Min hälsoresa fortsätter

Bättre och bättre med åren

Igår fick jag en påminnelse på Facebook om hur min hälsoresa gått framåt genom åren.

Det kan vara bra att man får såna ibland, det är så lätt att ta för givet att jag ska må så bra som jag gör idag och glömma hur det varit under resans gång.

Det var den här bilden som jag publicerade för 6 år sen som kom upp.

Den vänstra bilden togs när jag var 40 och svårt handikappad, gick med käpp och stelkorsett och var rejält överviktig efter min ryggskada.

Den högra tog fotograf Gunno Rask inför ett tidningsreportage när jag var 50, då hade jag hållit på med min form av lågkolhydratkost i 3 år och hade blivit piggare, slankare och mer vältränad än på många år.

Nu närmar jag mig 57 och bilden högst upp i inlägget tog Lennart nu i Midsommar, som vi firade med några nätter på Hotell Kompaniet i Nyköping.

Jag har under de 9 år som gått sen jag la om kosten och började träna mer regelbundet med mitt sjukgymnastikprogram och egen lymfmassage, blivit bättre och bättre.

Den mat jag äter har under alla de här åren varit så naturlig som möjligt och innehållit mestadels rena råvaror, inte så mycket processade livsmedel får plats på min tallrik.

Mjölksyrade rödbetor, receptet finns i Låt bönor förändra ditt liv – Kokboken

Den har hela tiden varit helt utan gluten och med liten mängd kolhydrater, men med en stor andel grönsaker och en del bär och frukt.

Från början var det LCHF med mycket smör och grädde som gällde, men för 5 år sen gick jag över mer åt Paleo-hållet, eftersom jag mår bättre med rotfrukter/frukt/bär i min mat och med en mindre mängd mejerier än vad jag åt från början.

Nu sen snart 1½ år så ingår även pre/probiotika varje dag i maten i form av t ex bönor och surkål, du kan läsa mer om det här i inlägget Mot nya mål efter 9 år med LCHF.

Jag äter idag en ännu större mängd grönsaker, mer fisk och skaldjur, kött mer sällan men ofta benbuljong med kollagen som är viktigt för kroppens funktioner.

Den här utvecklingen har fått både mig och Lennart att bli både piggare, friskare och slankare med åren, så det är bara att fortsätta på inslagen väg.

Grönfrukost

Sötsaker blir det i mycket liten omfattning, då i form av en riktigt bra glass eller rawfoodbakverk någon enstaka gång.

Sötningsmedel har jag aldrig gillat, så jag äter inte den typ av bakverk som är populära i många LCHF-kretsar.

Någon gång kan det bli en glutenfri macka, då förstås helst på mitt eget favoritbröd.

Alkohol dricker jag ytterst sällan, det tror jag är en av orsakerna till att jag lyckats gå ner i vikt och inte tvärtom som en del råkar ut för i den här åldern.

Jag får ibland kritik för att jag ändrat mitt sätt att äta under resans gång, men det är ju så vi människor utvecklats ända sen urminnes tider, man måste våga sig på att prova lite nytt för att inte stagnera.

Den prognos jag hade efter min ryggskada med efterföljande steloperation, nervskada i höger ben och fot och på det även Fibromyalgi, var inte god.

Jag minns den första tiden efter Fibromyalgidiagnosen, när alla sa att det inte gick att bli bättre utan att jag fick lära mig att leva med sjukdomen och att den bara skulle bli sämre.

Jag ville inte acceptera det utan började läsa på hur jag själv skulle kunna styra måendet åt ett annat håll.

Det var så jag kom in på lågkolhydratspåret och att naturligt god mat kunde vara en del av lösningen.

Ett beslut jag är mycket glad att jag tog idag, som jag sen fått hjälp med att behålla i och med att jag startade bloggen och fick möjlighet att skriva mina kokböcker.

Bilden är en länk till min grillbok på Lumio Förlag

Vill du också lära dig mer om hur jag gjort för att må så bra som jag gör idag?

Följ då gärna med på den resa som jag arrangerar tillsammans med Therese Renåker till Makrigialos på Kreta den 11/10.

Resan veckan innan är redan fullbokad, men det finns alltså platser kvar vecka 2, läs mer här på vår hemsida Harmoniresor.se.

Här kan du läsa om förra årets resor, vi hade fantastiskt fina veckor med våra glada resenärer.

Nyköpingsån

 

Glutenfritt ostbröd med blomkål från kokboken Matfilosophie

Kokboksrecept

Som du kanske märkt så har det varit lite glest med inlägg härinne den senaste tiden.

Jag vilar upp lite efter ett intensivt kokboksskrivarår och laddar inför nya, spännande projekt.

Så därför låter jag andra stå för matlagningen i några inlägg framöver.

Idag delar jag med mig av ett riktigt gott bröd från en av mina favoriter bland matbloggar, Ekofilosophie som drivs av Sophie Cronquist.

Sophie har nyligen släppt sin första kokbok, Matfilosophie, hon ligger bakom både recept och de läckra, färgstarka bilderna till.

En kokbok som jag gärna gör lite extra reklam för, då den är fylld av många fina recept på naturlig mat med få kolhydrater.

Här hittar du både enklare vardagsmat och lite finare rätter till fest.

Sophie och jag har många saker gemensamt när det gäller synen på vår mat och ett hållbart samhälle.

Även om hennes recept är gjorda enligt lågkolhydratfilosofin, så saknas här minsann inte smakrika och färggranna grönsaker, det som gör naturlig mat utan konstgjorda tillsatser extra god.

Boken innehåller många vegetariska recept och en hel del vilt, fisk och kyckling, precis sån mat som jag själv tycker om att laga.

Efterrätterna är helt fria från sötningsmedel vilket är ett extra plus, de sötas istället lite och naturligt med frukt, bär och carobpulver.

Här har jag valt ut ett av alla de goda recept som finns i kokboken, ostbröd med blomkål, då jag är väldigt förtjust i indisk mat och saknar det goda naanbrödet.

Sophie serverar det i boken till en gryta på fläskkarré, jag kommer att använda det till min kycklingkorma.

Jag har även delat ett recept på palsternacksplättar från kokboken i ett tidigare inlägg.

Smakprov.se kan du ta del av innehållsförteckningen och flera goda recept.

Här kan du köpa Matfilosophie på Idus Förlag, den finns också på Bokus och Adlibris.

Blomkålsbröd à la Matfilosophie 8 st

250 g blomkål

175 g riven ost

1 tsk torkad persilja

Salt och svartpeppar

1 tsk kumminfrön

1,5 msk smält smör

1 helt ägg + 1 äggvita

1 tsk fiberhusk

Skär blomkålen i mindre bitar och kör i mixer till fint smul.

Lägg i en skål och tillaga i microvågsugn i 1 minut på full effekt.

Blanda ihop blomkålen med övriga ingredienser till bröden.

Låt smeten stå och tjockna i 10 minuter.

Lägg bakplåtspapper på en plåt och bred ut och forma blomkålssmeten till platta runda bröd.

Tillaga i ugn på 175 grader i cirka 20 minuter. Vänd på bröden efter 15 minuter.

Garnering och servering

Pensla med rumsvarmt smör och strö över 1 dl grovhackade cashewnötter och ½ dl riven kokos över bröden.

Min bästa rödbetssallad

Julens godaste tillbehör

Ja, frågar du mig så är rödbetssalladen det viktigaste på julbordet, vid sidan om skinkan.

Så det är en tradition jag tar med mig även till julfirandet i Turkiet varje år.

Här hittar jag inte ättikssprit så det har jag med hemifrån för att lägga in egna rödbetor, med betydligt mindre socker än i butikernas hemma.

Om du vill kan du förstås använda sötningsmedel eller helt hoppa över att söta rödbetorna.

Du kan också använda mjölksyrade rödbetor till din rödbetssallad för en ännu nyttigare variant.

Ett väldigt gott recept på det, skapat av Ylva Forsberg på Huså Bröd, har jag med i min nästa kokbok som du hittar här.

Receptet till de inlagda rödbetor du hittar i länken bland ingredienserna här nere, kommer från en kokbok från 50-talet.

På den tiden användes inte alls lika mycket sötning vid inläggningar, det gjorde faktiskt att rödbetorna höll sig fräscha längre.

Bilden nedan är tagen från min kokbok Gammaldags husmanskost på nytt sätt, klicka på bilden så kommer du till boken på Adlibris.

Där finns även recept på köttbullarna och brödet till min köttbullsmacka.

Köttbullsmacka med rödbetssallad Foto Mikael Eriksson

Rödbetssallad ca 6 port

2 dl skivade, inlagda rödbetor

½-1 dl tärnad saltgurka

1 dl majonnäs

1 juläpple

½ dl crème fraiche/kokosgrädde

1 tsk  Dijonsenap

Salt och peppar

Lägg rödbetorna att rinna av i durkslag.

Skär rödbetorna i små tärningar och tärna äpplet lika fint.

Tips: Lägg först ett smörpapper på skärbrädan, så blir den inte röd. Du kan hoppa över äpplet om du är känslig för sött.

Rör ihop majonnäs, crème fraiche, senap och kryddor.

Rör ner tärningarna i majonnäsen, blanda försiktigt.

Rödbetssalladen tjocknar när den står i kylen, rör i mer majonnäs om du vill ha den lösare.


5 sorters mjuka kakor
Att baka kakor är ju onekligen rätt kul och så klart extra kul när de bara innehåller bra, rena och nyttiga ingredienser. Här kommer fem favoriter när det gäller mjuka kakor :) Som ni kanske vet använder jag inte sötningsmedel utan sötar istället med färsk frukt (oftast banan och äpple) eller torkad frukt (fikon och […]
Syrliga energibollar

Veronica Kindblad och jag på Ås Trädgård…

Nytt kokboksrecept

Idag kan jag stolt dela med mig av en boknyhet och ett rykande färskt kokboksrecept.

Det är inte vilken kokbok som helst jag jobbat med i Stockholm och hemma i Jämtland den senaste tiden.

Jag har nämligen fått den stora äran att skapa recepten till Lars-Erik Litsfeldts och Patrik Olssons nya bok ”Låt bönor förändra ditt liv – Kokboken” som ges ut av Bladh by Bladh.

Receptet är så färskt så boken har inte fått sitt produktblad till bokhandeln lanserat än, länk kommer till det så fort det bara går.

Här kan du under tiden hitta Lars-Eriks och Patriks tidigare succébok ”Låt bönor förändra ditt liv” på Bokus och Adlibris, den finns förstås även på biblioteken.

I den kommande kokboken får du ta del av många av mina nyskapade recept med bönor, linser, kikärtor och annat med hög halt av resistent stärkelse.

Boken innehåller en mängd grytor, röror, goda tillbehör, bönbröd, smoothies, bakverk och recept på olika mjölksyrade grönsaker.

Allt i kokboken är förstås fritt från gluten och många recept är även mejerifria.

Det enda socker som finns med är det som finns i några bitar mörk choklad till bakverk och tryfflar, men här förekommer inga artificiella sötningsmedel.

Som du kan läsa i det här inlägget, så har bönor verkligen förändrat även mitt liv under det senaste halvåret.

Det är ett av de mest lästa inläggen i bloggens 9-åriga historia, så bönor är ett riktigt hett ämne.

Här hittar du ett av mina andra böninlägg, med en kikärtspytt med viltfångad lax, zucchini och bacon.

Det har varit en väldigt rolig utmaning för mig att utnyttja min mångåriga kockbakgrund till att hitta på nya, läckra bönrecept till den här kokboken.

Bilderna är tagna av fotograf Veronica Kindblad, som verkligen gjort konstverk av mina recept.

Idag får du ett första litet gott smakprov ur boken som kommer ut kring årsskiftet.

Syrliga energibollar från ”Låt bönor förändra ditt liv – Kokboken”
Foto Veronica Kindblad

Syrliga energibollar ca 20 st

3 dl kokta kikärtor

1½ dl kokosgrädde

1 dl frystorkat bärpulver, jag använde svarta vinbär och blåbär

1 dl nyponskalsmjöl

½ dl kokosolja

Rivet skal och saft av 1 ekologisk lime

1 tsk vaniljpulver

Mixa kikärtorna fint, blanda ner de övriga ingredienserna och mixa allt till en slät smet.

Rulla jämnstora bollar och doppa i bärpulver eller kokosflingor, lägg dem på en bricka och låt kallna i kylen.

Förvara bollarna i en burk i kylen med smörpapper mellan lagren eller frys in och ta fram eftersom.

De här antioxidantrika energibollarna passar fint både som mellanmål eller som en liten dessert efter maten.

De ger också gott om extra energi till träningspasset.

Frystorkat bärpulver hittar du i många hälsokostbutiker eller på nätet.

I toppen av inlägget ser du en bakomkulisserna-bild på mig och Veronica när vi tog bilder på Ås Trädgård tidigare i veckan, bilden togs av Jorun Olsson.

Dela gärna inlägget vidare. Fortsättning följer…

En något nyfiken höna tog sig en titt genom fönstret när vi fotograferade till kokboken på Ås Trädgård…


Lucka 7 – Tomtens müsli
Tomten gillar müsli med kanel, minst lika gott som julgröt...

Tomten gillar müsli med kanel, minst lika gott som julgröt…

Julmüsli

Produkter på getmjölk blir mer och mer populära, har i höst hittat flera sorter av mycket krämig och god getyoghurt.

Här i Alanya växer utbudet av ekologiska butiker hela tiden, senaste tillskottet är Mezza på 25-metersgatan.

Där rekommenderar jag verkligen ett besök, vacker inredning och ett väldigt stort sortiment av ekologiska produkter.

Jag gjorde en hallonsylt på 500 g frysta hallon, 1 pressad citron och 2 msk indiansocker till yoghurten.

Du kan förstås använda björksocker, sukrin eller nåt annat sötningsmedel om du vill, eller hoppa över det helt.

Tomtens müsli 8-10 port

100 g valnötter

100 g pumpakärnor

50 g smör/kokosolja

2 msk sesamfrön

1 msk svartkummin

1 msk kanel

ca ½- 1 krm himalayasalt

ev lite sötning

Hacka nötterna grovt. Rosta dem med fröna i en torr stekpanna tills de fått lite färg, rör om väl under tiden så de inte bränns.

Ta från värmen och rör ner smör, kanel och salt, blanda väl.

Låt svalna i stekpannan, häll sen över i en burk.

Jag förvarar min i rumstemperatur, då är den godast.

Vill du ha lite sötma i müslin så tillsätt en matsked indiansocker, honung eller valfritt sötningsmedel med smöret.

Tomten i hamnen...

Tomten i hamnen…


Inläggning av svamp

Inlagd blodriska

Skogens läckerheter

Att plocka gratis svamp i skogen och lägga in i ättikslag är en riktigt gammal mattradition.

Svamp har i alla tider varit ett bra proteintillskott till maten när det varit ont om kött och fisk.

Min svamp får en lite sötma från honung, men du kan annars använda sötningsmedel om du vill.

Hållbarheten blir lång av salt och ättika, det är faktiskt bara vi här i Sverige som använder så hög halt av socker i våra inläggningar.

Jag använde blodriska till min inläggning, men du kan ta vilken god matsvamp du vill.

Ankleverterrine med inlagd blodriska

Inlagd blodriska

1 liter blodriska i mindre bitar

1 liter vatten

1 msk salt

Förväll svampen i det saltade vattnet i 5 minuter.

Låt den kallna i kokvattnet, så drar den åt sig mer saltsmak.

Inläggningslag

3 dl vatten

1 dl ättikssprit 12%

ca ½ dl honung eller annan sötning

10 kryddpepparkorn

10 vitpepparkorn

10 hela nejlikor

2 stjärnanis

2 lagerblad

1 kanelstång

1 rödlök i skivor

1 skivad morot

Koka upp vattnet till lagen med ättiksspriten och kryddorna, ta från värmen och låt svalna.

Rör ner honung eller annan sötning så den löser sig.

Varva svamp, lök och morot i en ren glasburk.

Häll över lagen, stäng burken och ställ i kylen nån dag så kommer smakerna fram mer.

Inlagd blodriska

Blodriska


Silltips till Midsommar

Vitlökssill med örter

Sillinläggningstips

Som bas till mina smaksatta sillar använder jag alltid vanlig inlagd sill, som jag blandar med de olika såserna.

I en del recept ser man att vanlig urvattnad saltsill blandas direkt i såsen, men det blir en ganska smaklös anrättning.

Den klassiska inläggningslagen som kallas 1-2-3-lagen, består av 1 del ättikssprit 12%, 2 delar socker och 3 delar vatten.

Jag brukar ta 1½ dl ättikssprit 12%, 1½ dl socker och 3 dl vatten istället till 4 saltsillfiléer, läs mer hur du gör min inlagda sill här.

För en inlagd sill på Paleo-vis, så kan du använda honung istället för socker.

Det mesta av kolhydraterna från sockret stannar i lagen, men vill du ha en sockerfri sill så använd det sötningsmedel du föredrar.

Då håller den inte lika länge så gör bara en sats som går åt över midsommardagarna.

Vitlökssill med örter

2 hela, inlagda sillfiléer

1 dl crème fraiche/kokosgrädde

½ dl majonnäs

½ pressad citron

2 rivna vitlöksklyftor

2 msk finhackad gräslök

2 msk finhackad persilja

Några droppar Worcestershiresauce

 Lite vitpeppar

Rör ihop alla ingredienser till såsen och lägg ner skurna, avrunna skivor av inlagd sill.

Täck över och låt stå i kyl till nästa dag, då utvecklas smakerna. Smaka av om du vill ha mer sälta.

Vill du ha fler sillrecept? Här hittar du då min Citronsill och Senapssill.

Servera gärna mina Spröda frökex från Huså Bröd till sillen.

Spröda frökex från Huså Bröd

Citronsill

Citronsill…


Om sötningsmedel, sockerfri kokbok och tomattips

Lär dig leva sockerfritt av Monique Le Roux Forslund

Ett sockerfriare liv

Som många vet så har jag aldrig varit en vän av sötningsmedel som sukrin och stevia, erythritol och steviolglykosider.

Fick en bra bekräftelse på varför förra veckan när jag provade Heinz ketchup 50%, sötad med just stevia.

Jag har alltid upplevt steviasmaken som metallisk och bitter, när jag använde den här ketchupen så fick jag en stickande metallsmak i munnen som satt kvar i flera timmar.

Jag provade 3 gånger, för att vara säker på att det inte var något annat i maten som orsakade den obehagliga smaken. Samma resultat varje gång…

Läs mer om sötningsmedel här på Kostdoktorn – Tips – Sötningsmedel är inte din vän.

Vill du laga enkel vardagsmat helt utan socker och sötningsmedel så rekommenderar jag Monique Le Roux Forslunds (Lifezone) bok Lär dig leva sockerfritt.

Pizza från Lär dig leva sockerfritt

Boken innehåller mängder med lättlagade recept för hela familjen med många vackra foton till, så det finns gott om inspiration till hur du lever ett sockerfritt liv.

Här hittar du recept på min sockerfria ketchup.

Ett ännu enklare sätt att njuta av tillagade tomater är att torka dem i ugnen.

Ugnstorkade Cocktailtomater med Flingsalt och Timjan

Marinerade cocktailtomater

2 askar cocktailtomater

Flingsalt

Torkad timjan

Kallpressad olivolja eller rapsolja

Halvera tomaterna och lägg i en ugnsform.

Strö lite flingsalt och torkad timjan över och torka i ugnen på 75° i 6 timmar.

Lägg i burkar och täck de varma tomaterna med olja.

Lägg gärna ner några skivor vitlök också, så smakar det ännu godare.

Inlagda Tomater


LCHF vid NPF, som ADHD, ADD, Asperger och Autism

Vaktelägg

Mat som medicin

Idag delar jag med mig av en mycket läsvärd, rörande och inspirerande berättelse från en av mina läsare, Åsa Österlund.

Här följer Åsas och hennes barns egna ord om sitt nya liv med naturlig LCHF-kost.

Dela gärna berättelsen vidare, så fler får chansen att använda maten som medicin❤

”För några veckor sedan berättade jag i facebook-gruppen ”Lchf-Tips, pepp och recept!” om min son som har ADD  och har haft svår ångest och depression, och som nu efter två år med LCHF äntligen mår så bra att han ska försöka ta körkort.

Jag berättade att han träffade en läkare vid psykiatrin för att kunna få läkarintyg för körkortstillstånd, och att läkaren efter en stunds samtal med sonen ansåg att han kunde ta bort diagnosen eftersom han inte längre uppfyllde kriterierna för ADD.
Läkaren frågade också vad han hade gjort som orsakat att han nu mådde så bra och inte längre kände av vare sig ångest eller depression, varpå sonen svarade, lite försiktigt, att han slutat äta socker. Han vågade tyvärr inte säga att han åt LCHF, men läkaren var mycket positiv till detta och sa att det här måste han ta med sig till sina kollegor. Han sa också att de nog måste börja ta det här med kosten på större allvar. Vi kunde aldrig drömma om att vår ”lilla” historia skulle väcka ett sådant enormt intresse som det gjorde.

Birgitta frågade om hon fick dela vår berättelse även på sin fb-sida och även där blev responsen enorm. Därför frågade hon om hon även fick berätta vår historia på sin blogg, vilket är en stor ära, och om jag skulle ville utveckla den lite mer. Både jag och barnen tycker också att det är viktigt att prata om hur stor skillnad kosten faktiskt kan göra för den psykiska hälsan och därför ska jag nu försöka berätta vår historia. En berättelse som inte handlar om övervikt och inte heller om diabetes. Det här är en berättelse som handlar om psykisk ohälsa, om ångest, depressioner, ADD och autism.

Jag och min man har fem barn, fyra killar födda 91, 93, 00 och 02, och en tjej född 95. Alla utom 93:an har NPF-diagnoser av olika slag. Dottern var den första att få sin diagnos, Asperger + ADD när hon var ca 11 år. 00:an fick diagnosen ADD när han var runt 11, 91:an som historien om körkortstillståndet handlar om, fick sin ADD-diagnos för några år sedan, när han redan var vuxen, han hade även depression då. För två år sedan fick yngsta sonen diagnosen atypisk autism och selektiv mutism, vilket även 00:an fick samtidigt då han fick genomgå en ny utredning.
Det har varit en mångårig kamp för att få vardag och skola att fungera.  Det har gått upp och ner genom åren. Perioder som varit förhållande vis lugna, perioder då man varit nära att drunkna.

Våren 2014 var vi på botten allihop. Dottern har hela livet haft mycket svår ångest, som även gav upphov till fysiska symptom som t ex andnöd. Hon hade kämpat för att klara skolan, hade klarat grundskolan med nöd och näppe. Högstadiet gick hon i en aspergerklass. Det fungerade bättre än den vanliga skolan som inte hade fungerat alls, men det var ändå en kamp varje dag. Efteråt är hon besviken på att ingen av alla speciallärare, psykologer och läkare kunde se att hon förutom asperger och ADD, även hade svår depression, ångest och många fobier, bland annat social fobi. Våren 2014 var hon på väg att krascha fullständigt. Hon hade börjat få panikångestattacker, hon och jag blev ofta osams. Jag kände mig maktlös, visste inte hur jag skulle tackla hennes svårigheter. Hur mycket krav kunde jag ställa? Vad skulle jag göra för att hjälpa henne? Min trötthet och maktlöshet fick mig att bete mig som en idiot och jag sa saker jag absolut inte borde sagt.

Hon försökte börja på gymnasiet efter grundskolan, men det fungerade inte alls så hon hoppade av efter bara några veckor, trots att det var en aspergerskola. Hon orkade helt enkelt inte mer, hon var helt slutkörd efter nio års kämpande, satt nu hemma på heltid och kom aldrig ut. Hon träffade inga andra än familj och nära släkt, förutom en kontaktperson som var guld värd. Hon mådde nu så dåligt att hon knappt orkade göra det hon är intresserad av och vill hålla på med.

Äldste sonen har också lidit av en gnagande ångest hela livet, en ångest som med åren utvecklades till en allvarlig depression. Han klarade grundskola och gymnasium och komvux men det har varit mycket tufft. Våren 2014 gick han på folkhögskola andra året. Till en början verkade det som att det kunde vara vändningen, att han nu började må bättre. Men han var så skör och så känslig att minsta lilla motgång blev världens undergång. Och den här sista våren mådde han sämre än någonsin, orkade inte ta sig till lektionerna, låg mest i sängen och orkade inte gå upp. Vid några tillfällen gjorde han sig själv illa. Han såg bara en framtid då han alltid skulle må dåligt, alltid få kämpa och slåss mot demonerna. Han kände att han inte skulle orka leva så.

00:an, som fick sin ADD-diagnos när han var 11, var vid den här tidpunkten, pga olyckliga omständigheter, helt hemma från skolan, ett beslut vi tagit tillsammans med skolpersonal och rektor. Tills de hade möjlighet att lösa situationen var vår tanke att jag skulle undervisa honom lite hemma. Jag fick uppgifter varje vecka från skolan. Jag inbillade mig att jag skulle kunna fixa det. Men jag hade strax före jul blivit tvungen att gå upp från halvtid och femskift till heltid-femskift. Det höll naturligtvis inte.
Samtidigt blev det jobbigare och jobbigare för yngsta sonen i skolan. Nu ville skolan ha en utredning på honom också. Och trots att vi vid det här laget genomfört så många utredningar att det blivit närmast rutin, så tar det ändå hårt på krafterna. Dessutom ville 00:ans skola att han skulle göra en ny utredning då de misstänkte att han hade mer åt det autistiska hållet. Så två utredningar skulle vi gå igenom på allt annat. Båda två fick diagnoserna Atypisk autism och selektiv mutism.

Min ork började nu tryta rejält. Jag kände mig så totalt maktlös. Jag visste inte längre vad jag skulle kunna göra för att hjälpa mina barn att må bra. Jag höll på att krascha helt. Hade ingen ork till någonting. Jag hade tidigare hållit på mycket i trädgården, något som innan skänkt mig stor psykisk återhämtning men som jag helt enkelt inte orkade med alls längre och jag lade det helt på is det här året. Blomsterrabatterna och grönsakslandet fick växa igen.
Men våren 2014 var också då allt började vända. Det började med att vi på mitt jobb fick genomgå en hälsoundersökning och fick ett par samtal med en hälsocoach. Jag kom att prata om det med ett par av killarna på min avdelning. Jag sa att jag skulle ju behöva gå ner minst 10kg men att jag inte orkar bry mig.

Jag hade något år innan varit med i viktväktarna, som arbetsplatsen sponsrade rejält och vi fick till och med gå på arbetstid, och lyckats gå ner nästan till min målvikt. Sen ledsnade jag på att räkna, väga och skriva, och att gå hungrig. Så ett år senare vägde jag lika mycket som innan. Men nu började killarna att prata om att jag skulle testa LCHF. Nej, absolut inte! Sa jag. Jag hade ju hört talas om den farliga dieten, där man skulle vräka i sig fett och inte fick äta grönsaker. Det kunde väl ingen vettig människa tro på? Men de fortsatte att prata om LCHF, jag kom med alla de där vanliga argumenten; för mycket fett är farligt, särskilt mättat, hjärnan behöver kolhydrater, och så vidare. Men de kunde hela tiden komma med motargument och förklaringar. De hade svar på alla mina påståenden som mer och mer, och mycket motvilligt, övergick till nyfikna frågor.

Till sist fick jag låna Matrevolutionen (av Andreas Eenfeldt), läste den på rasterna, och sen hade jag glömt att det var min övervikt det hade handlat om från början (nu visste killarna hur mina barn mådde och det var egentligen av det skälet de ville få in mig på LCHF).
Den sommaren pratade vi mycket kost och hälsa hemma vid matbordet. Barnen var rätt skeptiska till en början men blev så småningom nyfikna, förutom 00:an som hoppade på det redan från början. Dottern, som är mycket intresserad av vilda djur och deras anatomi och hade rätt bra koll på olika djurarters föda, började se en logik i det här. Under sommaren prövade vi lite, det blev inte helt rätt och en hel del fusk, men efter sommarlovets slut, bestämde vi för att köra igång på allvar.

Den hösten såg vi många föreläsningar och intervjuer på Kostdoktorn.se. Hela familjen tillsammans, utom 93:an som inte bor hemma och inte har varit så delaktig alls i det här. Istället för att titta på någon film, eller underhållningsprogram, lyssnade vi på historier om övervikt och diabetes. Vi lärde oss om den verkliga orsaken till hjärtsjukdom, om vad socker gör i kroppen och att mättat fett var nyttigt. Barnen visste snart mer om vad kolesterol är än vad de flesta läkare vet.
Redan efter några månader började vi alla märka skillnad. Framför allt 91:an och dottern. Ångesten som alltid hade funnits där försvann, likaså depressionen. De började bli glada, pigga och positiva inför en framtid som de tidigare inte såg att de hade. De började vilja och orka göra roliga saker, orkade börja ta tag i rutiner.

Dotterns resa har dock inte varit helt lätt. Hon blev ganska snart övertygad om att det här var rätt, och hon märkte också tidvis en stor skillnad, men till en början mådde hon väldigt, väldigt dåligt. Hon som tidigare levt i stort sett på pasta, mackor, pannkakor och panpizza, hade ju inte längre något kvar som hon ”fick” äta. Hon har alltid haft stora problem med maten, framför allt med konsistenser, och det har varit få saker hon har kunnat äta. Det har krävt att jag lagat specialmat till henne. Hon trodde nu på LCHF och ville äta det, men det har krävts många långa samtal mellan henne och mig, för att försöka hitta alternativ som har fungerat.

Till en början var det mycket svårt att hitta nåt som gjorde henne mätt ordentligt och hon fick i sig alldeles för lite mat, och var enormt trött. Hon klarade inte av att äta så stora mängder åt gången, och inte så mycket av samma sak, så vi måste försöka hitta enkla mellanmål. Hon fick till en början äta ganska ofta. Äggmjölken blev en räddning. Hon har aldrig kunnat äta några som helst grönsaker, men så småningom vågade hon prova vitkål, det gick bra, och ganska snart började hon att tycka det var gott, riktigt gott. Hon äter fortfarande inte mer grönsaker än vitkål, men vill försöka lära sig.
Pizza var en av hennes favoriträtter, en av få saker hon tyckte om alls, så det var ju lite jobbigt att inte få äta det. Men så provade vi Birgittas pizzabotten med halloumiost, det blev en höjdare. Vad lycklig hon var när det gick att göra en pizza, som hon till och med tyckte var godare än originalet.

Nu har vi börjat hitta bra mat som fungerar för henne och hon börjar så sakteliga tycka om mer och mer. Plötsligt har hon, liksom äldsta sonen, börjat se mat som något bra och positivt, som en vän och inte som något ångestfyllt.
Idag mår vi väldigt bra, men jobbar hela tiden på att förbättra hälsan. Ångest och depression hos barnen är i det närmaste helt borta, men det kan komma tillbaka om de äter fel saker, som t ex socker, då kommer ångesten. Men nu vet de vad det beror på och det är lättare att hantera, och så vet de att de mår bra igen om de äter bra. Vi fortsätter att prova oss fram till vad som fungerar och inte.

Sötningsmedel är det ingen som mår bra av, hellre sötar vid med små mängder honung, lite frukt eller något annat mer naturligt, men inte så ofta. För mycket grädde mår de inte så bra av heller, särskilt inte som en egen rätt, t ex grädde och bär, det får vi inte äta allt för ofta. Även för mycket mandelmjöl kan vi märka av. Vi har också lagt till D-vitamin och Omgega-3 tillskott, även om vi på senare tid har varit allt för slarviga med det.

Dottern har nu börjat få in ordentliga rutiner i sin vardag, hon är fortfarande hemma men hon arbetar mycket flitigt på sina serier. Hon har börjat hålla ordning och städa och tar hand om sin lilla dvärgpudel Nala.  91:an som tidigare har varit svår att få att hjälpa till med saker, tar nu ett mycket stort ansvar här hemma. Han hjälper sin syster med att komma ut på promenader med hunden, hjälper till att fixa mat när jag inte är hemma, hjälper mig mycket med alla hönsen och kaninerna. De har också börjat bli intresserade av att motionera och träna, något som tidigare har varit helt otänkbart.

Men hur åt vi innan då? Egentligen inte speciellt dåligt. Inte efter vad man trodde var bra då. Jag har alltid tyckt om att laga mat, och att prova nya rätter. Visst använde jag en del hel- och halvfabrikat för att det var smidigt och gick snabbt, men lagade ändå det mesta själv. Ja, vi använde margarin, mest för att det var billigt, smör var en lyxvara man kunde unna sig ibland. Matlagningsgrädde, ja, men för att det var så bra hållbarhet på det, vilket var en stor fördel då jag oftast storhandlade. Förutom under den korta period med viktväktarna, har jag egentligen aldrig trott att riktigt smör eller grädde skulle vara farligt, men gick väl på det att det handlade om att vi åt för mycket fett i förhållande till hur mycket man rörde sig.

Godis på lördagar, sällan någon annan gång, popcorn på fredagar. Chips och läsk bara sällan, inte ens en gång i månaden. Frukosten var väl ingen höjdare, särskilt inte för barnen, men det var sånt som de flesta åt, fil (inte lättfil, inte ens när jag åt vv-mat åt jag lättfil. Fil ska vara tjock, krämig och syrlig, annars är den äcklig!), eller jordgubbsyoghurt med flingor. Försökte undvika de allra sötaste flingorna, men när jag läste på förpackningen och insåg att skillnaden på sockerhalt i chokladflingorna och de ”nyttiga” special K inte var särskilt stor, var det svårt att motivera att de inte skulle få dem. Vi åt alltså en ganska normal kost, och jag tror, bättre än många.

Ingen av oss har haft något större sockerberoende och det är nog en anledning till att det ändå har gått relativt lätt att ställa om kosten. Det och kunskap! Jag har läst och läst, blivit nördigt intresserad (ja, jag har lite såna drag jag med…) och lärt mig så mycket om kost och hälsa att övertygelsen om att det här är rätt är hundraprocentig. Att jag relativt lätt fick med barnen berodde nog också på att de var så långt ner på botten att de lika bra kunde prova vad som helst.
Vi hoppas att vi med vår berättelse kan inspirera fler att våga ta steget och prova.”

Halloumipizza...

Halloumipizza, klicka på bilden så kommer du till receptet…