”Vad blir det för mat??” Raggmunkar svarar jag.
-”Yeeeaaa!!! YES, JAAA!!! JA-AAA!!”
Max slår ihop handflatorna mot varann som det tecken han använder för pannkakor, för det påminner ju faktiskt om det, hans favorit; pannkakor & sylt! 
-”Får vi hjälpa till??”
-”Får jag steka?!” undrar Joline.
Max är ivrig o pekar efter stekpannan som hänger på takbalken, sen går han till kylen och ska hämta lingonsyltburken. Joline börjar leta efter potatisskalaren och frågar i samma iver om hon får köra maskinen som river den.
Max plockar fram gafflar och lägger ut på våra platser på köksbordet.
-”Servetter måste du ta också! Servetter Max!” ropar Joline från diskbänken i full gång med att skala potatisarna.
Han pekar på hörnskåpet för där uppe ligger ju servetterna, det vet han men alldeles för högt upp och han visar med tydligt kroppspråk hur uppgiven han blir då han inte når. Han slänger ut bägge armarna och visar handflatorna uppåt. -”Nääääee” säger han, samtidigt som han skakar på huvudet.
Jag tar ner servetterna och räcker honom dom och han hoppar iväg till bordet överlycklig att ”fått ner dom” från skåpet. Sen börjar han metodiskt att vika dom fint ”som man ska” och stoppar dom i glasen! 
En plåt med raggmunkar. (Hålls varma i ugnen på 70 grader under folié)
Joline avbilar i vanlig ordning. Raggmunkar, stekt fläsk, lingonsylt och rivna morötter. Receptet hittar ni här >>
Det slamras i skåpar och lådor, vattenkranen droppar och potatis-skalarens tålmodiga ljud överröstar radion från köksfönstret. Jag bara älskar den här energin som fullständigt bubblar ur barnen i köket! Raggmunks-ungarna är dom bästa som finns!
