Kort och enkelt så betyder ketos att kroppen ställt in sig på att använda fett som främsta bränsle. Det gör den när man äter tillräckligt lite kolhydrater.
Ofta betyder det att de flesta är i ketos om man äter under 100 gram kolhydrater om dagen.
Gränsen för att hamna i ketos är individuell och ligger nånstans mellan 80-120g. Det går på nån dag, eller kanske ännu fortare att vara i ketos.
Så fort glukosen är slut så bränner kroppen fett och protein.
Skaldeman skriver i boken Ät dig ner i vikt att ens frizon ökar markant ju längre man lever konsekvent enligt LCHF. Om kroppen under lång tid har anpassat sig efter att använda fett (ketoner) som bränsle, är det lättare för kroppen att återhämta sig efter kortvariga slarv. Den kommer snabbt att gå tillbaka till fettet som bränsle efter att du är tillbaka på banan. Du kan alltså slarva till det ganska rejält någon dag eller två, förutsatt att du har varit noggrann och konsekvens månaderna innan.
Så när du läser om att du inte kan äta kolhydrater i stor mängd en dag för att man då “hamnar man ur ketos i en vecka” så är det troligtvis fel, i alla fall enligt Skaldeman.
Låter också lite ologiskt i mina öron då alla är i ketos efter en natts sömn innan frukost… även de kolhydratsdrivna 
(sägs det)
Inte för att jag uppmuntrar till överdrivet kolhydratsintag, men att det tar en vecka och komma tillbaka i fettförbränning låter ju då helt ologiskt.
Viktigt att också veta:
Att vara i ketos betyder inte det samma som att man går ner i vikt, det betyder endast att du använder fett som bränsle.
Länk 1
Länk 2
