Stora boken om barn och mat av Ann Fernholm och Kajsa Lamm

Klickbar bildlänk till boken på Bokus

Viktig barnbok för alla föräldrar

Nu har jag fått läsa Ann Fernholms nya bok Stora boken om barn och mat.

Ann har skrivit den här småbarnshandboken tillsammans med logopeden Kajsa Lamm, så här beskriver Bonnier Fakta de båda författarna i sitt pressmeddelande:

”Stora boken om mat och barn är en peppande och inspirerande bok som presenterar den senaste forskningen om barn och mat inom en mängd områden – som nutrition, allergier, fysiska ätsvårigheter och vad barn mellan 0-5 år kan och bör äta.

Boken är skriven av två tungviktare. Ann Fernholm, prisad vetenskapsjournalist och doktor i molekylär bioteknik samt Kajsa Lamm, logoped och en av Sveriges främsta experter som arbetar med barn och ätsvårigheter.”

Kajsa Lamm och Ann Fernholm

Du som är insatt i kostdebatten känner till Ann Fernholm sen länge, hon är en av våra starkaste förkämpar för att sprida kunskapen om lågkolhydratkost och dess inverkan på hälsan, hon är bland annat initiativtagaren till Kostfonden.

Ann Fernholm har tidigare skrivit Ett sötare blod, Det sötaste vi har och Smakäventyret, de två senare är också riktade just till barnfamiljer.

Klickbar bildlänk för dig som vill bli månadsgivare till Kostfonden

Jag tycker om Anns böcker, de är skrivna med stor kunskapsgrund, med ödmjukhet, värme och humor, en mycket bra kombination för att göra en bok lättläst.

I den värld av snabbmat, mackor, söta flingor, lösgodis, läsk och glass som utvecklats de senaste decennierna, där allt det här är vardagsmat och inte bara lördagsgodis, så är Anns böcker mycket viktiga.

Hur ska barnen kunna utvecklas till tänkande och fungerande individer om deras hjärnor och kroppar inte får riktig mat utan mest bara näringsfattiga kolhydrater och rent socker?

Här kan du se ett reportage om boken och vad författarna tycker är bra barnmat på TV4s Nyhetsmorgon, klicka på bilden nedan.

Förordet inleds med en resa runt världen och vad små barn äter i andra kulturer, så intressant att se hur olika det kan vara med vad man anser vara bra barnmat.

Följande kapitel tar upp de olika faserna under det viktiga första året i ett barns liv och hur man kan göra för att de bäst ska få i sig den näring de så väl behöver.

En bok som borde köpas in och delas ut till alla blivande föräldrar redan hos barnmorskan, så barnet kan få en bra start direkt från födseln.

Du får veta en hel del om amning och de problem som kan följa med den och de ersättningar som finns och hur viktigt det är med närhet till barnet.

Något som senare är minst lika viktigt, är att barnen får mat gjord på naturliga råvaror redan från det de börjar kunna äta små smakportioner och inte bara får suga i sig söta klämmisar, välling, majskrokar, mariekex och rån.

Hur ska de kunna utveckla en bra tarmflora med allt det sockret i sina små magar, inte undra på att allergier och matintoleranser ökat så otroligt på senare år.

Du får sen följa barnets utveckling under de första 5 åren, med allt vad det kan innebära av matvägran, kolik och annat spännande och förstås alla glädjeämnen som hör till måltiderna tillsammans i familjen.

Artikel om Stora boken om barn och mat i SvD

Du får under bokens gång genom de olika småbarnsåldrarna tips på enkla, goda och nyttiga rätter du själv kan laga, garanterat utan alla industrins onödiga tillsatser.

Nu har jag ju själv inte några barn, men hade jag haft det så skulle jag absolut ha önskat att jag hade kunnat ha den här boken som stöttning under småbarnsåren.

Så är du på väg att snart få barn eller barnbarn, gör det lilla ofödda livet en tjänst och köp den här boken.

Har du redan småbarn i din närhet, ja då passar förstås boken lika bra som present nästa gång du hälsar på.

Jag avslutar med att dela ett recept ur boken som jag själv tycker låter riktigt gott.

Extra intressant är det med den extra berikningen av järn i gröten på ett naturligt sätt med paltbröd

Ett mycket bra alternativ istället för att köpa industrins järnberikade pulvergröt/välling till barnet.

Bovetegröt med päron- och kardemummasmak

½ dl krossat bovete

1 krm kardemumma

¾ dl vatten

1 ½ tsk krossat paltbröd

½ msk smör eller rapsolja

½ dl rivet päron

Blanda bovete, kardemumma, och vatten.

Koka i mikron eller i en liten kastrull på svag värme i några minuter tills gröten tjocknat.

Rör ner paltbrödet och fettet. Om du använder smör, låt det smälta i den varma gröten.

Blanda i päronet när gröten har svalnat.

Klickbar bildlänk till boken på Adlibris

Ann Fernholm och Kostfonden synar sockret

Världsdiabetesdagen

Gör ett litet inhopp i min datorfria semestervecka 🌞

Missa inte författaren och vetenskapsjournalisten Ann Fernholm från Kostfonden på TV 4 06.37!!

Här kan du läsa mer om Kostfondens kampanj Syna sockret.

Ann kommer i morgon på Världsdiabetesdagen att duka upp ett bord utanför Riksdagshuset på Mynttorget.

Där visas alla de sötsaker en svensk tvåbarnsfamilj äter under ett år.

Och det är inte lite…

Stöd gärna Kostfonden med ett bidrag här, pengarna går till oberoende forskning på lågkolhydratens effekter på vår hälsa.

Väl investerade pengar, vi kan alla hjälpa till så vi får en friskare befolkning i framtiden ❤

Fotona i inlägget är tagna av Cristian Bogdan.

 

LCHF-kryssning och kokbokssigneringar

Lowcarb-båt

I morgon, lördag den 24/2 kl 19.30 är det dags för LCHF-kryssning i regi av LCHF-magasinet igen.

Det är Europas största Lowcarb-event, det här blir den elfte i ordningen.

Jag har varit med flera gånger tidigare men nu var det några år sen, så det ska bli roligt att träffa så många matintresserade igen.

Båten Silja Galaxy seglar ut i morgon kväll och det finns några biljetter kvar om du är intresserad av att följa med, här kan du läsa mer om vilka som föreläser.

Jag och mina medförfattare Lars-Erik Litsfeldt och Patrik Olsson från Smarta Diabetiker kommer att signera vår bok Låt bönor förändra ditt liv – Kokboken.

Jag har också med några exemplar av Gammaldags husmanskost på nytt sätt, så då kan du passa på att få den signerad av både mig och Annika Dahlqvist.

Några rätter från bönkokboken

Idag fredag är det signering på Paradiset Söder mellan kl 16-19, du kan läsa mer här på deras Facebooksida.

Då kommer även min samarbetspartner Öländska bönchips att vara med och bjuda på bönchips, jag och Paradiset bjuder på några goda röror ur kokboken och kombucha till.

På tisdag kan du träffa mig på Ecocaféet i Östersund, där kommer jag också att bjuda på lite gott och signera kokboken mellan kl 11-15.

Hoppas vi se på nåt av de här ställena, kom gärna fram och hälsa på båten.

Ann Fernholm
Foto Lisa Lindblad

Mest ser jag fram emot att få lyssna på goda vännen Ann Fernholm, hon deltar med ett helt nytt föredrag om cancer och dess koppling till fetma, det ska bli mycket intressant.

Ann jobbar för fullt både som vetenskapsjournalist och författare, även hon kommer att signera sina böcker på båten.

Hon är också initiativtagare till forskningsstiftelsen Kostfonden, som fått många stora donationer den senaste tiden.

Pengar som går till oberoende forskning på matens inverkan på vår hälsa, med fokus på lågkolhydratkost.

Här kan du också vara med och lämna ditt bidrag till den forskningen.

Arrangörerna Margareta Lundström och Karin Eldh på LCHF-kryssningen

Kalvsylta och annorlunda rödkålssallad

Hemlagad sylta

Mångas favorit på julen är en smakrik kalvsylta, idag får du ta del av mitt recept från kokboken ”Gammaldags husmanskost på nytt sätt – recept och tips för glutenfri LCHF och Paleo”.

Sylta är inte bara gott till julen utan något jag äter av då och då även under resten av året.

Inte minst för att det är en så bra källa till det nyttiga kollagenet, som vi alla behöver få i oss genom maten, inte minst när vi kommer upp lite i åren.

Kollagenet hjälper mot mycket, från stela leder till rynkig hy, läs gärna mer om dess hälsofördelar här i mitt inlägg om buljong.

Kalvsylta

Kalvsylta

1 kg kalvkött med ben

1 liter vatten + 1msk salt

1 gul lök

1 liten morot

8 vitpepparkorn

5 kryddpepparkorn

4 hela nejlikor

2 lagerblad

Till den färdiga kalvsyltan

3 blad gelatin

1 msk ättikssprit 12%

½ tsk vitpeppar

ev mer salt

Spola av köttet med kallt vatten. Lägg i en kastrull, mät upp vatten i litermått och se hur mycket som behövs för att precis täcka köttet.

Tillsätt 1 msk salt per liter vatten. Koka upp vattnet och häll över köttet. Låt koka upp på nytt och skumma väl med en hålslev.

Skär lök och morot i mindre bitar och lägg ner bland köttet tillsammans med kryddorna.

Låt koka upp och sjud under lock på svag värme i 1½-2 timmar eller tills köttet är mört.

Ta med en hålslev upp ur köttet ur grytan, låt svalna lite och plocka loss allt från benen.

Ta av brosk och fett och lägg det tillsammans med benen tillbaka i buljongen.

Koka kraftigt i en halvtimme så benen släpper ifrån sig alla gelatinämnen och spadet blir simmigt. Sila av ben, grönsaker och kryddor.

Blötlägg gelatinbladen i kallt vatten under tiden som benen kokar och skär kalvköttet i riktigt små bitar.

Det går också bra att grovmala köttet eller mixa det hastigt i en matberedare om man vill.

Mät upp hur mycket kött det blir i ett litermått och blanda det med samma mängd buljong i en kastrull.

Koka upp och rör ner gelatinblad, ättika och peppar. Smaka av om det behövs mer salt.

Blanda väl, låt svalna lite och häll sen upp syltan i vattensköljda formar. Ställ i kylen när de kallnat och låt stå till nästa dag.

Lossa syltan från formen genom att föra en vass kniv längs kanten. Vill den inte lossna så doppa formen hastigt i varmt vatten. Stjälp upp syltan på fat.

Den går även bra att frysa in i formarna så du kan förbereda syltan i god tid före jul.

När den tinat smälts den om i en kastrull och hälls upp i form för att stelna igen tills nästa dag.

Röd coleslaw med ingefära

Rödkålssallad med sting

1 liter finstrimlad rödkål

2 dl majonnäs

2 dl granatäppelkärnor, lingon eller tranbär

1 pressad citron

2-3 msk riven ingefära eller pepparrot

Salt

Lägg den strimlade rödkålen i en bunke, krydda med salt och citronsaft.

Knåda kålen en stund med fingrarna så den blir mjuk, då blir salladen saftigare och godare.

Rör ner majonnäs, ingefära och granatäppelkärnor, för en mer traditionell smaksättning tar du lingon/tranbär och riven pepparrot.

Smaka av om du vill ha mera sälta eller syra.

Salladen blir bara bättre om du gör den dagen innan den ska ätas, då minskar du även stressen kring julmaten.

Här kommer ett julklappstips som även passar till den som föredrar E-böcker.

I första länken hittar du min och Annika Dahlqvists ”Gammaldags husmanskost på nytt sätt” som E-bok och här finns den som en helt vanlig bok med hårda pärmar.

Kokboken är en nyutgåva av tidigare slutsålda ”LCHF för seniorer” och ”Långkok för LCHF och Paleo”.

Den innehåller även ett förord om fettets betydelse i vår mat av vetenskapsjournalisten och författaren Ann Fernholm.

På bilderna nedan ser du några till rätter från boken som passar fint på julen.

Först ut en Laxbakelse, klassisk Gubbröra, Tjälknöl, Kycklingleverpaté och Valnötsbröd.

Efter det följer några juliga desserter; Keso à la Malta, Mandelmusslor och Chokladdoppade kokoskakor, sedda genom min fotograf Mikael Erikssons kameraöga.

Laxbakelse från LCHF för seniorer Foto Mikael Eriksson

Gubbröra

Fluor eller inte

10606343_694716813939136_8583252473178292802_nDetta kan vara något att överväga att sluta borsta tänderna med fluortandkräm.

Fluor nu klassificerat som ett nervgift.

Enligt en forskarrapport som i mars 2014 publicerades i The Lancet, världens ledande medicinska tidskrift, klassificeras nu fluor som ett utvecklingshämmade nervgift och har placerats i samma grupp som bly, arsenik och metylkvicksilver …

Låter inte speciellt kul å borsta tänderna med ett nervgift!

Jag har använt mig av KINGFISHER (speciellt fänkol, den gillar jag) i många år nu, kanske du med vill överväga att borsta med fluorfri tandkräm?
WELEDA är också ett bra märke, båda dessa finns oftast att få tag på i hälsokostaffären.

Margareta Lundström skriver om barntandkräm.

Här nedanför kopierar jag in ett kapitel ur Michael Håkanssons 3 bok Gluten & mjölk. kan förövrigt varmt rekommendera dessa tre böcker!
——————————————————————————–

Historien bakom fluoret och hur det hamnade i tandkräm – Det du inte visste…

Här återger ett kapitel hämtat ur ”övriga upplysningar” i min 3:e bok i serien ”Gluten och mjölk-de vita gifterna”:

 

Fluor är ett grundämne med nummer 9. Det tillhör halogenerna och har ett närbesläktat vanligare ämne i klor, och sålunda har de en del egenskaper gemensamt. Framförallt förmåga att fånga upp en extra elektron och därmed förekomma som en negativt laddad jon istället för den rena formen då det är en gulgrön gas med stickande lukt.

 

Fluor är ett relativt vanligt förekommande grundämne och finns med på 13:e plats i vår natur. Det är liksom de flesta grundämnen också av essentiell natur, det vill säga det behövs för vår hälsa och vi måste få det i oss med födan. Men det är bara i mycket små mängder det behövs. Överdoser, och här är gränsen snäv, ger upphov till förgiftningssymtomet fluoros. På mycket fluorrika jordar har man till och med noterat att det ger giftverkan på den boskap som betar där. Mest bekant har det blivit för alla fluorberikade tandkrämer och för fluorsköljningen i skolan.

 

 

Fluor och atombomben

 

Men den här artikeln ska mindre handla om grundämnets betydelse för oss, utan desto mer om hur vetenskapen fick offra sin heder när mycket större säkerhetspolitiska intressen stod på spel.

 

Under Andra världskriget hade USA´s regering samlat ihop dåtidens förnämsta atomforskare med bland andra Albert Einstein och Enrico Fermi för att utveckla atomvapen. Projektet gick under beteckningen Manhattanprojektet och det gällde att renframställa såpass mycket kärnbränsle ur antingen uran eller plutonium att man överskred den kritiska massan.

 

Första steget var att anrika uran och separera den mycket radioaktiva isotopen uran-235. För att separera uran-235 från uran-238 gällde det först att åstadkomma en gas som uppnåddes med den relativt reaktionsbenägna uranhexafluoriden, UFg.

 

Denna kunde senare genom upprepade procedurer i diffusionskammare separeras så att det något lättare uran-235 anrikades överstoden, det vill säga det mesta av uranet. U-238 betecknas idag som utarmat uran. Vid denna anrikningsprocess användes det sålunda stora mängder med fluor.

En av anläggningarna som försedde Manhattanprojektet med fluor var duPonts kemianläggning i Deepwater, New Jersey.

 

Sommaren 1943 skulle emellertid ett fluorutsläpp från fabriken inträffa som allvarligt drabbade de bönder som hade sina odlingar och husdjur i vindriktningen. Efter en natt med kraftigt åskväder var olyckan framme. Alla höns hade dött. Hästarna var stela och kunde inte arbeta. En del kor var så handikappade att de inte kunde stå på benen utan de låg och åt. Också de som arbetade på farmerna fick problem.

 

Hade de ätit av persikor eller tomater, som var traktens specialitet, så hade de kräkts hela natten efter. Efterföljande år upptäcktes också liknande skador. De införstådda förstod att det rörde sig om en förgiftning från fluor – men det fick inte komma ut eftersom det pågick ett krig.

 

Minsta misstanke om att fluor användes i så stor industriell utsträckning skulle kunna uppfattas av fienden som att man arbetade med uran – och därmed en atombomb.

 

Bönderna som hade drabbats fick reda på att allt skulle ordnas upp efter krigsslutet. I mars 1946 skrev sålunda den ansvarige chefen för toxicitetsstudierna av fluor till sina överordnade att det finns fyra större problem med fluor:

 

1. En skada på persikoodlingarna från 1944.

2. En mätning av extra höga halter av fluor i de grönsaker som odlades i området.

3. En rapport om extra höga halter av fluormängden i blodet hos de som bodde i det aktuella området.

4. En rapport som tar upp allvarliga förgiftningar på hästar och kor i området.

 

Bönderna i området gick till domstol, efter det kriget var slut, för att stämma företaget duPont och Manhattanprojektet för de skador som fluorutsläppen åsamkat dem.

 

Böndernas protester utmanade makten

 

Trots att detta miljöbrott var begränsat och mycket lokalt så kom det att skaka om myndigheterna. Flera hemliga möten hölls i Washington mellan vetenskapsmän och höga tjänstemän från USA´s armé, Manhattanprojektet, FDA (USA´s Socialstyrelse), Jordbruks- och justitiedepartementen, ansvariga för USA´s kemiska vapenföring och duPonts advokater.

 

De anteckningar som gjordes vid mötena var hemligstämplade och har blivit frisläppta först på sent 1990-tal, men av dem framgår att här hade USA´s etablissemang slutit sig samman för att stå emot bönderna. Uppenbarligen var det så viktigt för dessa herrar att hemlighetsmakeriet bakom atombombsframställningen inte på något sätt fick komma ut.

 

En skadeståndsprocess i en lokal tingsrätt hade gett offentlighet – och därmed risk att andra nationer skulle notera det inträffade – åt USA´s fortsatta arbeten med atombomben. Ingen annan nation hade vid denna tidpunkten testat någon atombomb och amerikanarna själva ansåg att detta vapen var av största vikt för USA´s ledande roll i världen.

 

När FDA i diskussionerna framförde krav på duPont att grödorna från det område som var nedsmittat med fluor skulle beslagtas så bestred företaget detta; ”det skulle skapa en psykologisk reaktion”. Istället skulle nya provtagningar göras i området: men de skulle inte utföras av Jordbruksdepartementet utan av Arméns avdelning för kemiska vapen.

 

Lösningen genial: bevisa att fluor är nyttigt!

 

 

Befolkningen i den utsatta dalgången var inte nöjda utan de var mycket rädda för fluorskador. Men då kom man från myndigheterna på hur man skulle lösa problematiken. Man skulle helt enkelt åstadkomma och visa upp en sådan forskning, som tvärtom visade upp att fluor var bra för hälsan och speciellt för tänderna.

 

Då skulle en rättegång inte komma till stånd och lantbrukarfamiljernas farhågor lägga sig. Så länge fick dock de drabbade små penninggåvor å 200 dollar för att hålla sig lugna. En advokat Jacqueline Kittrell formulerade det hela som: ”Hade bönderna vunnit i sina framställanden, så hade det öppnat upp för flera processer om fluor vilket kunde ha försenat hela det fortsatta atombombsprogrammet”

 

Istället tilldelas Universitetet i Rochester stora summor pengar för att utröna hur säkert fluor är i små doser och också vilken välgörande effekt det kan ha på hälsan. Och likadant fick New York College fortsatta anslag i miljonklassen för att fortsätta att studera de toxiska effekterna av atombombsingredienserna: uran, plutonium, beryllium och fluor. Detta för att de som arbetade direkt med ämnena skulle kunna hantera dessa någorlunda säkert De som finansierade den forskningen var USA´s Försvarsdepartement och Atomenergikommissionen (AEC).

 

Så beställdes alltså forskning som skulle påvisa att fluor – åtminstone i låga doser – var hälsosamt, och det var inte med omtanke om barns tandhälsa utan helt för att tillfredsställa den nationella säkerheten hos vapenglada militärer.

 

Program F

 

Beteckningen på det nya forskningsområdet gick under program F och övervakades noga av militären. Ett led i detta var att tillsätta fluor i dricksvattnet för att få stora befolkningsgrupper indragna som försökskaniner.

 

Den första försöksorten var Newburgh i staten New York. Här leddes försöken av Dr. Harold C. Hodge och de hade inletts redan 1945. Man skickade in blodprover och moderkakor till Universitetslaboratoriet i Rochester. I den första officiella rapporten som kom i tryck 1956 påstods det att små mängder av fluor var säkra för medborgarna.

 

När dagens borgmästare Audrey Carey i Newburgh får höra talas om försöken så säger hon:

Jag är chockad – det går inte att uttrycka i ord. Det påminner mig om Tuskegeeförsöken som utfördes på svarta lantarbetare i Alabama”.

 

Själv var Audrey barn på det tidiga 50-talet och hon drar sig till minnes hur hon blev undersökt av läkarna som tillhörde projektet. De hade studerat tändernas utseende och också en konstig sammanväxt hos två fingerben på hennes vänsterhand. Det skulle bli de sammanställningar utförda av Harod Hodge som skulle bli vägledande för kommande tider. Penibelt i sammanhanget var också att de gränsvärden som han beräknade gjordes först för den amerikanska viktenheten pund. När de sedan översattes till internationell standard ändrade man inte de numeriska värdena utan de stod fast, fastän måttenheten nu var kilogram.

 

Undersökningarna friserades

 

 

Att militärens tunga hand vilade över forskarna kan idag konstateras sedan hemligstämpeln har tagits bort från handlingarna i ärendet, men en del dokument saknas fortfarande helt.

 

Men det finns i alla fall en sådan undersökning utförd på de anställda som arbetade med att renframställa fluor för atombomsprogrammet. Den ursprungliga versionen – som hölls hemlig tills för några år sedan – avviker i vissa viktiga delar från den friserade rapport som man publicerade i de Amerikanska Tandläkarnas tidskrift JADA redan 1947.

 

*I den hemliga rapporten kan man läsa att de flesta av arbetarna inte hade några tänder kvar. I den friserade versionen var det ändrat till att de inte hade några hål i tänderna.

*I den hemliga rapporten stod det att arbetarna var tvungna att bära gummistövlar eftersom fluorångorna löste upp deras tånaglar om de gick i vanliga skor. I den friserade versionen är denna passus borttagen.

*I den hemliga rapporten står det att fluor kunde ha haft samma menliga inverkan på deras tänder, och bidragit till deras tandlöshet. I den friserade versionen är detta borttaget.

*I den friserade versionen drar man som slutsats: ”männen var osedvanligt friska, sett ur både kroppslig och ur tandstatussynvinkel”.

 

Efter att ha jämfört den hemliga rapporten mot det som offentliggjordes så får toxikologen Phyllis Mullenix göra följande kommentar:

 

”Detta får mig att skämmas av att vara en vetenskapsman. Man kan bara undra om de andra säkerhetsstudierna utförda på fluor var gjorda på samma sätt”.

 

Denna sammanfattning bygger på en artikel skriven av medicin-journalisterna Joel Griffiths och Chris Bryson som skulle skrivas för Christian Science Monitor 1997, men som där refuserades.

 

Militär forskning vilseledande också i nutid

 

För eget nutida svenskt vidkommande så hade vi också en snarlik marknadsföring av fluor i vårt land när alla i skolans klassrum skulle skölja sina munnar. Det var också en följd av den amerikanska propagandan.

 

Och vi ser också nu att militären fingrar på forskningsrapporterna när de till och med negligerar riskerna med utarmat uran; Uran-238, som numera använts istället för bly på flera stridsspetsar vid angreppen i Irak, Bosnien, Serbien och Afghanistan.

 

Här har också de svenska FOA-experterna ett smutsigt finger med i spelet när de i massmedia går ut och förklarar att vi inte sett några men hos svenska Ufor-soldater.

 

Samma visa gäller också användandet av avlösningskemikalien Agent Orange som påverkat och fortfarande påverkar hälsan negativt för tiotusentals vietnameser. De amerikanska krigs- veteranerna har nu fått ett visst skadestånd om de drabbats – men de vietnamesiska innevånarna lär nog få vänta på skadestånd, sedan militären hyrt sina lydiga forskare.

 

Vill du läsa mer om fusk, mygel, korruption och hur förda bakom ljuset vi blivit rörande våra livsmedel, hälsa med mera kan de göra det i min boktrilogi ”Gluten och mjölk”.

 

Micke ”Skribent”

 

Blåbärspannacotta och releasefest för boken Det sötaste vi har av Ann Fernholm

Blåbärspannacotta från Det sötaste vi har

Lördagsgodis i ett litet glas

Så var det lördag igen, då brukar jag dela med mig av ett recept på något litet sött och gott.

I min barndom, långt tillbaka på 1960-talet, blev det nästan aldrig sötsaker annat än på lördagar. Då var det fest, jag och min syster delade oftast på en flaska läsk (33 cl) och så fick vi lite lördagsgodis.

Idag ser det tyvärr annorlunda ut hos många, godis har blivit något både stora och små äter alla veckans dagar. Den här överkonsumtionen av socker har tyvärr en stor och negativ påverkan på vår hälsa.

Ann Fernholm föreläsr om Det sötaste vi har

I torsdags var jag bjuden på releasefesten för Ann Fernholms nya bok, Det sötaste vi har – om socker och växande kroppar.

En mycket trevlig och intressant kväll. Vi bjöds på goda tilltugg, fröknäcke med en chèvreröra och tapenade smakade väldigt gott ihop med mitt val av dryck, ett glas rödbetssaft med bubbelvatten, hallon och blåbär.

Releasefest Det sötaste vi har på Natur & Kultur

Ann höll en kort presentation av boken, där hon målande berättade hur en vardag kunde se ut i mopsen Abbes liv med bilder på den lilla hunden.

Med söta flingor till frukost, godis, tårtkalas och annat sött som fick honom att efter några år inte vara så liten längre, utan lida av både övervikt och en ond mage.

Ingen kommer väl på tanken att ge sin hund så här mycket sötsaker? Nej, de flesta undviker nog att ge socker till djuren, men många barn lever i den här verkligheten mest varje dag.

Något som sätter sina spår, barnen idag är ju inte heller så aktiva som tidigare. Diabetes typ 2, som tidigare kallades åldersdiabetes, debuterar nu allt oftare hos små barn.

Glutenintolerans, allergier och neuropsykiatriska funktionshinder som ADHD, Autism m.fl har blivit allt vanligare.

Det sötaste vi har och Ett sötare blod av Ann Fernholm

Jag hoppas verkligen att den här boken får lika stor spridning som föregångaren, Ett sötare blod, så folkhälsan blir bättre i stället för sämre under kommande generationer.

Ann berättade också om den nya insamlingsfond hon varit med och startat, Kostfonden.se. Målet är att samla in pengar till finansiering av oberoende forskningsstudier på området kost och hälsa.

Länk till Kostfonden.se

Länk till Kostfonden.se

Ett mycket viktigt initiativ, som det ser ut idag finansieras nästan alla studier på det området av läkemedels- och livsmedelsindustrin.

Med i styrelsen sitter bland andra Dr Andreas Eenfeldt, mer känd som Kostdoktorn och vetenskapsjournalisten och författaren Gunilla Eldh.

Hon har skrivit Hjärnkoll på vikten/maten/värk och smärta tillsammans med professor Martin Ingvar och även gett ut en egen kokbok, GI & LCHF Deluxe.

Det var första gången jag träffade Gunilla. Vi fann verkligen varandra och hade ett långt samtal om mat, bokskrivande, att bli klokare med åren, kvinnliga chefer, ätstörningar, förebilder, hälsoresor och mycket annat.

En väldigt trevlig och inspirerande kvinna med ett stort matintresse, jag hoppas att få träffa henne fler gånger.

Gunilla Eldh och Ann Fernholm

Gunilla Eldh och Ann Fernholm

Det blev också en givande pratstund med Christina Lundell, chefredaktör på Expressens Allt om LCHF, ett samtal som förhoppningsvis innebär ett samarbete framöver.

Dagens recept är ett av de jag bidrar med till boken. När jag höll på med min Långkok för LCHF och Paleo kom Ann Fernholms Ett sötare blod. Jag mailade då och frågade om hon kunde tänka sig att skriva förordet till boken.

Hon tackade glädjande nog ja och skrev en mycket intressant betraktelse över fettets betydelse i vår mat, om dess inverkan på både smaker och mättnad.

Så det kändes väldigt roligt att få medverka på ett litet hörn i hennes nya bok, med recept som tilltalar barn utan att vara fyllda med socker.

Pannacotta med blåbär

Blåbärspannacotta ca 10 port

2 dl blåbär

1 msk pressad citron

3 dl grädde

2 blad gelatin

1 msk honung eller annan sötning

½ krm vaniljpulver

Blötlägg gelatinbladen i kallt vatten. Koka upp blåbären med citronsaften en halv minut. Mixa bären med stavmixer i kastrullen och passera genom nätsil.

Koka upp grädden, ta från värmen och låt svalna lite. Rör ner honung och vaniljpulver. Smaka av om du vill ha mer sötma.

Krama ur gelatinbladen och rör ner dem i den varma grädden. Blanda ner blåbärspurén.

Häll upp i ett litermått och fyll försiktigt smeten i små glas, skålar eller koppar. Ställ i kylen att stelna ett par timmar.

De går fint att förbereda dagen innan, dra bara plast över så håller de sig fräscha.

Det blir cirka 10 små desserter eller 4-5 större av den här satsen.


Kostfonden.se – nystartad fond för kostforskning
Länk till Kostfonden.se

Länk till Kostfonden.se

Nystartad kostforskningsfond

Idag lanseras Sveriges första ideella kostforskningsfond, Kostfonden.se, med målet att samla in pengar till studier på området kost och hälsa.

Ett fantastiskt bra initiativ, det behövs verkligen oberoende forskning kring dessa mycket viktiga ämnen.

Idag är det ofta pengar från livsmedels- och läkemedelsindustri som finansierar forskningsrapporterna, resultatet kan ju tyvärr då vinklas till betalande företags fördel.

Vetenskapsjournalisten Ann Fernholm, som är en av initiativtagarna bakom Kostfonden, har precis kommit med sin nya bok, Det sötaste vi har – om socker och växande kroppar.

Boken är en uppföljare till succén Ett sötare blod, som blivit en mycket viktig del i dagens kostdebatt.

Så här skriver Ann i mailet jag fick igår om lanseringen: ”Min förhoppning är att denna fond ska kunna bli den kraft som kan leda till förändring i vården. Fem kronor av ”Det sötaste vi har” kommer att gå till fonden.”

Bild lånad från Kostfonden.se

Bild lånad från Kostfonden.se

Utdrag från Kostfondens hemsida:

”Hjälp oss att fylla alla de kunskapsluckor som finns kring hur kosten kan påverka hälsan. Som månadsgivare ger du oss bäst förutsättningar att stärka forskningen genom ett långsiktigt arbete”

”Kostfondens mål: fler människor ska leva friska

»Låt maten vara din medicin och medicinen vara din mat.« Det sa medicinkonstens fader Hippokrates flera hundra år f. Kr. Men sedan de första livräddande läkemedlen kom under början av 1900-talet har medicinsk forskning främst handlat om att utveckla nya effektiva piller. De fungerande kostbehandlingar som användes, till exempel vid diabetes och epilepsi, föll i glömska och mat blev något som vi enbart äter för att få näring och energi.”

Bild lånad från Kostfonden.se

Bild lånad från Kostfonden.se

Många har efterlyst just den här typen av oberoende fond, så nu är det upp till var och en att bidra efter sin egen förmåga.

Tillsammans kan vi hjälpas åt att bli ett av världens ledande länder inom forskningen på mat/hälsa, så lämna gärna bidrag du med.

Jag valde formen månadsbidrag som dras direkt från kontot. Känns så bra att kunna hjälpa till att förbättra folkhälsan på det här sättet.

Kostfonden.se – lämna bidrag

Kostfonden på Facebook

Ann Fernholms blogg Ett sötare blod

Det sötaste vi har av Ann Fernholm Länk till Bokus

Det sötaste vi har av Ann Fernholm
Länk till Bokus


Sill och ägg, en tallrik fylld med Omega-3

Silltallrik

Njutbar silltallrik

I sommar har jag ätit en hel del fisk, skaldjur och ägg. Det har ju varit så varmt och då passar en kall tallrik lika bra som frukost, lunch eller som en lättare middag. Jag kompletterar med en vällagrad ost och smör, gärna också en sallad med örter och pumpakärnor.

Omega-3 är bland det nyttigaste vi kan få i oss, för lite av det fettet gör att vi kan få problem med värk i leder. Här kan du läsa en vetenskaplig undersökning om det på Medicallink.se

Vi som äter en naturlig, glutenfri kost klarar oss ofta bättre än de flesta från att få alltför mycket omega-6 genom vår dagliga mat. Omega-6 finns det nämligen mycket av i industrins färdigmat och i matoljor.

Omega-6 behövs också för att kroppen ska må bra, men det är balansen mellan 3 och 6 som är viktig. Sill och andra feta fiskar är en suverän källa, likaså ägg från höns som fått gå fritt ute och picka i sig maskar och kryp och inte matats bara med spannmål. Skaldjur, vilt och gräsbeteskött innehåller också de omega-3.

Sill och kräftor

Griskött är tyvärr inget bra alternativ för oss som har problem med lederna, då den höga omega-6-halten kan orsaka inflammation och allergier. Här kan du läsa mer om det hos Kostdoktorn.

Se upp med ett alltför stort intag av billigt griskött från djurfabrikerna, det innehåller extra hög halt av omega-6 och även andra ämnen som inte är bra för oss. Välj hellre kött från en lokal uppfödare som låtit sina grisar gå ute och böka fritt eller om du har möjlighet, köp vildsvinskött.

Testa en silltallrik med kokta ägg istället för den så vanliga bacon/ägg-måltiden. Även om den färdigköpta sillen ibland innehåller en hel del kolhydrater enligt innehållsförteckningen på burken, så är det mesta kvar i spadet.

Här hade jag köpt en sillsort som jag inte provat förr, Skärgårdssill. Den innehåller bara 8-10 g kolhydrater, beroende på märke. Det märks också på smaken, den är inte alls så söt som många sillinläggningar.

Vill du lägga in din egen sill så hittar du mitt recept Här. Du kan använda sötningsmedel om du föredrar, men då är jag osäker på hur lång hållbarheten blir. Ät upp sillen inom en vecka så är du säker på att den är bra. Här på Matmedmera finns ett riktigt fint recept på en polsk inlagd sill, helt utan socker.

På bilden nedan har jag kompletterat silltallriken med en riktigt god, jämtländsk salami. Gjord på nötkött från gräsbetande djur från Sveom i Kaxås, jag köpte den på Gårdsbutiken på Frösön.

De fina äggen i inlägget är just såna som jag skriver om. De kommer från Sota Ägg och Höns i Ytterån, där springer hönsen fritt ute på gården som ligger i skogen. Bättre liv än så kan en höna inte ha det.

Sill och ägg

 


Mosley och köttdiet på tv i kväll…

kött o fettI kväll kl 20.00 sänds det i vetenskapensvärld om Mosley och hans köttätande.
Blir lite spännande att se måste jag säga.

Får kanske anledning att återkomma ;)

En del 2 kommer sändas den 25 augusti och då verkar det mer behandla miljön i anslutning köttproduktion, minst lika spännande det ;)

 

 

 

Har du läst tidningen 2000-talets Vetenskap?

5_tidningarJag prenumurerar på tidningen 2000-talets Vetenskap ibland, nu var det dock ett tag sedan.
Ska nog teckna mig för en igen, den är väldigt bra nämligen.

Ger mycket information om det alternativa, dvs LCHF och annat som inte är så godkänt av våra kära myndigheter…

Idag tipsar jag om den då jag upptäckte att nästa nummer (utkommer mitten juni) kommer innehålla en stor recension av Michael Håkanssons 3 glutenböcker!

Kanske det finns intresserade av den informationen som tidningen kan ge angående allt viktigt som vi frånhålls av ”mainstream” media.

Kika gärna in på översta länken där finns massor att läsa!

Vill du prenumurera?