Fiskgryta på viltfångad Sik

Vild Fiskgryta

Att äta viltfångad fisk har blivit mer och mer viktigt för mig, precis som att jag också försöker köpa gräsbeteskött.

Även om det kan vara svårt att hitta i alla butiker i en liten stad som Östersund.

Det är bra att välja viltfångad fisk och gräsbeteskött, för att vi ska få i oss optimalt av nyttiga fetter och näringsämnen.

Det finns betydligt mer av den varan i de fiskar och däggdjur som får leva i den miljö de är skapta för.

Sen är ju också levnadsvillkoren och miljön för de djuren så otroligt mycket bättre, än om de föds upp i fiskodlingar eller djurfabriker.

Det är också bra för att förhindra en utfiskning av haven. För att ge de odlade fiskarna den mat de behöver krävs stora mängder fiskmjöl.

Jag har den stora turen att jag har tillgång till fiskevatten med ädelfisk både här i Jämtland och vid min stuga i Dalarna.

Lilla bilden ovan är tagen på utsikten jag har över Fuluälven, som rinner precis bredvid stugan.

Så Du kan förstå att jag har kärleken till det här med naturlig mat med mig från barnsben.

Min Svågers familj har fiskerätt uppe i en fjällsjö, så därifrån får jag varje år gott om fisk.

Jag är väldigt förtjust i lax, som Du kanske märkt av mina recept genom åren.

Tyvärr är det lite svårt att få tag på viltfångad lax, så där har det blivit den odlade.

Jag ska försöka få tag på den vilda nästa gång det är dags att köpa lax,  det känns viktigt att kunna bidra till en ekologisk balans.

Har Du inte tillgång till sik, så går det förstås bra med någon annan fisk till grytan.

Krämig Fiskgryta med Dill 1 port

125 gr skinn och benfri Sik

1 msk Citronsaft

5 cm Purjolök

1/4 Paprika

4 Cocktailtomater

1 Vitlöksklyfta

1 dl Tomatjuice

1 dl Grädde

½ dl Vitt Vin

1 msk Ekologiskt Kokosfett

1 msk Smör

 1 Lagerblad

½ tsk Paprikapulver

Några droppar Worcestersauce

Havssalt och nymald Vitpeppar

2 msk finhackad Dill

Skär fisken i mindre bitar, pressa citron över och salta lätt.

Finstrimla purjo, paprika och vitlök. Skär tomaterna i fyra delar.

Bryn grönsakerna i smör och kokosfett. Smaksätt med salt, peppar, lagerblad, paprikapulver och Worcestersauce.

Häll på vin, tomatjuice och grädde. Koka upp och låt småputtra i 15 minuter.

Vänd försiktigt ner fisk och dill, låt bara bli varmt. Smaka av om det behövs mer syra eller sälta.


LCHF och miljön
Bloddpudding, vitkål, knaperstekt bacon och lingonsylt! – Det tycker väl ALLA om???


Blodpudding äter väl alla, trodde jag… Men efter en ”todo-status” på facebook förstår jag nu att många verkligen _avskyr_ denna rätt. Med benämning, äcklig, vidrig, inte människoföda etc etc… Men många kommentarer var också tvärtom vilket glädjer mig! Det är inget fel på blodpudding! Välj en sort med inte så mycket socker i och gärna med riktigt blod istället för blodpulver så är det en nyttig och fullvärdig måltid tillsammans med rätt tillbehör! Billig dessutom!

Ja, den innehåller ju blod förstås, en inälvsmat som många rynkar på näsan åt! Men en miljösmart maträtt då jag tycker om när man tar tillvara och ÄTER av allt från en slakt, inte bara kotletter och fläskfilé! Men självklart är smaken som baken!

Själv åt jag kall blodpudding direkt från skärbrädan när jag var liten… ;-) Här hemma gillas rätten av samtliga i familjen!! Att den är fullproppad med järn som vi kvinnor kan behöva lite extra av, ja andra med för den delen är ju ett stort plus! Jag serverar blodpudding tillsammans med en vitkål/persiljasallad med en liten skvätt olja, ättika, salt och peppar! Knaperstekt bacon och lingonsylt!

Stekt ägg var det någon som hade till, det lät gott! En annan hade falukorv till men det tycker jag blir lite kaka på kaka… Eller? Hur äter ni blodpudding eller blodkorv? (Ja, ni som nu äter det då förstås!) :-P

Blodkorven är mer känd här nere i söder och det är egentligen inte så stor skillnad förutom att ”halvmånen” är en smet som hälls i form och kokas i vattenbad och korven är lite tjockare i konsistens och fylls i fjälster, ibland även med russin och sedan kokas.

För några år sen gick jag nästan dagligen omkring med torkad blodpudding i tärningar i jackfickan… Nån som kan gissa till vad och varför?? ;-) (Detta får nog anses som överkurs dock)

*JUST DET! 
Måste ju tipsa om hur jag tillagade blodpudding när Joline var liten! Runt 1år gammal nånstans där, introducerade jag blodpudding i små små bitar som jag stekte i mjölk! Inga hårda kanter och hon älskade det! Prova!


Vitkålssallad med blodpudding är bara sååå gott! Men det behövs lite olja/ättika tycker jag, annars blir det väldigt ”rå” seg konsistens.

Ett av Coltings bästa inlägg?

Idag läser jag Coltings inlägg, han var ju på Kvällsöppet i går kväll och debatterade skolmaten och en köttfri måndag.

Han skriver:
“Den stora frågeställningen är ju dock vad man avser som ”bästa” maten. Lyssnar man på Livsmedelsverket så har man ju där inga problem med diverse halvfabrikat, margariner och lättprodukter. Där är det nämligen bara kalorierna som räknas. Kvalitet som begrepp är en dimension som man inte riktigt verkar kunna relatera till. Kalorisnålt och magert, är devisen man följer. Hur bisarrt och vedervärdigt det är att som riktmärke använda sig av sådana parametrar, behöver jag väl knappast påpeka?

Ni var säkert några som såg kvällens debatt på Kvällsöppet. Det var inte något så perifert som kvalitet eller omsorg som debatterades. Nej, det var stora globala världsfrågor. Frågor som knappast någon har enkla svar på. Frågor som knappast skolbarnen ska användas som slagträn för. Miljöpartiet och andra som älskar att svänga sig med begrepp som solidaritet, vill ha en rättvis värld fylld av nöjda, glada och tjocka grötätare som sitter som kompisar runt lägerelden sjungandes Hakuna Matata. Själv så tycker jag att solidaritet är ett ord vänstermänniskor använder som ett uttryck över hur andra bör leva. Och sanningen är den att väldigt få, om någon, på riktigt, är villig att på allvar kompromissa med sin levnadsstandard eller sin livsstil. Det är också därför manifestationer som Earth Hour är riktigt patetiska då det enda de åstadkommer är att mildra och döva ett dåligt i-landssamvete där man sedan trampar på i ullstrumporna med sin gamla vanliga livsstil, i tron att man ”gjort något” och att man ”spelat roll”.

Det är alldeles för abstrakt att prata om att rädda miljön eller att förändra världen. Men det är väldigt konkret att påverka sin omgivning, sin närmiljö och den community där man verkar och bor. Och det är där omsorgen om våra skolbarn och deras mat kommer in. Med att fokusera på kvalitet och inte på diffusa globala problem. Med att anlägga en syn av helhet, nytta och omhändertagande och inte med en ideologiskt färgad politik med undertoner av veganism.”

och kanske det bästa:
“Och om vi diskuterar skolmaten så handlar det i grund om botten inte om vegetarisk mat eller inte. Det handlar inte om kött eller inte. Vad det handlar om är kvalitet! Det handlar om hälsa! Det handlar om en investering i långsiktighet och att skolan också i matsalen ska utbilda barnen i vad som är bra och dåligt, om vad som är nyttigt och onyttigt.
 Och om man tror att en kost bestående av margariner, dåliga matoljor, halvfabrikat, spannmål, socker, mjöl och annan insulindrivande mat är svaret, har man en mycket dålig insikt i modern folkhälsoforskning. Antingen det eller så har man stuckit huvudet långt ned i sanden i Livsmedelsverkets rabatter.”

Stora visioner kan man ju alltid ha, men hur det än är börjar allt med dig själv och den närmaste omgivningen, sedan sprider sig en revolution alltid sakta eller fort uppåt och utåt!

ps. Så Paulun är kanske inte helt ute å cyklar med fokus på kvalitet (LCHQ) Vi inom lchf måste också lägga fokus på kvalitet, dvs gräsbetes…ds.

 

Bild före och efter


Nu trodde ni allt att ni skulle få se mig på bild före och efter viktnedgång va? Lurade  :P

Nej detta slår nästan sådana bilder! Detta är en före o efter gräsbetesdjur bild från Zimbabwe!

Tack till bilderna och intressant läsning om miljö av Per Wikholm på LCHF.se
Läs gärna han långa artikel om LCHF och miljö, den är viktig, om du behöver kött på benen ;)

 

Bloggar etiketter: , ,

BT och intervjun

 Idag hade jag jätte trevligt besök av Karin en journalist och hennes fotograf från Borås Tidning.

De blev bjudna på semlor och jag bakade semlor och fotografen fotade mig i baktagen!

Jag fick fantastiskt bra frågor om det mesta:

*LCHF och de superstrikta  (sekt/religösa uppfattning om dem) och min uppfattning om det.
* Möter jag mycket motstånd osv.

*Jag fick frågor om miljön och LCHF, vilket är väldigt viktigt för mig och där fick jag komma fram med min syn.

* jag fick berätta om hur jag upptäckte LCHF och hur jag upptäckte mjölet.
berätta om det rätta mjölet osv.

*Fick möjlighet att berätta om sötningarna och att de inte påverkar blodsockret.

* Berätta om att detta är bra för ALLA inta bara gamla, sjuka och överviktiga (min käpphäst).

Kort sagt, vi hade jätte trevligt och givande samtal.
Vad som  nu hamnar i BT återstår att se och om det också hamnar på BT´s webbsida om det vet jag inget.

Men roligt var det!

Ps, Semlan  gick hem hos den LCHF-ätande fotografen ;)

 

Lite egen tid – passar bra till att kalka av kaffebryggaren


Tja, lite extra egen tid och ungarna i skolan :)).....passar bra att gå och småpyssla lite så här en fredags-förmiddag.
Kaffebryggaren har under en tid fört lite oväsen.....pustat och bubblat, ni vet. Dags för avkalkning !!

Tar till det gamla beprövade och miljövänliga knepet att få iordning på den:

För att kalka av kaffebryggaren blandar du 2 dl 12 % ättikssprit med 2 dl vatten och låter hälften av vätskan rinna igenom bryggaren. Stäng av och låt det verka i tio minuter, sedan låter du resten av vattnet rinna genom bryggaren. Skölj med två-tre kannor vatten som får gå genom bryggaren.