancer. Se, utan att jag ens tänkte, så använder jag genast andra ord, mera starka, mera ödesmättade … hmm, drabbas. Man drabbas av negativa saker. Hur ”rädda” ska vi då vara för att ”drabbas” … att leva är att drabbas, hur vi än gör, så kommer det att hända oss saker, vi drabbas av själva livet.
Det var veckans tanke och påminnelse om att vi består av kropp och själ, vi har ett psyke som vill vara med, som vill synas, få ett sammanhang och få må bra.
Nu åter till vitamin D3. Behöver vi supplementera? Fint ord, jag gillar det. Jaa, jag tror vi måste ta extra tillskott, supplement av vitamin D3, eftersom vi bo där vi bor i norraste Norden och vi är helt enkelt för långt från ekvatorn och få av oss är villiga eller har möjlighet? att flytta närmare ekvatorn, Kanarieöarna påstås ha det idealiska klimatet och mängden sol för att upprätthålla tillräckliga D3-nivåer i blodet. Men maten då, säger vän av ordning … hmm … vems vän är ordningsmannen? vem säger vad? Diverse myndigheter i västvärlden, med starka band och decennier av samarbeten med Big Food? År 2000 blev en ögonöppnare för mig, universellt. Big Foot hade jag hört om, men inte ”Stor Mat”. Skulle livsmedelsindustrin vara motsvarande lika stor som Big Pharma … läkemedelsindustrin? Tanken svindlar. Svaret är väl att Food är större än Pharma. Äta måste vi alla.
Tyvärr har jag, med många andra tvingats till ett otal obehagliga uppvaknanden sedan jag börjat intressera mig för ”hälsa”, kost&hälsa, avsaknad av ohälsa, Big Food + Big Pharma = true/sant … så mitt svar är fortfarande … I do, I do, I do … jag älskar solen och vitamin D3.
jaa, vi behöver vitamin D3 som supplement och jag tror att vi, de flesta människor har ett bristtillstånd. Vi kan helt enkelt inte äta tillräckligt med vitamin D3 för att uppnå de blodnivåer av D3 som krävs för att optimera hälsa. Vid god hälsa ”mår man bra”. ”Hälsan tiger still”, sa alltid min mormor, det betyder att när man mår ”bra” så känns inget speciellt. Det stora undantaget är förstås när man är förälskad, detta undflyende tillstånd, med känslor från en annan dimension, det är inte så man känner när man mår bra:-) det är väldigt kostsamt att vara i ”himmelriket”, vara drabbad av eufori.
Om vi då utgår från att det är sant att väldigt många har D3-brist, vad händer då för den enskilda individen? Vad är symptomen på D3-brist? Det finns inga säkra samband med orsak-och-verkan. Det finns generellt få sådana samband kända inom medicinen. Man försöker visserligen låtsa som om det finns ett sådant samband vad gäller mättat fett (förenklat animaliskt fett) och blodfettsvärden och hjärt-kärlsjukdom. Det finns sannolikt en mer akut brist och så den långsamma, kroniska varianten, där personen alltid legat på gränsen och aldrig uppnått fyllda depåer. Vad händer i människokroppen om det alltid är hög grad av inflammation? För D3 skyddar kroppen mot inflammation, det vet vi. D3 är inblandad i väldigt många processer i människokroppen, allt från cancertyper till astma, allergi, hjärt-kärlsjukdomar m.fl. diagnoser. Psyket påverkas på många vis.
I stort sett alla psykiatriska diagnoser har ett sämre läge vid låga D3-nivåer. Man har sett samband mellan låga D3-nivåer och ett försämrat tillstånd-läge-överlevnad vad gäller det mesta och de flesta diagnoser.
Det forskas mycket inom D3 numera, tyvärr jämför man ofta nolldoser med nolldoser. Hur ska man kontrollera ifall det är bra med höga D3-nivåer i blodet om den dos man testar med är så liten att den inte ens förmår öka koncentrationen ens en endaste nanomol?
Så mitt förslag är att nu öppnar vi välbefinnandet och bramåendet via vitamin D3. Alla kan må bättre. Vad är vi villiga att göra för att uppnå detta mående? Att må bra innehar så många komponenter att det kan bli en tjock roman av det hela. God och näringsriktig artegen mat är alltid rätt, fysisk aktivitet så mycket vi klarar och orkar. Att komma ihåg att vi inte bara är kropp utan vi har också ett psyke, en själ. Vi har ett eget ansvar, vi kan jobba med vår egen vilja och motivation, det är lättare om vi hjälps åt. Alla behöver en vän eller någon annan form av stöd. Det är dessutom roligt att lära sig nytt. Tänk, vad menar vi egentligen när vi säger att vi mår dåligt?
Vi måste börja någonstans och då är det enklast att börja i vitaminhörnan.
http://www.huffingtonpost.com/amy-m-fitzpatrick-ms-lac/vitamin-d_b_1784459.html
Elisabeth Puur
Häng me!
