Del II D3: Självklart, I do, I do, I do …

Självklart, I do, I do, I do …

I en dagsaktuell artikel från Huffington Post finns intressanta tankar om vitamin D3, fast författaren glömmer den viktiga 3an. Kom ihåg, däggdjur ska ha D3, inte D2. Rubriken är ” To D or not to (vitamin) D …”

That´s the question … Men det är ju inte längre någon fråga. Vi vet! Utan vitamin D3 kan inte människan leva, det är liksom bara en tidsfråga.

Det är kul att leka med ord, tex. göra travesti (ungefär att omskapa ett känt citat på positivt värdeladdat sätt) på, i detta fallet Shakespearecitatet ”to be or not to be”. Vitaminer är ”livsviktiga”, vi måste ha dem och i vanliga fall, så äter vi dem. Vitamin D3 är lite annorlunda jfr med andra vitaminer, då det till största delen tillverkas i huden under inverkan av solljus. Så D3 är utan tvekan livsviktigt, i kombination med solljuset finns en oöverträffad kombination och många spekulerar idag i om det även finns andra positiva effekter av solljuset. Somliga menar att ljuset framkallar emotioner helt att jämföra med dem vid förälskelse. Jaa, jag erkänner, jag är störtförälskad. Ju mer jag läser om vitamin D3, desto mer förstår jag! desto mer förälskad blir jag, är jag.
Så jag erkänner villigt, lite frälst har jag allt blivit.
I do, I do, I do … jag älskar solen och vitamin D3
jag ha sett ljuset, det gjorde Abba också.

Hur har vi då hamnat i den situationen att vi idag nästan enbart hör talas om stora feta varningsmärken i samband med ordet SOL? D3-vitamin, det är något man får från berikade lättprodukter … berikade i syfte att övertyga människor att äta det berikade livsmedlet för att de ska få i sig berikningen? Låter inte riktigt klokt. Normal mängd, nåt så när normal mat innehåller knappt någon D3-vitamin alls. Man berikar vissa spannmåls- och mejeriprodukter av lighttyp med vitamin D3, hävdar att befolkningen ska äta dessa berikade produkter, för att slippa få vitaminbrist … logiskt? Nää, det tycker jag inte, ingen annan jag känner heller. Varför inte då ta ett supplement direkt? Eller varför inte D3-berika all mjölk/mjölkprodukter, oavsett fettprocent? Jag tror att man medvetet vill behålla D3-berikningen av lättprodukter för att rekomendera just dessa och för att kunna säga att det fettfattiga livsmedlet behövs för att undvika D3-brist. Frågar vi mejeriföretagen, så säger de att de berikar endast fettfattiga lättprodukter för att Livsmedelsverket vill ha det så. Vem ska vi lita på?

Solen, livgivaren som blåser liv i oss vintertrötta nordbor, hur skulle vi klara oss utan den? Vi är många som menar på att det finns något värre än vinter-vårtrötthet. Det finns tom en diagnos, SAD seasonal affective disorder för att beskriva de sjukdomstillstånd som är årstidsbundna hos en del individer.
Ska vi vara rädda för solen? Hur har nu evolutionen utvecklat oss? Är det möjligt att naturen menar att vi måste utsätta oss för risken att få olika typer av hudcancrar, för att kunna få tillräckliga vitamin D3-nivåer i blodet?
Bra frågor va …

SOL, solstrålar, när vi ser ordet blir vi rädda, när solen strålar mot oss blir vi skräckslagna, vi vägrar gå ut eller klär på oss så mycket ”skyddande” kläder som möjligt eller kletar in oss i mängder av kladdig ”skyddande” kräm, allt för att undvika den livgivande solen!

Hur är det möjligt, hur blev det så? Varför ska vi gömma oss för solen? Jag vet inte riktigt, man varnar förstås för hudcancer från myndighetshåll. Cancer, få ord är väl så negativt värdeladdade? Även läkare får en obehaglig känsla inombords vid ordet cancer. Vi har respekt för C-ordet. Många av oss är och blir också livrädda. Cancer är ganska vanligt. Man brukar nämna hur stor andel av en befolkning, i procent, som under sin livstid ”drabbas” av en cancer. Se, utan att jag ens tänkte, så använder jag genast andra ord, mera starka, mera ödesmättade … hmm, drabbas. Man drabbas av negativa saker. Hur ”rädda” ska vi då vara för att ”drabbas” … att leva är att drabbas, hur vi än gör, så kommer det att hända oss saker, vi drabbas av själva livet.

Det var veckans tanke och påminnelse om att vi består av kropp och själ, vi har ett psyke som vill vara med, som vill synas, få ett sammanhang och få må bra.

Nu åter till vitamin D3. Behöver vi supplementera? Fint ord, jag gillar det. Jaa, jag tror vi måste ta extra tillskott, supplement av vitamin D3, eftersom vi bo där vi bor i norraste Norden och vi är helt enkelt för långt från ekvatorn och få av oss är villiga eller har möjlighet? att flytta närmare ekvatorn, Kanarieöarna påstås ha det idealiska klimatet och mängden sol för att upprätthålla tillräckliga D3-nivåer i blodet. Men maten då, säger vän av ordning … hmm … vems vän är ordningsmannen? vem säger vad? Diverse myndigheter i västvärlden, med starka band och decennier av samarbeten med Big Food? År 2000 blev en ögonöppnare för mig, universellt. Big Foot hade jag hört om, men inte ”Stor Mat”. Skulle livsmedelsindustrin vara motsvarande lika stor som Big Pharma … läkemedelsindustrin? Tanken svindlar. Svaret är väl att Food är större än Pharma. Äta måste vi alla.

Tyvärr har jag, med många andra tvingats till ett otal obehagliga uppvaknanden sedan jag börjat intressera mig för ”hälsa”, kost&hälsa, avsaknad av ohälsa, Big Food + Big Pharma = true/sant … så mitt svar är fortfarande … I do, I do, I do … jag älskar solen och vitamin D3.
jaa, vi behöver vitamin D3 som supplement och jag tror att vi, de flesta människor har ett bristtillstånd. Vi kan helt enkelt inte äta tillräckligt med vitamin D3 för att uppnå de blodnivåer av D3 som krävs för att optimera hälsa. Vid god hälsa ”mår man bra”. ”Hälsan tiger still”, sa alltid min mormor, det betyder att när man mår ”bra” så känns inget speciellt. Det stora undantaget är förstås när man är förälskad, detta undflyende tillstånd, med känslor från en annan dimension, det är inte så man känner när man mår bra:-) det är väldigt kostsamt att vara i ”himmelriket”, vara drabbad av eufori.

Om vi då utgår från att det är sant att väldigt många har D3-brist, vad händer då för den enskilda individen? Vad är symptomen på D3-brist? Det finns inga säkra samband med orsak-och-verkan. Det finns generellt få sådana samband kända inom medicinen. Man försöker visserligen låtsa som om det finns ett sådant samband vad gäller mättat fett (förenklat animaliskt fett) och blodfettsvärden och hjärt-kärlsjukdom. Det finns sannolikt en mer akut brist och så den långsamma, kroniska varianten, där personen alltid legat på gränsen och aldrig uppnått fyllda depåer. Vad händer i människokroppen om det alltid är hög grad av inflammation? För D3 skyddar kroppen mot inflammation, det vet vi. D3 är inblandad i väldigt många processer i människokroppen, allt från cancertyper till astma, allergi, hjärt-kärlsjukdomar m.fl. diagnoser. Psyket påverkas på många vis.
I stort sett alla psykiatriska diagnoser har ett sämre läge vid låga D3-nivåer. Man har sett samband mellan låga D3-nivåer och ett försämrat tillstånd-läge-överlevnad vad gäller det mesta och de flesta diagnoser.
Det forskas mycket inom D3 numera, tyvärr jämför man ofta nolldoser med nolldoser. Hur ska man kontrollera ifall det är bra med höga D3-nivåer i blodet om den dos man testar med är så liten att den inte ens förmår öka koncentrationen ens en endaste nanomol?

Så mitt förslag är att nu öppnar vi välbefinnandet och bramåendet via vitamin D3. Alla kan må bättre. Vad är vi villiga att göra för att uppnå detta mående? Att må bra innehar så många komponenter att det kan bli en tjock roman av det hela. God och näringsriktig artegen mat är alltid rätt, fysisk aktivitet så mycket vi klarar och orkar. Att komma ihåg att vi inte bara är kropp utan vi har också ett psyke, en själ. Vi har ett eget ansvar, vi kan jobba med vår egen vilja och motivation, det är lättare om vi hjälps åt. Alla behöver en vän eller någon annan form av stöd. Det är dessutom roligt att lära sig nytt. Tänk, vad menar vi egentligen när vi säger att vi mår dåligt?
Vi måste börja någonstans och då är det enklast att börja i vitaminhörnan.

http://www.huffingtonpost.com/amy-m-fitzpatrick-ms-lac/vitamin-d_b_1784459.html

Elisabeth Puur

 

Bloggar etiketter: , ,

Vitamin D3 – Guds gåva till mänskligheten eller min hyllning till solen och livet

Nu har jag och Elisabeth Puur inlett ett mycket spännande samarbete omkring artikelserier om Hälsa. Vi träffades via internet på grund av gemensamma intressen och det ena gav det andra. Jag själv har ju en brinnnade inre önskan om att göra skillnad, att hjälpa människor till hälsa på olika sätt. Mina bakverk och bloggen är ju ett sätt, men kan jag nu också få publicerat en rad hälsoartiklar som gör att vi alla får en djupare förståelse av kost och hälsa och tillskottens betydelse.

Jag brinner lite extra för unga flickor och kvinnors hälsa då det är de som ska bära och föda nästa generation, det vore underbart att få lyfta fram vad de behöver tänka på vad gäller kost och hälsa. Att också framöver komma in på oss kvinnor i menopaus och vad vi kan behöva tänka på vore också en bra infallsvinkel på artiklar. Männens problem med prostata mm. Finns oändligt mycket att skriva omkring. Jag efterlyser också härmed, vart era tankar går? Vilka hälsoaspekter skulle ni vilja läsa om?
Kort sagt alla bör läsa och sprida dessa artiklar som kommmer att komma ut på bloggen med jämna mellanrum här framöver.

God läsning och här har ni Elisabeth Puur:

Jag är en kostintresserad läkare som ätit LC sedan år 2000. Ju fler år som gått, desto tydligare känns sambandet mellan förändringarna i sjukdomspanoramat och överviktsproblematiken med våra kostråd, för mig. Jag kan inte tänka mig att återgå till en högkolhydratkost, även om jag aldrig någonsin varit fettskrämd, jag har alltid ätit smör och tycker spontant att industrifett smakar och luktar illa. Kakor bakade med industrifett skulle min näsa och mina smaklökar genast avslöja.

Min sambo sedan 25 år tillbaka dog förra sommaren. Han var livsmedelsingenjör – inom juice- och vin samt enolog (allt från druva till vinet vi häller i våra glas) så vi hade ett stort gemensamt intresse i kost och hälsa, kanske den perfekta kombinationen? Vi lagade mängder av härlig lågkolhydratmat, som ibland kunde toppas med ett glas knastertorrt, fylligt och alkoholstarkt vin, rött såväl som vitt.

Jag är övertygad om att västmänniskan äter sig till sjukdom och ohälsa pga alltför mycket
omega6 (främst växtoljor såsom majs-, solros- och sojaolja). Det blir inflammation i kroppen och ökad risk för autoimmuna sjukdomar, det verkar också som att större delen av världens befolkning har vitamin D3-brist, med katastrofala följder för den enskilde individen.

En annan glömd sak, enligt min mening är att människan består av kropp och själ, vi har ett psyke. “Vi” misshandlar våra psyken, å det grövsta, de matas bara med elände eller pseudokändisskap. Detta i kombination med den ödesdigra maten ser vi som en katastrofal ökning av psykiska problem av alla de slag och generell sjukdom. Det skulle kunna bli föremål för en annan kortserie i Marianns blogg, vem vet … Men det finns mängder av små saker vi alla kan bidra med för att öka välbefinnandet och minska “dåligmåendet”, i vår egen familj, i vår vänskapskrets, i vår stad, i vårt land, i hela världen. Jag tror att än finns tid, jag vill tro det.

 

Vitamin D3 – Guds gåva till mänskligheten eller min hyllning till solen och livet

Om någon sa att jag får önska mig vad jag vill, att jag får låna Aladdins lampa en sekund … bara det gör skillnad i hälsa för så många människor som möjligt på denna vår jord, så skulle jag inte tveka en endaste sekund. Jag vill ge tillräckligt mycket D3-vitamin till alla.

Obs, superviktigt, det ska vara D3-vitamin. D2-vitamin är en avart, en dåligt fungerande kopia tillverkad och patenterad av läkemedelsindustrin, det vi något vanvördigt brukar kalla Big Pharma, på samma sätt som vi talar om Big Food, dessa enorma konglomerat av makt som styr vad vi äter och vilka sjukdomar som utvecklas och behandlas. Jo, ni läser rätt, jag tror att vi äter oss till sjukdom. Alltför många “nya” sjukdomar har sett dagens ljus sedan vi efter andra världskriget började försöka lösa problemet med världssvälten. Vi kommer allt längre bort från vår egen artegna föda, vi gör detsamma med djuren, ger dem mat de blir sjuka av. En oändlig cirkelgång vi måste få stopp på. Här kan alla göra skillnad, vi måste markera, prioritera och välja så bra produkter vi har kännedom om och har råd med. Livsmedelsindustrin vet, de är känsliga för minskning i försäljningen av sina produkter, jfr ökning av smör och minskning av industrifett, industrin har koll på läget.

Deras senaste framgång är Unilevers industrifett Becel, allmänt kallat Bequerel, som nu rekommenderas av 1.6-miljonersklubben, där läkarna Karin Schenk-Gustafsson och Mai-Lis Hellenius, båda ökänt vettskrämda för mättat fett är rådgivare. Hjärt-Lungfondens och landslagskockarna sparkade ut Unilevers Becel, eftersom det inte går att göra god mat med industrifett. Faktiskt lyckades ett gäng pålästa forskare då visa och bevisa, att det inte existerar några hälsofördelar med industrifett, varpå Hjärt-Lungfonden drog sig ur samarbetet.

Men nu ska vi vara glada, det verkar som om solen ska lysa på oss i hela Sverige idag, än finns tid att bilda lite riktig D3 ute i solen, än står inte solens strålar för lågt för vår hud att bilda D3! Även här föreligger en skröna och rent falsk information från en del myndigheter, sanningen är att vi bildar endast D3 i huden när solens strålar står högt på himmelen (skuggan skall vara kortare än din egen längd). Det räcker inte alls med några minuters sol på ansikte, händer och armar några gånger i veckan för att bilda tillräckligt med D3. I våra nordliga breddgrader är det tom omöjligt att bilda D3 under höst, vinter och vår. Vår huds förmåga att bilda D3 ligger nånstans mellan 10 000 och 20 000 internationella enheter per dygn, under optimala omständigheter! Ju mörkare hud, desto längre soltid krävs för att uppnå maximal D3-bildning. Det är andra doningar det, än Livsmedelsverkets rekommendationer på några hundra enheter per dag! Våra kroppar är kloka, frågan är dock om det var meningen att vi skulle vandra så långt som till Norden och bosätta oss här, där D3-brist är obligatorisk under vinterhalvåret, minst, om vi inte äter enorma mängder med fet fisk och fisklever och då tillkommer A-vitaminproblemet.

Solen är liv! Utan sol och vatten, inget liv, alla djur behöver D3, människan är i detta fallet som att betrakta som ett djur. Det finns som sagt ett oändligt antal vinklingar att välja, när man talar om D3-vitamin, det kan bli riktigt många “avsnitt” om intresse finns. Mariann har som jag ser det, några fina uppslag och idéer, det är närmast svårt att välja.

Om det nu är sant, det jag hävdar, att D3-vitamin är livsnödvändigt, varför bildar vi då inte det av sig själv? Varför finns det inte nästan alls i någon mat? Jo, svaret är naturligtvis att vi som levande varelser är menade att vara ute i solljus. Vi ska inte stänga in oss hela dagarna eller vara fysiskt inaktiva. Evolutionen har inte konstruerat oss för att tillverka D3 om vi inte är ute i solen, först då sker underverket i vår hud. Det diskuteras också ifall det finns ytterligare positiva effekter av solljus, utöver D3-bildningen. Varför har vi blivit så rädda för solen? Varför ses solen som ett hot och inte som den välsignelse och livgivare den är?

Det finns många olika svar på detta och många intressenter, alltså både myndigheter och industrier m.m. verkar ha egna, ibland privata intressen, ibland kanske de bara är klåfingriga och vill bestämma, hudläkarna, dermatologerna har blivit viktiga, de har fått status, det finns en avancerad hierarki bland läkarspecialiterna och sedan upphaussningen av maligna melanom som den stora “dödaren”, så är det fint att vara dermatolog. Man glömmer lätt alla andra cancrar som minskar vid höga D3-nivåer. När blev vi så rädda för solen? Det finns hudcancer, flera sorter som vi kan prata om en annan gång. Men att känna skräck för solen och dens D3-bildande effekt, det känns allt annat än rätt.

Idag, när solen skiner önskar jag att alla går ut i solen och njuter. De som lätt bränner sig, alltså blir rosa eller röda, för dem är det viktigt att få veta att när man väl har en “hög” nivå av D3 i blodet, då bränner man sig inte så lätt. Det finns tom studier som pekar på att en hög D3-nivå är ett skydd mot att bränna sig, förutom alla andra positiva och hälsofrämjande effekter man har. Det går utmärkt att ta sin D3 i tablett eller kapselform, vill man, så kan man sedan efter två till tre månader kontrollera sin blodkoncentration. Det är så många ljushylta människor som förvånat noterar hur väl de tål solen, efter att de börjat att ta sina supplement tillräckligt länge för att uppnå en bra koncentration D3. Vad händer då när man har höga D3-nivåer? Hur kan det skydda mot att bli bränd? Man menar att det frigörs höga nivåer av kväveoxid i kroppen när huden bestrålas av UV-ljus. Man kan kalla kväveoxid för en fri radikal, en högaktiv molekyl som kan orsaka skada på DNA när kroppens depåer av D3 är låga och tvärtom när kroppens nivåer är höga. Det verkar som om höga D3-nivåer skyddar mot väldigt många sjukdomar. Det är det som Mariann och jag tänkt att denna lilla D3-serie ska handla om.

För den intresserade vill jag gärna rekommendera följande vitamin D3-siter; båda utmärkta och korrekta, inga otillbörliga bindningar här inte.
http://alltomvitamind.wordpress.com/ på svenska
http://www.vitamindcouncil.org/index.aspx?o=3948 på engelska

Elisabeth Puur

Här kan man köpa
Holistic D3 5000 IE

Holistic Magnesium

 

Bloggar etiketter: , , ,

Problemet med den Norska odlade laxen

som ju är det endaste vi kan få tag på är att den är felutfodrad (föga förvånande) och denna felutfodring skapar ohälsa i oss som äter den.
Den utfodras med växtoljor vilket gör att den numera innehåller mer omega 6 än förut. Föralldel innehåller den givetvis långkedjad omega 3 också men kvoten är liten och ratiot blir fel.
Vi vet ju exakt vilka halter av omega 3  o omega 6 och vilka mineraler etc en vildlax innehåller,hur svårt kan det då vara att se till att även den odlade laxen innehåller samma?
Det är ju ändå mat den är tänkt att vara. Det är väl ändå tänkt att den ska ge oss optimal näring för att hålla våra kroppar friska?
Eller håller den också på att förvandlas till tom bukfylla, som allt annat vi äter?

En annan sak vi också ska fundera över angående laxen är miljögifterna den innehåller.
Svd skriver 22/7:
“Fettsyran omega-3 har sagts vara bra mot allt från hjärt- och kärlsjukdomar till diabetes. Men ny forskning visar att omega-3 från lax till och med kan öka risken för fetma och typ 2-diabetes. Orsaken är de miljögifter som finns i laxen.”

Foodmonitor skriver:
“Miljögifterna kommer från fiskfödan och lagras i fettvävnaden hos fisken. Därför finns de i högre koncentrationer i fet fisk jämfört med magrare sorter. En sammanställning från Texas school of public health visar att lax innehåller nästan alla miljögifter medan mjölk, kött och ägg var i det närmaste förskonade, skriver Svenska Dagbladet.”

Så man matar alltså laxen med miljögifter och omega 6, varför?

Den största frågan blir väl också varför gör inte Livsmedelsverket något åt saken. Utan säger via en troligtvis inhyrd lakej:
“Men enligt Tommy Cederholm, professor i klinisk nutrition på Uppsala universitet, finns det ingen anledning till oro:

– Vi vet att fet fisk lagrar miljögifter men totalt sett överväger de positiva effekterna av att äta lax de negativa, säger han till Svenska Dagbladet.”

Näe, vi ska mumsa på och bara bli sjukare, det finns väl alltid något piller att tillverka som vi sedan kan köpa…

 

 

Bloggar etiketter: , ,

Mer om salt hos Björn Hammarskjöld

Björn Hammarsköld skriver på sin blogg om salt och livsmedelsverkets del 3  läs gärna hela och alla delar på Kostkunskap.
En liten men viktig del klipper jag in här :
“Det gläder mig dock att barn ska ha 0,5 g salt per MJ, det blir 2 mg salt per kcal [1]. Ser vi till exempel på ett sex månader gammalt barn bör det ha 7kg*105 kcal/kg = 735 kcal och varje kcal innehåller 2 mg salt. Så då får barnet 0,2 g salt per kg kroppsvikt och dag.

Multiplicerar vi 0,2 g salt per kg med vuxens vikt 70 kg så motsvarar det 14 gram salt per dag till vuxen. Normal utsöndring av salt via urin är 9-18 g salt/dygn enligt de flesta kliniskt kemiska laboratorierna i Sverige. Det är alltså tre gånger så mycket salt som Livsmedelsverket rekommenderar till barn som till vuxen.

Men dessa 2 mg salt per kcal motsvarar 0,2 g salt per kg kroppsvikt och är en fysiologiskt korrekt saltmängd till barnet. Använder vi Livsmedelsverkets tjänstemäns mängd salt till vuxen om 2 mg salt per kcal så bör kvinnor äta 5 g salt per dag och män äta 6,4 g salt per dag mot barnets 15 g per dag till vuxen.”

Nått att fundera över, va?

 

 

 

Bloggar etiketter:

Varför behöver vi jod?

Jod, del 2
Varför är inte allt salt jodberikat, när det är ett världsomfattande problem med jodbrist? När också följderna är så extrema för ofödda barn …
Har en gravid kvinna en obehandlad underfunktion av sin sköldkörtel eller lider av jodbrist så föds barnet med ett förståndshandikapp. Förr kallades tillståndet kretinism, en “kretin” var en dvärgväxt med förståndshandikapp. Idag säger man funktionshinder … hmm, ett funktionshinder som är omöjligt att behandla när det väl uppstått?, men helt går att förebygga .
Alla barn som föds (på sjukhus? av kvinnor som har mödravård) i Sverige kontrolleras så de har en fungerande sköldkörtel, så länge modern har en fungerande sköldkörtel, så får fostret sitt behov av ämnesomsättningshormon tillfredsställt via modern och navelsträngen, men när det föds ska det klara sig själv. Mao kontrolleras alla (kända) barn i Sverige för denna lätt behandlingsbara sjukdom, på samma sätt som man kontrollerar för tex. fenylketonuri, en annan medfödd sjukdom.

Om nu också jodbrist ger samma handikapp hos det ofödda barnet, då undrar i alla fall jag varför inte allt salt då obligatoriskt jodberikat? Vore ju lätt som en plätt att förebygga kan man tycka. Om det är en mycket gammal kunskap att jodbrist ger irreversibla (när skadan väl uppstått går den inte att behandla) skador, ssk på den växande fosterhjärnan … hmm
Frågar man SLV, Livsmedelsverket så säger de att det är saltföretagens fel, det är deras ansvar … hmm … att jodera salt. Den rena kostnaden att jodera salt är liten, brukar benämnas som försumbar … hmm, vad säger då saltproducenterna? Inte för att jag personligen kollat med alla olika, men ett svar är att SLV inte vill att man joderar allt salt. Föreligger här ett äkta missförstånd eller vill SLV helt enkelt inte ha allt salt joderat?

Vi vet att SLV propagerar för en drastisk minskning av saltintaget hos den enskilda individen ner till max 5 gram salt per dygn, se Björn Hammarskjölds informativa artiklar på området. Den mesta färdigmaten och halvfabrikaten är gjorda med ojoderat salt, så det är nog inte omöjligt att få jodbrist i Sverige, som man hade förr, i inlandet, långt från havet. Jodbrist brukar visa sig som en förstorad sköldkörtel = struma. Hypothyreos, alltså underfunktion i sköldkörteln, mao för låg ämnesomsättning är rätt vanligt. Ännu vanligare är något som kallas “subklinisk” hypothyreos, där endokrinspecialisterna tvistar om huruvida det föreligger en underfunktion eller ej … fastän patienten anser sig såklart ha en underfunktion … hmm igen, ett citat från en artikel om sköldkörteln i LT, Läkartidningen … fritt från minnet, “vi kan ju inte behandla alla subkliniska hypothyreoser” .. nähää, varför inte det då, undrar jag … hmm … hädiska tanke, det kan väl inte bero på att majoriteten av patienterna med sköldkörtelsjukdom tillhör vilket kön då … hmm … rätt gissat, det är kvinnor.

Varför ökar ämnesomsättningssjukdomarna? Även bland våra husdjur verkar det finnas en ökning. Varför skulle hundar och katter få hypothyreos? Det är väl inte så att det kan vara något “fel” med/på/i maten … hmm … (D3-brist, jodbrist, zink-selenbrist?magnesiumnbrist, omega6-överskott m.m. …)

Det är lätt att dra en parallell med D3-vitaminbristen och rakitis, engelska sjukan. Både rakit och jodbrist och kretinism är/var betraktade som helt utrotade … gammal kunskap … hmm … (det är många hmm i den här texten ;) ). Tänk om det “beräknade” RDI-värdet för jod är lika “fel” som det via teskedsmåttet av fiskleverolja-beräknade-värdet är för D3-vitamin från anno dazumal? Tänk om det finns en okänd epidemi av jodbrist i Sverige, i andra delar av världen, precis som man nu börjar upptäcka och erkänna att det föreligger en reell vitamin-D3-brist i alla SPF-länder, – solskyddsfaktorländer, även i de naturligt solrika länderna upptäcker man D3-brist … och även i vårt välorganiserade och dubbelkontrollerande land Sverige.

Elisabeth Puur

Ja tänk om det är så säger jag (Mariann)… 

Mkt läsvärd artikel om jod-brist av Michael/gamla Paleofriendbloggen

bild: Jod (I) ett livsviktigt grundämne hämtat Här

 

 

 

p

/a

Bloggar etiketter: , ,

Har du jodbrist? Joderat salt viktigt!

Fler och fler löper större risk för jodbrist då många drar ner på saltkonsumtionen och kanske inte äter så mycket fisk man borde i veckan och skaldjur är ju dyrt… och gott ;)
 

Du måste se till att ditt salt är jodberikat. Det är med stor sannolikhet så att livsmedelverkets rekommendationer av jod är för låga. Några undersökningar av jodläget i den svenska befolkningen är inte gjorda på åtminstone 40 år!
artikel av Mats Eliasson – Många lider av jodbrist
(rapporten skickades in till livsmedelsverket och ännu har inget hänt, varför?)
Länk om jodbrist 2

Här har jag jagat klumpförebyggande medel, men inser mer och mer att jag nog måste föredra jodberikat salt.
Så nu blir det att jaga ett salt med jod och utan massa annat skit i. Vet någon om något?
Så saltbristen ska vi se över och nu också jodbrist.
 Här är en intresant artikel av Björn Hammarskjöld Saltbrist leder till döden.

Tack vare mitt  kryddinlägg kom en kommentar via mailen från läkaren Elisabeth Puur om just joderat salt:

“Många svenskar har faktiskt jodbrist, trots att vi joderat saltet sedan 1930-talet. Det var vanligt med jodbriststruma förr. Ordet struma säger inget om vilken typ av sjukdom i sköldkörteln det handlar om, det betyder bara “förstorad sköldkörtel”. Vid jodbrist kan man få både över- och underfunktion i sköldkörteln. Utan jod kan inte fungerande sköldkörtelhormon tillverkas. Självklart vill alla människor ha en optimalt fungerande ämnesomsättning (ska bli spännande att se om detta kan leda till viktnedgång för mig?min kommentar inom parantesen). Man kan tänka sig att i takt med att människor lyssnar till de förfelade råden om att minska på saltet, så ökar risken för allvarlig jodbrist.  Sedan finns ju hypen med gourmetsalter, lyxsalter, havssalter, bergssalter … väldigt goda, men tyvärr är alla dessa utan jod. Jod är också lite problematiskt, för det dunstar. mao här kan det vara bra att köpa småförpackningar och hålla koll på bästföredatumet, kanske förvara saltet i en glasbehållare.

De bästa jod-källorna i maten är jodberikat salt, fisk och skaldjur. Måttliga källor är mejeriprodukter och äggulor. Även alger är rikt jod.”
Elisabeth Puur
Kanske du också ska överväga joderat salt? 
Det ska jag i alla fall omedelbart införskaffa.
Kommer också en del 2 om jod, håll ögonen öppna för den
edit:
Vid fråga till Falksalt om ett joderat salt utan klumpförebyggande medel så hade de ett flingsalt!

div

Bloggar etiketter:

Salt är livsviktigt

Överläkare Björn Hammarskjöld skriver på Kostdemokrati om att saltbrist leder till döden

Vi behöver 15-25 gram salt per dag och livsmedelsverket rekommenderar 5 gram.
De skriver också att ju mer salt i maten desto mindre mat äter man…
man kan ha upp till 100 gram salt i mat över dagen utan problem om man har tillgång till vatten.

Läs artikeln om hur folk dör på sjukhusen av saltbrist.

Vill du läsa ännu mer om salt så läs här på Stig Hastrups översatta sida.

 

 

/p

Bloggar etiketter: ,

Föreningen nyckelhålet går i graven

och Livsmedeslverket får panik!!

Nu måste ett nytt system upprättas för restaurangerna annars dör vi ju…

de lägger ner för det är svårt att få ekonomi i verksamheten.

I butik får vi tydligen dras med det tillsvidare…

Allt med nyckelhålet på sig ska skys som pesten, bara massa bös i.
Leta varor som är ÄKTA VARA märkta, börja efterfråga den märkningen i din lokala affär. Tyvärr ännu så länge bara City Gross som använder sig av den.

Dränk Coop och Ica med mailfrågor…

 

 

Bloggar etiketter: ,

Jag vill också köpa olaglig mjölk – Fjällmjölk

“I Sverige är det bara tillåtet med direktförsäljning av opastöriserad mjölk på bondgården. Livsmedelsverket anser att det finns stor risk att opastöriserad mjölk kan sprida olika bakteriesjukdomar.

Men Åre Mjölkgård och Fjällbete anser att den obehandlade mjölken är nyttigare och bättre. Både för miljön och för människan.

Genom att sälja fjällmjölk direkt till kunden får bönderna i Åre större chans att överleva.

– Man kan rädda det fjällnära jordbruket, säger Andersson.

På lördag ska försäljningen av mjölk från automaten, som finns utanför ICA Åre, starta. Jörgen Andersson räknar dock inte med någon stor försäljningssuccé. Initiativet kommer nämligen omedelbart att stoppas av miljökontoret i Åre kommun.”

Skriver Östersunds Posten
Hoppas kön blir så lång att Miljökontoret i kommunen inte kommer fram ;)

 

 

Bloggar etiketter: ,

Atlantångare vänds inte så lätt…

inte livsmedelsverket och kostråden heller.

“Nu förbereder sig statliga Livsmedelsverket för att revidera de svenska kostråden.
Men de som väntar sig att verket ändrar uppfattning om det mättade fettet efter de senaste årens hårda kritik blir troligen besvikna.”

Så skrev Borås Tidning häromdagen, ja vi hade nog inte förväntat oss något annat heller så…

bilden från myling.se

De fortsätter:
“Livsmedelsverkets fettsnåla och relativt kolhydratvänliga linje har ifrågasatts allt skarpare. Ja, mer än så. Rådvilla svenskar har lurats att köpa processade, raffinerade industriprodukter, i stället för att äta sig mätta på naturliga livsmedel som ost, smör och fläsk.

Ungefär så låter de mest skruvade inläggen, som antyder att en hemlig pakt ingåtts mellan staten och kapitalet.”

SKRUVADE!?

Jag tycker inte det är något skruvat med det första stycket där!!?? det är långt mer skruvat att förorda skit mat ( läs margarin)…

Kan inte begripa hur naturlig fett kan vara farlig för hälsan.
Jag ser kostråden lite som Titanic, de går förr eller senare under…

 

 

Bloggar etiketter: