Midnattstimmen är slagen. Månljus, flammande glöd i lägerleden, ett sovande hus… Vem är vaken då? Jo, jag! 
Jag slåss lite med mitt nya kamerahus just nu, det är ganska kul. Lite fight innan man kommer på rätsida med varann får man räkna med… D20:in har flyttat hemifrån, o jag hoppas den kommer leva vidare i många år till fast framför en annans öga!
Bjuder på ett litet axplock av dagen idag… En lördag, fotogentiskt avbildad i Öjkrokens krokar med omnejd. Cadillac fleetwood -59 har gått på vägarna…
PS; Ikväll har vi grillat rimmat fläsk över elden, fyyyy sablars så gott!! JO, jag lovar!! Å där gjorde sig ett litet norrlandsminne åter bekant… Jag minns när pappa och jag hade varit ute med båten i fjällen, han styrde motorn mot en fjällsluttning, jag satt stilla kvar på mittenplankan i båten medans han drog upp den på land så den inte skulle fara iväg med strömmen.
Sen tände han en liten eld av kvistar och torrt fnöske. Det var där och då jag fick uppleva detta med grillat sidfläsk. Jag minns det som igår… Jag minns vattnet framför oss där vi satt på stenhällen som var alldeles ljummen av solen… Pappas blekta militärgröna byxor och svarta graningekängor som alltid var ordentligt snörda med ett par varv runt vaden som avslut… Hans uppkavlade ärmar och hur han så snabbt fick elden att brinna. När elden tog sig satte han sig bredvid mig och där satt vi, tysta och bara _var_…
Jag minns inte att jag sprang runt o lekte eller hittade på nåt annat, jag minns inte heller att pappa hade sagt vi skulle stanna nånstans och jag minns inte heller att han hade stoppat ner fläsk i ryggsäcken… Men jag minns tystnaden, hans varma leenden mot mig med kisande ögon och hur rofyllt det var att sitta där och bara titta och tänka med pappa vid min sida…
Han är en tänkare han också… DS.
