Med detta inlägg vill jag tacka er läsare för året som gått. Alla fantastiska nya människor jag lärt känna, alla fina kommentarer och mail ni skriver. Ni berikar en matbloggares lust.
Tack för ett riktigt gott mat-år tillsammans med er! ♥
Självklart kommer det en årskrönika men inte förrän nästa år 
då jag kan blicka tillbaka på det som varit.
Ha nu en fantastisk kväll och nyårsfirande allihopa. PUSS ♥
Missa för herrans namn inte detta ikväll! 
Oj…. Blir så otroligt glad när kommentar efter kommentar bara trillar in sen igår! Det ger så ofantligt mycket så ni anar inte. Jag brukar inte efterfråga kommentarer då jag tycker att det viktigaste är att jag förmedlar inspiration, men på sistone så har jag väl känt vissa motgångar o då blir man mer beroende av peppning och respons så det är med blanka ögon jag läser allt ni skrivit, ni är såååå underbara!
Är så glad ikväll bara… Blir varm i hela hjärtat av er och dagen som jag tillbringat på ortopeden känns nästan som bästa dagen i mitt liv på mycket länge!
Jag hoppas kunna leverera med bättre motivation i fortsättningen då den brutna foten IDAG fått OK-stämpel av röntgen och är numera lagad efter operation och skruvar o nästan 12 veckor i gips. Och NU är gipset helt borta. Känns som en ren befrielse och nu ska jag börja träna upp ben o fötter sakta men säkert och muskler ska få jobba för att förebygga fler frakturer.
Jag vill bara åter tacka er så otroligt mycket för att ni skrivit, och ni ska inte ha dåligt samvete. ❤️
En liten påminnelse dock till VÅRT JULBORD! Många har skickat in bilder och recept och de tackar jag för men fler behövs.
Jag kommer göra en sammanställning av allt första veckan i december och då kommer även mail gå ut till er som redan skickat in, ifall jag behöver nån komplettering etc. Ett inlägg kommer också att publiceras då med vad jag fått in så ni andra har chans att bidra med ytterligare recept. Hoppas ni tycker det låter bra.
Nu ska jag luta mig tillbaka i soffan och bara njuta… Sova första natten utan gips är ju bara det en dröm!
Puss – Älskar er… ❤️ /Linda
Det är verkligen jätteroligt att återigen vara bland det 10 finalisterna till Folkets val.
♥♥♥♥♥♥ ♥♥♥♥♥♥
Jag vill tacka alla som nominerat mig och vill ni fortsätta
rösta fram mig gör ni det HÄR >>
De 10 finalisterna :
Kategorisponsor Arla
Ja, exakt så! Jag får inte riktigt ändan ur vagnen. Hittar liksom inte det där suget i köket att prestera mer än på sin höjd vardagsmat som också tryter på fantasi. Jag har visserligen en god soppa på lut till morgondagen då vi får middagssällskap! Tänkte baka ett gott bröd till soppan också men det gör jag först imorgon så det kan serveras nybakat.
Men överlag, så grått o trist och tråkigt jag har… Vädret är ofullkomligt på något sätt o det är så deprimerande med ständigt grå himmel, snålblåst och lerig gräsmatta. Löven trillar visserligen i fina färger men det är som man står i ingenmansland mellan sensommar och vinter när inte hösten blommar upp.
Det vackra ljuset, alla sprakande höstfärger… Kom hit!!
Sen saknar jag skogsluften o promenaderna kring susande tallar… De va ett bra tag sen jag tog en promenad i skogen… 2 månader nu med gips börjar bli tröttsamt, besvärligt, irriterande och rent av döjobbigt! För att inte tala om hur frustrerande det är att inte kunna tillfredsställa en pigg och busig dobermann som också kräver sitt. Det mesta går på sparlåga just nu…
Hatar både rullstolen o kryckorna och har ständigt ont i nån av fötterna. Antingen i den opererade för att jag hållit igång för mycket eller så i den andra för att jag överbelastat den… Som ett ekorrhjul och det känns som en evighet innan jag kommer kunna GÅ normalt igen.
Har i alla fall en förhoppning om att julen kommer bli bra! Smärtfri och se lite enklare ut än dagsläget!
Det är skönt att fingrarna fungerar så man i alla fall kan skriva av sig! Nu ska jag inte deppa ihop för mycket för det finns saker som är bra också! Att man lever med dom man älskar, har tak över huvudet, ett jobb och mat på bordet.
Underbara vänner är också viktigt, därav huvudbilden i detta inlägg. En bukett rosor, skvallertidning och chokladask fick jag häromdan. En kopp kaffe och några timmars struntprat med bästa vännen på verandan förgyllde tillvaron hur mycket som helst. ❤️
Sen kan jag avslöja att dessa små mini-praliner från Lindt är bara såååå goda! Små, krämiga med nötter, marsipan, nougat och härligt len choklad… Bättre är julens Alladin-ask så i år inför jag en ny jultradition. Bort med Alladin – fram med Lindt!
Orkade ni läsa ända hit?
Tack isåfall… ❤️ Kram
Med hösten kör Matbloggspriset igång som vanligt och du kan nu rösta på den matblogg du gillar bäst till Folkets val.
Fram till söndag midnatt 12 oktober går det att rösta och det gör du HÄR
Hej alla fina bloggläsare! ❤️
Tänkte ge er en liten rapport från mig här hemma. Ni är många som mailar o sms:ar och undrar hur jag mår och skriver gulliga, omtänksamma kommentarer både här, på Instagram och Facebook. Det värmer…
(Vad hände? Läs mer här >>)
För två veckor sen gjorde jag den där operationen i foten i alla fall… Bävade i flera dar och gillade inte läget alls. DÅ hade jag ju redan gått med bruten fot i gips i nästan 4 veckor så en operation skulle ju sätta mig på ruta ETT igen… Men lyckades bli övertalad av läkaren då han sa;
- ”Har det inte läkt som det ska utan operation efter 15 veckor så blir det operation ändå och sen 15 veckor till”…
Inte så svårövertalad med det argumentet så jag gick med på operation, bara jag skulle få slippa narkosen och att bli sövd.
Jag slapp narkos och tisdag den 16 september sattes epidural ryggbedövning. Jag låg vaken på operationsbordet, full av sladdar och klämmor, pipande monitorer med hjärtrytm, puls, blodtryck, syresättning och kanyl i handleden till lugnande och smärtstillande.
Ryggbedövningen var läskig… Så fort narkosläkaren sprutat in bedövningen som skulle ”kapa” känseln till nervbanorna ner i benen blev det först varmt i rumpan över skinkorna och sen spred sig värmen snabbt ner i låren och underbenen. Allt gick på ett par sekunder och plötsligt var jag helt förlamad från midjan och neråt. Otäck känsla, men när sköterskan frågade om jag kunde vicka på tårna så gjorde jag det men jag kände inget. Mina bägge fötter började röra sig så fort jag blev orolig, fast ändå helt omedvetet så nånstans där i dimman hörde jag hennes röst att det går inte att operera om dina fötter rör sig vi måste kanske söva dig ändå…
Jag somnade… Vaknade när dom gipsade foten, operationen var klar och jag hade ”missat” att lyssna på borren som skulle igenom skelettet i foten. Dom bar över mig till sjukhussängen och iväg till uppvaket. Där låg jag 1,5 – 2 timmar och hade djävulskt ont i foten. Sköterskorna gav mig morfin i kanylen varje kvart, smörgås och saft men till slut ville jag hem och kunde inte ligga still. Men kunde inte direkt stå på benen heller men HEM skulle jag! Försökte förgäves röra benen direkt jag kom dit men lyfte jag foten så var det som en stark sidvind stod emot som rörde den åt andra hållet än jag hade tänkt. Så grymt frustrerande!!!
Kände mig kissnödig också fast jag inte va de… Dom hade nån modern ultraljudsapparat dom tryckte med över magen men det var bara en deciliter i blåsan så jag skulle nog inte kissa på mig! *fasa*
Allt gick bra och vi åkte hem med mig i rullstol… Ont som jag vet inte vad så det blev sängläge och morfintabletter ett par dar.
Två dar efter operationen skulle bandaget under gipset läggas om så de va bara in igen till Kalmar för omläggning och nytt gips.
Den osminkade sanningen, liiiite ”groggy” på uppvaket.
Dagar efteråt hemma. Och foten i gips i ”rullen”.
Idag har det gått 2 veckor sen operationen och jag har varit inne och fått stygnen borttagna och en nytt gips. En månad till i gips och jag får nu börja stödja så smått på foten! UNDERBART och det gör inte ont, dock lite svullen ännu och kommer vara ett bra tag enligt läkaren men såret/ärret hade läkt fint och allt såg bra ut!
Efter dessa fyra veckor blir det röntgen och ser allt bra ut med skruvar och skrot dom har opererat in så slipper jag gips efter det men kommer få ortos och gå på rehab/sjukgymnastik en lång tid efter. Helt ok! Jag har passerat ruta ett och gjort operationen – jag är förvånad själv!
Efter denna ”resa” så ska foten vara lagad, eventuellt ska skruvar o platta tas bort om ett år och DÅ… Då lovar jag att jag ska ta narkosen på en gång!
Nykokta kroppkakor från ”Kroppkakan” i Kalmar. SUPERGODA!!
Nicke bjöd mig på lunch efter besöket på ortopeden idag och efter det körde vi hemåt.
På Ölandsbron hade en stor bilolycka precis inträffat. Bilar som frontalkrockat och det var inte mycket kvar av dom än ren skrot. Bildelar och splitter låg över alla fyra körbanor, folk sprang omkring, pratade i mobil. En person låg utanför sin bil, en satt fastklämd i en annan bil som gått en bit upp på broräcket… Riktigt otäckt när sånt här händer och en tragedi är verkligen inte mer än sekunder bort…
Räddningstjänst, ambulans och polis hade ännu inte hunnit komma på platsen så det måste hänt bara 5 – 10 minuter innan vi körde på bron.
Artikel fr. Barometern >>
Artikel fr. Aftonbladet >>
Som en vakande skyddsängel pep Nickes mobil när vi närmade oss bron från Kalmarsidan. Hans beställning från Swedol var färdig och kunde hämtas så vi körde snabbt därom och hämtade den innan vi körde mot bron igen. Vad hade hänt om inte det där sms:et hade kommit just då…
Jag hoppas innerligt att de personer som senare fördes med ambulans till Länssjukhuset klarade sig… ❤️
En omtumlande dag både på gott och ont.
Slutsats;
Var rädda om er därute, älska dina nära och kära och visa det innan det är för sent och se det positiva här i livet!
Kram ❤️
Hej alla underbara bloggläsare!
Jag börjar med att tacka för all empati och omtanke ni sänt, blir helt rörd av era ord… ❤️ Så snälla ni är!
Ja, gårdagen ja. Då skulle jag ju in till ortopeden och få ett nytt gips. Det fick jag! Ett fint, blått plastgips och även en sko trots att jag inte ens får stödja på foten så kan det vara bra med en sko om man är utomhus eller i affär o dyl. Allt toppenbra så långt och jag blev väldigt lättad när klumpgipset från akuten bändes loss. Hoppar nu på kryckor och försöker få in lite nya/annorlunda rutiner i vardagen. Köra bil kan jag ju inte eftersom det är just höger fot som är bruten…
Ganska begränsad till hemmet om jag inte har nån som ”kör på mig”…
Hur eller hur så gick allt bra med mig. Mamma hämtade mig på morgonen och vi åkte in tillsammans.
Hon är inte riktigt bra mamma heller. Har haft magsmärtor, mått illa, feber lite då o då och allmänt hängig men hon körde i alla fall in och var med mig till sjukhuset i Kalmar.
Allt på ortopeden gick blixtsnabbt så vi var färdiga redan strax efter 10.00.
Vi åkte så sakteliga till en restaurang, åt lunch o gjorde lite ärenden. Jag satt i bilen och såg på mamma när hon kom och gick hur ont hon hade, hennes gång och ansiktsuttryck… 
Hon mådde inte bra. Men hon biter ihop o bara kör på ändå, precis som vanligt. Hög smärttröskel kan man konstatera såhär i efterhand.
Jag vet med mig själv när man blir sjuk. Jag med min sjukhusskräck söker direkt inte vård i onödan. När jag väl åker in o träffar nån läkare så VET jag att nåt är galet… Att åka in för en stukad fot som kanske INTE är bruten brukar inte vara jag.
Folk omkring säger till mig;
-”Du ska se de bara är nåt enkelt”
-”Det är nog inget allvarligt, säkert bara si eller så”
-”Nu ska du inte måla fan på väggen, de är nog bara nåt lätt som går att fixa”
Men dom har ALLTID fel!
Jag känner min kropp ganska väl och åker jag frivilligt till sjukhus då ÄR det något galet… Och det har stämt varje gång. När Linda Nilsson säger;
-”Nä, jag får nog faaaan åka in nu”
DÅ gör det ont!!! Och varje gång har slutat med gips, haha!!!
Det är så jag tänker om mamma… Lika envis som jag och tänker alltid ”de går nog över”…
Men jag propsade på att hon åtminstone kunde ringa sin läkare och rådfråga när vi ändå var i Kalmar.
Det gjorde hon.
Tur nog hade dom telefontiden öppen precis då och efter hennes beskrivning i telefon fick hon direkt en akuttid.
Slottsfjärdens väntrum i Kalmar.
Väl på plats tas prover o undersökning. Stark smärta och svullnad i magen. Ett crp (snabbsänka) på 160mm. ???!???! Samt blod i urin. Nånting var ju riktigt galet. Mammas privatläkare skickar omgående remiss till akuten och kirurgteamet.
Tillbaka till sjukhuset igen.
Med tanke på väntetiden på akuten borde det döpas om till ”långvårdens-akuten”….
Vi väntade… Och väntade… Och väntade…. 3.05h stod det på skärmen i väntrummet för just kirurg-ärende.
Jag var tvungen att lämna henne där när Nicke slutade jobbet kl 16.00 annars hade jag inte tagit mig hem om hon förmodat skulle bli inlagd.
Hon blev inlagd på kirurgavdelningen efter många timmars väntetid… Tycker så fruktansvärt synd om henne o vad är en bruten fot mot detta??!! Jag är totalt maktlös!!
Hon är idag tisdag fortfarande kvar på kirurgen och kommer att vara nån dag till. Hennes tillstånd just nu; smärta, många prover, undersökningar, röntgen, morfin och mycket vila. Känner mig så hjälplös när jag inte kan ta mig nånstans och hon ligger där och har så ont… :(
En bild jag tog vid ett kvällsdopp tidigare i somras vid Klinta strand.
Det värker i hela mitt hjärta…
Har mest ordnat här hemma idag med telefonsamtal, fixat räkningar, pratat med försäkringsbolag och styrt upp lite ned mammas bil, parkering o div. Inget roligt alls men måste göras. Jag hoppas nu på vidare besked om vad som händer och om jag kan ta mig in till henne imorgon eller om hon ev blir utskriven. Vet ingenting egentligen, är bara orolig och ledsen men försöker kämpa på ändå…
En liten rapport från mig… ❤️ Ta hand om er! Kram…
JA!!! Jag är en olyckskorp o brukar dra på mig de mest konstiga, knasiga åkommor man kan tänka sig.
Folk i min omgivning brukar säga;
-”Nääe, nu igen!?!”
-”Vilken otur du ska ha jämt då??!”
-”Vad har du nu gjort då??!”
-”Men herregud!!
-”Va de inte handen sist??!”
Osv osv…
Jodå, jag kan jag!
I onsdagskväll i förra veckan runt 21 gick jag till badrummet, barfota, plant golv, inga mattor och lyckades vricka till utsidan av högerfoten precis utanför Max dörr. Jag märkte inte själv att jag vrickade mig för allt gick på nån sekund och det small till i foten! Verkligen SMALL TILL!
Nicke satt i fåtöljen vid TV:n i rummet intill o frågade; ”Vad va de som small???!”
- MIN FOT!!! sa jag…
Haltade in i badrummet o gick sen o la mig. Gjorde lite ont men tänkte att jag nog bara stukat den lite, är nog borta imorgon!
När jag vaknar torsdag morgon och ska gå ur sängen för att väcka barnen o fixa frukost mm tänker jag inte alls på foten o kliver upp som vanligt men säckar nästan ihop av smärta när jag ställde mig med fötterna på golvet. Satte mig ner i sängen igen o tittade på foten. Syntes inget märkvärdigt så jag försöker igen men den smärta när jag står på foten får de nästan att svartna för ögonen…. Hur ska de här gå???
Reser mig på nytt o försöker hitta ett läge så jag kan ta mig fram lite snett lutande på halva hälen med högerfoten… Får stötta mig på väggar o möbler och smärtan liksom sticker/ilar genom hela foten! (Måste slitit av nåt ledband eller en sena eller nåt)
Får iväg barnen till skolan o börjar googla ”fot +ledband”….
Avslitet ledband får ofta läka av sig själv läser jag. Mhh… Jaha, dåså!
Skönt tänker jag då behöver jag ju inte åka till vårdcentralen… Dagen gick o jag tänkte att de blir bättre o bättre o inbillade mig att om de dunkar i foten nu så håller den ju på att läka…
Härdade ut till eftermiddan då jag kände att ”Nääe, det är något riktigt fel!!”… Först då ringer jag Sjukvårdsupplysningen o vill mest veta hur länge jag kan avvakta. De kunde jag inte göra alls tyckte dom. Avvakta alltså, så mamma fick komma och hämta mig o sen iväg till vårdcentralen i Borgholm.
Tar mig ingenstans till fots så de blev att sätta sig i rullstol o bli körd genom korridorer för att invänta läkaren.
Efter väldigt omilt klämmande, böjande och konstaterande blev det remiss till röntgen i Kalmar. Så typiskt mig, tänkte jag…
Väl där fick vi komma in direkt men jag hann notera att klockan var efter stängning på ortopedmottagningen ifall det nu skulle bli gips. Akutens klumpiga kalkgips har jag varit med om förr och det är inget jag uppskattar direkt… Men så blev det.
Några minuter efter röntgen… Svullen fot och tårna pekar som prinskorvar…
Efter att röntgenplåtarna var lästa fick jag beskedet att förmodligen ett ledband gått av och även slagit av benbitar i foten. Mellanbenet på sidan under ”lilltå-benet” var av. Så jag blev skickad ner till akuten för gipsning o vidare utlåtande… *dubbelsuck och dubbel-typiskt-mig-suck*
Jag har aldrig gillat akuten o inte dess personal heller men nu hade jag inget val o framför mig väntade klumpgips, kryckor och tre värktabletter med mig hem. Roligt, roligt! Så här är vi nu idag.
Helgen har snart passerat och jag har haft så satans ont på ren svenska så jag har inte orkat mer än vilat, haft benet i högläge, sovit och gått på toaletten i princip. Hoppa på kryckor har jag lärt mig och fått skavsår i händerna med…
Imorgon är det JAG som ska in på ortopeden illa kvickt o bli av med detta gips och få ett bättre, lättare plastgips av proffsig personal! Jag känner dom flesta därinne efter alla år nu. Min favorit-gips-sköterska måste bli himla glad att se mig igen! Haha!
Återkommer imorgon em/kväll om orken finns, nu vet ni vad jag pysslar med i alla fall. Lovar er dock dyrt o heligt att recept ligger på lut så de kommer inom kort så fort jag hittat en lämplig pall att peta in under skrivbordet som jag kan lägga upp benet på! 3 månader i detta läge är inget jag ser fram emot men de ska väl gå de me, som allt annat en olyckskorp har omkring sig.
Hoppas att ni ”hoppar” med mig på kryckorna och kan peppa mig till köket och och lite ny inspiration! Puss på er alla. ❤️ ❤️ ❤️
Bra frisör i Stockholm city? Ta en titt på den bästa frisören i Stockholm city!
Bästa solarium i Stockholm? Sola solarium på Suntana – bästa Drop-In solarium i Stockholm city!
