Bucatini med chilifräst bacon & kycklingsås


Provade en pasta idag som jag inte brukar köpa, barillas bucatini, tjocka ihåliga spagetti kan man säga! Perfekt till rätter med krämig sås, såsom carbonara eller som den här som blev ganska likt fast med bacon och grillad kyckling i såsen! Grymt gott! Har ni provat pastan förresten?

Nähä, nu måste jag rusa till soffan och kolla Sveriges mästerkock! :-P

4 pers
Det här behöver du : 
Barilla Bucatini till 4 port
120 gram bacon eller stekfläsk
2 tsk chiliflakes (Beroende på hur starkt man vill ha de, 1 tsk är kanske mer lagom…) 
1 burk creme fraiche (2dl)
1 grillad kyckling
Salt & peppar
½ kruka persilja

GÖR SÅHÄR :
Koka pastan enligt anvisning på förpackningen. Skär bacon i mindre bitar och fräs ihop med chiliflakes till knaperstekt. Sänk värmen. Rör ner en burk creme fraiche. Dela en grillad kyckling i bitar (jag använder inte skinnet) och fördela ner i såsen. Smaka av med salt och peppar.  Avsluta med finhackad persilja före servering.


Knaperstekt bacon ihop med chiliflakes är verkligen en hit om man gillar chili! Kan såklart uteslutas också…


Det blir en krämig sås med smak av knaperstekt bacon, grillad kyckling och rejält med hetta!


Supergott, speciellt till bucatini!

Ett av Coltings bästa inlägg?

Idag läser jag Coltings inlägg, han var ju på Kvällsöppet i går kväll och debatterade skolmaten och en köttfri måndag.

Han skriver:
“Den stora frågeställningen är ju dock vad man avser som ”bästa” maten. Lyssnar man på Livsmedelsverket så har man ju där inga problem med diverse halvfabrikat, margariner och lättprodukter. Där är det nämligen bara kalorierna som räknas. Kvalitet som begrepp är en dimension som man inte riktigt verkar kunna relatera till. Kalorisnålt och magert, är devisen man följer. Hur bisarrt och vedervärdigt det är att som riktmärke använda sig av sådana parametrar, behöver jag väl knappast påpeka?

Ni var säkert några som såg kvällens debatt på Kvällsöppet. Det var inte något så perifert som kvalitet eller omsorg som debatterades. Nej, det var stora globala världsfrågor. Frågor som knappast någon har enkla svar på. Frågor som knappast skolbarnen ska användas som slagträn för. Miljöpartiet och andra som älskar att svänga sig med begrepp som solidaritet, vill ha en rättvis värld fylld av nöjda, glada och tjocka grötätare som sitter som kompisar runt lägerelden sjungandes Hakuna Matata. Själv så tycker jag att solidaritet är ett ord vänstermänniskor använder som ett uttryck över hur andra bör leva. Och sanningen är den att väldigt få, om någon, på riktigt, är villig att på allvar kompromissa med sin levnadsstandard eller sin livsstil. Det är också därför manifestationer som Earth Hour är riktigt patetiska då det enda de åstadkommer är att mildra och döva ett dåligt i-landssamvete där man sedan trampar på i ullstrumporna med sin gamla vanliga livsstil, i tron att man ”gjort något” och att man ”spelat roll”.

Det är alldeles för abstrakt att prata om att rädda miljön eller att förändra världen. Men det är väldigt konkret att påverka sin omgivning, sin närmiljö och den community där man verkar och bor. Och det är där omsorgen om våra skolbarn och deras mat kommer in. Med att fokusera på kvalitet och inte på diffusa globala problem. Med att anlägga en syn av helhet, nytta och omhändertagande och inte med en ideologiskt färgad politik med undertoner av veganism.”

och kanske det bästa:
“Och om vi diskuterar skolmaten så handlar det i grund om botten inte om vegetarisk mat eller inte. Det handlar inte om kött eller inte. Vad det handlar om är kvalitet! Det handlar om hälsa! Det handlar om en investering i långsiktighet och att skolan också i matsalen ska utbilda barnen i vad som är bra och dåligt, om vad som är nyttigt och onyttigt.
 Och om man tror att en kost bestående av margariner, dåliga matoljor, halvfabrikat, spannmål, socker, mjöl och annan insulindrivande mat är svaret, har man en mycket dålig insikt i modern folkhälsoforskning. Antingen det eller så har man stuckit huvudet långt ned i sanden i Livsmedelsverkets rabatter.”

Stora visioner kan man ju alltid ha, men hur det än är börjar allt med dig själv och den närmaste omgivningen, sedan sprider sig en revolution alltid sakta eller fort uppåt och utåt!

ps. Så Paulun är kanske inte helt ute å cyklar med fokus på kvalitet (LCHQ) Vi inom lchf måste också lägga fokus på kvalitet, dvs gräsbetes…ds.

 

Saftiga köttfärsbiffar i krämig sås med rödvin


Här kommer favoritbiffarna nummer ett, (ja förutom Nickes biffar han gör över öppna elden ute). Stora, saftiga, smakrika för att inte tala om såsen… ;-)  Perfekt söndagsmiddag med kokt potatis, broccoli och vinbärsgelé till! Anledningen till att jag har två ägg i smeten är att dom ”jäser” upp, blir runda och fina och så vansinnigt saftiga! Jag steker dom bara lätt så de får fin färg på bägge sidorna, sen får dom koka färdigt i skysås med en skvätt rödvin och creme fraiche! Tokgott blir de!!

14 st biffar
Det här behöver du : 

1 kg blandfärs
2 ägg
2 dl vatten
2 msk malen paprika (mild)
1½ tsk Tony Chachere´s grillkrydda
½ tsk malen vitpeppar
Salt
Smör till stekning

Såsen : 
6 dl köttbuljong (alt. vatten + fond/tärning)
1½ dl rött vin
2 tsk muschroom soya
2 tsk vinbärsgelé
1 burk creme fraiche (2dl)
Salt & peppar
Persilja

GÖR SÅHÄR :
Blanda färsen med övriga ingredienser till smeten. Forma till biffar och platta till dom innan du lägger dom i stekpanna. Stek på hög värme så de får fin färg på bägge sidorna, lägg upp på fat vid sidan om allt efter hand. Vispa ur pannan med köttbuljong och resten av ingredienserna till såsen, lägg i biffarna och sänk värmen. På med lock och låt småputtra ca 15 min. Smaka av med salt & peppar. Toppa med finhackad persilja.




Gott som tusan!

Åh guuu va det gick bra, igen…!! *INTE* Men sen kanske…


Jamen hej!! Ska vi prata lite pannacotta igen då!?? Eller snarare pannacottaFORMAR och hur man får ur pannacotta ur formar!!?
Ja, det gör vi tycker jag!! Nu är jag så uppretad och irriterad så jag fullständigt kokar inombords! Tack för era tips, men det hjälper inte…

Jag använde nu mina större ”jelly-formar” i hårdplast, dom rymmer ca 1½ dl var. Dom är ju så vansinnigt söta och jag verkligen älskar färgen och formen på dom så jag gjorde ett nytt försök igår/idag. Smorde formarna lätt med lite olja. Hällde i pannacottan, in i kylen och lät stelna.

Idag (dagen efter) så sitter dom GIVETVIS som berg!! Jag spolar och doppar i hett vatten och petar med sticka i kanterna men NEJ dom är kvar och jag slår dom hårt mot tallriken så tallriken nästan går sönder…. Och jag slog dom på ”sniskan” i handflatan så den gröna formen sprack… Ingen pannacotta som tänkte lossna inte! Pausade ett par timmar i ren ilska och valde form med omsorg, färgen; BLÅ – Nu jävlar måtte de gå vägen då?!

NEJ!!! 
Den blå formen fick verkligen veta av mitt humör när saker och ting inte går som jag vill så den ligger nu i två delar i soppåsen… :(

Sen fick jag ytterliggare ett tips om att skölja formarna i VATTEN och alltså inte smörja med olja innan pannacottan hälls i! Å det retar ju gallfeber på mig att jag inte har provat detta så än en gång en pannacotta i kastrull på spisen som hälls ner i det två resterande formarna som är HELA!

Hur gick det då??? 
Tänker inte gå in på nån närmare beskrivning, men det hjälper tydligen med VATTEN i formarna innan pannacottan hälls i! Bildbevis längst ner…
Nu e jag så less på detta så det lär dröja bra länge innan jag gör pannacotta igen. Och så ska jag sörja mina två fina formar som ”gått” sönder… *muttrar*

Ja, men nu vet ni hur man gör då, och hur man INTE gör! Å jag också…


När du vänt upp&ner på formen och lossat pannacottan kan du värma den aningens pyttelite, bara några sekunder i micron för att ”släta ut” ytan!


Visst blev det fint, gott och så, men vilken huvudbry jag haft!! Huvudbry serverad med varm hallonsås! :-P

4 port
Det här behöver du : 
4 dl grädde
1 dl gelésocker
1 vaniljstång

GÖR SÅHÄR : 
Blanda grädde, gelésocker och vaniljstång i en kastrull. Dela vaniljstången och skrapa ur fröna, allt ska med i kastrullen. Vispa ihop allting och låt koka upp. Stäng av plattan och låt koka bara ½ minut. Häll upp pannacotta i formarna. Ställ i kylskåpet och låt stelna minst 3 timmar.

 

Lasagne och om LCHF i Debatt, Expressen och USA

Turkisk Lasagne

Lasagne var en av mina favoriträtter förr, på den tiden jag åt mängder med pasta.

Nu har jag kommit på att den blir ju bara ännu godare, om man lagar den med olika sorters grönsaker.

Ibland gör jag min glutenfria Lasagne med zucchini, nu blev det mangold och aubergine som fick agera lasagneplattor.

Många tror ju att bara för att man äter LCHF, så består kosten till stor del av proteiner och fett.

Såg på Debatt på nätet idag, där LCHF fick ynka 15 minuter i programmet.

Tyvärr fick vår Kostdoktor, Andreas Eenfeldt, inte mycket utrymme av programtiden.

Katrin Zytomierska gjorde däremot riktigt bra ifrån sig, hon hade svar på tal och har funnit sig väl tillrätta med kosten.

Det hettade till som mest i programmet Eftersnack, som bara visas på nätet, när en dietist ansåg att vi borde äta bara 200 gr kött per vecka.

Det blir rätt svårt att få i sig rätt mängd proteiner då, tyckte både Katrin och jag här vid datorn.

Jag själv blandar både kött, fisk, fågel, ägg och ost, för att tillsammans med mängder av grönsaker få en varierad kost under veckan.

Till det här lägger jag, som numer är normalviktig, in lite nötter, bär eller frukt som dessert ibland.

Sen jag drog ner på kolhydraterna, till förmån för mer fett, så har ju min hälsa stadigt förbättrats.

Fibromyalgin påminner mig bara om sin existens vid dagar med sämre väder eller om jag tagit i lite för mycket.

Skulle jag bara äta 200 gr kött, fisk, fågel eller ägg, ja då skulle jag definitivt inte må bra.

På en kost med mängder av kolhydrater från pasta, bröd och frukt, hade jag konstant värk och trötthet som ständiga följeslagare.

På den tiden blev det istället för lite av både proteiner och fetter. Den balans jag fått till idag har fått hälsan att återvända till min numera 50-åriga kropp.

Något jag har att tacka alla duktiga förespråkare av LCHF för. Om flera av dem kan Du nu i helgen läsa i Expressens nya LCHF-bilaga.

Den här kostmodellen har verkligen kommit för att stanna, både hos mig och bland en stor del av befolkningen.

Igår omtalades vårt sätt att äta och LCHF’s popularitet även borta i USA, på Low Carb Diets.

Imorgon kan Du läsa mer om min tolkning av Medelhavskost på LCHF-vis inne på Kostrådgivarna.se.

Lasagne 2-3 port

300 gr Köttfärs från gräsbetesdjur

1 gul Lök

2 Vitlöksklyftor

2 Tomater

3 msk Smör

1 msk Tomatpuré

1 msk Oregano

1 msk Paprikapulver

1 msk Balsamvinäger

1 tsk Worcestersauce

Havssalt och Svartpeppar

Att varva med

1 liten Aubergine

200 gr Mangold

3 msk Smör

Havssalt

Osttäcke

3 Ekologiska Ägg

50 gr riven Halloumi

2 dl Grädde

Havssalt och Svartpeppar

Hacka lök, vitlök och tomater fint. Fräs köttfärsen i smöret, blanda ner tomatpurén och låt fräsa med en stund.

Krydda och rör ner tomathacket, kryddor och såser. Koka upp och låt småputtra på svag värme i 30 minuter.

Skiva aubergine och skär mangolden i grova bitar. Har du inte sån, fungerar färsk bladspenat också bra.

Bryn aubergine och mangold i smör, krydda med salt. Blanda alla ingredienser till osttäcket.

Lägg ett lager aubergineskivor i en smord ugnsform. Fördela hälften av köttfärssåsen jämnt över.

Häll på hälften av ostsmeten. Lägg på mangolden och resten av köttfärssåsen.

Avsluta med ett täcke av ostsmeten och lägg några små delade cocktailtomater runtom.

Grädda på 175° i 35-40 minuter. Servera med en Grönsallad med kallpressad Olivolja och Balsamvinäger och Tzatziki.