Forskare vill ge gravida D vitamin

iStock_000005885633Small-650x432Gravida kvinnor bör få tillskott av D-vitamin, för att på sikt förebygga hälsorisker för barnet.
Skriver SvD i förrgår.

Detta är mer än viktigt för det är i fosterstadiet och som bebis som mycket grundläggs av senare ohälsa och hälsa.
Ex diabes typ 1.

Här kan man läsa på den bästa sajten i världen som skiver om D vitamin
Vitamin D council:
Vitamin D most important early in life to prevent type 1 diabetes, says new research
Vitamin D during pregnancy and breastfeeding

Man skriver på Vitamin D council att gravida och ammande bör ta runt 6000IE dagen och undersökning visar att om man tar denna dos under ammning så överför man runt 1000 IE till bebisen och som bebis behöver man då inte ta tillskott.
Annars är rekommenderade dosen för små barn 1000IE/dagen.

Kostdoktorn skriver att 2000IE  (små kvinnor) – 5000IE (stora män) är den minsta dosen att ta för att undvika uttalad brist och då kan ju jag inte låta bli att undra
- varför ska man lägga sig så i underkant med sitt D-vitamin intag så man precis ligger utanför ”uttalad brist”?

circulating-25ohdEn annan sajt som jag litar väldigt mkt på förutom Vitamin d council är den svenska sajten Allt om vitamin D, där skriver man ang den enda studien om  gravida och högdos D-vitamin:
”De kvinnor som hade höga halter av vitamin D hade i lägre grad problem med förtida värkar och prematur förlossning, och de hade mindre infektioner. De bästa resultaten fanns bland de kvinnor som fick 4000 IU per dag, och det är också den nivå som forskningsgruppen rekommenderar utifrån just den här studien. De ser det som nödvändigt att ta tillskott eftersom kosten uppenbarligen inte ger tillräckligt med vitamin D och för att vi inte vistas i solen så mycket som vi behöver. Den här studien ger också stöd för den rekommendation som andra forskare nu ger och som innebär att vuxna män och kvinnor bör uppnå en dos om 5000 IU per dag. Det är alltså mer än 10 gånger så mycket som Livsmedelsverket rekommenderar, men i det här fallet tycker jag man ska lyssna på dem som är verkligt insatta och som forskar på området, och slå dövörat till åt de bakåtsträvande troglodyterna på SLV i Uppsala.”

och här kommer det viktiga , det är ju som så att kroppen ANVÄNDER vitamin D! Dvs man bör alltså ha ett förråd och därmed ha en högre andel D vitamin i blodet  än som normalt används.
Vi fortsätter från länken:

Enligt diagrammet så uppnådde gruppen som fick 4000 IU en 25(OH)D-nivå på 45-50 ng/mL på slutet av graviditeten, att jämföras med den nivån som en del forskare nu rekommenderar för alla individer: 50-80 ng/mL. Mer från Vitamin D Council (min översättning och förenkling):

Genomsnittsindividen börjar lagra vitamin D3 vid nivån 40 ng/mL, men vid 50 ng/mL börjar praktiskt taget alla att lagra det för framtida behov. Vid nivåer under 50 ng/mL förbrukar kroppen vitamin D i samma takt som man producerar det, eller får in det via mat och tillskott, vilket innebär ett slags kronisk vitamin D-svält.

Förmodligen är rekommendationen om 50-80 ng/mL riktig, men den övre delen av intervallet är inte bestämd i några direkta studier, utan är mer en typ av meta-uppskattning från en mängd andra studier.

Som vi kan se av diagrammet så uppnådde inte ens de som fick 4000 IU den önskvärda nivån 50 ng/mL, där de skulle ha varit mättade med vitamin D och ha kunnat lagra något för framtida behov. Det visade sig också att genomsnittsnivån av vitamin D i de nyfödda barnen för denna grupp bara var 27 ng/mL. Det innebär att 4000 IU är alldeles för lite under en graviditet, men enligt försiktighetsprincipen kan inte de här forskarna rekommendera mer än 4000 IU eftersom det är det man har data för. Som vi ska se kan man lugnt ta betydligt mer, dels för att studier visar att personer som vistas mycket i solljus har betydligt högre nivåer i blodet än 50 ng/mL, en del ligger över 80 ng/mL, och dels för att studier visar att ingen risk för förgiftning föreligger för doser under 10 000 IU eller t o m högre. Det ska vi återkomma till.”

Nu vill jag berätta för er att mina nivåer av D vitamin i blodet är 163 nmo/L* och vill nå få hela bilden klar för er så läs mitt inlägg om Provsvar.

Är du intresserad av hur mycket D vitamin man tillverkar  via solen i olika delar av världen och av olika människor med olika arbeten, så kan jag varmt rekommendera en studie av denna lista och artikel, då lär man får klart för sig att tillskott är en nödvändighet för 99.9% av svenskarna som inte är utomlands i solen i flera månader i sträck…

oavsett du är gravid eller inte, ÄT D VITAMIN och lägg dig inte i underkant utan tvärtom!

* ”Vitamin D-status
När man mäter vitamin D-status genom blodprov (serum) så är det 25-hydroxy-vitamin D man är intresserad av, 25(OH)D. Det mäts i två olika enheter, i USA företrädesvis i ng/mL och i Europa i nmol/L. Sambandet mellan dessa enheter är

1 ng/mL = 2,5 nmol/L

Exempelvis motsvarar alltså 20 ng/mL 50 nmol/L” Från bloggen ”Allt om vitamin D”

 

/em

Fluor – behövs det verkligen?

imagesoch framförallt är det verkligen bra för oss, på riktigt?
Jag har säkert under 5 år undvikit fluortandkräm, använt bikarbonat, salt och/eller köpt saltpastatankräm eller Weleda och Kingfishers tandkrämer.

Det vi alla verka tro eller fås att tro är det ger starka tänder och färre tandläkarbesök eller i alla fall lägre kostnad då tänderna ska vara bra och starka.

Denna bok (engelska) The Fluoride Deception är väl den bok som mest ingående  berättar om köpt vetenskap, om hur det medicinska etablissemanget låter sig bedras, om fullständig likgiltighet för mänskligt lidande, om den råa makten och om dolda agendor vad gäller flour.
Boken verkar vara i klass med Ralf Sundbergs bok om Forskningsfusket, helt otroligt att att det förekommer sådant mygel och ljugerier och allt detta för att den stora girigheten.

Margareta Lundström på Kostdemokrati har skrivit om denna engelska bok  The Fluoride Deception, där får vi veta saker som vi alla borde känna till innan vi köper flourtandkräm. Jag väljer här att klippa in lite valda delar, men för den som vill och vågar veta mer bör läsa länken till Kostdemokrati.

Fluor används för att producera högoktanig bensin; för att smälta viktiga metaller som aluminium, stål och beryllium; för att anrika uran; för att tillverka kretskort; för tillverkning växtbesprutningsmedel, skidvalla; kylskåpsgas; teflon; plaster; mattor; vattentäta kläder; etsat glas, tegel och kakel och ett antal läkemedel, som Prozac och Cipro. ”

Fluor är en sådan potent kemikalie att den utgör en allvarlig miljörisk och en potentiell förgiftningsrisk för dem som arbetar med den. De av industrin sponsrade forskarna marknadsförde först fluor som en tandvårdsprodukt genom att relatera fluor till tandhälsa.

I kraft av sin ställning kunde de hävda att det i låga doser inte hade några negativa hälsoeffekter.

Så bidrog man till att ändra människors föreställning om fluor, från att vara ett gift till något hälsosamt. På så sätt avleddes uppmärksamheten från de skador som fluor förorsakat dem som arbetar i fabrikerna, de omkringboende och naturen.

Denna försköning av fluor har i mer än femtio år fört oss bakom ljuset. I stället för att framkalla synen av invalidiserade arbetare eller förgiftad skog ser vi leende barn. Den giftiga sidan har nästan helt försvunnit ur vårt medvetande.

 

Vid en i stor officiell genomgång, genomförd på initiativ av Brittiska regeringen år 2000, fann man att de flesta studier på effektiviteten av fluor av vattnet var av måttligt effekt. Fluoridering kan vara ansvarigt för 15 % färre hål i tänderna. Det är långt ifrån de 65 % som utlovades av de tidiga förespråkarna för fluor.

Är den eventuella nyttan av en handfull bättre tänder värt risken, om man är medveten om de hälsoproblem som fluor orsakar (rubbningar i centrala nervsystemet, artrit, risk för skelettcancer) Tillstånd som tidigare blivit trivialiserade eller doldes för allmänheten av de tidiga fluorförespråkarna.

”Hur många hål måste räddas för att rättfärdiga ett dödsfall i skelettcancer?” frågade den framlidne Dr. John Colquhoun, Chief Dental Officer i Auckland, New Zeeland – en fluor- kritiker som tidigare varit fluorförespråkare.”

 

Så vill jag komma med min slutkläm ;) som jag tror ändå många LCHF´are kanske känner till och faktiskt också kanske märkt själva…
När man helt upphör med stärkelse och socker så blir det knappt beläggning på tänderna och därmed heller ingen grogrund för tandlossning och hål i tänderna!
Detta var faktiskt också något som Weston Price noterade och var det han ursprungligen undersökta, tandhälsan hos naturfolk i jämförelse med folk som åt ”västerländs kost” dvs massa stärkelse och socker.

Hoppas att alla mina läsare orkar gå in på dessa sista 3 informationslänkar och läser och begrundar och fattar beslut sedan efter man läst om vad man anser gynnar kroppshälsan och tandhälsan bäst.

 

Potatismjöl = resistent stärkelse = fettförbränning?

potatismjolLCHF.se och Per Wikholm berättar något intressant som man möjligens ska ha lite koll på eller till och med forska lite mer i.
LCHF.se skriver:

Kan resistent stärkelse förbättra blodsockerkontroll, insulinresistens och underlätta viktnedgång? Det finns en del forskning som pekar i den riktningen och nu testar den amerikanske diabetikern Steve Cooksey resistent stärkelse i ett experiment på sig själv.

Steve Cooksey äter en tämligen strikt LCHF/paleokost och är inblandad i en juridisk process om rätten att få ge kostråd utan att vara registrerad dietist/nutritionist. Vi har här på LCHF.se skrivit om detta yttrandefihetsmål här. Kort sammanfattat så blev han anmäld av den amerikanska motsvarigheten till Dietistförbundet för att han bloggade och gav personlig kostrådgivning till bland annat diabetiker. I hans delstat North Carolina finns nämligen en lag som säger att enbart legitimerade dietisster eller nutritionister får ge kostråd till allmänheten. Steve Cooksey förlorade målet i första instans men med stöd av det amerikanska Institutet för Rättvisa så kommer fallet att drivas vidare till högre instans då de anser att det strider mot den amerikanska konstitutionens lagar om yttrandefrihet.

Nu har som sagt Steve Cooksey startat ett experiment på sig själv med resistent stärkelse. Du kan följa hans personliga experiment på hans blogg http://www.diabetes-warrior.net här.

Per fortsätter:

”Hans inledande resultat är mycket positiva. Intag av resistent stärkelse i form av icke uppvärmt potatismjöl har minskat hans fasteblodsocker på morgonen och han får inte lika kraftiga blodsockertoppar när han för en gångs skull testar att äta kolhydratsrik mat som potatis. Allt detta ligger i linje med den forskning om resistent stärkelse som sammanfattas på Wikipedia här.

Vad är då resistent stärkelse? Det är stärkelse i en form som inte bryts ned i magsäcken och tunntarmen utan opåverkad passerar över till tjocktarmen där den tas om hand av tarmbakterier. Dessa producerar i sin tur kortkedjiga molekyler av mättat fett, främst smörsyra/butyrat. Såväl smörsyran som förändringarna i tarmfloran som den resistenta stärkelsen ger upphov till antas spela roll vid de positiva effekterna på blodsockerhantering, insulinresistens och fettförbränning som resistent stärkelse verkar ha.

 Var finns resistent stärkelse? Ni som varit inne på GI-kost känner säkert igen begreppet resistent stärkelse då det där talas mycket om att kylda potatisar är bättre än varma potatisar. Resistent stärkelse finns i råa, stärkelserika produkter som rå potatis och råa, stärkelserika rotfrukter. När denna stärkelse kokas/uppvärms så övergår stärkelsen till en form som snabbt bryts ned i kroppen och ger snabba blodsockerhöjningar. Om den uppkokade potatisen eller riset får svalna av eller kyls ned (som i sushi) så återgår en del av stärkelsen till formen resistent stärkelse. Under vår evolution fick vi i oss resistent stärkelse från råa, stärkelserika rotfrukter samt från sådant som vi inte äter längre som bark från tunna, färska kvistar.”

Lite intressant detta tycker jag, ”kul” att Per ber om ursäkt för att han ”svär i LCHF-kyrkan”… för mig kan det aldrig bli att ”svära i kyrkan” att informera om nytt och nytt tänkande tycker jag är viktigt. Viktigt att inte fastna i nya boxar, utan att alltid kunna tänka fritt och vara öppen, det tror jag är viktigt. Att kunna både värdera och också omvärdera är nog det viktigaste en människa kan göra…

 

Stevia Vital svarar på myter och felaktiga påståenden om Stevia

steviavital_weblogoPåstående: ”Men det är inte stevia vi köper utan steviolglykosider.

SteviaVital: – Det är klart det är Stevia. Är inte te längre Te för att tebladen lösts upp i vatten? Är socker inte längre socker för att man raffinerat det? Är ett steviablad inte längre Stevia för att det plockats från plantan? Är pulver av torkade blad inte längre Stevia för att det är bara en del av bladet? Var går gränsen?

Tekniskt kallas det utvunna för steviolglykosider, inte minst för att man skall särskilja det från själva plantan och dess blad som i helhet aldrig genomgått samma kontrollerande som just steviolglykosiderna. Det är ju det enda som tillåtits som livsmedel just där finns det en laglig aspekt på vad innehållet skall vara, dvs samma som det som godkänts, över 95% steviolglykosider. Det är för övrigt inte många livsmedel som ens gått igenom så rigorös forskning som just Stevia.

pase_ bakery+_mariannHela världen har benämnt blad, pulver, avkok, extraktion etc, av Stevia som just ”Stevia” i många decennier och det är underligt att människor (som t ex som Evelyn från livsmedelsverket eller Sund.nu) som aldrig tidigare känt till produkten nu plötsligt är specialister och skall dra någon slags linje mellan vad som är vad. Hårt kanske men tänkvärt.

Livsmedelsverket gör stort väsen av detta i en artikel och därifrån kommer många av de missriktade texterna. Livsmedelsverket sysslar med en konstig desinformation/förvirringskampanj mot Stevia. 

Påstående: ”Den art som används för sin sötma är Stevia rebaudiana.”

– Nej, det är arten ”Stevia Rebaudiana Bertoni” för att vara exakt.

Påstående: ”Naturliga steviablad ger en sötma på 30-40 gånger mer än socker medan de steviaprodukter med steviolglykosider som nu finns på marknaden ger ungefär 300 gånger mer sötma än motsvarande mängd socker.”

– Styrkan används ofta i negativa ordalag som något onaturligt men betänk att det inte är något onaturligt i sötheten. Det finns så liten gramvikt söta ämnen i plantan att det krävs massor av blad för att få fram lika mycket vikt som ett t ex blad. Klart feltänk här. Tittar man på hur söt en (1) glykosid är (om det nu skulle gå) så är den lika söt i ett litet blad som när den hoppat ur därifrån. Det är också 400 ggr sötare än socker (och inte 300 som texten säger).

Påstående: ”I Japan består stevia-produkten av 80-88% steviolglykosider och resten är vatten och sackarider.

– Steviaprodukten? Stevia består inte av sackarider… Dessutom är det en gigantisk marknad med alla sorters stevia i olika grader av renhet.

Påstående: ”- De steviatillsatser som finns på den svenska marknaden har mycket lite med den ursprungliga växten att göra. De har gått igenom så många kemiska processer att de knappast kan kallas naturliga längre, säger Evelyn Jansson Elfberg på Livsmedelsverkets regelutvecklingsavdelning till tidskriften Fokus.”

– Ja vi har tidigare nämnt livsmedelsverkets konstiga inställning till Stevia/steviolglykosider. Stevia har genomgått en liknande process som socker med det tycker man inte är kemiskt på något sätt? Socker t ex har många kända problem redan vid låg överdosering, steviolglykosider har långt ifrån samma riskfaktor som socker.
Naturlig är också i benämningen att glykosiden finns naturligt i plantan, men jämför då aspartam och sukralos m fl artificiella sötningsmedel där det inte finns i den formen i naturen.

steviavital_steviasocker_fam2_300Påstående: ”Tillverkningsmetoderna kan skifta något mellan olika länder och tillverkare. Men gemensamt för alla tillverkare är att utvinningen sker genom kemisk raffinering och att det finns gränsvärden för hur mycket giftiga restprodukter den färdiga produkten får innehålla. Maxinnehåll för till exempel arsenik och bly är satt till 1 mg per kilo kroppsvikt.”

– Vi häpnar över okunskapen hos de som skall hjälpa oss att äta nyttigt. Stevia är en jordbruksprodukt och i jorden finns vissa orenheter som vi skall vara försiktiga med precis som alla andra jordbruksprodukter. Men själva raffinerings processen skapar inga sådana restprodukter!!!
Produkterna kontrolleras alltid för saker som kan finnas i jorden/miljön, även bakterier, svamp etc. Detta för att vi ska veta att det INTE finns något i våra produkter, och OM det skulle finnas är det långt under gränsvärdena som i sin tur brukar vara 100-fallt lägre än vid någon möjligt skadlig nivå. Vi har alltid labbrapporter från varje batch som tillverkas.

Påstående: ”Det går inte att få de gröna steviabladen till ett vitt sockerliknande pulver eller vätska på ett skonsamt och naturligt sätt även om det är det som reklambudskapen vill få oss att tro.”

– Det är nog ingen i branschen som försöker lura någon om att det skulle vara skonsamt mot bladen? Vi äter ju produkterna dagligen själva! Det är en extraktion med alkohol och en torkningsprocess till pulver. Evelyn kan prova själv att låta bladen torka, lösas upp i alkohol och kokas. Klorofyllen (det gröna) försvinner för varje steg.

Påstående: ”Det finns många studier gjorda på stevia och de flesta motsäger varandra. Till exempel publicerade tidskriften Science en studie 1968 med anledning av rykten om att Paraguays ursprungsbefolkning använde stevia som preventivmedel.”

– Mycket riktig finns det många studier, över 250 st, men det är en lögn att de flesta är motsägande. Tvärtom är de allra flesta eniga om stevians säkerhet, och några är inte rätt utförda. Ryktet om preventivmedel har förekommit, men källan har aldrig hittats och bevisligen är det inte sant. Det är tråkigt att Evelyn skall smutskasta industrin genom att ta upp lösa rykten. Hon glömmer att artificiella sötningsmedel som verkligen har motsägande forskning, är helt uppbackade av livsmedelsverket.

steviaPåstående: ”Detsamma gäller studier kring toxicitet och förändringar i DNA. Det finns studier som visat att det kan förekomma (Ja studier där man givit råttor motsvarande 19 kilo socker per dag för en människa! En mängd som skulle göra vanligt vatten giftigt för kroppen!!! SteviaVitals anm.) och andra studier som visar att det inte alls finns sådana risker. Innan EFSA, europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, godkände steviolglykosider som tillsats gjorde de en grundlig utvärdering av flera hundra studier.

– Här är det extremt viktigt att se den sista raden. ”Innan EFSA, europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, godkände steviolglykosider som tillsats gjorde de en grundlig utvärdering av flera hundra studier.”

Påstående: ”Stevia kan vara farligt om man intar stora mängder. Man tror att ett intag på 15-20 gram steviolglykosider per kilo kroppsvikt är dödande. Eftersom steviasocker är så sött är det inte rimligt att man ska kunna komma upp i dessa mängder.

– Återigen får man läsa sista raden i det i övrigt absurda påståendet för att se att det inte finns någon fara. Det motsvarar nämligen upp till 640 (!!!) kilo socker i ett svep (räknar på en person på 80 kilo). Ni får ursäkta att vi är irriterade på detta påstående som kommer från livsmedelsverket.

 

Glutenintoleransen bland barn ökar!

kokosnotmjolDetta berättar man oss idag på nyheterna svt och man vet inte varför.
Man skriver:

Sverige bland de värst drabbade länderna Allt fler svenska barn utvecklar celiaki, glutenintolerans. Sedan 1990-talet har andelen barn med glutenintolerans stigit från 0,5 procent till nästan fem gånger så många. ”

Forskningen bedrivs på Umeå Universitet och här lämande man ut ett pressmeddelande tidigare i år om ”Rätt spädbarnskost kan minska risken för glutenintolerans
Sedan nämns här inte vad som är rätt sådan kost.

Om jag hade fått börja om så hade mina barn aldrig fått gluten. För varför introducera något som ger alla barn mer eller mindre en skada på tarmen och skapar ohälsa som förr eller senare kommer dyka upp?

Vill du läsa lite om gluten och dess effekter?
Brödberoende- Kostdemokrati

Gluten och mjölk är källan till moderna sjukdomar

Vad gäller LCHF så är ju den naturligt glutenfri då vi inte ska äta spannmål. Jag tror också att om man inte uppnår hälsa och välbefinnande med en naturligt glutenfri lchf-kost så bör man titta på vad de processade mejerierna kan ställa till med. Eventuellt prova att utesluta dem för en längre period och utröna om man då får de hälsoförbättringar man saknar.

 

Bevisat: Äta mycket fett gör att du går ner i vikt.

Smör, olivolja, grädde och bacon är inte farligt. Tvärtom. Fett är det bästa för den som vill gå ned i vikt. Och några samband mellan högt fettintag och hjärt- och kärlsjukdomar existerar inte.

På måndagen presenterades sprängstoff från SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering. Efter två års utredning av 16 000 studier ställer rapporten ”Mat vid fetma” de traditionella råden till överviktiga eller diabetessjuka människor på ända.

Sedan länge har sjukvården i allmänhet gett råd om att undvika fett, i synnerhet mättat, och kalorier. Lågkolhydratkost (LCHF som står för low carb, high fat och faktiskt är en svensk ”uppfinning”) har avfärdats som livsfarligt, humbug och en modediet utan vetenskaplig förankring.

I stället har vården uppmanat diabetiker att äta mycket frukt (=socker) och nyckelhålsmärkta produkter med lite fett men med avsevärda mängder socker eller sötningsmedel, det senare en farlig trigger för den som är sockerberoende.

Rapporten vänder på begreppen och förordar lågkolhydratkost, med mycket fett, som det effektivaste vapnet mot övervikt.

I expertgruppen har suttit ett tiotal läkare, varav flera var skeptiska till högfettskost när arbetet inleddes.

En av dem, som närmast missionerat om mättat fett (smör, grädde, bacon) sedan 2006, är Linköpingsprofessorn Fredrik Nyström, som stundtals dömts ut och hånats i nästan samma utsträckning som LCHF:s ”mamma”, läkare Annica Dahlqvist.

För Fredrik Nyström är rapporten en revansch.

– Absolut. Jag har ju jobbat så länge med detta. Det känns skönt att ha den här vetenskapliga rapporten i ryggen och att skepticism mot lågkolhydratkost försvunnit hos kollegor under arbetets gång. När alla färska vetenskapliga studier radas upp så är resultatet odiskutabelt: vår djupt rotade fettskräck har inget fog! Man blir inte fet av fet mat, lika lite som man får åderförkalkning av kalk eller blir grön av grönsaker.

Nyström har länge förespråkat ett kraftigt minskat intag av kolhydratrika livsmedel, med mycket socker och stärkelse, för att uppnå hälsosamma nivåer av insulin, blodfetter och det goda kolesterolet. Det vill säga bort med socker, potatis, pasta, ris, mjöl, bröd. In med olivolja, nötter, smör, grädde, feta fiskar och kött med fettrand.

– Man lika gärna kan äta smågodis som potatis. Potatis innehåller en hel rad av glukosmolekyler som omvandlas till socker i tarmen. Sådan kost gör att blodsockret och hormonet insulin skjuter i höjden.

I somras kom dessutom en annan studie kring medelhavskost, med mycket omättat fett (olivolja, avocado, nötter), som ingår i SBU-rapportens underlag.

– Den visade att det är farligare att äta lågfettkost än högfettskost. I studien ingick också rådet att dricka vin till medelhavskosten. Jag har länge framhållit att måttligt intag av alkohol är nyttigt och har själv gjort en studie som bekräftat bättre blodfetter av rödvin. Alkohol i måttliga mängder är alltså inte bara okej, utan nyttigt och bra.

Det finns många mantran vi lärt oss tro på som sanningar:

”Kalorier som kalorier, det spelar ingen roll varifrån de kommer.”

”Allt handlar om balansen mellan kalorier in och kalorier ut.”

”Folk är feta för att de inte rör på sig tillräckligt.”

”Frukost är dagens viktigaste mål.”

– Självklart är det inte så. Sådant här nonsens har bara skapat dåligt samvete hos människor med viktproblem. Som om allt skulle handla om att de har dålig karaktär. För många innebär ett stort intag av fett att man blir ordentligt mätt, att man står sig längre och har mindre behov av att äta stup i kvarten. Mätt blir man däremot inte av kalorier från Coca Cola eller nästan fettfri, nyckelhålsmärkt fruktyoghurt med mängder av socker. Visst är motion bra på många sätt, men att lägga om kosten är det som verkligen påverkar vikten.

I rapporten konstateras: ”fysisk aktivitet för personer med fetma har en, om någon, marginell effekt på viktnedgång.”

Men hur är det med frukosten?

– Skippa den om du kan! Det är ett vanebeteende, men kroppen har inget behov av näring direkt vi kliver upp om du ätit mycket fett till middagen dagen före. Man gör socker själv av protein som finns lagrat, och det kostar nog en del kalorier att tillverka detta socker själv, det kan vara en anledning att lågkolhydratkost ger bra viktnedgång. Skippa även mellanmål och alla lightprodukter. Om det var meningen att vi skulle småäta lågfettkost hela dagarna hade vi inte utrustats med en gallblåsa. Om du äter två mål mat om dagen, med lite kolhydrater och mycket bra fett, så står du dig utmärkt. Gör som människorna kring Medelhavet. Nöj dig med en kopp kaffe på morgonen.

En av Sveriges största bloggar, kostdoktorn.se, drivs av läkaren Andreas Eenfeldt. Sedan 2007 är han en ivrig förespråkare av lågkolhydratkost och debattör kring hur diabetiker med rätt kost kraftigt kan minska sitt medicinbehov eller rent av slippa den helt.

– Diabetiker borde tänka på samma sätt som alla andra som får hälsoproblem av viss mat: undvik den. Mindre blodsockerhöjande mat gör att diabetiker behöver mindre blodsockersänkande medicin.

Under måndagen hade han 73 000 besök på sin blogg och han betecknar det som en historisk dag.

– SBU-rapporten utmanar den svenska sjukvården. Det är dags att sluta ge människor med viktproblem och diabetes de råd som nu visar sig vara sämst i test.

Både han och Fredrik Nyström menar att ett paradigmskifte, en vårdrevolution, måste till.

– Livsmedelsverket har ignorerat modern forskning sedan länge, och det påverkar många dietister. Det är mycket bekymmersamt. Vården är närmast skyldig att följa SBU-rapporten, den är att betrakta som ”lag” tills den motbevisas, då den är utgiven av en av våra viktigaste myndigheter. Men hur det ska gå till att vidareutbilda en väldig massa ”hälsovetare” av olika slag till att rekommendera mindre lightprodukter, bröd och pasta, det vet jag faktiskt inte, säger Fredrik Nyström.

Via: http://www.corren.se/ostergotland/fett-ger-fett-smal-midja-6553250-artikel.aspx

Vilken väg väljer du?

IMG_1556Läst idag på fb  och kommentaren kommer ursprungligen från Anders A en kommentatör inne hos kostdoktorn. Mycket väl värd att spridas!
Så här får ni, god läsning!

”Det har pågått en intensiv debatt på Kostdoktorns blogg angående bevisad vetenskap kontra verkligheten. Grunden var en person som kritiserade Ann Fernholm som har uttalat sig att ”mättat fett är neutralt för hjärtat”. Detta ansåg personen vara helt fel, eftersom det fanns inget vetenskapligt bevis för att detta stämde. Sen har debatten böljat fram och tillbaka om vad som är vetenskap och vad som är bevis och en hel del annat smått och gott.

Tyvärr blev det lite tråkig stämning på slutet, men frågan om vad som är exakt vetenskapligt godkända bevis är ändå ganska intressant. En av de bästa kommentarerna tyckte jag var denna: ”Dessutom kan man ju påminna om det gamla militärskämtet ‘om kartan och verkligheten inte stämmer, gäller kartan’.” Detta fick mig (Anders A) att spinna vidare lite i de tankegångarna:

Vi har idag en ”officiell” karta i Sverige angånde kosten. Den är ritat av våra myndigheter. På den finns ett antal vägar utmärkta. Den största allmänna vägen kallas Lågfettsvägen. Den är ganska krokig och har också en hel del uppförsbackar. Det händer en hel del olyckor på Lågfettsvägen, men myndigheterna tycker ändå vi skall köra denna väg. Det finns ju alltid räddningstjänst att ringa till om något skulle hända. Visserligen har olyckorna blivit fler och fler, och uppförsbackarna har blivit brantare med tiden, men det är ändå den väg som rekommenderas.

Sen finns det några mindre allmänna vägar, Ät-mindre-och-träna-mer-vägen är en. Den är extremt krokig och väldigt slingrig. Ibland kommer man tillbaka till startpunkten igen när man försöker sig på att följa denna väg. Inte många orkar följa den hur länge som helst.

En annan allmän väg heter Gastric-bypass-vägen. Den är bara till för extremt tung trafik. Den är också svår att få tillstånd att köra på. Den börjar visserligen med en rejäl lång nedförsbacke, men där den tar slut kommer en skarp kurva där många kraschar och skadar sig för livet eller tom avlider. De som klarar sig får sen oftast en
uppförsbacke igen och även längs den händer det en del olyckor. Den är också väldigt smal.

Sen finns det en mängd privata vägar med namn som Itrimvägen, Nutrilettstigen, Viktväktargatan, Viktklubbsvägen, med flera. Gemensamt för dessa är att alla har biltullar och kan vara ganska dyra att köra på, de har visserligen en del nedförsbackar, men minst lika många uppförsbackar, ibland fler. De är ofta väldigt krokiga, smala och på det hela taget svåra att följa en längre tid. Olyckor är inte heller ovanliga där.

Men sen finns det en väg till. Den är inte utmärkt på de kartor som myndigheterna tillhandahåller. Den är extremt bred med många filer. Jämn, fin asfalt. Inte många olyckor har rapporterats på denna väg. För de flesta har den en lång fin nedförsbacke, inte alltid så brant, men lång och fin som så småningom planar ut till en jämn väg. Den heter LCHF-vägen. Allt fler upptäcker denna väg och blir förbluffade över att den finns och att den är så bra. Varför kör inte fler på denna undrar man? Frågar man myndigheterna nekar de först till att den existerar. ”Den finns ju inte på kartan”. Men när man pressar lite säger de bara att de inte vet om den är säker. Den har ju inte funnits så länge.

När man då påpekar att man pratat med folk som använd denna väg utan några som helst problem i 10 år eller mer och som aldrig råkat ut för något, så säger de bara ”Jo men man vet ju inte var som händer längre fram. Det kan ju plötsligt stå en stenmur där mitt i vägen. Den måste undersökas mycket noggrannare innan man eventuellt kanske skulle kunna märka ut den. Och det har vi inget intresse av just nu. Dessutom är det inte vi som utför väg-undersökningar eller forskning nu för tiden, det är de företagen som bedriver bärgning och som säljer reservdelar till de som färdas på våra allmänna, officiella vägar.”

När man då påpekar att det ju faktiskt händer en hel del olyckor på de befintliga allmänna vägarna så håller de med om det, men säger bara att de måste rekommendera dessa. det är ju de som är med på kartan. Det är de som gäller och som är vetenskapligt bevisade vara just vägar. Om än krokiga och backiga och inte helt säkra.

Under tiden så ökar trafiken på den breda, fina vägen. Allt fler upptäcker den och blir förbluffade över hur bra den är att köra på. Det rullar lätt och fint, oftast i nedförsbacke vilket innebär mindre bränsle, motorn går jämt och fint, det blir mindre avgaser och krävs mycket mindre reparationer och reservdelar. Fler och fler tar ”risken” att köra på denna väg när de märker hur otroligt bra det går.

Den finns visserligen inte på kartan, men den finns i verkligheten!

Vilken väg väljer du? ”

 

LCHF bäst i test enligt SBU!

ona_lKostdoktorn skrev ju i går att en jordbävning kan vi förvänta oss i morgon och nu har den kommit den SBU rapport som Andreas syftade till skulle orsaka en jordbävning, och det gör den!

Jag tror vi också kan likna den vid en tsunami -våg, då jag är säker på att den kommer sprida sig lika kraftigt och långt bort och brett som en sådan…
Läs vad kostdoktorn skriver om jordbävningen.

SvD skriver:

Det finns ingen bevisad ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar vid strikt lågkolhydratkost. LCHF-kost är dessutom mest effektiv på ett halvårs sikt för att gå ner i vikt för personer med fetma. Det visar en ny SBU-rapport som väntas leda till att LCHF erbjuds som ett av flera standardalternativ inom sjukvården. ”

De skriver vidare:

Lågkolhydratkost, även den strikta, ger större viktnedgång på sex månader för personer med fetma, jämfört med lågfettskost.

• Detta sker utan att forskare har pekat på några negativa effekter på blodfetter så länge vikten fortsatt är lägre.

• Det saknas över huvud taget belägg för att lågkolhydratkost skulle medföra ökad risk för hjärtsjukdomar.

Det saknas även belägg för att lågkolhydratkost med mycket mättat fett skulle medföra ökad risk för hjärtsjukdomar. Eftersom forskningsunderlaget är begränsat i detta avseende kan det, enligt SBU, ändå finnas skäl till viss försiktighet med allt för mycket mättat fett.

– Det viktigaste resultatet tycker jag är att vi inte hittat några belägg för ökade hälsorisker som en följd av lågkolhydratkost, säger Jonas Lindblom som är projektledare på SBU.

Han påpekar att detta varit en ofta återkommande farhåga. Så sent som i somras gick flera professorer ut och varnade för att en försämrad hjärthälsa bland yngre kvinnor skulle kunna bero på LCHF-kost. Andra forskare bemötte detta med att snarare hänga ihop med ändrade rökvanor i denna grupp.

– Vi har inte hittat något stöd i forskningen för att lågkolhydratkost skulle leda till sämre hjärthälsa eller ökad dödlighet, säger Jonas Lindblom.

SBU brukar inte ge några egna kostrekommendationer.

– Men en rimlig tolkning av vår rapport bör vara att sjukvården i fortsättningen erbjuder även lågkolhydratkost som ett alternativ för patienter med fetma, säger Jonas Lindblom.

Detta bör förflytta LCHF från en ”modediet” och därmed något tillfälligt och övergående (som ju många har hoppats) in till det ”bestående” och in i ”finrummet”!!

Detta har ju jag alltid hävdat när jag stött på att man ser LCHF som något övergående och en hype och en modediet.
Nej, LCHF är för bra för det och ger många sjuka och feta ”hopp om livet” och detta måste ju förr eller senare speglas även brett i befolkningen och ända upp till toppen och tom Slv med tiden…

Nu är det bara å vänta och se hur denna våg far genom Sverige och övriga världen!
För när den börjar tillämpas i sjukvården då ni!

Bilden hämtad från Tsunami laboratory

Gästbloggare Sara Gröndahl

sara-vardagnu
Hallå ja! Sara här från bloggen Vardag.nu

En lantis som flyttat till stora stan (nej, inte Stockholm – Växjö är stort nog för mig) och bosatt mig i en liten 50-talsetta med min fästman och mitt ständigt överfulla skafferi. Jag är ett planeringsfreak tillika matfreak ut i fingertopparna som drömmer mat, tänker mat, planerar mat och förstås äter en himla massa mat. 

Herrejisses vad spännande det är att få gästblogga här hos Linda! Det känns lite som när man såg sig själv i tidningen när man var liten…

Jag har följt Linda på Kryddburken sedan… Ja, sedan jag började laga mat! Jag minns ett av de första recepten jag testade härifrån, det var äggrullen med ost- och bacon, som är precis lika god som den ser ut att vara. Linda var faktiskt en av de främsta anledningarna till att jag en gång för snart 3 år sen bestämde mig för att råda bot på min skrivarklåda genom att börja matblogga. Sedan dess har jag hunnit byta bloggadress och inriktning tills jag till slut hittade det jag trivs bäst med – att skriva om vardagsmaten! På Vardag.nu bjuder jag på inspirerande vardagsmat och enkla middagstips för alla trötta måndagar, stressiga tisdagar och en och annan lillördag. För det är väl klart att även vardagsmaten ska vara ett nöje att äta! 

Jag har bloggat ett bra tag nu men är fortfarande bara en rookie jämfört med Linda. Tänk hur många recept som varsamt nedtecknats och bloggats om här, på alla dessa år. Kryddburken är som den där tjocka favoritkokboken man har hemma. Med matstänk på vareviga sida och sprickor i ryggen efter flitigt bläddrande. Ja, det är en gedigen och ständigt växande kokbok vi har här, det är en sak som är säker. Så nu när jag skulle gästblogga, var det inte utan att jag fick lite huvudbry – vad tusan skulle jag kunna bidra med?!

Efter lite efterforskning i kryddburksarkivet kom jag fram till att köttfärssoppa – det äts det inte ofta i det Nilssonska hemmet! Med hösten på intåg och massor av lockande rotfrukter i affären så det vad ju givet att jag skulle bjuda på en riktigt mustig köttfärssoppa! Inga konstigheter utan bara en hederlig köttfärssoppa med klassiska smaker. Det är ju faktiskt godast i längden, eller hur? 

kottfarssoppa-rotfrukter
Här har vi snabb och enkel vardagsmat! Köttfärssoppa behöver inte puttra länge på spisen för att få god smak, tack vare att köttet är malet. Nötfärs är godast i soppa eftersom den ger en så god buljong. Rotfrukter, lök och tomatpuré likaså. Eftersom jag gillar en matig soppa med mycket i, har jag mycket rotfrukter i min köttfärssoppa. Minska mängden litegrann om du vill ha mer buljong!

Det här behöver du till 4 port :
400 g blandade rotfrukter (t.ex. kålrot, rotselleri och morot)
1 gul lök
Smör/olja att steka i
300 gram nötfärs
2 msk tomatpuré
2 msk senap (svensk, mild)
2 tsk torkad persilja
(1 lagerblad)
1 l köttbuljong (vatten + tärning/fond)
1 msk kinesisk soja
Salt, vitpeppar
(Färsk persilja till servering)

GÖR SÅHÄR : 
Riv rotfrukterna grovt. Finhacka löken. Hetta upp smör eller olja i en stor kastrull och bryn färsen. Tillsätt löken och rotfrukterna och låt den mjukna innan du tillsätter tomatpuré, senap, torkad persilja och eventuellt lagerblad. Häll på buljongen och låt puttra i åtminstone 15 min. Smaka av med soja, salt och peppar. Blanda eventuellt ner lite hackad, färsk persilja innan servering.

Njut köttfärssoppan rykande het tillsammans med en god ostmacka. 

ingredienser-kottfarssoppa
Fram med ingredienserna till köttfärssoppan! Sen är det bara att riva, riva, riva…

kottfars-rotfrukter-soppa
Fräs köttfärsen och rotfrukterna först för att få ut mest smak. I med buljongen sen! 

kottfarssoppa-vitpeppar
Köttfärssoppa är en av ytterst få rätter som jag använder vitpeppar till. Här passar den lite mustigare vitpepparn faktiskt bäst! 

enkel-kottfarssoppa-rotfrukter
Lite färsk persilja att gott att ha i köttfärssoppan precis innan servering.

vardagsmat-kottfarssoppa
Köttfärssoppa med rotfrukter är inte fy skam en småkylig höstdag nu framöver!

Inflammation kopplas till depression

Skagen 100Berättar man på nyheterna idag. Sveriges radio skriver (man kan lyssna också):
”Inflammationer undersöks som möjliga faktorer kopplade till allt fler sjukdomstillstånd, allt från cancer och hjärtsjukdom till depression.

En svensk studie visar på ett samband mellan självmordsbenägenhet och ett specifikt ämne i ryggmärgsvätskan som har med inflammation att göra. I studien har 60 personer som försökt begå självmord jämförts med en kontrollgrupp.”

De skriver också:
”Sophie Erharts forskning är ett samarbete mellan Lunds universitet och Karolinska institutet där de undersöker sedan 20 år tillbaka just hur inflammation kan leda till psykiatriska sjukdomar. Enligt henne sker det nu en snabb utveckling inom forskningsområdet.”

Undra om detta forskningsområde också kikar på kostens betydelse för inflammation?
Vi alla LCHF´are är ju väldigt medvetna om hur vi ska äta för att minska på inflammationer i våra kroppar.
Inget spannmål överhuvudtaget och absolut inga växtoljor så som majsolja och solrosolja, allt detta innehåller höga halter av omega 6 som är just den fettsyran som driver inflammation.

Då torde en av lösningarna kunna vara att äta LCHF med de rätta fetterna och också ta ett bra tillskott av omega 3 om man tillhör skaran som äter mycket industriproducerat kött och ytterst lite fet fisk. Arctic Med menar på att äter man 100 gram makrill/lax ca 5 dgr/veckan är man hemma med omega 3 ratiot.

Sedan skulle jag också vilja peka på vikten av höga halter av D vitamin i blodet, det är också en viktig faktor, ett slags ”antidepressivt medel” mot årstidsbunden depression.

Var i första hand noga med vad du äter och överväg just dessa tillskott om du har en tendens till depressioner.

 

 

Bloggar etiketter: ,