men nu skrev Kostdoktorn om frukos och Agave sirap, och det var ju ett förklarande inlägg men det bästa kom väl i Per Wikholms kommentar och JAUS lite längre ner fyllde i något viktigt…
För nu på senare tid har det rekommenderats just fruktos och man har lyft fram dem med lågt GI och tyvärr inte förstått just det som Per Wikholm skriver ”Fruktos ger till skillnad mot glukos ingen som helst mättnadssignal. Fruktos är därför av flera skäl värre än glukos vilket dock inte betyder att glukos/druvsocker/dextros är bra.
Det är ett otyg och en skam för LCHF-rörelsen att agavesirap, honung, kokossocker, palmsocker, lönnsirap med mera lyfts fram som nyttiga alternativ till socker.”
Per Wikholm skrev också något bra häromsistens på LCHF.se som jag väljer att citera lite ifrån här:
”anser jag ändå att stevia (samt eurythritol) sannolikt är de minst dåliga sötningsmedelsalternativen. De finns i naturen och har ätits av människor under lång tid. Värt att veta är att stevia används i stor skala i Japan under flera årtionden, detta på grund av att japanska myndigheter aldrig godkände det artificiella sötningsmedelet aspartam. Så Coca Cola och andra läsktillverkare var tvungna att använda stevia (som var godkänt) i sina light-läsker.
Min åsikt är också att stevia blivit styvmoderligt behandlad jämfört med andra, ofta artificiella sötningsmedel. Livsmedelsverket/EU borde ha godkänt stevia för årtionden sedan istället för att godkänna aspartam och sucralose. Nu ägnar sig Livsmedelsverket åt att jaga de livsmedelsproducenter (t ex Fun Light Green) som skriver ”sötat med stevia” på sina produkter. Livsmedelsverket kräver att det ska stå ”sötat med steviolglukosider” istället. Jag kan bara tolka det som att Livsmedelsverket går sockerindustrins ärende och vill framställa stevia som något suspekt och kemiskt genom namnet steviolglukosider. Jag tror aldrig att Livsmedelsverket kommer att kräva att de sockrade youghurtarna med deras eget nyckelhålsmärke ska skriva ut den kemiska formeln för socker (C12H22O11) på deras förpackningar.”
