Skriver Illustrerad Vetenskap i nya numret no 11.
man skriver också
“I mänsklighetens barndom var socker en bristvara, och det betyder att vi – liksom andra djur – är genetiskt disponerade att sukta efter den energirika ”söta kicken”. I dag har vi fri tillgång till godsaker – och avhåller oss inte. En västerlänning hinner i genomsnitt inta tre kubikmeter socker under sitt liv. Det motsvarar två fyllda soptunnor!
Förklaringen är att socker är vanebildande. Nyare försök på råttor visar att de söta kristallerna faktiskt är mer vanebildande än kokain och ger samma abstinens som heroin. Inte nog med det: andra försök avslöjar att socker är skadligt för levern och leder till frosseri. I USA gräver man extra djupt i sockerskålen, och en rad forskare är så bekymrade att de har startat en rörelse, som vill förbjuda försäljning till minderåriga. Mycket tyder på att den gamla, snusförnuftiga förmaningen ”allting med måtta” gäller i synnerhet för socker.”
Nu har jag inte läst tidningen så vad man skriver mer kan jag inte säga något om, MEN den sista raden i stycket man skriver på hemsidan som jag gjort i kursivstil reagerar jag på. Att det andra är sant betvivlar jag inte, men den som satt samman denna text kan ju uppenbarligen inte tänka…
OM socker är lika beroendeframkallande som kokain och ger samma abstinens som heroin, hur kan man då skriva en sådan mening??
Menar samma person eller redaktören på Illustrerad Vetenskap (som väl är den som ska stå för det som skrivs?) att man också kan säga så till begynnande heroinister att det bara är att knarka med måtta?
Om man uppenbarligen säger så om sockret. Eller kan det vara så att alla numera är mer eller mindre beroende av socker och kan inte släppa det alls, utan alla måste bara få lov att äta med måtta, för man själv bestämmer väl vad som är måtta? Då kan man ju få behålla sitt socker…
Eller är det en åsikt som är sprungen ur textförfattarens eget lilla beroende som inte kan släppas, eller vill man inte tro att beroendet kan bli så starkt av socker?
Ja, vad är det som gör att människor tänker så, så de kan skriva så?