JA!!! Jag är en olyckskorp o brukar dra på mig de mest konstiga, knasiga åkommor man kan tänka sig.
Folk i min omgivning brukar säga;
-”Nääe, nu igen!?!”
-”Vilken otur du ska ha jämt då??!”
-”Vad har du nu gjort då??!”
-”Men herregud!!
-”Va de inte handen sist??!”
Osv osv…
Jodå, jag kan jag! 
I onsdagskväll i förra veckan runt 21 gick jag till badrummet, barfota, plant golv, inga mattor och lyckades vricka till utsidan av högerfoten precis utanför Max dörr. Jag märkte inte själv att jag vrickade mig för allt gick på nån sekund och det small till i foten! Verkligen SMALL TILL!
Nicke satt i fåtöljen vid TV:n i rummet intill o frågade; ”Vad va de som small???!”
- MIN FOT!!! sa jag…
Haltade in i badrummet o gick sen o la mig. Gjorde lite ont men tänkte att jag nog bara stukat den lite, är nog borta imorgon!
När jag vaknar torsdag morgon och ska gå ur sängen för att väcka barnen o fixa frukost mm tänker jag inte alls på foten o kliver upp som vanligt men säckar nästan ihop av smärta när jag ställde mig med fötterna på golvet. Satte mig ner i sängen igen o tittade på foten. Syntes inget märkvärdigt så jag försöker igen men den smärta när jag står på foten får de nästan att svartna för ögonen…. Hur ska de här gå???
Reser mig på nytt o försöker hitta ett läge så jag kan ta mig fram lite snett lutande på halva hälen med högerfoten… Får stötta mig på väggar o möbler och smärtan liksom sticker/ilar genom hela foten! (Måste slitit av nåt ledband eller en sena eller nåt)
Får iväg barnen till skolan o börjar googla ”fot +ledband”….
Avslitet ledband får ofta läka av sig själv läser jag. Mhh… Jaha, dåså!
Skönt tänker jag då behöver jag ju inte åka till vårdcentralen… Dagen gick o jag tänkte att de blir bättre o bättre o inbillade mig att om de dunkar i foten nu så håller den ju på att läka…
Härdade ut till eftermiddan då jag kände att ”Nääe, det är något riktigt fel!!”… Först då ringer jag Sjukvårdsupplysningen o vill mest veta hur länge jag kan avvakta. De kunde jag inte göra alls tyckte dom. Avvakta alltså, så mamma fick komma och hämta mig o sen iväg till vårdcentralen i Borgholm.
Tar mig ingenstans till fots så de blev att sätta sig i rullstol o bli körd genom korridorer för att invänta läkaren.
Efter väldigt omilt klämmande, böjande och konstaterande blev det remiss till röntgen i Kalmar. Så typiskt mig, tänkte jag…
Väl där fick vi komma in direkt men jag hann notera att klockan var efter stängning på ortopedmottagningen ifall det nu skulle bli gips. Akutens klumpiga kalkgips har jag varit med om förr och det är inget jag uppskattar direkt… Men så blev det.
Några minuter efter röntgen… Svullen fot och tårna pekar som prinskorvar…
Efter att röntgenplåtarna var lästa fick jag beskedet att förmodligen ett ledband gått av och även slagit av benbitar i foten. Mellanbenet på sidan under ”lilltå-benet” var av. Så jag blev skickad ner till akuten för gipsning o vidare utlåtande… *dubbelsuck och dubbel-typiskt-mig-suck*
Jag har aldrig gillat akuten o inte dess personal heller men nu hade jag inget val o framför mig väntade klumpgips, kryckor och tre värktabletter med mig hem. Roligt, roligt! Så här är vi nu idag.
Helgen har snart passerat och jag har haft så satans ont på ren svenska så jag har inte orkat mer än vilat, haft benet i högläge, sovit och gått på toaletten i princip. Hoppa på kryckor har jag lärt mig och fått skavsår i händerna med…
Imorgon är det JAG som ska in på ortopeden illa kvickt o bli av med detta gips och få ett bättre, lättare plastgips av proffsig personal! Jag känner dom flesta därinne efter alla år nu. Min favorit-gips-sköterska måste bli himla glad att se mig igen! 
Haha!
Återkommer imorgon em/kväll om orken finns, nu vet ni vad jag pysslar med i alla fall. Lovar er dock dyrt o heligt att recept ligger på lut så de kommer inom kort så fort jag hittat en lämplig pall att peta in under skrivbordet som jag kan lägga upp benet på! 3 månader i detta läge är inget jag ser fram emot men de ska väl gå de me, som allt annat en olyckskorp har omkring sig.
Hoppas att ni ”hoppar” med mig på kryckorna och kan peppa mig till köket och och lite ny inspiration! Puss på er alla. ❤️ ❤️ ❤️
Hatar verkligen att känna mig som en krympling, totalt oförmögen att styra över hur jag mår just nu… Och alla andra som får göra det jag ”ska” göra… Min familj är helt underbar mot mig, men det dåliga samvetet gnager för allt och alla och jag avskyr den känslan. Vill bara bli frisk nu!!
