Ni har ju så såklart inte undgått att vi skaffat en ny hund! En 3-årig dobermann vid namn Kean kom till mig som ett ödets nyck. Jag letade inte efter ny hund och hade mentalt satt en punkt med hunderiet efter att Dalton blev en ängel i maj… Jag vet inte riktigt hur det gick till, men det var tydligen meningen. Det vad kärlek, det var ett uns av magi som förtrollade mitt dobermann-hjärta och jag körde till västkusten för att möta min pusselbit och ta med honom hem.
Imorgon har Kean bott hos oss en vecka och ingen är nog mer förälskad och lycklig än vad jag är. Han är min felande pusselbit i livet har jag insett. Tänk va långt inne det kan sitta ibland, men det är härligt med dobermann i huset igen, efter 10 år…
Nu bjuder på ett bildregn av världens vackraste hund.
Hur det än är med en matblogg så kan jag inte dölja det jag brinner för, det här är mitt liv! – liksom mat och recept.
Kryddburken är min spegel!
R.I.P
Våra vackra hundar sen tidigare. Ni lever kvar i minnet och finns alltid i våra hjärtan.
Dalton (boerboel, sydafrikansk mastiff) vår stora skatt…
Gasso, min förra dobermann och Axa, riesenschnauzer.
Veckan har inte varit sig lik någon annan och vi har sörjt, våndats men samtidigt försökt ta vara på små fina stunder tillsammans med honom…
