Jag har medvetet valt att kolhydratsprovocera min kropp, och effekterna var inte sena att märkas. De första fyra dagarna gick jag upp 4 kg, och under en månads kolhydrasprovokation gick jag upp 11 kilo. Jag har medvetet valt att äta de sämsta kolhydraterna; godis, pasta, chips, pizza, hamburgare osv. Delvis för att se hur kroppen reagerade, men också för att jag behövde en paus, efter att ha kört Fakir-kost (under 5 g om dagen) i nästan 9 månader. Jag är glad över att veta att kroppen pallar kolhydrater, att min mage inte rasar. Men samtidigt känns det ganska jobbigt att ha gått upp så mycket på så kort tid.

Jag förstår inte att jag har kunnat släpa runt på nästan 140 kg när jag känner mig SÅ obekväm på att ligga runt 100 kg. Helt ofattbart. Jag har nu kört LCHF några dagar, och har redan tappat 5 kg. Det är ju mycket vätska som kroppen binder. Det som varit skönt med detta lilla experiment är att jag inte mått ofantligt dåligt över att jag gått upp i vikt, utan det har funnits en ro och vila i att faktiskt kunna äta allt, och att jag kommer gå ner i vikt igen. Något annat som är tydligt är att jag vet att det bästa sättet för mig att gå ner i vikt är att äta just LCHF. Så med förnyad kraft och energi kör vi slutspurten nu!

Vad har hänt med min kropp efter kolhydratschocken då? Jag har svullnat upp rejält, känner mig mer stum i hela kroppen, tyngre, allt är obekvämt, och jag känner mig inte bekväm i min kropp som den här nu. Jag fattar inte hur jag lyckades gå runt med nästan 140 kg och släpa på, för nu när jag väger 101,6 så känner jag mig ruskigt stabbig.

Ha det gott!