Snabbmat i juletid

Allt i ett-panna

Idag ska du få några riktigt goda tips på vad som kan förekomma hemma hos en kock/kokboksförfattare när det är lite fullt upp i livet.

Jag är hemma i Östersund den här veckan och vill träffa så många som möjligt av mina nära och kära, samtidigt som jag har en hel del eftersläpande datorjobb att ta hand om.

Här en rolig sak jag hittade på Facebook nyss, där Ann Fernholm gör reklam med en liten knorr för Diabeteskokboken.

JULKLAPPSTIPS. Nu är den här! Diabeteskokboken för alla män som (liksom Leif GW:s hjälte Lars Martin Johansson) hellre äter en korv med surkål än en grönsallad med räkor…

Idag blev det dessutom ett långt och trevligt samtal med reportern Maria Coull som intervjuade mig för en artikel i Året Runt om min kommande bönkokbok.

Så här blir det inga större utsvävningar när jag ställer mig vid spisen, även bilden på äggröran blev lite suddig i hastigheten och vintermörkret.

På bilden längst upp i inlägget ser du det mellanmål jag brukar ta innan jag ska iväg på nåt möte.

En kopp kaffe med två matskedar bönsallad blandad med lite mjölksyrade grönsaker, ett kokt ägg och lite smör.

Det håller mig mätt och energifylld väldigt länge.

Snabb äggröra 1 port

2 champinjoner i bitar

2 msk tärnad paprika

2 msk strimlad purjo

2 msk tärnad Forbondekorv

2 msk bönsallad

1 msk pesto

1-2 ägg

1 msk smör till stekning

Salt och peppar

Att strö över:

25 g smulad fetaost

1 tsk oregano

Bryn smöret lätt och häll i det tärnade och strimlade.

Stek ett par minuter, krydda med lite salt och peppar.

Rör ner ägget, ta pannan från värmen och rör ner bönorna.

Strö över ost och oregano, låt äggröran stanna nån minut.

Låt glida över på en tallrik, ät, njut och må gott en stund.

Tomten har gett sig ut på äventyr i storskogen idag, han tycker det är trist att jag mest sitter vid datorn.

Ska klä på mig och gå ut en stund jag med i snöandet, ser rätt härligt ut.


Mina finaste julkakor och 6 miljoner på bloggen

Chokladdoppade kokoskakor från Gammaldags husmanskost
Foto Mikael Eriksson

Tack för titten

Idag är det en stor dag på bloggen, jag har nyss passerat den otroliga summan 6 miljoner visningar.

Inte trodde jag väl när jag började blogga att mina recept skulle bli så populära.

Känns fint att jag nu när jag inte kan jobba som kock längre på grund av min ryggskada, istället kan sprida min matfilosofi vidare via blogg och mina kokböcker.

Kakorna i dagens recept och flera andra goda julkakor hittar du i Gammaldags husmanskost på nytt sätt, den kokbok jag gjort tillsammans med Annika Dahlqvist.

Kokboken på bilden härovan har jag skrivit nu i sommar tillsammans med Lars-Erik Litsfeldt, som tidigare gett ut ett 10-tal hälsoböcker, sålda i över 100 000 ex.

Vår bok som gavs ut för en vecka sen ligger just nu på en hedrande andra plats bland de medicinska böckerna på Bokus.

Inom den stora kategorin Mat & Dryck ligger den på sjätte plats.

Här kommer du till specialpriset 169 kr som Bokus har på den boken just nu, kanske en fin julklapp till någon när och kär man i ditt liv?

Du kanske undrar varför boken är riktad till just män, en fråga jag fått rätt många gånger nu.

Läs gärna mitt svar på den frågan och mer om kokboken i en artikel på Anne Aobadias Matkärlek.

Här ett svar jag skrev på Facebook igår på just en liknande frågeställning:

Senast idag pratade jag med en yngre man på flyget, vars pappa hade fått typ 2 diabetes.

Han tyckte det var en fantastiskt bra idé att skriva en bok just för män om ett ämne som är väldigt känsligt för många män att prata om, nämligen hälsan.

Vi kanske kan få män att börja våga prata om det genom vår bok och kanske förändra sin livsstil innan sjukdomar gått för långt.

Kvinnor har ju mycket lättare att prata med varann om de mår dåligt, män försöker ofta dölja det i det längsta.

Så var det med min pappa, han dog tyvärr alldeles för tidigt i en hjärtinfarkt när jag var 17 år, han blev bara 63 år gammal.

Hade pappa pratat mer öppet om sina hälsoproblem och sökt läkare i tid, ja då kanske han hade fått leva många år till ❤

Jag har själv fått ett mycket bättre liv med hjälp av maten sen jag la om till glutenfri lågkolhydratkost för snart 9 år sen och vill förstås sprida det vidare till så många som möjligt.

Det känns extra roligt att 3 av mina kokböcker gavs ut i USA häromåret, så nu finns mina recept över hela världen.

Idag vill jag passa på att rikta ett stort tack till dig, kära läsare, som så ofta besöker min blogg.

Det gör att jag tycker det är meningsfullt, roligt och givande att fortsätta mitt bloggande och kokboksskrivande, så glad att du uppskattar och delar mina recept på bloggen vidare.

Chokladdoppade kokoskakor 25 st

50 g rumsvarmt smör

1 dl grädde

½-1 msk valfri sötning

1-2 krm äkta vaniljpulver

200 g kokosflingor

100 g mörk choklad 70-90%

Ev några rutor vit choklad

Vispa smör, sötning och vaniljpulver fluffigt med elvisp.

Jag använder oftast lite honung när jag bakar men vill du ha kakorna sockerfria så ta lite extra vaniljpulver istället.

Tillsätt grädden under fortsatt vispning och rör ner kokosflingorna, ställ i kylen att stelna en halvtimme.

Rulla till matskedsstora bollar och platta till dem lite, kyl en stund till innan de doppas i choklad.

Smält mörk och vit choklad i varsitt vattenbad, den mörka i en smal bunke så kakorna kan doppas helt i den smälta chokladen.

Doppa kakorna genom att lägga dem på en gaffel, sänk hastigt ner den i chokladen, som är så djup så de kan bada helt i den.

Slå lätt med gaffeln mot kanten på bunken, så överflödig choklad rinner ner och dra undersidan av gaffeln mot kanten.

Fös sen försiktigt av kakan från gaffeln med en annan gaffel över på ett galler.

Gör en liten spritspåse av smörpapper eller använd en plastpåse med ett litet hål klippt i ett hörn.

Spritsa mönster med den vita chokladen och ställ i kylen att stelna.

Här har jag spritsat en spiral och dragit med en tandpetare in mot mitten.

Vill du inte använda den söta, vita chokladen till garnering så kan du lägga på en halv valnöt istället innan chokladen stelnar.


Magic Bullett Coffee med julsmak

Tomtens julkaffe för 2

2 koppar hett, starkt kaffe

2 msk kokosolja

1 msk smör

1 tsk kanel

1 tsk kardemumma

1 krm nejlikor

½ krm vaniljpulver

Lite salt

Blanda allt i en hög, smal mixerbunke.

Mixa ordentligt med stavmixern, häll upp i kopp och njut av en energidryck med smak av pepparkaka.

En annan variant av MBC/LCHF-kaffe (som hjälper många att gå ner i vikt), hittar du i min nyutkomna kokbok Diabeteskokboken för män.

Den har jag skrivit tillsammans med Lars-Erik Litsfeldt, du får den nu för rabatterat pris i länken till Bokus, endast 169 kronor.


Grekisk grönsaksgryta i Wonderbag

Wonderbag på Kreta
Foto Therese Renåker

Vegetariskt långkok

Idag får du ytterligare en av de grönsaksrätter vi lagade på vår Harmoniresa till Makrigialos på Kreta i oktober.

Här hittar du den rödbetscrème och bönsallad med apelsin och dill som också kom till under resan.

Jag hade med min Wonderbag, den fungerar väldigt bra till olika gröna rätter, då den bevarar smak, näring och struktur på grönsakerna mycket bättre än i en gryta lagad på spisen.

Jag hittade på en gryta som våra deltagare lagade tillsammans och som vi sen njöt med hotellets tillbehör och grillad souvlaki från min favoritrestaurang Golden Beach.

Den passar förstås också bra som en ensamrätt, då gärna förstärkt på Medelhavsvis med bönor eller kikärtor.

Här kan du läsa mer om hur du lagar mat energisnålt i långkokningspåsen Wonderbag.

Efter att ha varit lutsåld ett tag finns nu min lilla kokbok med recept framtagna speciellt för bagen återigen i lager.

Kanske kan det bli en fin julklapp till någon när och kär? Här hittar du fler av mina julklappstips.

Tycker du det låter intressant med den njutningsfyllda hälsoresa till Makrigialos som jag och Therese Renåker arrangerar, så läs gärna mer om den på Harmoniresor.se.

Första veckan med start 4 oktober 2018 blev fullbokad nästan direkt, men du kan nu lägga in intresseanmälan på ytterligare en resa, där flyget går den 11/10.

Får vi ihop tillräckligt många deltagare på den så bokar vi flygstolar med Ving och boende på underbara hotell Villea Village även till den veckan.

Vi har tyvärr inte möjlighet att boka dem i förväg, då Ving kräver förskottsbetalning.

Matlagning à la Harmoniresor
Foto Therese Renåker

Grekisk grönsaksgryta 4 port

4 små zucchini

4 paprikor

2 gula lökar

250 g cocktailtomater

2-3 vitlöksklyftor

1 dl ouzo (eller 1 pressad citron)

1 dl olivolja/smör

1 msk torkad oregano

1 kanelstång

Salt och peppar

Skär zucchini, paprika och lök i jämnstora bitar, dela tomaterna i halvor och riv vitlöken fint.

Värm upp oljan/smöret i omgångar i en stekpannan och fräs grönsakerna var för sig i några minuter, häll ner eftersom i en stekgryta med lock.

Krydda med salt, peppar och oregano, lägg i kanelstången och häll över ouzo eller citronsaft.

Låt koka upp under lock och puttra i 5 minuter.

Ställ ner grytan på ett underlägg i Wonderbag, täck med tyglocket och knyt igen väl med dragsnöret.

Låt alltsammans stå och tillagas varsamt på eftervärmen i ca 2 timmar.

Har du ingen Wonderbag så låt grytan puttra på lägsta värme i ca ½ timme, rör om då och då.

Vill du ha baljväxter i grytan så tillsätt 4 dl kokta, väl sköljda och avrunna bönor innan serveringen, då får du bäst effekt av den resistenta stärkelsen i dem.

Tycker du om mina recept, då hittar du här min och Lars-Erik Litsfeldts nyutkomna Diabeteskokboken för män till julpris, 169 kr.

Grekisk sallad för en dag på stranden i mini-Wonderbag


20% rabatt på Diabeteskokboken för män

Specialpris på nyutkommen kokbok

Häromdagen utkom min fjärde kokbok, Diabeteskokboken för män.

Den här gången har jag skrivit tillsammans med Lars-Erik Litsfeldt.

Nu har vårt förlag Pagina ordnat ett specialpris på Bokus, uppge koden Diabetes när du beställer så får du 20% rabatt.

Hjälp oss gärna att sprida länken vidare så fler får chansen att äta sig till en bättre hälsa.

De läckra bilderna i kokboken är tagna av Mikael Eriksson, som också står för formgivningen.

Här kan du läsa mer om vår Diabeteskokbok på Anne Aobadias sida Matkärlek.


Turkisk pytt i panna med vitlöksyoghurt och mina tankar om Medelhavskosten

Sac Kavurma

Nyttigt och njutbart

Idag ska jag berätta lite mer om min syn på Medelhavskosten, så som jag sett den på plats under de senaste 15 åren.

Jag har funderat lite om det kan vara så att många förespråkare för maten från Medelhavet missat en viktig sak.

Den  saken är att det konsumeras stora mängder ost, ägg och yoghurt varje dag i de allra flesta hem i Sydeuropa.

Slakteributiker finns i mängd och på landsbygden har många fortfarande egna djur på gårdarna.

Ostdiskarna i butikerna är väldigt stora och på marknaderna säljer många lokala odlare sitt eget smör, yoghurt och även ostar.

Det pratas annars mest om att Medelhavskostens nyttighet ligger i olivoljan, fisken, frukten, nötterna och grönsakerna.

Grönsaker och gröna blad används mycket i och till maten av ortsborna, något som jag och Lennart tagit efter.

Vi äter en stor sallad till varje måltid, oftast bestående av persilja, rucola och machésallad.

Det gröna är ofta väldigt billigt, det finns olika grönsaksmarknader nästan varje dag runt om i Alanya.

Fredagsmarknaden i Alanya

Visst finns det de som är fattiga och inte har råd att äta kött och ost så ofta, men då kommer proteintillskottet från bönor, kikärtor och linser som konsumeras i stor mängd.

Under vintern äts väldigt mycket mjölksyrade grönsaker, att frysa grönsaker är inte alls så vanligt här.

Mjölksyrningen gör grönsakerna mycket nyttiga, vitaminer, mineraler och antioxidanter bevaras och de blir mer lättsmälta.

I Sverige var mjölksyrning en mycket populär konserveringsmetod ända tills frysen gjorde sitt intåg.

Just det här med bönor och mjölksyrat grönt har vi tagit efter det senaste halvåret och det får oss att må väldigt gott.

Vi har båda blivit mycket piggare och överflödiga kilon smälter sakta men säkert bort.

Tyvärr ser man ofta att den västerländska skräpmatskulturen kommer stort även i  medelhavsländerna.

Dels genom ökad fetma hos både barn och vuxna, men det syns även i butikshyllorna.

För varje år ser vi hur det fylls på mer och mer med chips, godis, läsk och kakor i butikerna.

Samma snabbmat som vi har säljs överallt, hamburgare, pizza och toast finns på de flesta mathak.

Nu är det inte bara baklava, künefe och andra traditionella bakverk som äts till fest.

Fikande har blivit vardagsmat för många även här, det har börjat dyka upp caféer med väldigt tjusiga bakverk i varje gathörn, de blir fler och fler för varje år.

Och med det följer ännu mer fetma, hjärtsjukdomar och diabetes…

Men medvetenheten ökar, vi har fler bra butiker som säljer ekologisk, traditionell mat i vår närhet, den bästa är Mezza Gurme i Saray, på Yunus Emre Caddesi 26.

Inköp från Mezza Gurme

Dagens recept blir en av mina favoriter från Turkiet, en typ av pytt i panna eller gryta med härlig kryddsmak.

Grytbitarna jag köper hos vår lokala slaktare Güven Et Galerisi har mycket fett insprängt, vilket gör köttet extra mört och gott.

Du kan som med svensk pytt använda stekta köttrester till den här rätten, det blir också väldigt gott.

På bilden den Sac Kavurma vi brukar äta på Restaurang Mountana i Tepe, därav pommes fritesen på tallriken.

Ett bättre alternativ till dem är att fritera vaxbönor i kokosolja, recept på det hittar du i min kommande kokbok tillsammans med Lars-Erik Litsfeldt, Diabeteskokboken för män.

Sac Kavurma på restaurang Mountana i Tepe

Turkisk lammgryta 2 port

300 g lammkött från lår eller stek i små tärningar

50 g smör

1 liten aubergine

1 tomat

1 grön paprika

1 gul lök

2 vitlöksklyftor

1 msk färsk hackad timjan eller oregano = 1 tsk torkad

Havssalt och chiliflingor

Bryn hälften av smöret och stek köttet tills det är gyllenbrunt.

Skär under tiden alla grönsaker i små tärningar, tomaten utan skal och kärnor.

Blanda ner grönsakerna och låt även dem bli brynta.

Låt fräsa tillsammans i 10 minuter så smakerna kommer fram ordentligt.

Krydda generöst med salt och chili, det ska var mycket smak i grytan.

Haydari och tursu, vitlöksyoghurt med mynta och mjölksyrade grönsaker, är väldigt gott till och.

Recept på hur du gör mjölksyrade grönsaker kommer i boken ”Låt bönor förändra ditt liv – Kokboken”.

Den kokboken har jag skrivit med Lars-Erik Litsfeldt och Patrik Olsson, den ges ut lagom till nyåret när det börjar bli dags att förändra livet för många.

Haydari från Långkok för LCHF och Paleo
Foto Mikael Eriksson

Haydari

2 dl turkisk yoghurt

2 msk olivolja

1 msk hackad bladpersilja

1 tsk torkad mynta

1 liten riven, vitlöksklyfta

Havssalt

Blanda alla ingredienser väl och kyl ett par timmar.

Smaka av om det behövs mer salt.

Haydarin är också mycket god som dipsås till råa grönsaker.

Morgonpromenad i Alanyas hamn


Min femte kokbok är klar!

Firar med bubbel och bönchips

Då var jag äntligen klar med det sista jobbet kring min femte kokbok, Låt bönor förändra ditt liv – Kokboken 🙂

Sommaren och hösten har verkligen gått i matlagandets och skrivandets tecken, därför har jag inte visat av mig så mycket härinne på bloggen.

2 kokböcker har det blivit, fantastiskt kul att efter ett långt uppehåll nu få göra det jag tycker är allra roligast.

Jag och Lennart har nu njutit av en veckas semester i Alanya, varvat med lite korrekturläsning.

Vi har 3 veckor kvar av den här vändan, så det kommer nog att dya upp ett och annat gott från det turkiska köket härinne.

I kväll firar vi med ett glas bubbelvatten, Öländska bönchips och hummus, mycket passande just med tanke på att jag skrivit en bönkokbok.

Den boken har jag gjort tillsammans med Lars-Erik Litsfeldt och Patrik Olsson, fotograf Veronica Kindblad har tagit de fantastiskt fina bilderna på min bönrätter.

Innan vi åkte hit la jag också sista handen vid korrekturet till Diabeteskokboken för män, även den skriven med Lars-Erik.

Båda böckerna ges under de närmsta månaderna, återkommer med länkar till nätbokhandlarna när det blir dags.

Solnedgång i Alanya


Mina klimakteriebesvär har blivit bättre med hjälp av bönor

Böneffekten

Som du kanske läst i mitt tidigare inlägg om bönor, så har mina klimakteriebesvär förändrats mycket positivt den senaste tiden.

För snart 3 år sen, när jag hade fyllt 53, började jag få nattliga besvär med väldiga temperaturväxlingar, jag blev alldeles stekhet, svettig och sov rätt dåligt.

Jag var då nere i Alanya, där vi bor på vintrarna sen 14 år, så jag pratade med några äldre vänner om hur de hade upplevt sina övergångsår, många hade drabbats av liknande besvär.

Jag som av naturen är nyfiken, började läsa på lite mer om det här fenomenet.

Jag kom då något på spåren, som jag först nu börjat praktisera med bra resultat.

Asiatiska kvinnor, alltså de från Turkiet och österut, lider inte alls av dessa värmevallningar på samma sätt som vi västerlänningar.

Jag funderade då på om det kunde vara något som hade samband med maten de äter.

Gröna bladgrönsaker och kål äts mycket, så jag testade att lägga till sallad och kål i olika former och stor mängd varje dag i min mat.

Och besvären blev faktiskt bättre, jag fick färre anfall av värmeböljor per natt.

Men att äta stora mängder kål var något som min mage inte var så förtjust i, den blev både uppsvälld och bullrig…

Jag tänkte att jag får väl leva med de här besvären tills jag kommit ut ur övergångsåldern.

Men så i våras, när Lars-Erik Litsfeldt höll på att skriva sin och Patrik Olssons bok Låt bönor förändra ditt liv, kom jag nästa ledtråd till lösningen på spåret.

Vi diskuterade om vi skulle ha några bönrecept med i Lars-Eriks och min kommande bok, men jag var skeptisk, bönor ingick ju inte alls i min livsstil à la LCHF och Paleo.

Men efter att jag fått läsa manuset till deras bönbok så blev jag nyfiken på att se vad bönorna skulle kunna ha för effekt på min hälsa.

Jag började lite smått med en mungbönssallad medan vi var kvar i Alanya, som jag åt med frukostägget, mjölksyrad gurka, oliver, grönsaker, chiliröra och getost.

Mådde bra på det lilla böntillägget, magen reagerade inte så kraftigt som jag trott.

Men när jag kom hem blev det inga bönor på ett tag, tills jag för snart 2 månader sen började testa att lägga till ca 1 dl välkokta, ekologiska bönor till mina dagliga måltider.

Redan efter några dagar började jag märka att den överskottsvätska jag samlat på mig under den senaste vintern började rinna av mig, jag har sen gått ner ca 4 kilo på de här veckorna.

De svullna brösten återtog sin normala storlek och blev mindre känsliga.

De nattliga vallningarna minskade, för att efter en tid upphöra så gott som helt, nu blir jag bara mer normalt varm nån gång per natt och lättar på täcket.

De ryckningar och krypningar jag dragits med i mitt nervskadade ben och fot så gott som varje kväll sen steloperationen av ryggen för 14 år sen, har glädjande nog också försvunnit.

Min nattsömn är bättre än på många år och jag har även blivit starkare i kroppen, har mer ork att motionera.

Det senaste jag läst i det här ämnet är att det är fytoöstrogenerna i bönorna som har effekt på vallningar och andra klimakteriebesvär.

Här hittar du en studie på engelska kring det och här finns en mer lättläst på svenska.

Så nu har jag alltså införlivat bönor i min mat, vilket tyvärr retar en del strikta LCHF-are, som anser att både kolhydrathalten och antinutrienterna i bönor gör dem förkastliga som mat, särskilt inom LCHF.

Jag har då på grund av ovan nämnda nyfikenhet, tagit reda på en hel del information även om detta.

Den största delen av dessa antinutrienter i bönorna försvinner i blötläggnings- och kokningsvattnet.

Det är i de råa och torkade bönorna som de skadliga ämnen uppmäts och dem äter varken djur eller människa då de ger magproblem.

Kolhydraterna tas inte upp i magsäck och tunntarm utan bönorna smälts först i tjocktarmen, där de blir mat till våra vänner tarmbakterierna.

Äter man dessutom mjölksyrade grönsaker tillsammans med bönorna, så blir effekten ännu bättre.

Något som förekommer väldigt mycket i den traditionella maten i Turkiet och andra länder österut är just det, bönor och mjölksyrade grönsaker.

Så där finns en av anledningarna till att de har så mycket lindrigare klimakteriebesvär än hos oss i väst.

Här slutade vi nästan helt med mjölksyrning när frysen kom, då vi kunde spara grönsakerna där över vintern.

Bönor ingår i stor mängd i Medelhavskosten, tillsammans med kött, fisk, ägg, ost, smör, grönsaker, frukt, oliver och olivolja.

Även här i norden har vi odlat och ätit bruna bönor och ärtor i hundratals år, men numer förekommer de inte så ofta i vår mat.

Vi har ju dessutom bönornas påverkan på blodsockret, så diabetiker kan klara sig med mindre insulin, en fantastiskt bra effekt.

Bara de senaste dagarna har jag pratat med vänner och bekanta med typ 2-diabetes som kunnat dra ner eller sluta helt med sitt insulin efter att ha lagt till bönor till sin mat.

Här kan du läsa några betraktelser om bönor hos flera kostrådgivare som också insett bönornas fördelar, här Bitte Kempe Björkman på Nutriavans och här skriver Marie Norder Aspholm.

Monique Le Roux Forslund, som i många år profilerat sig som mycket strikt LCHF-are i sin blogg Lifezone och i flera kokböcker, har startat en Facebook-grupp under namnet Skönaböna.

Så vi är rätt många nu som testar bönor i vår mat, kanske du också kan börja må bättre med hjälp av dem?

Sommarens underbaraste dag blev det picknick vid Ristafallet i Jämtland.
Varmrökt röding med kokt ägg, mjölksyrade morötter, örter och en kidneybönröra med chiliaioli.


Ann Fernholm föreläser i Östersund
Det sötaste vi har och Ett sötare blod av Ann Fernholm

Det sötaste vi har och Ett sötare blod av Ann Fernholm

Ett sötare blod

Förra gången Ann Fernholm föreläste i Östersund om sockrets skadliga effekter såldes biljetterna slut väldigt fort, så många fick inte plats.

Nu har du chansen igen, den 10 november är hon tillbaka på Ecocaféet på Storgatan 26.

Här hittar du biljetterna hos Studieförbundet Vuxenskolan.

Har du inte möjlighet att vara med i Östersund, gå gärna in och läs Anns blogg Ett sötare blod.

Ann Fernholm föreläsr om Det sötaste vi har

Du kan också hjälpa till att förändra hälsoläget för många genom att bli månadsgivare i Kostfonden.

Ann Fernholm är initiativtagare till fonden, som bedriver oberoende kostforskningsstudier.

Just nu genomförs en stor studie om kostens betydelse vid Typ 1-diabetes.

Länk till Kostfonden.se...

Länk till Kostfonden.se…


LCHF vid NPF, som ADHD, ADD, Asperger och Autism

Vaktelägg

Mat som medicin

Idag delar jag med mig av en mycket läsvärd, rörande och inspirerande berättelse från en av mina läsare, Åsa Österlund.

Här följer Åsas och hennes barns egna ord om sitt nya liv med naturlig LCHF-kost.

Dela gärna berättelsen vidare, så fler får chansen att använda maten som medicin❤

”För några veckor sedan berättade jag i facebook-gruppen ”Lchf-Tips, pepp och recept!” om min son som har ADD  och har haft svår ångest och depression, och som nu efter två år med LCHF äntligen mår så bra att han ska försöka ta körkort.

Jag berättade att han träffade en läkare vid psykiatrin för att kunna få läkarintyg för körkortstillstånd, och att läkaren efter en stunds samtal med sonen ansåg att han kunde ta bort diagnosen eftersom han inte längre uppfyllde kriterierna för ADD.
Läkaren frågade också vad han hade gjort som orsakat att han nu mådde så bra och inte längre kände av vare sig ångest eller depression, varpå sonen svarade, lite försiktigt, att han slutat äta socker. Han vågade tyvärr inte säga att han åt LCHF, men läkaren var mycket positiv till detta och sa att det här måste han ta med sig till sina kollegor. Han sa också att de nog måste börja ta det här med kosten på större allvar. Vi kunde aldrig drömma om att vår ”lilla” historia skulle väcka ett sådant enormt intresse som det gjorde.

Birgitta frågade om hon fick dela vår berättelse även på sin fb-sida och även där blev responsen enorm. Därför frågade hon om hon även fick berätta vår historia på sin blogg, vilket är en stor ära, och om jag skulle ville utveckla den lite mer. Både jag och barnen tycker också att det är viktigt att prata om hur stor skillnad kosten faktiskt kan göra för den psykiska hälsan och därför ska jag nu försöka berätta vår historia. En berättelse som inte handlar om övervikt och inte heller om diabetes. Det här är en berättelse som handlar om psykisk ohälsa, om ångest, depressioner, ADD och autism.

Jag och min man har fem barn, fyra killar födda 91, 93, 00 och 02, och en tjej född 95. Alla utom 93:an har NPF-diagnoser av olika slag. Dottern var den första att få sin diagnos, Asperger + ADD när hon var ca 11 år. 00:an fick diagnosen ADD när han var runt 11, 91:an som historien om körkortstillståndet handlar om, fick sin ADD-diagnos för några år sedan, när han redan var vuxen, han hade även depression då. För två år sedan fick yngsta sonen diagnosen atypisk autism och selektiv mutism, vilket även 00:an fick samtidigt då han fick genomgå en ny utredning.
Det har varit en mångårig kamp för att få vardag och skola att fungera.  Det har gått upp och ner genom åren. Perioder som varit förhållande vis lugna, perioder då man varit nära att drunkna.

Våren 2014 var vi på botten allihop. Dottern har hela livet haft mycket svår ångest, som även gav upphov till fysiska symptom som t ex andnöd. Hon hade kämpat för att klara skolan, hade klarat grundskolan med nöd och näppe. Högstadiet gick hon i en aspergerklass. Det fungerade bättre än den vanliga skolan som inte hade fungerat alls, men det var ändå en kamp varje dag. Efteråt är hon besviken på att ingen av alla speciallärare, psykologer och läkare kunde se att hon förutom asperger och ADD, även hade svår depression, ångest och många fobier, bland annat social fobi. Våren 2014 var hon på väg att krascha fullständigt. Hon hade börjat få panikångestattacker, hon och jag blev ofta osams. Jag kände mig maktlös, visste inte hur jag skulle tackla hennes svårigheter. Hur mycket krav kunde jag ställa? Vad skulle jag göra för att hjälpa henne? Min trötthet och maktlöshet fick mig att bete mig som en idiot och jag sa saker jag absolut inte borde sagt.

Hon försökte börja på gymnasiet efter grundskolan, men det fungerade inte alls så hon hoppade av efter bara några veckor, trots att det var en aspergerskola. Hon orkade helt enkelt inte mer, hon var helt slutkörd efter nio års kämpande, satt nu hemma på heltid och kom aldrig ut. Hon träffade inga andra än familj och nära släkt, förutom en kontaktperson som var guld värd. Hon mådde nu så dåligt att hon knappt orkade göra det hon är intresserad av och vill hålla på med.

Äldste sonen har också lidit av en gnagande ångest hela livet, en ångest som med åren utvecklades till en allvarlig depression. Han klarade grundskola och gymnasium och komvux men det har varit mycket tufft. Våren 2014 gick han på folkhögskola andra året. Till en början verkade det som att det kunde vara vändningen, att han nu började må bättre. Men han var så skör och så känslig att minsta lilla motgång blev världens undergång. Och den här sista våren mådde han sämre än någonsin, orkade inte ta sig till lektionerna, låg mest i sängen och orkade inte gå upp. Vid några tillfällen gjorde han sig själv illa. Han såg bara en framtid då han alltid skulle må dåligt, alltid få kämpa och slåss mot demonerna. Han kände att han inte skulle orka leva så.

00:an, som fick sin ADD-diagnos när han var 11, var vid den här tidpunkten, pga olyckliga omständigheter, helt hemma från skolan, ett beslut vi tagit tillsammans med skolpersonal och rektor. Tills de hade möjlighet att lösa situationen var vår tanke att jag skulle undervisa honom lite hemma. Jag fick uppgifter varje vecka från skolan. Jag inbillade mig att jag skulle kunna fixa det. Men jag hade strax före jul blivit tvungen att gå upp från halvtid och femskift till heltid-femskift. Det höll naturligtvis inte.
Samtidigt blev det jobbigare och jobbigare för yngsta sonen i skolan. Nu ville skolan ha en utredning på honom också. Och trots att vi vid det här laget genomfört så många utredningar att det blivit närmast rutin, så tar det ändå hårt på krafterna. Dessutom ville 00:ans skola att han skulle göra en ny utredning då de misstänkte att han hade mer åt det autistiska hållet. Så två utredningar skulle vi gå igenom på allt annat. Båda två fick diagnoserna Atypisk autism och selektiv mutism.

Min ork började nu tryta rejält. Jag kände mig så totalt maktlös. Jag visste inte längre vad jag skulle kunna göra för att hjälpa mina barn att må bra. Jag höll på att krascha helt. Hade ingen ork till någonting. Jag hade tidigare hållit på mycket i trädgården, något som innan skänkt mig stor psykisk återhämtning men som jag helt enkelt inte orkade med alls längre och jag lade det helt på is det här året. Blomsterrabatterna och grönsakslandet fick växa igen.
Men våren 2014 var också då allt började vända. Det började med att vi på mitt jobb fick genomgå en hälsoundersökning och fick ett par samtal med en hälsocoach. Jag kom att prata om det med ett par av killarna på min avdelning. Jag sa att jag skulle ju behöva gå ner minst 10kg men att jag inte orkar bry mig.

Jag hade något år innan varit med i viktväktarna, som arbetsplatsen sponsrade rejält och vi fick till och med gå på arbetstid, och lyckats gå ner nästan till min målvikt. Sen ledsnade jag på att räkna, väga och skriva, och att gå hungrig. Så ett år senare vägde jag lika mycket som innan. Men nu började killarna att prata om att jag skulle testa LCHF. Nej, absolut inte! Sa jag. Jag hade ju hört talas om den farliga dieten, där man skulle vräka i sig fett och inte fick äta grönsaker. Det kunde väl ingen vettig människa tro på? Men de fortsatte att prata om LCHF, jag kom med alla de där vanliga argumenten; för mycket fett är farligt, särskilt mättat, hjärnan behöver kolhydrater, och så vidare. Men de kunde hela tiden komma med motargument och förklaringar. De hade svar på alla mina påståenden som mer och mer, och mycket motvilligt, övergick till nyfikna frågor.

Till sist fick jag låna Matrevolutionen (av Andreas Eenfeldt), läste den på rasterna, och sen hade jag glömt att det var min övervikt det hade handlat om från början (nu visste killarna hur mina barn mådde och det var egentligen av det skälet de ville få in mig på LCHF).
Den sommaren pratade vi mycket kost och hälsa hemma vid matbordet. Barnen var rätt skeptiska till en början men blev så småningom nyfikna, förutom 00:an som hoppade på det redan från början. Dottern, som är mycket intresserad av vilda djur och deras anatomi och hade rätt bra koll på olika djurarters föda, började se en logik i det här. Under sommaren prövade vi lite, det blev inte helt rätt och en hel del fusk, men efter sommarlovets slut, bestämde vi för att köra igång på allvar.

Den hösten såg vi många föreläsningar och intervjuer på Kostdoktorn.se. Hela familjen tillsammans, utom 93:an som inte bor hemma och inte har varit så delaktig alls i det här. Istället för att titta på någon film, eller underhållningsprogram, lyssnade vi på historier om övervikt och diabetes. Vi lärde oss om den verkliga orsaken till hjärtsjukdom, om vad socker gör i kroppen och att mättat fett var nyttigt. Barnen visste snart mer om vad kolesterol är än vad de flesta läkare vet.
Redan efter några månader började vi alla märka skillnad. Framför allt 91:an och dottern. Ångesten som alltid hade funnits där försvann, likaså depressionen. De började bli glada, pigga och positiva inför en framtid som de tidigare inte såg att de hade. De började vilja och orka göra roliga saker, orkade börja ta tag i rutiner.

Dotterns resa har dock inte varit helt lätt. Hon blev ganska snart övertygad om att det här var rätt, och hon märkte också tidvis en stor skillnad, men till en början mådde hon väldigt, väldigt dåligt. Hon som tidigare levt i stort sett på pasta, mackor, pannkakor och panpizza, hade ju inte längre något kvar som hon ”fick” äta. Hon har alltid haft stora problem med maten, framför allt med konsistenser, och det har varit få saker hon har kunnat äta. Det har krävt att jag lagat specialmat till henne. Hon trodde nu på LCHF och ville äta det, men det har krävts många långa samtal mellan henne och mig, för att försöka hitta alternativ som har fungerat.

Till en början var det mycket svårt att hitta nåt som gjorde henne mätt ordentligt och hon fick i sig alldeles för lite mat, och var enormt trött. Hon klarade inte av att äta så stora mängder åt gången, och inte så mycket av samma sak, så vi måste försöka hitta enkla mellanmål. Hon fick till en början äta ganska ofta. Äggmjölken blev en räddning. Hon har aldrig kunnat äta några som helst grönsaker, men så småningom vågade hon prova vitkål, det gick bra, och ganska snart började hon att tycka det var gott, riktigt gott. Hon äter fortfarande inte mer grönsaker än vitkål, men vill försöka lära sig.
Pizza var en av hennes favoriträtter, en av få saker hon tyckte om alls, så det var ju lite jobbigt att inte få äta det. Men så provade vi Birgittas pizzabotten med halloumiost, det blev en höjdare. Vad lycklig hon var när det gick att göra en pizza, som hon till och med tyckte var godare än originalet.

Nu har vi börjat hitta bra mat som fungerar för henne och hon börjar så sakteliga tycka om mer och mer. Plötsligt har hon, liksom äldsta sonen, börjat se mat som något bra och positivt, som en vän och inte som något ångestfyllt.
Idag mår vi väldigt bra, men jobbar hela tiden på att förbättra hälsan. Ångest och depression hos barnen är i det närmaste helt borta, men det kan komma tillbaka om de äter fel saker, som t ex socker, då kommer ångesten. Men nu vet de vad det beror på och det är lättare att hantera, och så vet de att de mår bra igen om de äter bra. Vi fortsätter att prova oss fram till vad som fungerar och inte.

Sötningsmedel är det ingen som mår bra av, hellre sötar vid med små mängder honung, lite frukt eller något annat mer naturligt, men inte så ofta. För mycket grädde mår de inte så bra av heller, särskilt inte som en egen rätt, t ex grädde och bär, det får vi inte äta allt för ofta. Även för mycket mandelmjöl kan vi märka av. Vi har också lagt till D-vitamin och Omgega-3 tillskott, även om vi på senare tid har varit allt för slarviga med det.

Dottern har nu börjat få in ordentliga rutiner i sin vardag, hon är fortfarande hemma men hon arbetar mycket flitigt på sina serier. Hon har börjat hålla ordning och städa och tar hand om sin lilla dvärgpudel Nala.  91:an som tidigare har varit svår att få att hjälpa till med saker, tar nu ett mycket stort ansvar här hemma. Han hjälper sin syster med att komma ut på promenader med hunden, hjälper till att fixa mat när jag inte är hemma, hjälper mig mycket med alla hönsen och kaninerna. De har också börjat bli intresserade av att motionera och träna, något som tidigare har varit helt otänkbart.

Men hur åt vi innan då? Egentligen inte speciellt dåligt. Inte efter vad man trodde var bra då. Jag har alltid tyckt om att laga mat, och att prova nya rätter. Visst använde jag en del hel- och halvfabrikat för att det var smidigt och gick snabbt, men lagade ändå det mesta själv. Ja, vi använde margarin, mest för att det var billigt, smör var en lyxvara man kunde unna sig ibland. Matlagningsgrädde, ja, men för att det var så bra hållbarhet på det, vilket var en stor fördel då jag oftast storhandlade. Förutom under den korta period med viktväktarna, har jag egentligen aldrig trott att riktigt smör eller grädde skulle vara farligt, men gick väl på det att det handlade om att vi åt för mycket fett i förhållande till hur mycket man rörde sig.

Godis på lördagar, sällan någon annan gång, popcorn på fredagar. Chips och läsk bara sällan, inte ens en gång i månaden. Frukosten var väl ingen höjdare, särskilt inte för barnen, men det var sånt som de flesta åt, fil (inte lättfil, inte ens när jag åt vv-mat åt jag lättfil. Fil ska vara tjock, krämig och syrlig, annars är den äcklig!), eller jordgubbsyoghurt med flingor. Försökte undvika de allra sötaste flingorna, men när jag läste på förpackningen och insåg att skillnaden på sockerhalt i chokladflingorna och de ”nyttiga” special K inte var särskilt stor, var det svårt att motivera att de inte skulle få dem. Vi åt alltså en ganska normal kost, och jag tror, bättre än många.

Ingen av oss har haft något större sockerberoende och det är nog en anledning till att det ändå har gått relativt lätt att ställa om kosten. Det och kunskap! Jag har läst och läst, blivit nördigt intresserad (ja, jag har lite såna drag jag med…) och lärt mig så mycket om kost och hälsa att övertygelsen om att det här är rätt är hundraprocentig. Att jag relativt lätt fick med barnen berodde nog också på att de var så långt ner på botten att de lika bra kunde prova vad som helst.
Vi hoppas att vi med vår berättelse kan inspirera fler att våga ta steget och prova.”

Halloumipizza...

Halloumipizza, klicka på bilden så kommer du till receptet…